Jag kan inte heller strunta i att svara i denna tråd... Okunskapen är ENORM uppenbarligen. Jag är inte heller den som skriker ut att jag är feminist - men feminist, det är jag. För det första; Det finns ett antal olika inriktningar av feminism, den radikala feminism är inte ens den som de flesta här anser vara radikalfeminism, den skulle väl troligen mer gå under socialfeminism om man nu verkligen känner för att dra in partitillhörigheter. Här är en kortfattad (och lättförstådd, verkar som att det krävs) sida om några av de
olika inriktningarna, vilket alla jobbar med olika frågor men såklart även kan tillhöra blandningar av flera.
Sedan att flera av er hävdar att NI aldrig blivit illa behandlade för att ni har varit kvinnor på samhällsnivå utan bara på individnivå... Tror ni verkligen det är män som röstat igenom att ni ska ha rösträtt, ha rätt att utbilda er, ha rätt att köra bil, ha rätt att få välja vem ni själv vill gifta er med, rätt att bestämma över er egen kropp och så vidare och så vidare i all jävla oändlighet? DET är det som är feminism.
Ni menar alltså att ni inte har haft nytta av den feministiska kamp som andra kvinnor har fått ta, för er skull, för många år sedan eller ni bara tar det för givet att Sverige alltid har varit så? Det borde ni inte, eftersom ni borde vara fullt medvetna om att kvinnorörelserna i stora delar av världen bedriver den kampen IDAG, ibland med döden som straff... Här är den redan tagen, och ni tar den alltså så given att ni inte fattar att det handlar om feminism och framfarten av denna teori för att jobba för att kvinnor blir mer jämställda? Vi fick rösträtt på 1920-talet, aborträtt som inkluderade att det är kvinnans kropp först 1974, att köra bil och rätten att få gifta sig med vem man vill i Sverige har inte heller varit en självklarhet.
Nä, att män inte är pålästa nog och känner sig hotade (vilket i sig är konstigt, det handlar som sagt inte om att frånta dem deras rättigheter) är en sak. Att det finns kvinnor som inte överhuvudtaget förstår vad feminism är och vad den har lett fram till går över mitt förstånd.
Inom internationella relationer börjar feministisk teori bli en mycket utvecklad metod, att kvinnor ska få vara med i fredsförhandlingar torde vara en självklarhet och att börja att jobba med just kvinnors rättigheter runt om i världen är självklart för många stora organisationer. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Löser man det ena kommer man åt det andra i samma veva.
Och
@Lipperta, har du studerat på universitet? För jag har aldrig studerat på ett universitet som inte har ett korrekt sätt de vill att man ska skriva på. Hull university verkar dessutom ha många kurser inom Gender studies (vid en snabb googling verkar de faktiskt var "The center of genderstudies" i landet). Tycker du då, egentligen, att det är så konstigt att de kräver att studenter formulerar sig rätt för ämnet i fråga? Det kräver Mittuniversitetet också i deras genderstudier kan jag säga (av egen erfarenhet). Reflekterade aldrig att det är fel av instutitionen att kräva det? Det är ju liksom feministiska studier som bedrivs? Om jag läser arabiska funkar det ju liksom inte att jag skriver tentorna på grekiska, då failar jag ju liksom, eller hur?
)!
