Feminism och definitionen av den

Det finns 100 år gamla publikationer från rasbiologiska institutet också om skillnader mellan människor på planeten och hur bra den ariska mannen var, tack och lov inser de flesta att det inte är relevant forskning idag :up:
Den där var från 2007 (om jag minns rätt) ledsen om det är för gammalt.
 
Det är inte man utan hon/han man ersätter med det könsneutrala hen.

Tänk hur du använder ordet "man" i ditt vardagliga tal. "Så gör man ju inte", "man gillar att ligga på soffan", "man tycker ju si och så" osv osv. Där har jag (ffa i skrift) bytt ut epitetet "man" till "en". "En gillar kakor", "en borde tvätta lite kläder", "en hoppas på bättre väder". Dvs när en (hahaha) pratar lite sådär allmänt om lite allt möjligt används gärna "man" otroligt slentrianmässigt. Det är inte detsamma som att använda hen då det handlar om en specifik annan person.
 
Om jag ska försöka förklara min hållning till begreppen feminism och feminist och varför jag tycker som jag tycker - på ett någorlunda begripligt sätt - en gång för alla:
(Ja, jag som skriver detta är kvinna/tjej, innan någon börjar tro något annat. Kommer att vara försiktigt generaliserande i det jag säger, bara för att förtydliga.
Och ja, jag räknar med att få mycket mothugg och hat för nedanstående.)

Jag vet inte skillnaden mellan "feminism" och "radikalfeminism" - om det nu ens finns någon skillnad. För mig är feminism ett ord som är väldigt nära sammankopplat med ord som "könsmaktsordning", "manshat" och "patriarkala strukturer". Framförallt feminism och manshat skulle jag snudd på vilja sätta ett = mellan. Därav att jag tycker att feminism/feminist har en negativ klang. För mig har hela debatten blivit "monopoliserad" av F!, V och radikala MP - partier jag absolut inte på något sätt vill sammankopplas med. Jag är som sagt allmänt borgerlig med viss riktning mot C.

Sen tycker jag att feminismen förenklar och sätter samma etikett på problem som inte alls har med varandra att göra.
Du tjänar mindre än din manliga kollega? "Könsmaktsordningen". Du blev sexuellt ofredad på festen? "Hata alla män". etc. etc. Det är liksom förenklade och snudd på irrelevanta lösningar på problemen. Har du och din manliga kollega exakt samma arbetsuppgifter, och samma kompetens i botten och han inte är mycket äldre än dig/jobbat mycket längre än dig på företaget = Vänd dig till facket. Annars, försök bli bättre på att löneförhandla. Polisanmäl killen från festen, eller ryt åt honom ordentligt åtminstone. Försök att inte gå och älta det - utan släpp det, och om det inte är möjligt, sök psykologhjälp.

Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att feminismen nedvärderar och sätter offerkoftor på kvinnor. "Alla män är potentiella våldtäktsmän". "Våra låga löner är till följd av den könsmaktsordningen som råder". "Vi är offer för patriarkala strukturer i samhället". etc. etc.
Kvinnor är absolut inga offer för någon könsmaktsordning eller patriarkala strukturer. Och det är en ytterst liten klick män som är idioter, 99% är det inte - säger t.om. jag med en hel barndom/tonårstid av svår mobbning i bagaget.

Missförstå mig rätt, jag är helt för jämställdhet. Men jämställdhet är för mig någonting helt annat än feminism. Jämställdhet för mig är att män och kvinnor ska ha samma lön. Att män och kvinnor ska ha samma villkor i olika situationer. Medan feminism går ut på att trycka ner, demonisera, förminska och förtrycka män istället.

Ta bara diskussionen om samtyckeslagen som ett exempel. Det kommer garanterat sluta med att killarna får bevisa sin oskuld, istället för att åklagarna ska bevisa deras skuld. Helt bak-och-fram-vänt och absolut ingenting som hör hemma i en demokrati.
Den nuvarande lagen är dessutom så "långt skriven" att jag nästan skulle vilja sträcka mig till att den åtminstone indirekt inkluderar samtycke - det är bara inkompetenta idiota åklagare som inte använder sig av det lagrum som faktiskt finns.

Och mot bakgrunden av ovanstående kan jag inte tycka annat än att feminismen är någonting negativt, som inte gynnar någon egentligen.
Som sagt, jämställdhet, absolut! Det gynnar alla och Sverige måste givetvis fortsätta att jobba på så starkt som vi redan gör i den frågan (annars lär det sluta som skolan och Pisa rapporterna...). Men feminism och jämställdhet är två helt olika saker anser jag. Därför skulle jag aldrig själv kalla mig feminist och vill inte närmare befatta mig med den ideologin.

Men detta är samtidigt bara min åsikt. Jag påtvingar absolut ingen annan detta, utan var och än får tycka vad man vill, så länge man inte försöker pådyvla någon annan det.
 
Ja det kan ha förändrats eller inte. Skulle det spela någon roll om jag hittade en mer aktuell studie eller ska vi bara bestämma oss för att ha olika åsikter? Jag har inget direkt intresse i att överbevisa någon.
Det du har länkat till är från 79 om jag kan läsa det rätt. Som @LadyCovergirl skriver tar man upp aids som en ny sjukdom. 79 hade kvinnan fått bestämma över sin egen kropp i Sverige när det kommer till abort i fem år och våldtäkt inom äktenskapet hade inte heller varit förbjudet särskilt länge... Det har gått framåt sedan dess.
 
Inte heller jag vill kalla mig feminist. Jag är självklart för jämställdet och jämliket men ordet feminist förknippar jag tyvärr med tomtar som de i F! och annat radikalt mög och det vill jag inte bli förknippad med.

Intressant. Jag har heller inget alls gemensamt med F! och har svårt för radikala former av feminism. Men just därför känner jag inte att de ska få ensamrätt och få bli normbildande angående vad feminism innebär. Således är jag MER benägen att kalla mig feminist egentligen - just för att balansera ut radikaler.
 
Jag förstår dock inte riktigt varför. Har vi som människor en sån stor tro i vår arts unikum att vi skulle vara helt befriade från könsskillnader i beteende?

Jag vet inte! Om jag var forskare i ämnet hade jag säkert kunna leverera nåt bra svar. Men jag hoppas på att någon annan som är just det ska kunna leverera lite intressant läsning till mig.

Sen är ju nästa fråga; om det nu finns biologiska skillnader som skulle kunna påverka hur vi beter oss - hur relevanta är dom? Om dom är yttepytte, är det ens rimligt att prata om i en sån här diskussion? Eller om dom skulle vara större. Är det kanske ändå rimligt att vi är 100% jämställda och kräver samma sak från båda könen eftersom vi, mest av allt, är individer?
 
Men @Dressyrtjejen_97 , det är ju du som varje år startar en tråd om hur ofredad du blir hela tiden. Ryt ifrån då, polisanmäl, vad är problemet om det nu helt plötsligt är upp till tjejerna att ordna upp vad de blir utsatta för? Varför gnälla på Buke om det bara är att man up och göra nåt åt det?

Slutligen: det är snudd på komiskt att du som bara läst lite juridik på gymnasiet uttalar dig som nån form av expert om hur okunniga åklagare är. Man måste verkligen vara typ 19 för att kunna säga en sån sak med a straight face.
 
Intressant. Jag har heller inget alls gemensamt med F! och har svårt för radikala former av feminism. Men just därför känner jag inte att de ska få ensamrätt och få bli normbildande angående vad feminism innebär. Således är jag MER benägen att kalla mig feminist egentligen - just för att balansera ut radikaler.

Vi är nog olika där. Jag personligen har en fadd smak i munnen av ordet eftersom det missbrukats så av de jag inte vill bli förknippad med och då avstår jag ifrån att kalla mig för det.
 
Ja det kan ha förändrats eller inte. Skulle det spela någon roll om jag hittade en mer aktuell studie eller ska vi bara bestämma oss för att ha olika åsikter? Jag har inget direkt intresse i att överbevisa någon.

