"Fel" barnponny - kämpa eller ge upp?

[Tussinussen]

Skaffade en B-ponny till min dotter för 8 veckor sedan. Min dotter har ett utvecklingshandikapp och har sämre balans o koordination än andra tjejer i samma ålder och har dessutom en tuffhetsnivå på noll. Jag letade den där otroligt trygga, snälla ponnyn som hon kunde utvecklas med, lära sig galoppera på, mm mm.

Jag går inte igenom hela historien med hur noga jag var när jag letade ponny, alla frågor jag ställde, släpade dottern 70 mil t o r så att hon fick provrida och hantera den tilltänkta ponnyn o ägarna fick träffa henne....i alla fall så blev det köp och både jag o förra ägaren trodde på det hela.

Och jag känner att det blev fel.

Ponnyn som skulle vara den gudatryggaste, snällaste mm i världen har visat sig vara, ja vad ska man säga, en ponny helt enkelt. Han är en ängel i hanteringen, men i ridningen är han lite lurig. När han inte gillar något blir det tvärnej och han vänder blixtsnabbt - detta kan vara gå in på ridbanan, gå över en bom, något läskigt i skogen, whatever. Har tvärvänt på ridbanan och travat mot utgången med min förskräckta dotter, och hon har redan trillat av en gång pga en snabbvändning som var mer än vad hennes balans klarade av. Min dotter som på min arab red ut i skogen med mig i följe och travade iväg själv en bit, travade över bommar och tränade Lätt D program törs nu inte göra annat än skritta runt på ridbanan med mig hållandes ponnyn i grimskaft.

Förra ägaren säger att han hade inga fasoner för sig hos dom - det tror jag på, han var uppvuxen på gården och inriden av ett barn som redan kunde rida, detta är något som har kommit i den nya situationen och med den nya ryttaren.

Om jag jämför honom med min häst - hon är den sort som passar på o halvsover med en nybörjare på ryggen, han är den sort som passar på o bestämmer lite själv.

Jag har själv suttit upp på honom och har också en liten-o-lätt duktig kompis som ridit igenom honom i alla gångarter, och med oss gör han ingenting. Hon tyckte att han kändes superfin. Vi tror egentligen att detta är en kanonindivid, och jag känner att egentligen skulle han passa en liten ryttare som redan kan rida som vill ta med honom ut o tävla o träna (han har hoppat en hel del med förra ägaren).

Samtidigt - det går framåt för henne med ridpassen med grimskaft, hon får alltmer förtroende för honom. Och tänk om det är så att om man envisas, så funkar allt bra om ett tag och vi ser tillbaka på den här tiden då vi var nära att ge upp, och skrattar?

Eller....?

Detta är den 4:e hästen jag köper i mitt hästliv och det som jag kan säga om alla är att den personlighet dom visade när dom kom, det var den grundpersonlighet som fanns hos den hästen. Jag hör inte till "hästen byter personlighet vid ägarbyte"-skolan. Visst kan dom visa olika sidor i reaktion på den nya miljön men i grund o botten är det samma häst. Är det något som visar sig vara ett problem med en ny häst är det upp till ryttaren att reda ut det - men det är svårt att ställa det kravet på ett lättskrämt barn, speciellt ett barn med lite speciella förutsättningar som min dotter har.

Ska man verkligen ge upp nu? Efter bara några veckor?

Känner lite utifrån ponnyn själv också...han är som sagt superfin och har mycket att ge, och jag undrar om han inte vore lyckligare i ett aktivare hem.

Hjälp mig tänka snälla, jag vet inte vad jag ska göra

 

[Lovisaleonora]

Känner lite utifrån ponnyn själv också...han är som sagt superfin och har mycket att ge, och jag undrar om han inte vore lyckligare i ett aktivare hem.

Det här i kombination med en ömtålig dotter hade jag tagit fasta på och sökt vidare. De finns därute, de snälla ponnyerna. Det här låter som en kanonhäst - för någon annan.

 

[Tussinussen]

Det här i kombination med en ömtålig dotter hade jag tagit fasta på och sökt vidare. De finns därute, de snälla ponnyerna. Det här låter som en kanonhäst - för någon annan.

Mmmm....ungefär så.

 

[Lovisaleonora]

Som vuxen kan man ju själv fatta beslutet när det är dax att sluta kämpa, men det är inget jag hade lämnat till ett litet barn att avgöra själv. Och hennes säkerhet måste gå före allt annat.

 

[Tussinussen]

Som vuxen kan man ju själv fatta beslutet när det är dax att sluta kämpa, men det är inget jag hade lämnat till ett litet barn att avgöra själv. Och hennes säkerhet måste gå före allt annat.

Nej det är klart att det är jag som ska fatta beslutet - det är just det jag kämpar med.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker du tänker rätt, men det är en process att låta det landa.

 

[Tussinussen]

Jag tycker du tänker rätt, men det är en process att låta det landa.

Ja det är väl det antar jag. Skriva här är väl en del i den processen.....

 

[Buck]

Min fråga är nu då, om araben är så snäll med nybörjare, varför inte låta dottern lära sig rida på den?
Min kusin lärde sig rida på ett snällt halvblod som är av samma typ (dvs anpassar sig efter krav och ryttaren.)
I mina ögon är hon en perfekt läromästare , då hon ställer mer krav på ryttaren ju mer krav hon får av ryttaren.
hon är heller inte den typen som tvärvänder och även om hon får för sig att bocka så är det mer i stil med flänga med frambenen Och dra ner huvudet. Inget som man åker av i första laget av .
Har sett och ridit snälla och trygga ponnyer som är mycket snabbare i vändningarna och som försvinner helt under en då de drar ner halsen.

 

[Hedda_007]

Köpte en liten bponny till dottern när hon var fyra. Då leddes de mest runt och det fungerade ju bra. Jag och mannen körde ponnyn och han var supertrygg i trafik och i hantering. Men när dottern skulle börja rida själv hände något. Ponnyn tog chanser att slippa undan. Upptäckte att hon blev rädd och det blev värre. En äldre kusin fick rida honom och han gjorde ingenting då.
Dotterns självförtroende försvann och hon blev rädd. Vi kunde inte lösa problemet då han fungerade bra med oss andra.
Ett mycket funderingar och våndor så sålde vi honom. köpte en 19 årig läromästare. En Dponny som egentligen var lite väl stor till dottern som då hunnit bli åtta år. Men en dponny kan även jag rida vilket vi såg som en fördel.

Med den här ponnyn kom självförtroendet och glädjen i att rida tillbaka. Efter bara några månader vågade hon både galoppera, hoppa och rida barbacka. Nu har ponnyn hunnit bli 23 år och han är det bästa köp vi gjort. Rätt häst är oerhört viktigt. Tror intresset hos barnen fösvinner ganska snabbt annars. Det är inte kul att känna sig rädd.

 

[mooi]

Jag håller med @Lovisaleonora
Tycker inte ditt funderande är att ge upp, jag tycker det är att ta ansvar för både barn och ponny och vara mån om det bästa för båda.

Låt honom vara Superponnyn hos någon annan, och skaffa en annan superponny till din dotter så att hon inte tappar självförtroendet utan kan fortsätta lära sig rida

 

[Tussinussen]

Min fråga är nu då, om araben är så snäll med nybörjare, varför inte låta dottern lära sig rida på den?
Min kusin lärde sig rida på ett snällt halvblod som är av samma typ (dvs anpassar sig efter krav och ryttaren.)
I mina ögon är hon en perfekt läromästare , då hon ställer mer krav på ryttaren ju mer krav hon får av ryttaren.
hon är heller inte den typen som tvärvänder och även om hon får för sig att bocka så är det mer i stil med flänga med frambenen Och dra ner huvudet. Inget som man åker av i första laget av .
Har sett och ridit snälla och trygga ponnyer som är mycket snabbare i vändningarna och som försvinner helt under en då de drar ner halsen.

Jo det var det vi höll på med. Men jag ville hitta en "miniversion" av den hästen för att min dotter skulle ha något mindre att lära sig mer på, samt även ha glädjen o ansvaret att ha en egen ponny att ta hand om och vara med lite mer i hantering mm. Hon har redan lärt sig en del med honom, t ex har hon börjat sadla själv, det fixar hon inte med min häst iom att hon är för hög för det. När man har ett barn med ett utvecklingshandikapp tänker man väldigt allsidigt ang. vad kan hjälpa barnet att utvecklas. Lära sig att sadla, dra åt spännen, lära sig att packa exakt antal kilo hö i kassarna mm, är också att utvecklas.

Men jag tycker att han är för fin o bra för att vara en ponny som hon ska träna sadling på, om man säger så....

Och i ridningen har det bara gått bakåt

 

[Tussinussen]

Rätt häst är oerhört viktigt. Tror intresset hos barnen fösvinner ganska snabbt annars. Det är inte kul att känna sig rädd.

Exakt...

 

[Tussinussen]

TACK alla för svaren. Ni bekräftar faktiskt min ryggmärgskänsla.

 

[Lovisaleonora]

Och i ridningen har det bara gått bakåt

HÄR är svaret.

 

[Tussinussen]

HÄR är svaret.

Jo -men min fundering var om man kunde tro att det kunde gå framåt efter ett tag.

Men när jag ser svart på vitt vad jag själv har skrivit ner, och läser era reaktioner, så blir det ganska tydligt.

 

[Dandylinn]

Skaffade en B-ponny till min dotter för 8 veckor sedan. Min dotter har ett utvecklingshandikapp och har sämre balans o koordination än andra tjejer i samma ålder och har dessutom en tuffhetsnivå på noll. Jag letade den där otroligt trygga, snälla ponnyn som hon kunde utvecklas med, lära sig galoppera på, mm mm.

Jag går inte igenom hela historien med hur noga jag var när jag letade ponny, alla frågor jag ställde, släpade dottern 70 mil t o r så att hon fick provrida och hantera den tilltänkta ponnyn o ägarna fick träffa henne....i alla fall så blev det köp och både jag o förra ägaren trodde på det hela.

Och jag känner att det blev fel.

Ponnyn som skulle vara den gudatryggaste, snällaste mm i världen har visat sig vara, ja vad ska man säga, en ponny helt enkelt. Han är en ängel i hanteringen, men i ridningen är han lite lurig. När han inte gillar något blir det tvärnej och han vänder blixtsnabbt - detta kan vara gå in på ridbanan, gå över en bom, något läskigt i skogen, whatever. Har tvärvänt på ridbanan och travat mot utgången med min förskräckta dotter, och hon har redan trillat av en gång pga en snabbvändning som var mer än vad hennes balans klarade av. Min dotter som på min arab red ut i skogen med mig i följe och travade iväg själv en bit, travade över bommar och tränade Lätt D program törs nu inte göra annat än skritta runt på ridbanan med mig hållandes ponnyn i grimskaft.

Förra ägaren säger att han hade inga fasoner för sig hos dom - det tror jag på, han var uppvuxen på gården och inriden av ett barn som redan kunde rida, detta är något som har kommit i den nya situationen och med den nya ryttaren.

Om jag jämför honom med min häst - hon är den sort som passar på o halvsover med en nybörjare på ryggen, han är den sort som passar på o bestämmer lite själv.

Jag har själv suttit upp på honom och har också en liten-o-lätt duktig kompis som ridit igenom honom i alla gångarter, och med oss gör han ingenting. Hon tyckte att han kändes superfin. Vi tror egentligen att detta är en kanonindivid, och jag känner att egentligen skulle han passa en liten ryttare som redan kan rida som vill ta med honom ut o tävla o träna (han har hoppat en hel del med förra ägaren).

Samtidigt - det går framåt för henne med ridpassen med grimskaft, hon får alltmer förtroende för honom. Och tänk om det är så att om man envisas, så funkar allt bra om ett tag och vi ser tillbaka på den här tiden då vi var nära att ge upp, och skrattar?

Eller....?

Detta är den 4:e hästen jag köper i mitt hästliv och det som jag kan säga om alla är att den personlighet dom visade när dom kom, det var den grundpersonlighet som fanns hos den hästen. Jag hör inte till "hästen byter personlighet vid ägarbyte"-skolan. Visst kan dom visa olika sidor i reaktion på den nya miljön men i grund o botten är det samma häst. Är det något som visar sig vara ett problem med en ny häst är det upp till ryttaren att reda ut det - men det är svårt att ställa det kravet på ett lättskrämt barn, speciellt ett barn med lite speciella förutsättningar som min dotter har.

Ska man verkligen ge upp nu? Efter bara några veckor?

Känner lite utifrån ponnyn själv också...han är som sagt superfin och har mycket att ge, och jag undrar om han inte vore lyckligare i ett aktivare hem.

Hjälp mig tänka snälla, jag vet inte vad jag ska göra

Först tänker jag lite, hur gammal är barnet?
I många fall går det ju att fråga om hon vill fortsätta eller inte att rida ponnyn. Upplever barnet själv att ponnyn är direkt obehaglig (vid vissa moment?) och andra inte så hade jag känt att valet är ganska enkelt direkt att leta ny ponny.

Finns någon annan som kan rida igenom ponnyn med jämna mellanrum?

Tränarhjälp som kan hjälpa?

Annars hade jag kanske gett det några fler chanser men inte så många. