Feminism och definitionen av den

Det intressanta är att min sexåring har de värderingsövningar som feministisk teori står för på förskolan. Så jag tror inte riktigt på att dessa perspektiv inte tas upp i skolan idag. Jag skulle tippa på att ts inte riktigt förstått vad som ligger till grund för feminism. Vad det handlar om. Vilka värderingar det innehåller och hur man jobbar med det i dagliga livet. Och det kanske är ok, jag visste inte heller det när jag var 19. Men idag har internet så stor del i vårt liv att det inte borde vara så svårt att studera det själv - och när jag läser om det så har jag ju insett att varenda kurs vi läst i skolan har tagit upp feministiska värderingar. På ett eller annat sätt.

Nu var det ju ett tag sedan jag själv gick på gymnasiet, men jag har läst ganska många kurser som samkörts med lärarprogrammet (som jag även läste någon termin) och omger mig med ganska många gymnasielärare. Har uppfattat det som att innehållet i utbildningen innehåller såpass mycket fokus på feminism att det borde genomsyra undervisningen till viss mån.

Och till @Dressyrtjejen_97 så ska jag säga att jag till viss del förstår din utgångspunkt. När jag var i din ålder så identifierade jag mig inte alls som feminist, det rimmade inte alls väl med min individualistiska utgångspunkt. Dessutom så var de röster som hördes mest åt vänsterhållet, vilket jag inte heller identifierade mig med. Men med tiden har en mer nyanserad syn fått värka fram, och även om jag fortfarande inte känner mig helt bekväm med begreppet alla gånger (och tenderar att slå bakut per automatik om det presenteras lite väl radikala åsikter) så har jag fått en större förståelse för de olika riktningar som finns och liberalfeminismen ligger nog närmast vad jag egentligen tycker (det är kanske inte så långt ifrån dig heller, du har sagt dig sympatisera med centern till viss del och de är ett liberalfeministiskt parti). Jag tror dessutom att jag kommer att bli mer och mer av en feminist med åren, lite visare av erfarenheter.
 
Det är tråkigt om det stämmer att grund och gymnasieskolan inte berör dessa viktiga ämnen mer. MEN pratar ni aldrig hemma, diskuterar du aldrig med kompisar, söker du inte information på nätet, läser du aldrig böcker? Jag fattar ändå inte riktigt hur du kan missat så mycket som genomsyrar hela samhället och inte minst samhällsdebatten!

Jodå, jag pratar mycket politik med både familj och vänner - och skulle säga att jag är rätt så insatt i det som händer/jag håller mig uppdaterad. Men det gäller annan politik än feminism. Det kan gälla aktuella politiska händelser, eller sådant som mer rör "borgerlig politik" (eftersom att jag så starkt förknippar feminism med extremvänster...)
 
Kanske inte på ett väldigt allmänt plan, men jag skulle ändå vilja säga att jag har en (åtminstone) viss uppfattning om vad som ingår på de samhällsvetenskapliga programmen (sam/ek) som också bekanta har gått på. Inte nödvändigtvis samma skola som mig heller då. Och politik är absolut inget stort ämne, tyvärr.
Fast man har ju ett eget ansvar att informera sig också. Jag kan inte minnas att det pratades genusteori öht på gymnasiet när jag gick där, men man kan ju fortsätta lära sig saker efteråt också. Så att något inte ingick i ens gymnasieutbildning behöver ju inte innebära att man inte kan lära sig det ändå, efteråt.
 
Jodå, jag pratar mycket politik med både familj och vänner - och skulle säga att jag är rätt så insatt i det som händer/jag håller mig uppdaterad. Men det gäller annan politik än feminism. Det kan gälla aktuella politiska händelser, eller sådant som mer rör "borgerlig politik" (eftersom att jag så starkt förknippar feminism med extremvänster...)

Men feminism och jämställdhet genomsyrar ju i stort sett alla "politiska händelser". Kanske behöver du få ett bredare perspektiv? Jämför med att läsa en bok. Meningen med att läsa en bok är ju inte att kunna återge boken, utan att "förstå" den på ett djupare plan.
Ok detta låter flummigt, men förstår du? Jag har liksom ingen direkt nytta av att veta årtal och datum för specifika händelser om jag inte kan förstå processerna bakom händelsen, vad som ligger bakom och varför det händer. Fattar du? Utan kontexten blir informationen i det närmaste värdelös!
 
Nu var det ju ett tag sedan jag själv gick på gymnasiet, men jag har läst ganska många kurser som samkörts med lärarprogrammet (som jag även läste någon termin) och omger mig med ganska många gymnasielärare. Har uppfattat det som att innehållet i utbildningen innehåller såpass mycket fokus på feminism att det borde genomsyra undervisningen till viss mån.