Givetvis är det mer relevant med en studie gjord de senaste åren.
Och olika åsikter kan man ha men du skriver ju gång på gång att saker är på ett visst sätt. Det är ett felaktigt påstående.
Ser du inte skillnaden?
 
Jag vet inte! Om jag var forskare i ämnet hade jag säkert kunna leverera nåt bra svar. Men jag hoppas på att någon annan som är just det ska kunna leverera lite intressant läsning till mig.

Sen är ju nästa fråga; om det nu finns biologiska skillnader som skulle kunna påverka hur vi beter oss - hur relevanta är dom? Om dom är yttepytte, är det ens rimligt att prata om i en sån här diskussion? Eller om dom skulle vara större. Är det kanske ändå rimligt att vi är 100% jämställda och kräver samma sak från båda könen eftersom vi, mest av allt, är individer?
Givetvis ursäktar det inte beteendet! Vi ska alla vara lika för lagen, det jag menar att det nog inte är så enkelt som att allt ont män eller människor gör beror på sociala faktorer.
 
Här är en till som blir helt vansinnig på den här tråden. Jag vet inte ens....
Jisses.
Jag ser framför mig hur somliga deltagare i den här tråden är de väninnor som skulle säga:
"Men SA du verkligen att du inte ville?"

Jag kan acceptera viss biologisk skillnad däremot vägrar jag acceptera att det på något vis ska ursäkta att många män tycker de har rätt att ta på kvinnor utan samtycke, att fullfölja samlag utan samtycke, att tala nedlåtande till mig, att anta att jag inte kan byta till vinterdäck på bilen, att tycka att min bror är märklig som fem av sju dagar i veckan lagar mat till storfamiljen med en toddler på höften.... att jag som kvinna erbjuds en lägre lön och ska behöva Tjata mig till likvärdig betalning istället för att det är normen.
Det förnedrar BÅDE män och kvinnor. Som om männen vore biologiskt drivna djur, oförmögna att anpassa sig till sina medmänniskor.
Och det här med fysiskt övertag vid våldtäkt är helt vansinnigt - överfallsvåldtäkter är absolut en minoritet i sexuella övergrepp. Det handlar om ett psykiskt och kulturellt övertag framför allt.
"Han fick ju ta mig på brösten, så om jag säger nej nu blir han säkert arg/besviken... Men om jag spänner mig och viker undan blicken kanske han slutar? Om Jag låtsas sova?"
"Han var snäll så jag borde ge något tillbaka."
"Hoppsan där fick jag en smäll på stjärten! Förnedrande som fan men män gör ju så."

Nejnej, någon kamp för jämställdhet behövs inte.
 
Senast ändrad:
Om jag ska försöka förklara min hållning till begreppen feminism och feminist och varför jag tycker som jag tycker - på ett någorlunda begripligt sätt - en gång för alla:
(Ja, jag som skriver detta är kvinna/tjej, innan någon börjar tro något annat. Kommer att vara försiktigt generaliserande i det jag säger, bara för att förtydliga.
Och ja, jag räknar med att få mycket mothugg och hat för nedanstående.)

Jag vet inte skillnaden mellan "feminism" och "radikalfeminism" - om det nu ens finns någon skillnad. För mig är feminism ett ord som är väldigt nära sammankopplat med ord som "könsmaktsordning", "manshat" och "patriarkala strukturer". Framförallt feminism och manshat skulle jag snudd på vilja sätta ett = mellan. Därav att jag tycker att feminism/feminist har en negativ klang. För mig har hela debatten blivit "monopoliserad" av F!, V och radikala MP - partier jag absolut inte på något sätt vill sammankopplas med. Jag är som sagt allmänt borgerlig med viss riktning mot C.

