Fick höra en sak

[lillsmurfagirl]

Sv: Fick höra en sak

mina barn kommer inte vara mina enda intressen.. mitt liv ska inte helt kretsa runt dom..tänker absolut inte vara en förälder som låter sig styras av sina barn(som jag ser allt mer och mer)
ja jag är ung, och ja jag kanske ändrar uppfattning senare.. men ser inget fel att skaffa barnvakt nån gång i månaden så paret får tid för sig själva..

 

[Pallas]

Sv: Fick höra en sak

Problemet med ditt resonemang tycker jag är att det helt bortser från barnets behov. Jag tycker också att du blandar äpplen och päron lite hur som helst.

Jag vet av egen erfarenhet att det är lätt att vara kategorisk när man inte ännu är förälder. För all del ser jag dessutom en hel del nyblivna föräldrar som också är kategoriska så att det går ut över barnets behov.

Ta tex detta med att man inte vill vara bara förälder. Jag tycker så här: Jag har valt att sätta barn till världen, då är det minsta jag kan göra att uppoffra en hel del av mitt tidigare liv de få veckor ur ett livstidsperspektiv det handlar om som barnen är små. Till exempel så har jag tre barn, som alla haft ett extrem stort närhets och näringsbehov. Det har inneburit en hel del uppoffringar i form av att jag fått acceptera att jag inte längre har min kropp för mig själv. Två av barnen är dessutom för tidigt födda och har varit väldigt infektionskänsliga. Det har inneburit att jag varit i stort sett isolerad det första året, eftersom jag inte kunnat ta med dem ut på köpcentrum, till människor som är det minsta sjuka eller till andra barn. Detta har varit jättetrist ofta, men det har ju varit för barnens skull och det tycker jag hör till mitt ansvar som förälder.

Missförstå mig inte, jag tycker inte att man skall leva för sina barn. Jag tror barn behöver få vara med i centrum, utan att för den skull utgöra centrum. Jag är min egen individ och barnen är sina egna individer - däremot har jag varit tvungen att ta hänsyn till just deras speciella behov, även om det inte varit bekvämt för mig själv alla gånger.

För min del handlar det om balans. Man skall inte utplåna sig själv bara för att man får barn, men livet blir så mycket enklare om man har realistiska förväntningar på hur nyfödda och små barn fungerar. Det viktigaste tycker jag är att hålla ett öppet sinne - kanske det inte blir riktigt som man tänkt sig och då får man komma på lösningar så att ingen blir lidande.

 

[tessiem]

Sv: Fick höra en sak

*KL*

Tycker att det här "problemet" är lite lustigt..

Jag menar, om man nu absolut inte vill ha barn i sin egen säng så kan man absolut få dem att sova själva..
Men OM man nu "skämmer" bort barnen med att sova gemensamt så kommer de definitivt inte vilja göra det när dom är tonåringar..Så jag tror inte att man kan "skämma" bort barn med trygghet.

För oss var vårat absolut sämsta inköp spjälsängen..Den användes INGEN gång av våra barn. Barn 1 visade tydligt var han ville sova.. det är dessutom värdelöst att amma barn som sover i egen säng eftersom man då måste kliva upp & amma.. jag ammade halvsovandes på nätterna.

Barn 2 sover fortfarande VARJE natt i vår säng (3år nu) & Barn 1 sover flertalet nätter i vår säng. Han hade en period när han prompt skulle sova i egen säng..och det blev ju jättetomt utan honom! Mycket mysigare när man sover med barnben slängda både här & där över ens egen kropp.

Och angående sexet...säger som alla andra..det kan man ju göra på andra ställen än sängen..knullmadrass i ett annat rum är en bra idé.. soffor funkar ju bra med..

 

[Zaria]

Sv: Fick höra en sak

Ja visst blir det TOMT när barnet väljer att sova i sin egen säng,försöker få Hampus att somna själv där iaf,men blir ÖVERLYCKLIG när han kryper upp i min säng om natten,nästan så man känner för att peta lite på honom ibland så han vaknar och kommer över

 

[Miljah]

Sv: Fick höra en sak

OK Föreställ er det här då, att ni mot all förmodan skulle få tvillingar och har ett trångt sovrum, hur gör ni då?

Skulle kanske scanna in en bild från vårt sovrum då det begav sig

 

[Pallas]

Sv: Fick höra en sak

Jag menar, om man nu absolut inte vill ha barn i sin egen säng så kan man absolut få dem att sova själva.

Om det nu är värt besväret... Om man nu får såna barn som jag tex.

 

[bananabambi]

Sv: Fick höra en sak

mina barn kommer inte vara mina enda intressen.. mitt liv ska inte helt kretsa runt dom..tänker absolut inte vara en förälder som låter sig styras av sina barn(som jag ser allt mer och mer)
ja jag är ung, och ja jag kanske ändrar uppfattning senare.. men ser inget fel att skaffa barnvakt nån gång i månaden så paret får tid för sig själva..

Det är absolut inte fel att skaffa barnvakt för att kunna göra något tillsammans, det är kanon.

Men resonemanget

mitt liv ska inte helt kretsa runt dom..tänker absolut inte vara en förälder som låter sig styras av sina barn

fungerar inte en sekund om man har barn. Inte en chans.

Om du har en plan för hur du ska lyckas med det får du gärna skriva ner den här, för jag är väldigt nyfiken på hur du har tänkt dig.

Samtidigt tycker jag det är ett väldigt sorgligt resonemang från din sida. Vad finns det för anledning till att skaffa barn om du inte vill att livet ska kretsa kring dom? Att skaffa barn är det mest egoistiska du kan göra, du skaffar bara barn för din egen skull. Är du inte beredd att låta din liv cirkulera kring barnen så förstår jag faktiskt inte varför du ska ha barn?

Därmed har jag inte sagt att du ska ge upp allt annat, men barn tar en så stor plats i ens liv, och måste få ta stor plats.

Och ja, jag tror du kommer ändra dig. Det är väldigt svårt att föreställa sig att man faktiskt kan vilja ändra på sig så mycket för ett barns skull. Kanske är sin ovilja helt enkelt ett tecken på att du ska vänta

 

[Gandalf]

Sv: Fick höra en sak

För oss var vårat absolut sämsta inköp spjälsängen..Den användes INGEN gång av våra barn.

Nu köpte vi visserligen inte vår utan fick ärva den, men den har absolut kommit till nytta - den är jättebra att lägga överkastet och mina kläder i på natten, och så gillar katten att sova där

(våra barn har heller aldrig någonsin sovit i den, men det har varit vårat eget val och inte ett misslyckande, som en del personer gärna vill få det till :smirk

 

[Pallas]

Sv: Fick höra en sak

Den vi köpte var jättebra att lägga ren tvätt i.

De yngsta barnen frågade varför bebisen de träffade låg i en bur... De har ju aldrig ens sett en spjälsäng.

 

[TinyWiny]

Sv: Fick höra en sak

När jag väntade min son fick jag också höra att man absolut inte skulle ha bebisen i sängen utan vänja den vid att sova i egen säng direkt

Men min bebis hade inte hört det de första tre månaderna försökte jag, sen var jag så trött att jag struntade i vad folk sa och följde mitt hjärta och min bebis vilja, vi sov i samma säng och SOV

Min sambo var en sådan där sparkig människa och jag drömmde mycket och snurrade runt i sängen jämt, men aldrig att vi sparkade eller lade oss på bebisen.
Det gör man inte om man är frisk, har man däremot hög feber eller är påverkad på annat sätt kan det ju vara bra att tänka en gång till.

En docka/gosedjur/kudde lever inte därför kan du lägga dej på den men inte på en bebis.

Klockradio med sirentjut väcker inte bebisar i normala fall, de har ju hört det under hela graviditeten, inte heller radion väcker, det är okända ljud bebisar reagerar på.

Det här med sex...varför måste man ha det i sovrummet?

Lite elak som jag är flinar jag lite åt alla som VET hur de ska göra när de får barn, men jag hoppas (med ångest i maggropen) att de ändrar sig och lyssnar på sin bebis när den väl är här.

 

[Brandgul]

Sv: Fick höra en sak

Min sambo ville absolut ha en spjälsäng, så vi har köpt en. Han tänkte om han måste han rusa på toaletten eller så, så vill han att bebis ligger tryggt om han är ensam hemma. (Vilket han inte tänkt på att han nog inte kommer att vara på väääldigt länge ) Hur som. Det är en väldigt söt säng!

Tipset om att ha överkastet i den var inte dumt. Då slipper jag få hundhår på mitt om det hasar ned på golvet. Jag tänkte nämligen köpa ett nytt och det ska bli vitt. Jag låg just i morse och funderade på hur hårigt det skulle bli...

MEN! Vem vet? Vi kanske får en bebis som vill sova i egen säng? Ingen aning. Jag vill aldrig sova ensam. Jag vill sova nära min sambo. Jag känner mig helt övergiven om han somnar på soffan nån kväll och inte kommer och sover nära mig. Framåt 4-tiden så brukar jag få gå och väcka honom och be honom komma till sängen. (Om jag är ensam hemma så går det dock att sova ensam hur bra som helst )

Förr eller senare så flyttar alla barn ut från sina föräldrar (till och med min f.d. och min lillasyster, men de var lite sega) och som sagt så inreder vi inte vårt andra sovrum till barnkammare utan till ett rum med säng som man kan sova i. Eller inte sova i

 

[Sunshine]

Sv: Fick höra en sak

*kl*

Nar man laser svaren har sa far man nastan intrycket att det enda ratta ar att sova i samma sang som sina barn

Tja, vi gor det inte. Vi har bara en 1.50 sang, och vi har tvillingar. Finns ingen plats helt enkelt
De har sovit i sina spjalsangar i vart sovrum fran dag 1 och det gar hur bra som helst. Vi har sana dar Stokke pa hjul, som vi kan dra tatt intill varsin sida av sangen. Sjalvklart far de ligga hos oss och mysa, men nar VI (dvs foraldrarna) ska sova sa lagger vi dem i spjalsangarna. For annars far vi som sagt inte plats...

Har i England ar rekommendationen att man inte ska dela sang med sin bebis. Inte sa mkt for att man riskerar att lagga sig pa den (aven om det hander da och da, tydligen) utan for att temperaturen blir for hog (kroppsvarme fran foraldern, tacke etc) och det ar kopplat till plotslig spadbarnsdod.

 

[Pallas]

Sv: Fick höra en sak

*kl*

Nar man laser svaren har sa far man nastan intrycket att det enda ratta ar att sova i samma sang som sina barn

Nej, det tycker jag inte. Bara indikationer på att det TS hört inte stämmer.

 

[tessiem]

Sv: Fick höra en sak

Njae... det enda rätta beror väl på barnen??
Om de klarar att sova själva, fine.
Men om de som min första, är lessna & gnälliga så fort de är mer än 5 meter ifrån föräldern så känns det inte rätt.

*kl*

Nar man laser svaren har sa far man nastan intrycket att det enda ratta ar att sova i samma sang som sina barn

Tja, vi gor det inte. Vi har bara en 1.50 sang, och vi har tvillingar. Finns ingen plats helt enkelt
De har sovit i sina spjalsangar i vart sovrum fran dag 1 och det gar hur bra som helst. Vi har sana dar Stokke pa hjul, som vi kan dra tatt intill varsin sida av sangen. Sjalvklart far de ligga hos oss och mysa, men nar VI (dvs foraldrarna) ska sova sa lagger vi dem i spjalsangarna. For annars far vi som sagt inte plats...

Har i England ar rekommendationen att man inte ska dela sang med sin bebis. Inte sa mkt for att man riskerar att lagga sig pa den (aven om det hander da och da, tydligen) utan for att temperaturen blir for hog (kroppsvarme fran foraldern, tacke etc) och det ar kopplat till plotslig spadbarnsdod.

 

[lillamyggan]

Sv: Fick höra en sak

För att få sova så mycket som möjligt så har det funkat bäst för oss att ha vår bebis i vår säng i början. Nu när hon sover lite bättre så sover hon i sin egen säng som står nära min säng så hon kan se mig om hon vaknar. Har märkt att ibland räcker det med att hon vet att jag är där så kan hon somna om.

 

[No1]

Sv: Fick höra en sak

Man kan även porra hur mycket man vill i soffan eller gästrummet. Just sängen i sovrummet är ju inte helig direkt.

Det går upp allt mer för mig varför det är så fläckigt och kladdigt lite varstans hos familjer med småbarn.
..och sedan tycker jag det är dags att sluta skylla på barnen att det införskaffas skinnmöbler

 

[Atoxa]

Sv: Fick höra en sak

Jag tror inte det finns något rätt eller fel i frågan. Jag hade personligen ett jätte stort närhets behov själv från min bebis när han var "färsk". Vi delade säng i någon månad. Sedan la jag honom i sin säng på kvällen. Dels för att han ålade ur min säng, och dels för att han ville sova mycket tidigare på kvällen än mig och sambon.

Jag har alltid tyckt att det är viktigt att barn känner sig trygga i sina egna sängar, klarar av att sova ensamma. Men det viktiga tror jag är att föräldrarna känner sig nöjda (de flesta föräldrar är ju inte heller nöjda med ett olyckligt/otillfredställt barn). Är föräldrarna nöjda blir barnen trygga i det ... tror jag.

När det gäller att ha små bebisar i andra rum än sig själva, så tänker jag alltid "tänk om något händer". Herre gud, jag var och stack ner örat 3-4 grr första kvällen min bebbe somnat själv. För att höra att han andades. Och det blev en nödvändig vana. Jag fick inte ro för natten om jag inte hörde hur han andades...Pappan/sambon tyckte givetvis att jag var aningen överdriven..

Hade någon talat om för mig att jag förmodlingen skulle beté mig/känna så, så hade jag aldrig trott på det innan.

 

[Brandgul]

Sv: Fick höra en sak



Jag får undersöka det när det blir dags

 

[Björk]

Sv: Fick höra en sak

Vår planering innan Viggo kom (preliminärt, jag insåg redan då att man inte kan vara helt klar över hur det blir):
Bebis ska sova i vagga bredvid vår säng så länge som jag måste amma på natten. Eller också sover jag i bäddsoffan i barnrummet och han i sin egen spjälsäng. Sambon får se hur det går för honom att sova i samma rum; blir han för störd så får han sova i annat rum så att han är utsövd när han jobbar.

Såhär blev det (hittills):
Första 1,5 veckan sov Viggo i vagga bredvid vår säng enligt planen. Han åt ungefär varannan timme vilket innebar att jag vid varje matning måste vakna, sätta mig upp, ta upp barnet ur vaggan, amma, lägga ner barnet i vaggan osv. När/om han var "bökig" i vaggan fick jag lägga ner en hand i vaggan och trösta. Sambon började sova i annat rum efter 1 vecka ungefär (han har väldigt svårt att somna om och är lättstörd när han sover). Efter 1,5 vecka fick jag nog - Viggo fick komma upp i sängen bredvid mig. Han sover på "egen plats" med en handduk rullad mellan honom och mig.

Varför?
Jo, för att jag blev galen på att vakna så "fullt" vid varje amning! När han låg nära i sängen kunde jag lätt "lugna" honom med att lägga en arm bredvid honom eller en hand på hans mage så blev han tyst. Vid amning behöver man bara dra fram tutten och lägga intill - ofta somnade vi sen så båda två. Mycket enklare!!

Nu är Viggo 9 veckor och har just fått återgå till att sova i vaggan bredvid min/vår säng. Han äter oftast sista målet vid 22-23tiden, sen en gång vid 03-tiden och sen på morgonen vid 6-7. Så nu är det egentligen bara ett nattmål, vilket gör det betydligt enklare att stå ut med. Om ytterligare några veckor till ska jag och Viggo flytta in i barnrummet (där sover sambon nu) och han får vänja sig att sova i sin spjälsäng.

På dagarna sover han ofta i liften, ibland i spjälsängen, ibland i våra sängar, ibland i soffan. Så han har relativt lätt att sova på olika platser.

Kontentan:
Jag/vi vill att vårt barn ska kunna sova i egen säng relativt tidigt. MEN; när barnet behöver närhet under vissa utvecklingsfaser så får man göra på annat sätt då. Dessutom; om det är krångligt/jobbigt för oss att han sover i egen säng så är vi inte så rigida att vi inte kan ändra på det.

Du kan nog helt enkelt inte bestämma sånt där fullt ut innan du har fått ditt barn. Men att resonera med sambon är ju inte fel om vad ni tror och önskar.

 

[Björk]

Sv: Fick höra en sak

Hon kommer sova i vårt sovrum tills hon är i alla fall 6 månader. Sen får vi se därefter hur det går. Jag vill ha henne nära ifall hon skulle vakna på natten..

Vi har också planerat att sova i samma rum som bebis tills 6 månaders ålder. Därefter börjar jag jobba och sambon är föräldraledig. Om Viggo fortsatt vill ha nattmål då så får sambon troligen sköta dem (via flaska) och då får han väl avgöra själv om han hellre springer till barnrummet när/om Viggo vaknar eller sover i samma rum direkt.