Och till @Dressyrtjejen_97 så ska jag säga att jag till viss del förstår din utgångspunkt. När jag var i din ålder så identifierade jag mig inte alls som feminist, det rimmade inte alls väl med min individualistiska utgångspunkt. Dessutom så var de röster som hördes mest åt vänsterhållet, vilket jag inte heller identifierade mig med. Men med tiden har en mer nyanserad syn fått värka fram, och även om jag fortfarande inte känner mig helt bekväm med begreppet alla gånger (och tenderar att slå bakut per automatik om det presenteras lite väl radikala åsikter) så har jag fått en större förståelse för de olika riktningar som finns och liberalfeminismen ligger nog närmast vad jag egentligen tycker (det är kanske inte så långt ifrån dig heller, du har sagt dig sympatisera med centern till viss del och de är ett liberalfeministiskt parti). Jag tror dessutom att jag kommer att bli mer och mer av en feminist med åren, lite visare av erfarenheter.
Feminism i sig är som jag ser det inte särskilt partipolitisk. Att det finns en könsmaktsordning är helt opolitiskt, det är bara ett faktum. Att den borde förändras är lite mer politiskt, men en ganska okontroversiell ståndpunkt som både höger- och vänsterpartier kan hålla med om. Hur den förändringen ska gå till - där är det stor skillnad mellan partier.

Men grundförstålsen i att man fattar hur könsroller funkar och hur samhället är ordnat, det har inget med politik att göra, det handlar bara om att förstå den värld vi lever i.
 
Gällande att vara påläst eller inte så förstår jag inte fenomenet att gå in hårt med starka åsikter om man inte är just det. Påläst, alltså. Det gäller alla diskussioner. Det finns en miljon saker som har har noll koll på. Vi kan ta diskussionen om fotbollshuliganer och klubbarnas ansvar eller icke ansvar att betala polisinsats som ett exempel. Jag är inte så intresserad av sport, alltså har jag inte läst på om hur diskussionen går där. Mao skulle det vara väldigt märkligt om jag gav mig in i diskussionen med åsikter i stället för frågor.

Allt kring feminism är faktiskt inte åsikter, utan mycket är fakta. Statistik, grenar inom feminismen, historia, forskning som tyder på ditten och datten osv. Sen på toppen av det åsikter kring graden av problemet och lösningen. Men det blir ju himla svårt att börja med det sistnämnda.
 
Feminism i sig är som jag ser det inte särskilt partipolitisk. Att det finns en könsmaktsordning är helt opolitiskt, det är bara ett faktum. Att den borde förändras är lite mer politiskt, men en ganska okontroversiell ståndpunkt som både höger- och vänsterpartier kan hålla med om. Hur den förändringen ska gå till - där är det stor skillnad mellan partier.

Men grundförstålsen i att man fattar hur könsroller funkar och hur samhället är ordnat, det har inget med politik att göra, det handlar bara om att förstå den värld vi lever i.

Det är jag såklart medveten om (nu, kanske inte när jag var 19), men eftersom att TS talar i mer politiska termer så föll det sig naturligt att dela med just de tankegångarna. :)
 
Kalla det vad du vill. Men jag är ingen "radikal-feminist" och vill inte förknippas med de värderingar som somliga långt ut på vänsterkanten har.
Jag är radikalfeminist och stolt över det!
Inte nog med det så är jag dessutom vänster, ser inget problem eller skam i att vara vänster?
Det är så himla löjligt att vänstern har blivit någon form av skällsord hos vissa. Det är "inne" och lite finare att vara borglig nu för tiden, trots att många knappt vet vad för politik moderaterna för. Man vill bara tillhöra rätt block för att vara som alla andra, inte stå ut, inte stå upp för sin egen tro.

Vänster är tro på jämlikhet och stöd för dom svaga och utsatta för att på så sätt få ett så stabilt samhälle som möjligt, och det kan man vara utan att vara varken extremist eller leva på socialbidrag. Och ja, man kan vara höginkomsttagare. Vänster har inget med ens inkomst att göra, utan med den tro man har på samhället.
 
Senast ändrad:
Gällande att vara påläst eller inte så förstår jag inte fenomenet att gå in hårt med starka åsikter om man inte är just det. Påläst, alltså. Det gäller alla diskussioner. Det finns en miljon saker som har har noll koll på. Vi kan ta diskussionen om fotbollshuliganer och klubbarnas ansvar eller icke ansvar att betala polisinsats som ett exempel. Jag är inte så intresserad av sport, alltså har jag inte läst på om hur diskussionen går där. Mao skulle det vara väldigt märkligt om jag gav mig in i diskussionen med åsikter i stället för frågor.

