Finsk lapphund/Eurasier

[bollen__]

Det är lite det här som både lockar mig hos Eurasiern men som också skrämmer bort mig. De verkar ha en sådan himla skön personlighet, men samtidigt är jag rädd att de ska vara lite väl svårmotiverade!
Även om jag inte hade tänkt mig så jättemycket spår, agility, rally etc. så vill jag att den framtida hunden ska vara positiv och relativt lättlärd då det blir min första hund. Vill som sagt ha en hund som passar ett aktivt uteliv och som givetvis ska få metal stimulans också.

Jag pmar dig!

 

[machafuko]

I Eurasierns rasbeskrivning står det ju tom att den skall vara vaksam utan att vara skällig medans det i lapphundens står att den kan ge ifrån sig "en rad olika ljud".

Ser man till de raser som ligger till grund för Eurasiern så är de mer åt hållet lugnare gårdsraser ( förutom samodjen)som inte är kända som gapstarar.

Såg detta inlägg nu. Jo så är det, finska lapphunden använder ju skallet i arbetet. Som jag har förstått det från ägare och min egen erfarenhet av lapphundar (har regelbundet varit hundvakt åt en 9m valp i flera månader nu) så är det väldigt individuellt hur mycket lapphunden låter. Just den valpen jag har mycket erfarenhet av var en allmänt tyst herre. Han skällde när har hörde folk komma i trappuppgången, och då tar det ett tag innan man får tyst på honom, men i övrigt en mycket tyst hund.

 

[Fruentimber]

Jo



Jo, visst är det så! Hur är det med regler på det här forumet, får man rekommendera uppfödare?
I sådant fall vill jag gärna höra era synpukter på saken.

Man får inte rekommendera uppfödare direkt i trådarna, men det går fint att ta det på PM.
Jag var också inne på olika "lappar" ett bra tag och var med i ett par FB-grupper för att bilda mig en mer allmän uppfattning. Den finska ströks ganska fort av olika anledningar. Tycker definitivt att eurasiern verkar som ett vettigt alternativ.

 

[machafuko]

Man får inte rekommendera uppfödare direkt i trådarna, men det går fint att ta det på PM.
Jag var också inne på olika "lappar" ett bra tag och var med i ett par FB-grupper för att bilda mig en mer allmän uppfattning. Den finska ströks ganska fort av olika anledningar. Tycker definitivt att eurasiern verkar som ett vettigt alternativ.

Okej, då får det bli pm i sådana fall!
Vill du motivera mer hur du tänker (nu låter jag som en lärare, heh). Men varför du strök finsken så fort och tror på eurasiern istället?

Det har alltid lutat mot en finsk för mig. Tycker de verkar ha ett fantastiskt psyke, men ja... Blir lätt förvirrad.

 

[Fruentimber]

Okej, då får det bli pm i sådana fall!
Vill du motivera mer hur du tänker (nu låter jag som en lärare, heh). Men varför du strök finsken så fort och tror på eurasiern istället?

Det har alltid lutat mot en finsk för mig. Tycker de verkar ha ett fantastiskt psyke, men ja... Blir lätt förvirrad.

Nu hade ju jag lite annorlunda kriterier i jämförelse med dina, men jag ville ha en lämplig gårdshund i praktisk storlek, frisk och aktiv med sikte på tävling inom bruks, lydnad etc så jag kollade in många, många raser och vissa ströks ju mer eller mindre direkt. Fick intrycket av att den finska framför allt är en "utställningsras", och flera individer har verkligen extremt mycket päls. Det var ständigt diskussioner kring pälsen och huruvida de led eller inte under sommaren. De individer jag träffat har dessutom varit extremt ljudliga med ihållande skall.

 

[cherie]

Det är lite det här som både lockar mig hos Eurasiern men som också skrämmer bort mig. De verkar ha en sådan himla skön personlighet, men samtidigt är jag rädd att de ska vara lite väl svårmotiverade!
Även om jag inte hade tänkt mig så jättemycket spår, agility, rally etc. så vill jag att den framtida hunden ska vara positiv och relativt lättlärd då det blir min första hund. Vill som sagt ha en hund som passar ett aktivt uteliv och som givetvis ska få metal stimulans.

Mina erfarenheter av Eurasier är inte helt uppdaterade, vår tös fyller 12 i år så det var ett tag sen jag var med i svängen så att säga. De enda dagsfärska erfarenheterna jag får av rasen är när jag går fram till Eurasierägare på stan (vilket jag alltid gör - man är ju nyfiken på sin egna ras och de är ju fortfarande inte supervanliga). Jag har läst här på Buke om Eurasier med rädslor eller andra mentala problem men jag har faktiskt aldrig, under alla mina år, träffat något sådant ex. De har sträckt sig från normalt reservade ("bryr mig inte"/ser äcklad om om främling ska klappa) till ganska glada i människor (sällan retriver-dregglande dock). Alla ägare jag träffat säger att de älskar rasen, men man kanske inte lyfter ev problem sådär vid kallprat.

Angående att de är svårmotiverade - det tycker jag inte märks särskilt mycket om man inte aktivt vill träna typ lydnad eller agility osv. Vår Eurasier (och de flesta jag känner) är egentligen väldigt lättlärda och intelligenta, men det som brister är motivationen när det kommer till att traggla samma sak in och ut hela tiden, finlir liksom. Annars greppar de saker oerhört snabbt är min erfarenhet! Vår hund tycker det är superskoj med lite vardagslydnad, klickerträning o.s.v. i mindre doser och vill alltid göra sitt bästa. De är framförallt väldigt lättsamma i och med att de är så pass flockbundna, vår tös går lös nästan jämt och har aldrig under sina tolv år lämnat oss ur sikte eller stuckit. Hon är pigg och vill alltid med. Hon tycker kanske inte om att jogga kilometer efter kilometer (såvida hon inte får springa fritt)men långa skogspromenader, skidturer osv är inga problem.

Vårt ex är väldigt rastypiskt på det sättet att hon inte har någon som helst jakt i sig. Hon skäller nästan aldrig, undantagen är ibland när hon sitter utomhus och någon hund går för nära tomten eller om vi alla sover och en människa är på väg mot vår ytterdörr. Annars är hon väldigt tyst, har faktiskt aldrig hört henne skälla i någon annan situation.

Hon är helt enkelt en väldigt klok, tålmodig och familjekär hund. Alltid pigg och glad, nöjd med att bara få vara med vad vi än gör - men kan också ligga ensam hemma utan problem. Väldigt lättsam i princip alla avseenden förutom att hon är rädd för fyverkerier (dock inga andra ljud, inte ens skott).

 

[machafuko]

Mina erfarenheter av Eurasier är inte helt uppdaterade, vår tös fyller 12 i år så det var ett tag sen jag var med i svängen så att säga. De enda dagsfärska erfarenheterna jag får av rasen är när jag går fram till Eurasierägare på stan (vilket jag alltid gör - man är ju nyfiken på sin egna ras och de är ju fortfarande inte supervanliga). Jag har läst här på Buke om Eurasier med rädslor eller andra mentala problem men jag har faktiskt aldrig, under alla mina år, träffat något sådant ex. De har sträckt sig från normalt reservade ("bryr mig inte"/ser äcklad om om främling ska klappa) till ganska glada i människor (sällan retriver-dregglande dock). Alla ägare jag träffat säger att de älskar rasen, men man kanske inte lyfter ev problem sådär vid kallprat.

Angående att de är svårmotiverade - det tycker jag inte märks särskilt mycket om man inte aktivt vill träna typ lydnad eller agility osv. Vår Eurasier (och de flesta jag känner) är egentligen väldigt lättlärda och intelligenta, men det som brister är motivationen när det kommer till att traggla samma sak in och ut hela tiden, finlir liksom. Annars greppar de saker oerhört snabbt är min erfarenhet! Vår hund tycker det är superskoj med lite vardagslydnad, klickerträning o.s.v. i mindre doser och vill alltid göra sitt bästa. De är framförallt väldigt lättsamma i och med att de är så pass flockbundna, vår tös går lös nästan jämt och har aldrig under sina tolv år lämnat oss ur sikte eller stuckit. Hon är pigg och vill alltid med. Hon tycker kanske inte om att jogga kilometer efter kilometer (såvida hon inte får springa fritt)men långa skogspromenader, skidturer osv är inga problem.

Vårt ex är väldigt rastypiskt på det sättet att hon inte har någon som helst jakt i sig. Hon skäller nästan aldrig, undantagen är ibland när hon sitter utomhus och någon hund går för nära tomten eller om vi alla sover och en människa är på väg mot vår ytterdörr. Annars är hon väldigt tyst, har faktiskt aldrig hört henne skälla i någon annan situation.

Hon är helt enkelt en väldigt klok, tålmodig och familjekär hund. Alltid pigg och glad, nöjd med att bara få vara med vad vi än gör - men kan också ligga ensam hemma utan problem. Väldigt lättsam i princip alla avseenden förutom att hon är rädd för fyverkerier (dock inga andra ljud, inte ens skott).

Det här låter perfekt för mig! Om det negativa med en hund är att den är rädd för fyrverkerier då har man inte såå mycket att klags över, eller? Antar givetvis att hunden lider mer vid fyrverkier än vad en själv lider av att ha en hund som är rädd för just fyrverkerier. Det verkar dock vara en ganska vanlig sak för rasen, vad jag har hört. Så då får man kanske träna(?) på det eller något. Om det går.

Om en hund bara är svårmotiverad vid tävling och tävlingsträning så bör det inte vara några problem för mig. Jag är ju som sagt mest ute efter en sällskapshund som är lättlärd och intresserad av vardagslydnad, lite trix och som klarar långa skogspromenader och bus i ur och skur (kanske inte i det varmaste sommarvädret, det klarar man ju knappt själv).

 

[machafuko]

Nu hade ju jag lite annorlunda kriterier i jämförelse med dina, men jag ville ha en lämplig gårdshund i praktisk storlek, frisk och aktiv med sikte på tävling inom bruks, lydnad etc så jag kollade in många, många raser och vissa ströks ju mer eller mindre direkt. Fick intrycket av att den finska framför allt är en "utställningsras", och flera individer har verkligen extremt mycket päls. Det var ständigt diskussioner kring pälsen och huruvida de led eller inte under sommaren. De individer jag träffat har dessutom varit extremt ljudliga med ihållande skall.

Ja, men då förstår jag!
Det med päls gäller ju dock för båda av de raserna jag har kollat på, haha. Ser det som något positivt, slipper ha småhår överallt. Visst krävs det lite mer borstning vid fällning och så, men eftersom jag vill ha en hund som gillar snö och kyla så blir det lätt så att man kollar på de långhåriga hundarna.

 

[cherie]

Det här låter perfekt för mig! Om det negativa med en hund är att den är rädd för fyrverkerier då har man inte såå mycket att klags över, eller? Antar givetvis att hunden lider mer vid fyrverkier än vad en själv lider av att ha en hund som är rädd för just fyrverkerier. Det verkar dock vara en ganska vanlig sak för rasen, vad jag har hört. Så då får man kanske träna(?) på det eller något. Om det går.

Om en hund bara är svårmotiverad vid tävling och tävlingsträning så bör det inte vara några problem för mig. Jag är ju som sagt mest ute efter en sällskapshund som är lättlärd och intresserad av vardagslydnad, lite trix och som klarar långa skogspromenader och bus i ur och skur (kanske inte i det varmaste sommarvädret, det klarar man ju knappt själv).

Nej, fyrverkerierna är såklart jobbigt för henne men som du säger så är det ett mindre problem i jämförelse med annat Jag är ganska övertygad om att det här inte hade blivit en lika tydlig rädsla om det skötts bra från början (vi var kanske lite ömkande med henne) och om vi vid de första teckena hade tränat och försökt motverka det som du säger. Det första året var hon inte ett dugg påverkad av fyrverkerier och sedan har det liksom successivt byggts upp, så vi får som ägare får nog ta på oss detta... Det är så konstigt bara, jag trodde ljudrädsla brukar vara mer genomgående men hon lyfter inte ett öra för andra höga, plötsliga ljud. Det är väl någonting med det där tjutet som fyverkerier ger ifrån sig.

I övrigt, apropå rädslor och reservation, så var vi mycket noga med att miljöträna och socialisera vår hund som valp. Vi valde den blygaste i kullen så vi trodde vi kunde ha lite motvind liksom. Det kanske är en delförklaring i att hon blivit så trygg, men om jag ska vara ärlig så var hon trygg redan som valp under själva träningen, minns aldrig att hon var försiktig eller rädd för någonting då heller De vanligaste kommentarerna vi får om henne är antingen hur vacker hon är, eller just hur trygg och "godmodig" hon verkar vara. Kommer ofta fram folk på stan, på bussen, på marknader osv och säger det Hon stressar aldrig upp men det betyder inte att hon är seg och sävlig.

Nu när du skrev vad du söker efter hos en hund så tycker jag Eurasiern låter som ett klockrent val, om jag ska utfå från vårt ex. Jag skulle säga att det du söker efter var exakt vad vi sökte efter för 12 år sedan, och vi har aldrig ångrat oss.

Sedan har jag inga erfarenheter av Finsk Lapphund så det är ju mycket möjligt att även den hundrasen passar dig bra Det finns ju såklart individer inom Eurasiern som är mindre rastypisk än vår, men jag blir faktiskt ofta förvånad över hur lika alla Eurasierägare verkar beskriver sina hundar.

 

[Fruentimber]

Ja, men då förstår jag!
Det med päls gäller ju dock för båda av de raserna jag har kollat på, haha. Ser det som något positivt, slipper ha småhår överallt. Visst krävs det lite mer borstning vid fällning och så, men eftersom jag vill ha en hund som gillar snö och kyla så blir det lätt så att man kollar på de långhåriga hundarna.

Ja, båda raserna har ju såklart gott om päls, men så fort en ras blir av mer "utställningstyp" snarare än funktion tenderar även pälsen att öka. Ordentligt med päls ska de givetvis ha, men det finns en fin linje mellan funktionell päls och helt enkelt för mycket päls. Jämför t ex arbetande border collies med utställningsvarianten - den arbetande typen har behållt sin ursprungliga funktionella päls medan den andra typen blivit ett ofunktionellt "pälsmonster".

Angående ljudrädsla är detta något som bör tas på allvar. Kika efter kombinationer där föräldrarna genomfört MH/BPH om ljudrädsla är ett problem inom rasen.

 

[machafuko]

Ja, båda raserna har ju såklart gott om päls, men så fort en ras blir av mer "utställningstyp" snarare än funktion tenderar även pälsen att öka. Ordentligt med päls ska de givetvis ha, men det finns en fin linje mellan funktionell päls och helt enkelt för mycket päls. Jämför t ex arbetande border collies med utställningsvarianten - den arbetande typen har behållt sin ursprungliga funktionella päls medan den andra typen blivit ett ofunktionellt "pälsmonster".

Angående ljudrädsla är detta något som bör tas på allvar. Kika efter kombinationer där föräldrarna genomfört MH/BPH om ljudrädsla är ett problem inom rasen.

Förstår precis vad du menar med pälsen där. Föräldrar etc ska jag absolut kika på! Tack så väldigt mycket för din hjälp

 

[aprilmaj]

Jag skulle dock påstå att det framför allt är en linjefråga? Hundar från olika linjer har olika benägenhet att skälla. Värt att ta i beaktning när man väljer uppfödare om man inte vill få problem med hörseln.

Hur tar man reda på vilka linjer som har benägenhet att skälla?

 

[Fruentimber]

Hur tar man reda på vilka linjer som har benägenhet att skälla?

Skallbenägenhet är genetiskt. Om man är intresserad av en ras känd för att vara "skällig" och som man inte har erfarenhet av kan man ju t ex besöka några uppfödare för att träffa deras hundar men också röra sig runt t ex utställningar, rasträffar och liknande.