Sen tycker jag att feminismen förenklar och sätter samma etikett på problem som inte alls har med varandra att göra.
Du tjänar mindre än din manliga kollega? "Könsmaktsordningen". Du blev sexuellt ofredad på festen? "Hata alla män". etc. etc. Det är liksom förenklade och snudd på irrelevanta lösningar på problemen. Har du och din manliga kollega exakt samma arbetsuppgifter, och samma kompetens i botten och han inte är mycket äldre än dig/jobbat mycket längre än dig på företaget = Vänd dig till facket. Annars, försök bli bättre på att löneförhandla. Polisanmäl killen från festen, eller ryt åt honom ordentligt åtminstone. Försök att inte gå och älta det - utan släpp det, och om det inte är möjligt, sök psykologhjälp.

Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att feminismen nedvärderar och sätter offerkoftor på kvinnor. "Alla män är potentiella våldtäktsmän". "Våra låga löner är till följd av den könsmaktsordningen som råder". "Vi är offer för patriarkala strukturer i samhället". etc. etc.
Kvinnor är absolut inga offer för någon könsmaktsordning eller patriarkala strukturer. Och det är en ytterst liten klick män som är idioter, 99% är det inte - säger t.om. jag med en hel barndom/tonårstid av svår mobbning i bagaget.

Missförstå mig rätt, jag är helt för jämställdhet. Men jämställdhet är för mig någonting helt annat än feminism. Jämställdhet för mig är att män och kvinnor ska ha samma lön. Att män och kvinnor ska ha samma villkor i olika situationer. Medan feminism går ut på att trycka ner, demonisera, förminska och förtrycka män istället.

Ta bara diskussionen om samtyckeslagen som ett exempel. Det kommer garanterat sluta med att killarna får bevisa sin oskuld, istället för att åklagarna ska bevisa deras skuld. Helt bak-och-fram-vänt och absolut ingenting som hör hemma i en demokrati.
Den nuvarande lagen är dessutom så "långt skriven" att jag nästan skulle vilja sträcka mig till att den åtminstone indirekt inkluderar samtycke - det är bara inkompetenta idiota åklagare som inte använder sig av det lagrum som faktiskt finns.

Och mot bakgrunden av ovanstående kan jag inte tycka annat än att feminismen är någonting negativt, som inte gynnar någon egentligen.
Som sagt, jämställdhet, absolut! Det gynnar alla och Sverige måste givetvis fortsätta att jobba på så starkt som vi redan gör i den frågan (annars lär det sluta som skolan och Pisa rapporterna...). Men feminism och jämställdhet är två helt olika saker anser jag. Därför skulle jag aldrig själv kalla mig feminist och vill inte närmare befatta mig med den ideologin.

Men detta är samtidigt bara min åsikt. Jag påtvingar absolut ingen annan detta, utan var och än får tycka vad man vill, så länge man inte försöker pådyvla någon annan det.
Nä, du verkar inte så påläst. Jag lägger återigen in länken om feminism inriktningar. Jag tror den kan vara bra för dig att läsa. http://www.feminism.nu/feministiska-riktningar/

Sedan skriver du "hör inte hemma i en demokrati". Tillåt mig skratta. Det är mycket feministiska värderingar som gör att vi idag HAR demokrati och att ALLA medborgare är lika inför lagen. Du visste va att kvinnan var omyndig och tillhörde sin make i Sverige före 1921? Det är väl SKITBRA att vi idag får koncentrera oss på lika lön för lika arbete och andra saker, tillexempel sexuella trakasserier, för feministiska tänkare har ju redan banat vägen d för en demiokrati, eller hur? Hur ser det ut i Saudiarabien? För medborgarna? Har de lika värde? För kvinnorna? För demokratin? Det feministiska rörelser jobbade för i Sverige på 1900-talets början jobbar många kvinnorättsorganisationer i världen för idag.
 
Om jag ska försöka förklara min hållning till begreppen feminism och feminist och varför jag tycker som jag tycker - på ett någorlunda begripligt sätt - en gång för alla:
(Ja, jag som skriver detta är kvinna/tjej, innan någon börjar tro något annat. Kommer att vara försiktigt generaliserande i det jag säger, bara för att förtydliga.
Och ja, jag räknar med att få mycket mothugg och hat för nedanstående.)

Jag vet inte skillnaden mellan "feminism" och "radikalfeminism" - om det nu ens finns någon skillnad. För mig är feminism ett ord som är väldigt nära sammankopplat med ord som "könsmaktsordning", "manshat" och "patriarkala strukturer". Framförallt feminism och manshat skulle jag snudd på vilja sätta ett = mellan. Därav att jag tycker att feminism/feminist har en negativ klang. För mig har hela debatten blivit "monopoliserad" av F!, V och radikala MP - partier jag absolut inte på något sätt vill sammankopplas med. Jag är som sagt allmänt borgerlig med viss riktning mot C.

Sen tycker jag att feminismen förenklar och sätter samma etikett på problem som inte alls har med varandra att göra.
Du tjänar mindre än din manliga kollega? "Könsmaktsordningen". Du blev sexuellt ofredad på festen? "Hata alla män". etc. etc. Det är liksom förenklade och snudd på irrelevanta lösningar på problemen. Har du och din manliga kollega exakt samma arbetsuppgifter, och samma kompetens i botten och han inte är mycket äldre än dig/jobbat mycket längre än dig på företaget = Vänd dig till facket. Annars, försök bli bättre på att löneförhandla. Polisanmäl killen från festen, eller ryt åt honom ordentligt åtminstone. Försök att inte gå och älta det - utan släpp det, och om det inte är möjligt, sök psykologhjälp.

Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att feminismen nedvärderar och sätter offerkoftor på kvinnor. "Alla män är potentiella våldtäktsmän". "Våra låga löner är till följd av den könsmaktsordningen som råder". "Vi är offer för patriarkala strukturer i samhället". etc. etc.
Kvinnor är absolut inga offer för någon könsmaktsordning eller patriarkala strukturer. Och det är en ytterst liten klick män som är idioter, 99% är det inte - säger t.om. jag med en hel barndom/tonårstid av svår mobbning i bagaget.

Missförstå mig rätt, jag är helt för jämställdhet. Men jämställdhet är för mig någonting helt annat än feminism. Jämställdhet för mig är att män och kvinnor ska ha samma lön. Att män och kvinnor ska ha samma villkor i olika situationer. Medan feminism går ut på att trycka ner, demonisera, förminska och förtrycka män istället.

Ta bara diskussionen om samtyckeslagen som ett exempel. Det kommer garanterat sluta med att killarna får bevisa sin oskuld, istället för att åklagarna ska bevisa deras skuld. Helt bak-och-fram-vänt och absolut ingenting som hör hemma i en demokrati.
Den nuvarande lagen är dessutom så "långt skriven" att jag nästan skulle vilja sträcka mig till att den åtminstone indirekt inkluderar samtycke - det är bara inkompetenta idiota åklagare som inte använder sig av det lagrum som faktiskt finns.

Och mot bakgrunden av ovanstående kan jag inte tycka annat än att feminismen är någonting negativt, som inte gynnar någon egentligen.
Som sagt, jämställdhet, absolut! Det gynnar alla och Sverige måste givetvis fortsätta att jobba på så starkt som vi redan gör i den frågan (annars lär det sluta som skolan och Pisa rapporterna...). Men feminism och jämställdhet är två helt olika saker anser jag. Därför skulle jag aldrig själv kalla mig feminist och vill inte närmare befatta mig med den ideologin.

Men detta är samtidigt bara min åsikt. Jag påtvingar absolut ingen annan detta, utan var och än får tycka vad man vill, så länge man inte försöker pådyvla någon annan det.

Alltså.. Oj.. Jag blir mållös.
Och då är jag nog en sån feminist du kan relatera till iaf.
Jag är varken manshatande eller tycker alla män är våldtäktsmän. Jag känner mest bara himla trevliga män. Och trivs i mäns sällskap.

Men det finns enorma brister i vår jämnställdhet. Och det är vad feminismen vill ändra.
 
Givetvis ursäktar det inte beteendet! Vi ska alla vara lika för lagen, det jag menar att det nog inte är så enkelt som att allt ont män eller människor gör beror på sociala faktorer.

Det tror jag! :) Miljö, uppväxt, normer, ekonomi, hälsa, sociala sammanhang osv. skapar nog dessa våldsamma män. Men som sagt, skulle betydelsefull forskning visa på att det är just det faktumet att dom föddes män som har ett viktigt finger med i spelet så vill jag såklart hemskt gärna läsa om det!
 
Jag vet inte! Om jag var forskare i ämnet hade jag säkert kunna leverera nåt bra svar. Men jag hoppas på att någon annan som är just det ska kunna leverera lite intressant läsning till mig.

Här (länk) är en föreläsning från Stanford som kanske intresserar dig. Särskilt 1:29:00-1:35:00.

"If you see a new primate species and... they [males/females] are the same size or different size you already know everything about their social system."
 
Intressant. Jag har heller inget alls gemensamt med F! och har svårt för radikala former av feminism. Men just därför känner jag inte att de ska få ensamrätt och få bli normbildande angående vad feminism innebär. Således är jag MER benägen att kalla mig feminist egentligen - just för att balansera ut radikaler.
En stillsam undran, vad förknippar du med radikal feminism? Jag tycker att kvinnor ska ha lika lön för lika arbete och det tycker jag är jäkligt radikalt egentligen. Och där är t ex en liberal som @sjoberga och jag som socialist helt överens. Jag tycker nog att feminismen faktiskt skär igenom alla våra riksdagspartier som en ganska enande fråga, utom hos Sverigedemokraterna förstås, på ett ganska tydligt sätt. Självklart inte i alla frågor men i många. Och det tycker jag är så viktigt att framhålla eftersom det visar på tyngden och allvaret i denna fråga. Fjantigt, feminism är ingen fråga, det är en rörelse för att rädda liv.
 
Tänk hur du använder ordet "man" i ditt vardagliga tal. "Så gör man ju inte", "man gillar att ligga på soffan", "man tycker ju si och så" osv osv. Där har jag (ffa i skrift) bytt ut epitetet "man" till "en". "En gillar kakor", "en borde tvätta lite kläder", "en hoppas på bättre väder". Dvs när en (hahaha) pratar lite sådär allmänt om lite allt möjligt används gärna "man" otroligt slentrianmässigt. Det är inte detsamma som att använda hen då det handlar om en specifik annan person.

Alltså min hjärna vrickar sig men jag tycker det är så intressant. Den hänger upp sig på att jag vill ha "en" till någon typ av singular (typ byt ut man mot någon) och jag vet inte riktigt vad som skulle motsvara plural (typ byt ut man mot folk).

Man gillar kakor som i betydelsen någon gillar kakor eller folk gillar kakor. Är det "en" i båda fallen?

Jag är så språkligt skolad att jag skäms :o
 
Framförallt feminism och manshat skulle jag snudd på vilja sätta ett = mellan. Därav att jag tycker att feminism/feminist har en negativ klang.

Du tjänar mindre än din manliga kollega? "Könsmaktsordningen". Du blev sexuellt ofredad på festen? "Hata alla män". etc. etc. Det är liksom förenklade och snudd på irrelevanta lösningar på problemen.
(..)
Polisanmäl killen från festen, eller ryt åt honom ordentligt åtminstone. Försök att inte gå och älta det - utan släpp det, och om det inte är möjligt, sök psykologhjälp.
(..)
Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att feminismen nedvärderar och sätter offerkoftor på kvinnor. "Alla män är potentiella våldtäktsmän". "Våra låga löner är till följd av den könsmaktsordningen som råder". "Vi är offer för patriarkala strukturer i samhället". etc. etc.
(..)
Feminism går ut på att trycka ner, demonisera, förminska och förtrycka män istället.
(..)
Och mot bakgrunden av ovanstående kan jag inte tycka annat än att feminismen är någonting negativt, som inte gynnar någon egentligen.
(..)
Men feminism och jämställdhet är två helt olika saker anser jag. Därför skulle jag aldrig själv kalla mig feminist och vill inte närmare befatta mig med den ideologin.

Oj...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp