Om jag ska försöka förklara min hållning till begreppen feminism och feminist och varför jag tycker som jag tycker - på ett någorlunda begripligt sätt - en gång för alla:
(Ja, jag som skriver detta är kvinna/tjej, innan någon börjar tro något annat. Kommer att vara försiktigt generaliserande i det jag säger, bara för att förtydliga.
Och ja, jag räknar med att få mycket mothugg och hat för nedanstående.)
Jag vet inte skillnaden mellan "feminism" och "radikalfeminism" - om det nu ens finns någon skillnad. För mig är feminism ett ord som är väldigt nära sammankopplat med ord som "könsmaktsordning", "manshat" och "patriarkala strukturer". Framförallt feminism och manshat skulle jag snudd på vilja sätta ett = mellan. Därav att jag tycker att feminism/feminist har en negativ klang. För mig har hela debatten blivit "monopoliserad" av F!, V och radikala MP - partier jag absolut inte på något sätt vill sammankopplas med. Jag är som sagt allmänt borgerlig med viss riktning mot C.
Sen tycker jag att feminismen förenklar och sätter samma etikett på problem som inte alls har med varandra att göra.
Du tjänar mindre än din manliga kollega? "Könsmaktsordningen". Du blev sexuellt ofredad på festen? "Hata alla män". etc. etc. Det är liksom förenklade och snudd på irrelevanta lösningar på problemen. Har du och din manliga kollega exakt samma arbetsuppgifter, och samma kompetens i botten och han inte är mycket äldre än dig/jobbat mycket längre än dig på företaget = Vänd dig till facket. Annars, försök bli bättre på att löneförhandla. Polisanmäl killen från festen, eller ryt åt honom ordentligt åtminstone. Försök att inte gå och älta det - utan släpp det, och om det inte är möjligt, sök psykologhjälp.
Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att feminismen nedvärderar och sätter offerkoftor på kvinnor. "Alla män är potentiella våldtäktsmän". "Våra låga löner är till följd av den könsmaktsordningen som råder". "Vi är offer för patriarkala strukturer i samhället". etc. etc.
Kvinnor är absolut inga offer för någon könsmaktsordning eller patriarkala strukturer. Och det är en ytterst liten klick män som är idioter, 99% är det inte - säger t.om. jag med en hel barndom/tonårstid av svår mobbning i bagaget.
Missförstå mig rätt, jag är helt för jämställdhet. Men jämställdhet är för mig någonting helt annat än feminism. Jämställdhet för mig är att män och kvinnor ska ha samma lön. Att män och kvinnor ska ha samma villkor i olika situationer. Medan feminism går ut på att trycka ner, demonisera, förminska och förtrycka män istället.
Ta bara diskussionen om samtyckeslagen som ett exempel. Det kommer garanterat sluta med att killarna får bevisa sin oskuld, istället för att åklagarna ska bevisa deras skuld. Helt bak-och-fram-vänt och absolut ingenting som hör hemma i en demokrati.
Den nuvarande lagen är dessutom så "långt skriven" att jag nästan skulle vilja sträcka mig till att den åtminstone indirekt inkluderar samtycke - det är bara inkompetenta idiota åklagare som inte använder sig av det lagrum som faktiskt finns.
Och mot bakgrunden av ovanstående kan jag inte tycka annat än att feminismen är någonting negativt, som inte gynnar någon egentligen.
Som sagt, jämställdhet, absolut! Det gynnar alla och Sverige måste givetvis fortsätta att jobba på så starkt som vi redan gör i den frågan (annars lär det sluta som skolan och Pisa rapporterna...). Men feminism och jämställdhet är två helt olika saker anser jag. Därför skulle jag aldrig själv kalla mig feminist och vill inte närmare befatta mig med den ideologin.
Men detta är samtidigt bara min åsikt. Jag påtvingar absolut ingen annan detta, utan var och än får tycka vad man vill, så länge man inte försöker pådyvla någon annan det.
Vart enda ord håller jag med i. Att du orkar.
