Finsk lapphund/Eurasier

[machafuko]

Jag funderar på att skaffa hund inom en rimlig framtid och har kollat extra på ovannämnda raser. Jag har varit på utställningar samt träffat uppfödare och har positiva men varierade erfarenheter av raserna. Att dock veta hur hundarna är i vardagen är en helt annan sak och därför vill jag ha era åsikter ang raserna. Jag är inte intresserade av särskilda fall som när t.ex. folk säger "Finska lapphundar skäller så mycket" då jag vet att detta oftast inte är sant utan att det är en individfråga. Det faller dessutom av naturen att t.ex. hundar som vistas på utställningar är lite mer peppade än vad de kanske är hemma i ens lägenhet/hus.

Alltså, för att göra frågan kort:
Ni som har GENUINA erfarenheter av raserna, mer än bara individfall alt. ni som lever med en av raserna får gärna dela med er av era erfarenheter. Fördelar och nackdelar?

Min personliga uppfattning är, även om utseende inte utgör huvudfaktorn, att den finska lapphunden kan vara lite väl liten för min smak. Är också rädd att få en med mycket jakt i då vi vistas mycket på landet och i skog där det finns alla möjliga djur. Med eurasiern är jag rädd för allt jag hört om hur envisa/svårtränade de kan vara i vissa fall. Jag vill inte ha en hund för att träna och tävla en massa hundsporter utan för att ha en trogen kompanjon som kan följa med ut i skogen/långpromenader och som gillar att vara ute i ur och skur. Har hört mycket om att Eurasiern är svårtränad när det gäller att vara ensam hemma och undrar hur mycket det egentligen ligger i det?
Har hört många uppfödare som viftar bort det som ingenting men när det är något som är uttalat i sådan stor skala så har jag svårt för att tro att det lite ligger något i det?

Aja, ursäktar för långt inlägg. Hoppas ni förstår mina tankar och att ni kan hjälpa mig lite på traven! Alltså: Hur fungerar raserna i hemmet, vid träning etc?

 

[Ray]

Jag lever med en finsk lapphund. Har lite kontakt med andra oxå men ingen supererfarenhet annars av rasen...
Men tycker såklart den är underbar ....

Vår hund var lite väl intresserad av rådjur och harar som unghund men väldigt lätt att vänja av vid det. Jag kan ha honom lös i vilken situation som helst. Marsvin på golvet i huset låter han vara men möss och råttor i stallet kniper han direkt. Överlag en mycket lyhörd och följsam hund som man sällan behövt höja tonen mot. Han går lös på jobbet och är snäll med hästar, katter och folk. Det enda som kan få honom att vandra iväg lite är löptikar....
Hemma tränar vi inget särskilt längre men gick lydnad som unghund och var duktig. Favoritleken är kurragömma och kasta boll... Kan många roliga cirkuskonster och är väldigt pratig av sig såklart .

Skäller när han är glad men inte annars. Inget okynnes skällande och säger man tyst så är han tyst!
Hanhundarna verkar en bra bit större än tikarna och jag tror det är en ras som skiljer ganska mycket i typ. Min är ganska nätt men inte särskilt liten.

Jättegoa vovvar båda två. Känner ingen Eurasien men finnarna verkar överlag rätt lättfostrade:-)

 

[Regn]

Jag funderar på att skaffa hund inom en rimlig framtid och har kollat extra på ovannämnda raser. Jag har varit på utställningar samt träffat uppfödare och har positiva men varierade erfarenheter av raserna. Att dock veta hur hundarna är i vardagen är en helt annan sak och därför vill jag ha era åsikter ang raserna. Jag är inte intresserade av särskilda fall som när t.ex. folk säger "Finska lapphundar skäller så mycket" då jag vet att detta oftast inte är sant utan att det är en individfråga. Det faller dessutom av naturen att t.ex. hundar som vistas på utställningar är lite mer peppade än vad de kanske är hemma i ens lägenhet/hus.

Alltså, för att göra frågan kort:
Ni som har GENUINA erfarenheter av raserna, mer än bara individfall alt. ni som lever med en av raserna får gärna dela med er av era erfarenheter. Fördelar och nackdelar?

