Filosofiska hörnan

[Scata]

Idag har jag kroppsliga funderingar.

När mina överarmar är avslappnade så der det ut som gäddhäng, men eftersom det är muskelmassa som går att spänna så att all överarm blir hård - är det ett gäddhäng då?

Eftersom jag aldrig bakar/äter muffins - kan jag verkligen ha muffinsmidja då?

 

[vilde]

Idag har jag kroppsliga funderingar.

När mina överarmar är avslappnade så der det ut som gäddhäng, men eftersom det är muskelmassa som går att spänna så att all överarm blir hård - är det ett gäddhäng då?

Eftersom jag aldrig bakar/äter muffins - kan jag verkligen ha muffinsmidja då?

Fråga nummer
1) Nej
2) Ja

 

[Takire]

Muffinsmidja har jag aldrig hört talas om! Kan man filosofera vidare i denna tråd?

 

[Scata]

Kan man filosofera vidare i denna tråd?

O ja!
Ibland blir man bara så filosofisk och måste få ventliera det - välkommen till Filosofiska hörnan

 

[Takire]

O ja!
Ibland blir man bara så filosofisk och måste få ventliera det - välkommen till Filosofiska hörnan

Får se när de filosofiska tankarna faller på då! Trodde de var här redan, men tydligen inte.

 

[Takire]

En fundering på hur vi människor är.

Finns det människor som inte är udda? Om alla är udda då är väl ingen udda utan bara olika?

Finns det människor som aldrig känner sig udda?

Vad är det ens att vara udda? Är det inte ändå egentligen bara att vara olika alldeles oavsett hur många som är udda?

Kan att fantisera vara att filosofera och tvärtom?

 

[Araminta]

En fundering på hur vi människor är.

Finns det människor som inte är udda? Om alla är udda då är väl ingen udda utan bara olika?

Finns det människor som aldrig känner sig udda?

Vad är det ens att vara udda? Är det inte ändå egentligen bara att vara olika alldeles oavsett hur många som är udda?

Kan att fantisera vara att filosofera och tvärtom?

Väldigt kort och hastigt svar: man kan bara vara udda i förhållande till en social norm.

 

[Tranan]

Du får dela upp variablerna och resultaten och bygga konsekvens/beslutstädet i mellan, sen får du se vad olika beslut tar dig i trädet. Blir det A eller B?

 

[Nahar]

Finns det människor som aldrig känner sig udda?

Jag tror det? Men de intalar sig kanske bara att de är normala för att de inte vill tampas med känslan av att vara udda

 

[Mumma]

Finns det människor som aldrig känner sig udda?

Jag tycker att det verkar som om en hel del människor anser att de är totalnormala, medelsvensons, normativa på alla sätt och vis.

Ofta verkar det åtföljas av en undran över varför andra är så udda, inte följer mönster för hur man "ska" vara, osv. "Inte kan man ju göra så, grannarna kan ju börja prata om en".

Men kanske har de här människorna ändå en känsla av att vara udda, och därför försöker vara så lite udda de kan

 

[Ginne]

Jag tycker att det verkar som om en hel del människor anser att de är totalnormala, medelsvensons, normativa på alla sätt och vis.

Ofta verkar det åtföljas av en undran över varför andra är så udda, inte följer mönster för hur man "ska" vara, osv. "Inte kan man ju göra så, grannarna kan ju börja prata om en".

Men kanske har de här människorna ändå en känsla av att vara udda, och därför försöker vara så lite udda de kan

Men om man vänder på det då? Jag uppfattar att det finns vissa som ser sig som udda och gör en grej av det fast de beskriver tankar och beteenden som jag ser som ganska vanligt mänskliga. Vad är det då att vara udda?

 

[sjoberga]

Jag tycker att det verkar som om en hel del människor anser att de är totalnormala, medelsvensons, normativa på alla sätt och vis.

Ofta verkar det åtföljas av en undran över varför andra är så udda, inte följer mönster för hur man "ska" vara, osv. "Inte kan man ju göra så, grannarna kan ju börja prata om en".

Men kanske har de här människorna ändå en känsla av att vara udda, och därför försöker vara så lite udda de kan

När man låter tredje person (eller norm) styra sina val i smått och stort tror jag det skaver så småningom för de flesta. Normen är en sån som ingen passar i, för vi är alla olika.

Men man kan också filosofera över hur normer styr ens liv även om man tänker att de inte gör det. En starkt bidragande orsak till att jag flyttade ut till end of the road var de starka outtalade normerna kring att bo i villastadsdel utanför city. Så istället för att vara slav under de normerna valde jag att lämna, vilket också på ett vis är att vara slav under normerna.

Men när man ens diskuterar eller lägger in ”vad ska grannarna/släkten tycka?” när man ska välja i sitt liv är så långt från min persona att jag har svårt att förstå varför det ens kommer upp i ett sånt läge. Varför tänker man på vad en helt utomstående och ”opåverkad” människa skulle tycka? Å andra sidan finns det såklart sådana element så djupt rotade att de sitter i det undermedvetna ändå.

Varför tänker och tycker helt utomstående och opåverkade människor så mycket ens om andras livsval? Om de nu gör det? Hänger det ihop med att jag har ganska lite intresse för att döma andra människors val, så länge det inte påverkar mina medmänniskor direkt negativt på ett orimligt sätt? Eller är det mest ett tankefoster en del tar fram, det där med ”vad ska grannarna tycka”? I villaförorten var det väldigt konkret tyckande dock på gränsen till aggressivt emellanåt.

 

[Takire]

Väldigt kort och hastigt svar: man kan bara vara udda i förhållande till en social norm.

Jag tänkte så också. Det innebär att alla är potentiellt udda.

 

[Takire]

Jag tror det? Men de intalar sig kanske bara att de är normala för att de inte vill tampas med känslan av att vara udda

Men borde man inte då känna sig udda av att inte känna sig udda?

Alltså, jag vet ju egentligen inte alls vad folk i allmänhet tänker och känner, men ändå har jag fått för mig att de flesta känner sig udda eller annorlunda. Det kan förstås vara en feluppfattning
.

 

[Hermelin]

Men borde man inte då känna sig udda av att inte känna sig udda?

Alltså, jag vet ju egentligen inte alls vad folk i allmänhet tänker och känner, men ändå har jag fått för mig att de flesta känner sig udda eller annorlunda. Det kan förstås vara en feluppfattning
.

Jag tror att det till viss del handlar om ålder. Eller en åldersparadox. Så här:
Unga människor uppfattar sig oftare som unika och speciella. De känner att de gör speciella val, har unika kläder och skiljer sig ganska mycket från den grå massan. Men sammantaget gör ändå många unga samma speciella val och bär samma unika kläder och utgör en i stort sett homogen massa.

Allt eftersom vi blir äldre känner vi att vi tappat det där (falska) unika vi hade som unga. Att vi är en del av den grå massan. Men min erfarenhet är att det är nu vi börjar skilja oss åt mer. Det är nu som de egna valen faktiskt skapar unika människor med unika egenskaper och värderingar. Men vi känner en större gemenskap med världen omkring oss. En värld som befolkas av människor som vi delar allt mindre gemensamt med.

 

[Snubbelfot]

Jag tänker att man kan betrakta udda - i den här kontexten - från två håll. Dels ur ett objektivt perspektiv; huruvida någon skiljer sig från gängse norm/majoritet ifråga om faktiskt beteende eller egenskaper. Dels hur någon själv subjektivt uppfattar sin uddighet. Jag tror att man kan bygga helt olika modeller utifrån de hållen.
Således tycker jag att @Hermelins resonemang känns rätt nära.

 

[Takire]

Jag tror att det till viss del handlar om ålder. Eller en åldersparadox. Så här:
Unga människor uppfattar sig oftare som unika och speciella. De känner att de gör speciella val, har unika kläder och skiljer sig ganska mycket från den grå massan. Men sammantaget gör ändå många unga samma speciella val och bär samma unika kläder och utgör en i stort sett homogen massa.

Allt eftersom vi blir äldre känner vi att vi tappat det där (falska) unika vi hade som unga. Att vi är en del av den grå massan. Men min erfarenhet är att det är nu vi börjar skilja oss åt mer. Det är nu som de egna valen faktiskt skapar unika människor med unika egenskaper och värderingar. Men vi känner en större gemenskap med världen omkring oss. En värld som befolkas av människor som vi delar allt mindre gemensamt med.

Intressant resonemang. Det kanske är så?

 

[Takire]

Nu mindes jag ett sammanhang för ett antal år sedan. Jag var med i en amatörteatergrupp ett par terminer, och vid första tillfället tänkte jag "det är ju bara jag som är vanlig". Min upplevelse var att alla där inne stack ut från folk i allmänhet. Kanske var det så och kanske inte. Min känsla var just då att det var alla de andra som var udda (medan jag var vanlig).

Teater måste verkligen dra till sig alla möjliga typer av personligheter.

 

[Mumma]

Men om man vänder på det då? Jag uppfattar att det finns vissa som ser sig som udda och gör en grej av det fast de beskriver tankar och beteenden som jag ser som ganska vanligt mänskliga. Vad är det då att vara udda?

Absolut. Jag har tillexempel en bekant som skrivit blogg om hur hon växte upp på landet utanför en småstad, och hur den "ovanliga" tillvaron gjort henne sååå speciell och udda.

Vad hon beskriver är i mina ögon inte en ovanlig barndom på något vis. Tillexempel att hon inte fick kläder från en modebutik förän hon var 15 utan hade en hel del hemsytt, annat sådant som mamman köpt. Tror att det var ganska vanligt på 70-80 talet.

Hon fick bara åka till stan på fredagar, då mamman skulle veckohandla. Inte heller något ovanligt.

Hon hängde i ett stall på fritiden där en smått excentrisk gubbe hade några hästar. Knappast ovanligt heller.
Så vad denna vilja till att få en relativt vanlig uppväxt att verka som något som gjort en till en mycket ovanlig person bygger på, det har jag haft svårt att förstå.

 

[Mumma]

Varför tänker och tycker helt utomstående och opåverkade människor så mycket ens om andras livsval? Om de nu gör det? Hänger det ihop med att jag har ganska lite intresse för att döma andra människors val, så länge det inte påverkar mina medmänniskor direkt negativt på ett orimligt sätt? Eller är det mest ett tankefoster en del tar fram, det där med ”vad ska grannarna tycka”?

Man kan ju undra. Visst, folk pratar ju en hel massa om vad andra gör och vafför gör de på detta viset. Men tycker själv att det knappast lönar sig att lägga någon större vikt vid det, folk pratar, oberoende av vad jag väljer att göra, och vill de förfasa sig, så varsågod. Jag bjuder gärna på det nöjet. I morgon har de ändå glömt det och pratar om något annat i stället.

Det absurdaste jag hört i kategorin "vad ska grannarna säga" var "hur ska mormor kunna berätta det här för sina vänner?" Då handlade det inte ens om något speciellt ovanligt eller hemskt på något vis, utan en ung persons val av studier och bostadsort, som inte var de förväntade.