Allt kring feminism är faktiskt inte åsikter, utan mycket är fakta. Statistik, grenar inom feminismen, historia, forskning som tyder på ditten och datten osv. Sen på toppen av det åsikter kring graden av problemet och lösningen. Men det blir ju himla svårt att börja med det sistnämnda.

Håller med dig! Men hör det inte lite ungdomen till? ;) Jag var också ganska tvärsäker på det mesta när jag gick ut gymnasiet ;) Det är ju naturligtvis ingen ursäkt, men just sayin.

Måste ändå säga att min erfarenhet är ändå att många ungdomar idag är väldigt mogna, uppdaterade och inte minst engagerade! Sen finns ju många olikheter såklart som tex blir synbart i denna tråd.

När jag som 35-åring umgås med 20-åringar kan jag ibland inte låta bli att tänka tillbaka på att "oj jävlar vad lost jag måste ha varit på den tiden :D ). Många 20-åringar i min närhet är drivna, ideologiskt, politiskt och samhällsintresserade. Många ror i hamn en massa egna projekt, har enskilda firmor, reser jorden runt. Men naturligtvis är det en klassfråga, inte bara ekonomiskt utan inte minst (främst) kulturellt.

Jag tycker att det är fantastiskt att dagens unga är så engagerade, sen kanske det blir lite väl ideologiskt bitvis, men hellre det än att de inte tänker efter alls eller inte liksom "vill något"!
 
Om jag ska försöka förklara min hållning till begreppen feminism och feminist och varför jag tycker som jag tycker - på ett någorlunda begripligt sätt - en gång för alla:
(Ja, jag som skriver detta är kvinna/tjej, innan någon börjar tro något annat. Kommer att vara försiktigt generaliserande i det jag säger, bara för att förtydliga.
Och ja, jag räknar med att få mycket mothugg och hat för nedanstående.)

Jag vet inte skillnaden mellan "feminism" och "radikalfeminism" - om det nu ens finns någon skillnad. För mig är feminism ett ord som är väldigt nära sammankopplat med ord som "könsmaktsordning", "manshat" och "patriarkala strukturer". Framförallt feminism och manshat skulle jag snudd på vilja sätta ett = mellan. Därav att jag tycker att feminism/feminist har en negativ klang. För mig har hela debatten blivit "monopoliserad" av F!, V och radikala MP - partier jag absolut inte på något sätt vill sammankopplas med. Jag är som sagt allmänt borgerlig med viss riktning mot C.

Sen tycker jag att feminismen förenklar och sätter samma etikett på problem som inte alls har med varandra att göra.
Du tjänar mindre än din manliga kollega? "Könsmaktsordningen". Du blev sexuellt ofredad på festen? "Hata alla män". etc. etc. Det är liksom förenklade och snudd på irrelevanta lösningar på problemen. Har du och din manliga kollega exakt samma arbetsuppgifter, och samma kompetens i botten och han inte är mycket äldre än dig/jobbat mycket längre än dig på företaget = Vänd dig till facket. Annars, försök bli bättre på att löneförhandla. Polisanmäl killen från festen, eller ryt åt honom ordentligt åtminstone. Försök att inte gå och älta det - utan släpp det, och om det inte är möjligt, sök psykologhjälp.

Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att feminismen nedvärderar och sätter offerkoftor på kvinnor. "Alla män är potentiella våldtäktsmän". "Våra låga löner är till följd av den könsmaktsordningen som råder". "Vi är offer för patriarkala strukturer i samhället". etc. etc.
Kvinnor är absolut inga offer för någon könsmaktsordning eller patriarkala strukturer. Och det är en ytterst liten klick män som är idioter, 99% är det inte - säger t.om. jag med en hel barndom/tonårstid av svår mobbning i bagaget.

Missförstå mig rätt, jag är helt för jämställdhet. Men jämställdhet är för mig någonting helt annat än feminism. Jämställdhet för mig är att män och kvinnor ska ha samma lön. Att män och kvinnor ska ha samma villkor i olika situationer. Medan feminism går ut på att trycka ner, demonisera, förminska och förtrycka män istället.

Ta bara diskussionen om samtyckeslagen som ett exempel. Det kommer garanterat sluta med att killarna får bevisa sin oskuld, istället för att åklagarna ska bevisa deras skuld. Helt bak-och-fram-vänt och absolut ingenting som hör hemma i en demokrati.
Den nuvarande lagen är dessutom så "långt skriven" att jag nästan skulle vilja sträcka mig till att den åtminstone indirekt inkluderar samtycke - det är bara inkompetenta idiota åklagare som inte använder sig av det lagrum som faktiskt finns.