Min personliga uppfattning är, även om utseende inte utgör huvudfaktorn, att den finska lapphunden kan vara lite väl liten för min smak. Är också rädd att få en med mycket jakt i då vi vistas mycket på landet och i skog där det finns alla möjliga djur. Med eurasiern är jag rädd för allt jag hört om hur envisa/svårtränade de kan vara i vissa fall. Jag vill inte ha en hund för att träna och tävla en massa hundsporter utan för att ha en trogen kompanjon som kan följa med ut i skogen/långpromenader och som gillar att vara ute i ur och skur. Har hört mycket om att Eurasiern är svårtränad när det gäller att vara ensam hemma och undrar hur mycket det egentligen ligger i det?
Har hört många uppfödare som viftar bort det som ingenting men när det är något som är uttalat i sådan stor skala så har jag svårt för att tro att det lite ligger något i det?

Aja, ursäktar för långt inlägg. Hoppas ni förstår mina tankar och att ni kan hjälpa mig lite på traven! Alltså: Hur fungerar raserna i hemmet, vid träning etc?

Jag skulle välja en finsk lapphund. Har träffat både en hel del finnar och eurasier, och jag upplever finnarna som betydligt mer tillgänliga, då jag har sett flertalet eurasier med rädslor. Skulle jag köpa en eurasier så skulle jag vara mycket noggrann med att föräldradjurens mentalitet är bra och gärna dokumenterad via BPH.

 

[machafuko]

Jag skulle välja en finsk lapphund. Har träffat både en hel del finnar och eurasier, och jag upplever finnarna som betydligt mer tillgänliga, då jag har sett flertalet eurasier med rädslor. Skulle jag köpa en eurasier så skulle jag vara mycket noggrann med att föräldradjurens mentalitet är bra och gärna dokumenterad via BPH.

Jaså? Det var intressant. Vad för rädslor tänkte du på?
Just det att Eurasiern är mer reserverad som ras är inget jag har något emot. Ser hellre att en hund håller sig till sin ägare än att den hoppar upp och slickar närmsta bästa främling (en egenskap som jag inte gillar hos hundar). Givetvis är det viktigt att hunden ska kunna vistas med vänner och nära och kära, men det är en träningssak antar jag. De Eurasier jag har träffat har inte varit särskilt reserverade men har inte heller varit främlingsförälskade likt en retriever.

 

[machafuko]

Jag lever med en finsk lapphund. Har lite kontakt med andra oxå men ingen supererfarenhet annars av rasen...
Men tycker såklart den är underbar ....

Vår hund var lite väl intresserad av rådjur och harar som unghund men väldigt lätt att vänja av vid det. Jag kan ha honom lös i vilken situation som helst. Marsvin på golvet i huset låter han vara men möss och råttor i stallet kniper han direkt. Överlag en mycket lyhörd och följsam hund som man sällan behövt höja tonen mot. Han går lös på jobbet och är snäll med hästar, katter och folk. Det enda som kan få honom att vandra iväg lite är löptikar....
Hemma tränar vi inget särskilt längre men gick lydnad som unghund och var duktig. Favoritleken är kurragömma och kasta boll... Kan många roliga cirkuskonster och är väldigt pratig av sig såklart .

Skäller när han är glad men inte annars. Inget okynnes skällande och säger man tyst så är han tyst!
Hanhundarna verkar en bra bit större än tikarna och jag tror det är en ras som skiljer ganska mycket i typ. Min är ganska nätt men inte särskilt liten.

Jättegoa vovvar båda två. Känner ingen Eurasien men finnarna verkar överlag rätt lättfostrade:-)

Var på MyDog nu senast och jag håller definitivt med dig. Typen verkar verkligen variera! Det var väldigt givande att se så många av rasen på samma ställe. Tyckte att vissa av hanarna verkade lagom, men när jag pratade med ägarna så sa de "Ja min hane är egentligen för stor"

Min sambo är uppväxt med filosofin att om man ska ha en hund så SKA det vara en tik. Där kommer lite problema-tik in... hehe

 

[Regn]

Jaså? Det var intressant. Vad för rädslor tänkte du på?
Just det att Eurasiern är mer reserverad som ras är inget jag har något emot. Ser hellre att en hund håller sig till sin ägare än att den hoppar upp och slickar närmsta bästa främling (en egenskap som jag inte gillar hos hundar). Givetvis är det viktigt att hunden ska kunna vistas med vänner och nära och kära, men det är en träningssak antar jag. De Eurasier jag har träffat har inte varit särskilt reserverade men har inte heller varit främlingsförälskade likt en retriever.

Det är skillnad på att vara reserverad och rädd, har träffat många som man knappt får ta i överhuvudtaget. Att vara reserverad är ok, att vara rädd är en helt annan sak! Men får man tag på en bra individ så råder det inget tvivel om att de är underbara hundar.

 

[machafuko]

Det är skillnad på att vara reserverad och rädd, har träffat många som man knappt får ta i överhuvudtaget. Att vara reserverad är ok, att vara rädd är en helt annan sak! Men får man tag på en bra individ så råder det inget tvivel om att de är underbara hundar.

Ja okej, då hänger jag med och håller givetvis med i det du säger. Givetvis är valet av uppfödare minst lika viktigt som rasvalet i sig. Just Eurasieruppfödare har jag faktiskt redan personlig kontakt med. Den jag pratar med verkar riktigt seriös och jag har träffat flera hundar från hennes kennel (med olika ägare) och varenda hund har verkat helfantastisk. Har dock haft en längre kärlek till finsk lapphund så jag är väldigt förvirrad...

 

[Ray]

Min hund är absolut orädd och tillgänglig men håller främlingar på kant tills de presenteras. Pussar inte vem som helst och följer inte med ytligt bekanta på promenad.
Men alltid snäll:-)

 

[machafuko]

Min hund är absolut orädd och tillgänglig men håller främlingar på kant tills de presenteras. Pussar inte vem som helst och följer inte med ytligt bekanta på promenad.
Men alltid snäll:-)

Ja, det är väl sådant beteende jag anser vara önskat. Vill inte att min hund ska ha behov för att slicka varje främling i ansiktet )

 

[Modig_Korn]

Jaså? Det var intressant. Vad för rädslor tänkte du på?

Enda Eurasier ägaren jag känner har hundar som är livrädda för fyrverkerier.

Har inget mer att inflika förutom kanske att svensk lapphund också finns.

 

[bollen__]

Jag är inne på min andra och har en tredje på väg. Hinner dock inte skriva så mycket nu, är påväg på jobbet Men ska komma ihåg tråden imorgon.

Jag har träffat många eurasier och det är inte så många som varit rädda, men jag har ändå träffat på några stycken som inte är bra mentalt. Så jag håller med om att det är viktigt att se så att det är en uppfödare som är rätt ute när det gäller mentaliteten. En del tror man nästan att de menar att reserverad=okej att vara rädd. Men det är det ju inte. Reserverad=ointresserad av främlingar beskriver det hela bättre.

Jag återkommer!

 

[bollen__]

Jag funderar på att skaffa hund inom en rimlig framtid och har kollat extra på ovannämnda raser. Jag har varit på utställningar samt träffat uppfödare och har positiva men varierade erfarenheter av raserna. Att dock veta hur hundarna är i vardagen är en helt annan sak och därför vill jag ha era åsikter ang raserna. Jag är inte intresserade av särskilda fall som när t.ex. folk säger "Finska lapphundar skäller så mycket" då jag vet att detta oftast inte är sant utan att det är en individfråga. Det faller dessutom av naturen att t.ex. hundar som vistas på utställningar är lite mer peppade än vad de kanske är hemma i ens lägenhet/hus.

Alltså, för att göra frågan kort:
Ni som har GENUINA erfarenheter av raserna, mer än bara individfall alt. ni som lever med en av raserna får gärna dela med er av era erfarenheter. Fördelar och nackdelar?

Min personliga uppfattning är, även om utseende inte utgör huvudfaktorn, att den finska lapphunden kan vara lite väl liten för min smak. Är också rädd att få en med mycket jakt i då vi vistas mycket på landet och i skog där det finns alla möjliga djur. Med eurasiern är jag rädd för allt jag hört om hur envisa/svårtränade de kan vara i vissa fall. Jag vill inte ha en hund för att träna och tävla en massa hundsporter utan för att ha en trogen kompanjon som kan följa med ut i skogen/långpromenader och som gillar att vara ute i ur och skur. Har hört mycket om att Eurasiern är svårtränad när det gäller att vara ensam hemma och undrar hur mycket det egentligen ligger i det?
Har hört många uppfödare som viftar bort det som ingenting men när det är något som är uttalat i sådan stor skala så har jag svårt för att tro att det lite ligger något i det?

Aja, ursäktar för långt inlägg. Hoppas ni förstår mina tankar och att ni kan hjälpa mig lite på traven! Alltså: Hur fungerar raserna i hemmet, vid träning etc?

Angående att vara själv hemma: min första eurasier gick det ganska bra att lämna själv, däremot började jag alldeles för sent med att träna honom att vara själv. Det var ju inte lika lätt som typ min kompis tollare som bara la sig och sov. Men sen gick han att lämna själv.
Nuvarande har fått för sig att han ska skälla ibland. Det började han med när han blev könsmogen och jag har inte riktigt fått bukt med det. Nu är närmsta grannen en som själv har hund, och hon säger att hon inte hör honom men jag brukar filma honom så jag vet ju att han kan skälla. Annars är det inga problem att lämna honom, han började jag träna i princip direkt.
Min kompis har två och hon har aldrig haft problem att ha dem själva.

Däremot så har jag en annan kompis som inte kunde lämna sin själv. Hunden hade en enorm separationsångest men också mer mentala problem. Vet inte om det hängde ihop.

Jag tränar rallylydnad, viltspår och personspår med min. Han är mer aktiv än min förra även om jag tränade både rally och viltspår med honom också. Den förra behövde verkligen att det "var värt det" för honom. Annars var det lite som att han räckte ut tungan och tyckte skit på dig! Men jag tycker att rally passar rasen bra just för att man får motivera dem hela tiden vet att det blir fler och fler som tränar rally.

Min första eurasier var reserverad, på det bra sättet - ointresserad av främlingar. Jag kunde ha honom lös överallt, han brydde sig inte i andra. Ville de klappa så absolut! Men efter att han hälsat så sket han i dem och typ satt sig brevid mig och tittade åt ett annat håll
Nära vänner, mamma, pappa, syskon möts av samma kärlek och glädje som matte och husse.

Nuvarande eurasier är mindre reserverad, men uppfödaren säger att han nog blir lite lugnare ju äldre han blir och jag tycker nog att jag märkt det. Som valp skulle han hälsa på alla! Mötte man en människa på promenaden ville han över och hälsa..men nu gör han inte det. Men pratar någon med honom blir han skitglad

Ja det här blev ju inte så kort.. Fråga gärna om jag svamlat för mycket eller om du har några andra funderingar. Gissar att vi inte bor i närheten av varandra, annars får du gärna komma och träffa min om du vill träffa fler

 

[bitta]

Vår eurasier är helt stencool att lämna själv, var vi än befinner oss.
Han gillar inte när folk han inte känner dyker på honom uppifrån. Då drar han sig undan. Annars nosar han gärna lite och sedan är det bra.
Men som alltid är det att vara noga med förarbetet. Det är lite spretigt inom rasen upplever jag.
I vår byhåla finns tre finska lapphundar. Alla tre har mer eller mindre problem vid hundmöten. (De är från olika kennlar alla tre vad jag förstått) Det kan ju vara en slump men min bild av rasen har ju påverkats.

 

[Fruentimber]

Jag är inte intresserade av särskilda fall som när t.ex. folk säger "Finska lapphundar skäller så mycket" då jag vet att detta oftast inte är sant utan att det är en individfråga.

Jag skulle dock påstå att det framför allt är en linjefråga? Hundar från olika linjer har olika benägenhet att skälla. Värt att ta i beaktning när man väljer uppfödare om man inte vill få problem med hörseln.

 

[Cornelia]

Jag följer tråden med intresse, för jag är mycket intresserad av finsk lapphund och har planer på att nästa hund får bli en sådan. Har haft västgötaspets i många år och tänker mig att de är lite av samma skrot och korn...

 

[Ray]

Vår eurasier är helt stencool att lämna själv, var vi än befinner oss.
Han gillar inte när folk han inte känner dyker på honom uppifrån. Då drar han sig undan. Annars nosar han gärna lite och sedan är det bra.
Men som alltid är det att vara noga med förarbetet. Det är lite spretigt inom rasen upplever jag.
I vår byhåla finns tre finska lapphundar. Alla tre har mer eller mindre problem vid hundmöten. (De är från olika kennlar alla tre vad jag förstått) Det kan ju vara en slump men min bild av rasen har ju påverkats.

Och min lappis är typ den enda i vår by som håller tyst och kan gå lös vid hundmöten. Men jag ska erkänna att vi tränade rätt mycket på det som unghund.

 

[bollen__]

Appropå skällandet. Efter att ha varit på en lapphundsspecial kontra eurasier special så skulle man behövt öronproppar på den förstnämnda.

 

[machafuko]

Jo

Jag skulle dock påstå att det framför allt är en linjefråga? Hundar från olika linjer har olika benägenhet att skälla. Värt att ta i beaktning när man väljer uppfödare om man inte vill få problem med hörseln.

Jo, visst är det så! Hur är det med regler på det här forumet, får man rekommendera uppfödare?
I sådant fall vill jag gärna höra era synpukter på saken.

 

[machafuko]

Angående att vara själv hemma: min första eurasier gick det ganska bra att lämna själv, däremot började jag alldeles för sent med att träna honom att vara själv. Det var ju inte lika lätt som typ min kompis tollare som bara la sig och sov. Men sen gick han att lämna själv.
Nuvarande har fått för sig att han ska skälla ibland. Det började han med när han blev könsmogen och jag har inte riktigt fått bukt med det. Nu är närmsta grannen en som själv har hund, och hon säger att hon inte hör honom men jag brukar filma honom så jag vet ju att han kan skälla. Annars är det inga problem att lämna honom, han började jag träna i princip direkt.
Min kompis har två och hon har aldrig haft problem att ha dem själva.

Däremot så har jag en annan kompis som inte kunde lämna sin själv. Hunden hade en enorm separationsångest men också mer mentala problem. Vet inte om det hängde ihop.

Jag tränar rallylydnad, viltspår och personspår med min. Han är mer aktiv än min förra även om jag tränade både rally och viltspår med honom också. Den förra behövde verkligen att det "var värt det" för honom. Annars var det lite som att han räckte ut tungan och tyckte skit på dig! Men jag tycker att rally passar rasen bra just för att man får motivera dem hela tiden vet att det blir fler och fler som tränar rally.

Min första eurasier var reserverad, på det bra sättet - ointresserad av främlingar. Jag kunde ha honom lös överallt, han brydde sig inte i andra. Ville de klappa så absolut! Men efter att han hälsat så sket han i dem och typ satt sig brevid mig och tittade åt ett annat håll
Nära vänner, mamma, pappa, syskon möts av samma kärlek och glädje som matte och husse.

Nuvarande eurasier är mindre reserverad, men uppfödaren säger att han nog blir lite lugnare ju äldre han blir och jag tycker nog att jag märkt det. Som valp skulle han hälsa på alla! Mötte man en människa på promenaden ville han över och hälsa..men nu gör han inte det. Men pratar någon med honom blir han skitglad

Ja det här blev ju inte så kort.. Fråga gärna om jag svamlat för mycket eller om du har några andra funderingar. Gissar att vi inte bor i närheten av varandra, annars får du gärna komma och träffa min om du vill träffa fler

Det är lite det här som både lockar mig hos Eurasiern men som också skrämmer bort mig. De verkar ha en sådan himla skön personlighet, men samtidigt är jag rädd att de ska vara lite väl svårmotiverade!
Även om jag inte hade tänkt mig så jättemycket spår, agility, rally etc. så vill jag att den framtida hunden ska vara positiv och relativt lättlärd då det blir min första hund. Vill som sagt ha en hund som passar ett aktivt uteliv och som givetvis ska få metal stimulans också.

 

[Raderad medlem 94602]

I Eurasierns rasbeskrivning står det ju tom att den skall vara vaksam utan att vara skällig medans det i lapphundens står att den kan ge ifrån sig "en rad olika ljud".

Ser man till de raser som ligger till grund för Eurasiern så är de mer åt hållet lugnare gårdsraser ( förutom samodjen)som inte är kända som gapstarar.