Och mot bakgrunden av ovanstående kan jag inte tycka annat än att feminismen är någonting negativt, som inte gynnar någon egentligen.
Som sagt, jämställdhet, absolut! Det gynnar alla och Sverige måste givetvis fortsätta att jobba på så starkt som vi redan gör i den frågan (annars lär det sluta som skolan och Pisa rapporterna...). Men feminism och jämställdhet är två helt olika saker anser jag. Därför skulle jag aldrig själv kalla mig feminist och vill inte närmare befatta mig med den ideologin.

Men detta är samtidigt bara min åsikt. Jag påtvingar absolut ingen annan detta, utan var och än får tycka vad man vill, så länge man inte försöker pådyvla någon annan det.

Jag tänkte ignorera det här, du är ung, men sen insåg jag att jag bara är ett par år äldre så äsch. Jag har bråttom, så jag tar bara några utdrag.

Först och främst så skiter jag fullständigt i vilket parti du röstar på eller om du nu hatar den där vänstern. Det finns partier som driver feminismen framåt på olika sätt, man behöver inte hålla med alla. Men det betyder ju inte att feminismen är fel? Feminismen står för jämställdhet, om någon annan börjar "hata män" är det snarare ett sidospår. Jag hatar inte män men jag kan bli väldigt trött på män (och kvinnor) som inte ser problemen som finns och försvarar det. Är jag en manshatare då?

För det andra, "Annars, försök bli bättre på att löneförhandla." Nu vet jag att du aldrig jobbat (som du skrivit i flera trådar tidigare) men det är inte så lätt som det låter. Just därför behöva feminismen. Nu lassar du lite smidigt över problemet på kvinnan istället, känner jag. Kvinnor som har lägre lön behöver bara "bli bättre på att löneförhandla", hör du inte själv hur det låter? Jag vill inte behöva löneförhandla mig till en jämställd lön. Jag vill att alla, i grunden, får exakt samma lön för samma utfört arbete, man som kvinna. Att jag som kvinna ska behöva kämpa mig upp på mannens lönenivå, betyder inte just det att feminismen behövs? Det betyder iallafall INTE att jag är sämre på att löneförhandla, det kan du vara säker på.

Nummer tre. "Polisanmäl killen från festen, eller ryt åt honom ordentligt åtminstone.". Alltså, vad säger att jag inte gör det? Jag ser inte riktigt sambandet mellan att säga ifrån och feminismen? Självklart säger jag ifrån (om inte situationen är för hotfull, då kan det faktiskt vara bäst att hålla käft) men det gör inte att jag inte är feminist? Snarare tycker jag att det är feminismen och dess uppmärksammade av problemet som har lett till att fler ser att det faktiskt är fel och säger ifrån. Visst fasen finns det ett problem men män som trakasserar, våldtar och ofredar. Du har ju själv skrivit i trådar att du upplevt det? Istället för att var och en endast ska säga ifrån själva, är det inte helt suveränt att alla kvinnor kan gå ihop för att sätta ner foten, säga ifrån, förklara att det inte är okej?

"feminismen nedvärderar och sätter offerkoftor på kvinnor" wow, det där vet jag knappt vad jag ska svara på. Feminismen, som har jobbat så hårt, som har fört en sån kamp genom tiden, den ger oss en offerkofta? Är det då den här offerkoftan som gav kvinnorna det modet de behövde längre tillbaka i tiden för att ta upp kampen och kämpa? Det var inte lätt för dem, förstår du. I princip varenda rättighet vi kvinnor har idag är tack vare den kamp som kvinnor förde förr i tiden. Och du väljer att kalla det offerkofta?

Samma sak med "feminismen är någonting negativt, som inte gynnar någon egentligen.", det är sånt jävla skitsnack (förlåt men det är sant) att jag blir helt uppgiven. Feminismen har gynnat dig genom livet, varesig du vill det eller inte. Feminism = jämställdhet, vad du än tycker. Att du får rösta, att du inte ägs av en man, att du har egna rättigheter. Är det någonting som inte har gynnat dig? Skulle du vilja ha det annorlunda?

Feminism ÄGER skulle jag vilja säga. Fan, jag skulle verkligen inte vilja leva förr i tiden (som inte ens är så långt tillbaka när man tänker efter), vilket helheten kvinnorna har haft det. Vad mycket vi har att tacka dem för, dem som faktiskt vågade stå upp, sätta ner foten och förändra samhället till det bättre. Vilka hjältar dem var. Nu måste vi ta över kampen och kämpa oss vidare. Det är bra mycket bättre nu, men vi kan inte sluta förrän det är helt jämställt. Vi kan inte sluta för att "vi har ju ändå fått det bättre", för vi ska sträva efter den där jämställdheten i alla lägen.
 
Fast det är ju inte så svårt att förklara, det finns ju en massa forskning på det? Du pratar om det som att det vore en gåta, när det är ett välstuderat fenomen vi vet rätt mycket om.

Kvinnor blir mer deprimerade och utmattade därför att de inte vilar. Varför vilar de inte? För att de har huvudansvaret för hem och barn. Vi vet från forskningen att människor tål rätt mycket stress och belastning om de får vila. Men får man aldrig vila ökar risken för utmattning och andra stressrelaterade sjukdomar. Vi vet från forskningen att kvinnor ägnar mer tid och tar större ansvar för hem och barn än män.

Man skulle kunna argumentera för att män i större utsträckning har chefspositioner.
Och att de därmed är utsatta för en annan typ av påfrestning jämfört med kvinnorna, som borde kunna ge samma mentala reaktion.

Jag är dock inte säker på att jag köper den här förklaringen i helhet. Därför att om man sätter det hela i ett internationellt och historiskt perspektiv så har människor, både män och kvinnor, varit utsatta för större påfrestningar och fått betydligt mindre vila jämfört med hur det ser ut idag, utan att rasa ner i depression med påföljande oförmåga att utföra sina arbeten/sysslor. Så det verkar ha hänt något alldeles speciellt i just Sverige när det gäller kvinnors sjuktal.

Delar av skillnaderna idag handlar nog om politiska beslut: det är inte alla länder som har en lika generöst tolkad sjukförsäkring som Sverige (vi har ju västvärldens högsta sjuktal, trots att vi är bland de länder som har högst medellivslängd). Alltså finns det också ett kulturellt mönster att sjukskrivning är ett accepterat alternativ vid trötthet eller stressymtom (och den acceptansen börjar nu smitta även männen, illa uttryckt).

Det är ju dessutom väldigt vanligt med stress- och utmattningssymtom hos unga vuxna, särskilt kvinnor, idag. Personer som liksom inte hunnit bli könsorsakat överbelastade av hemuppgifter.
Studenter, personer som är ganska nyetablerade på arbetsmarknaden. ensamstående, eller i en relation men utan barn. Där hemsysslorna delas upp jättejämnt mellan parterna. Även i de yngre åldersgrupperna är det kvinnorna som är i stort mertal. Det kan inte förklaras av det du beskriver att kvinnan "dubbelarbetar" mer än mannen.

Eller värkproblematik, som du valde att inte beröra i ditt svar.
Långvariga smärtor i nacke, axlar. Spänningshuvudvärk.
Även i den här symtombilden är det kvinnor som är mest drabbade. Och även innan kvinnorna är etablerade i könsnormen med mer dubbelarbete än männen.

En del i det är antagligen jobbet. Kvinnor som jobbar med omvårdnad har ett fysiskt tungt jobb med helt okontrollerade arbetsställningar, där det kan bli våld från dementa gamla, eller hastiga knyck och ryck när "brukaren" tappar balansen eller liknande.
Men symtombilden är ju långt från isolerad till omvårdande yrken eller andra fysiskt belastande yrken.

Jag tror faktiskt att det delvis beror på social konstruktion, det är accepterat i samhället att en kvinna är deprimerad, trött, har värk. Och att hon utifrån detta inte upplever arbetsförmåga. Medan det nog är mindre accepterat att en man beskriver sin situation i sådana termer.

Och disclaimer: jag syftar här inte på personer med svår psykiatrisk sjukdom som psykoser eller mycket djupa depressioner; i de diagnosgrupperna har jag för mig att könsskillnaderna är lite mer utsuddade; till och med något vanligare hos män med psykoser jämfört med hos kvinnor.
 
Hur hade du tänkt dig att jag skulle kunna svara? Det har knappast gjorts vetenskapliga studier i ämnet och jag har bara den erfarenhet jag har. Om man inte tycker att det är tillräckligt så må så vara men jag vill inte behöva skriva att allt bara är vad jag tror och min åsikt. Vissa saker är mer åt det hållet och andra saker är sådant jag faktist har faktabelägg för, dock finns det ingen direkt anledning att komma med en sån attityd att "är det allt du har". Jag har mina åsikter och det är mina åsikter.

Dvs du tycker en sak baserad på anekdoter. Du har naturligtvis rätt till din åsikt men det gör den inte till fakta.
 
Om jag ska försöka förklara min hållning till begreppen feminism och feminist och varför jag tycker som jag tycker - på ett någorlunda begripligt sätt - en gång för alla:
(Ja, jag som skriver detta är kvinna/tjej, innan någon börjar tro något annat. Kommer att vara försiktigt generaliserande i det jag säger, bara för att förtydliga.
Och ja, jag räknar med att få mycket mothugg och hat för nedanstående.)

Jag vet inte skillnaden mellan "feminism" och "radikalfeminism" - om det nu ens finns någon skillnad. För mig är feminism ett ord som är väldigt nära sammankopplat med ord som "könsmaktsordning", "manshat" och "patriarkala strukturer". Framförallt feminism och manshat skulle jag snudd på vilja sätta ett = mellan. Därav att jag tycker att feminism/feminist har en negativ klang. För mig har hela debatten blivit "monopoliserad" av F!, V och radikala MP - partier jag absolut inte på något sätt vill sammankopplas med. Jag är som sagt allmänt borgerlig med viss riktning mot C.

Sen tycker jag att feminismen förenklar och sätter samma etikett på problem som inte alls har med varandra att göra.
Du tjänar mindre än din manliga kollega? "Könsmaktsordningen". Du blev sexuellt ofredad på festen? "Hata alla män". etc. etc. Det är liksom förenklade och snudd på irrelevanta lösningar på problemen. Har du och din manliga kollega exakt samma arbetsuppgifter, och samma kompetens i botten och han inte är mycket äldre än dig/jobbat mycket längre än dig på företaget = Vänd dig till facket. Annars, försök bli bättre på att löneförhandla. Polisanmäl killen från festen, eller ryt åt honom ordentligt åtminstone. Försök att inte gå och älta det - utan släpp det, och om det inte är möjligt, sök psykologhjälp.

Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att feminismen nedvärderar och sätter offerkoftor på kvinnor. "Alla män är potentiella våldtäktsmän". "Våra låga löner är till följd av den könsmaktsordningen som råder". "Vi är offer för patriarkala strukturer i samhället". etc. etc.
Kvinnor är absolut inga offer för någon könsmaktsordning eller patriarkala strukturer. Och det är en ytterst liten klick män som är idioter, 99% är det inte - säger t.om. jag med en hel barndom/tonårstid av svår mobbning i bagaget.

Missförstå mig rätt, jag är helt för jämställdhet. Men jämställdhet är för mig någonting helt annat än feminism. Jämställdhet för mig är att män och kvinnor ska ha samma lön. Att män och kvinnor ska ha samma villkor i olika situationer. Medan feminism går ut på att trycka ner, demonisera, förminska och förtrycka män istället.

Ta bara diskussionen om samtyckeslagen som ett exempel. Det kommer garanterat sluta med att killarna får bevisa sin oskuld, istället för att åklagarna ska bevisa deras skuld. Helt bak-och-fram-vänt och absolut ingenting som hör hemma i en demokrati.
Den nuvarande lagen är dessutom så "långt skriven" att jag nästan skulle vilja sträcka mig till att den åtminstone indirekt inkluderar samtycke - det är bara inkompetenta idiota åklagare som inte använder sig av det lagrum som faktiskt finns.

Och mot bakgrunden av ovanstående kan jag inte tycka annat än att feminismen är någonting negativt, som inte gynnar någon egentligen.
Som sagt, jämställdhet, absolut! Det gynnar alla och Sverige måste givetvis fortsätta att jobba på så starkt som vi redan gör i den frågan (annars lär det sluta som skolan och Pisa rapporterna...). Men feminism och jämställdhet är två helt olika saker anser jag. Därför skulle jag aldrig själv kalla mig feminist och vill inte närmare befatta mig med den ideologin.

Men detta är samtidigt bara min åsikt. Jag påtvingar absolut ingen annan detta, utan var och än får tycka vad man vill, så länge man inte försöker pådyvla någon annan det.

Vad är fel med orden könsmaktsordning, manshat och patriarkala strukturer? Det är ju en sanning att könsmaktsordning finns, att många avskyr mansrollen och att vi lever i ett samhälle med patriarkala strukturer. Feminismen vill ändra på det för att det ska bli bättre för alla.
Hade det varit så enkelt som att män och kvinnor fick samma lön för lika arbete så hade vi inte levt i ett patriarkalt samhälle, det hade inte funnits någon könsmaktsordning men nu är det inte så. Du tror att det bara är att bli bättre på att löneförhandla? Välkommen till verkligheten. Det kvittar hur bra du är på att löneförhandla och du ska inte behöva vara mycket bättre än en man för att få samma lön som han. Det ska vara en självklarhet att ens lön inte sätts utefter ens kön.
Manshat har inget med män som enskilda personer att göra. Det som hatas är mansrollen. Den roll som män trycks in i där de lär sig att det är okej att tafsa, att tycka att de, bara för att de är män har rätt att ta sig friheter mot en kvinna som de då anser är en underlägsen varelse som de har rätt att göra vad de vill med/mot. Att män inte får lära sig ta hand om sina känslor och tusen andra saker som drabbar både de själva och kvinnorna runt dem väldigt negativt. Det är det som hatas.
Kvinnor ska inte behöva säga ifrån till tafsande män, de ska inte behöva polisanmäla för män ska veta att de inte är överlägsna kvinnan, att de inte har någon rätt till hennes kropp. Du säger att man bara ska släppa det och visst, det behöver man för sin egen skull men det skulle aldrig behövt hända från första början. Jag vet inte om och isåfall hur många gånger du har blivit våldtagen men det påverkar en för resten av ens liv. Det är något som aldrig skulle behövt hända och som aldrig hade hänt om mansrollen inte hade varit som den är.

Alla män är potentiella våldtäktsmän. Den du minst anar har och/eller kommer våldta en kvinna därför att mansrollen ger dem den rättigheten. Alla känner ett våldtäktsoffer men ingen känner en våldtäktsman är ett talande citat. Det är så okej i vårt samhälle att män tar för sig att våldtäktsoffret är den som dras i smutsen och ifrågasätts om hon anmäler, inte våldtäktsmannen. Där säger "alla" att det skulle han aldrig göra. Du tycker alltså att det är att sätta offerkoftor på kvinnor att se de strukturer som finns i vårt samhälle? Jag tycker att motsatsen är att blunda och lalla högt, att sticka huvudet i sanden. Det är ingen tillfällighet att det ser ut som det gör. Ingen slump att kvinnor blir utsatta för sexuellt våld.
Du skriver ofta om mobbning men ändå är du helt blind för vilka strukturer som ligger bakom?

På vilket sätt tycker du att feminismen trycker ner, demoniserar, förminskar och förtrycker män? På vilket sätt har män fått det sämre sedan kvinnor fick rösträtt? Sedan vi fick rätt till vår egen kropp och sedan våldtäkter inom äktenskap blev förbjudna? Är det ett nederlag för män att de inte längre äger kvinnor och därmed får göra vad de vill med dem?

Samtyckeslagen behövs verkligen. Det är förövaren som ska bevisa sin oskuld, inte offret. Som sagt, jag vet inte om eller hur många gånger du blivit våldtagen men att bli det, våga anmäla, om du har tur gå till domstol och se den som förstört ens liv gå fri eller få på sin höjd några månaders fängelse är inte roligt. Vi har "samtyckeslag" vid alla andra brott i samhället så varför inte vid sexuella övergrepp. Det är ingen som frågar den som blev rånad om hen verkligen inte ville bli rånad och förövaren måste bevisa sin oskuld. Offret behöver inte bevisa sin oskuld och ska aldrig behöva göra det vid något brott.

Nej nej, feminismen är ju absolut något negativt. Du hade så mycket hellre ägts av din pappa tills du gifter dig (med någon du inte har valt själv) då äganderätten går över till din man, inte ens fått äga kläderna du har på din kropp eller ens bestämt själv vad du ska ha på dig, inte fått möjlighet att utbilda dig, ha någon hobby, flytta vart du vill, leva med vem du vill, rösta eller på något sätt göra din röst hörd. Du vill leva som ett husdjur? Det är ju ett så mycket bättre liv att vara fjättrad vid spisen, bli våldtagen när din man som du inte har valt själv har lust att våldta dig och föda barn på löpande band som du inte ens vill ha än att ha den frihet kvinnor har idag. Titta på The handmaid´s tail så kanske du ändrar uppfattning.

Att säga negativa saker om feminismen är att pinka på vår historia. På alla de som har kämpat med livet som insats för att kvinnor ska ha samma rättigheter som män. För att vi kvinnor ska ha den friheten vi har idag. Jag är förvånad att du som tjugoåring ens kan vara så inskränkt. Inte ens de mest mossiga som har levt under en sten hela sitt liv och som aldrig har läst det minsta och än mindre har internet som jag har pratat med har haft så konstiga åsikter som du. Det är dags att du läser på.

TW/stolt feminist.
 
Alla män är potentiella våldtäktsmän.

På vilket sätt tycker du att feminismen trycker ner, demoniserar, förminskar och förtrycker män?

Kortade av.
Kan hålla med om mycket av det du skriver, men annat är just sådana där överdrifter som försvårar diskussionen och riskerar att polarisera.

Genom ditt påstående i första raden, har du just demoniserat män, för att kommentera ditt påstående i andra raden som jag citerat.

För övrigt: nej, jag tror verkligen inte att "män lär sig att kvinnor är underlägsna" idag. I Sverige.
I vissa subkulturer med muslimsk bakgrund är jag i och för sig säker på att du har rätt i det.

Men jag tror faktiskt inte att det är något slags reflektion kring överlägsenhet/underlägsenhet som ligger bakom att män och unga killar tafsar på tjejer och killar.
Så som du uttrycker det, tämligen överdrivet stundtals men antagligen för att vara övertydlig, så ser det ut som om varje tafsande man har gjort ett övervägande om att han har rätt att göra det för att kvinnan är honom underlägsen.

Jag kan förstås inte veta säkrare än du, varför det tafsas.
Men jag gissar att det ganska ofta handlar om ett oreflekterat "tycker det är kul". Och på fyllan, ännu mer så.

Jag tycker inte heller att tafsande är OK.
Men jag tror verkligen inte på din beskrivning av tafsande som reflekterat beteende utifrån upplevd överlägsenhet.

och nej, jag tror verkligen inte att alla män är potentiella våldtäktsmän.
De flesta män är fullt vettiga människor.

som sagt; det är den typen av kategoriska påståenden som försvårar diskussionen.
Det är verkligen svårt att svälja sådana generaliserande, demoniserande (jo, då!) uttalanden och fokusera på övrigt innehåll i din text.
För en del av oss.
 
Håller med dig! Men hör det inte lite ungdomen till? ;) Jag var också ganska tvärsäker på det mesta när jag gick ut gymnasiet ;) Det är ju naturligtvis ingen ursäkt, men just sayin.

Måste ändå säga att min erfarenhet är ändå att många ungdomar idag är väldigt mogna, uppdaterade och inte minst engagerade! Sen finns ju många olikheter såklart som tex blir synbart i denna tråd.

När jag som 35-åring umgås med 20-åringar kan jag ibland inte låta bli att tänka tillbaka på att "oj jävlar vad lost jag måste ha varit på den tiden :D ). Många 20-åringar i min närhet är drivna, ideologiskt, politiskt och samhällsintresserade. Många ror i hamn en massa egna projekt, har enskilda firmor, reser jorden runt. Men naturligtvis är det en klassfråga, inte bara ekonomiskt utan inte minst (främst) kulturellt.

Jag tycker att det är fantastiskt att dagens unga är så engagerade, sen kanske det blir lite väl ideologiskt bitvis, men hellre det än att de inte tänker efter alls eller inte liksom "vill något"!

Jag gjorde ALDRIG så när jag var tonåring, framför allt inte på Buke :angel: :p Skämt åsido, självklart är det så! Jag menade mest människor i diskussioner överlag, och här på Buke. Det här med att snacka om saker man inte har koll på verkar vara minst lika vanligt hos vuxna som hos yngre, tyvärr. Med äldre är jag inte lika förlåtande.

Jag volontärarbetar för en organisation som jobbar för att förhindra trafficking och prostitution, där har vi många unga tjejer som är volontärer 16-20 år. Jag är imponerad över hur pålästa, smarta och engagerade de är. Även i Almedalen ser jag många ungdomar. Det är fantastiskt, och ger mig en himla massa hopp för framtiden!
 
Jag är radikalfeminist och stolt över det!
Inte nog med det så är jag dessutom vänster, ser inget problem eller skam i att vara vänster?
Det är så himla löjligt att vänstern har blivit någon form av skällsord hos vissa. Det är "inne" och lite finare att vara borglig nu för tiden, trots att många knappt vet vad för politik moderaterna för. Man vill bara tillhöra rätt block för att vara som alla andra, inte stå ut, inte stå upp för sin egen tro.

Vänster är tro på jämlikhet och stöd för dom svaga och utsatta för att på så sätt få ett så stabilt samhälle som möjligt, och det kan man vara utan att vara varken extremist eller leva på socialbidrag. Och ja, man kan vara höginkomsttagare. Vänster har inget med ens inkomst att göra, utan med den tro man har på samhället.

Precis som höger eller mitten är en annan tro på vad som är bästa samhälle.

Jag är trött på att vänstern ibland verkar tro att de har ensamrätt på begrepp som feminism, välfärd, fattigdomsbekämpning, rättvisa och solidaritet.

En moderat politik a la Reinfeldt uppfyller alla de begreppen , som exempel.
 
En moderat politik a la Reinfeldt uppfyller alla de begreppen , som exempel.

Mnja, jag är till viss del benägen att hålla med dig. Men vill bara flika in att det också beror på vad man själv väger in i orden. Vad Moderaterna anser är rättvisa och vad Vänsterpartiet anser är rättvisa skiljer sig såklart åt ganska markant, även om de båda använder samma ord. Likväl som med de andra orden du lyfter. De får olika innebörd.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Uppdateringstråd 30
  • Stillsam sysselsättning?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp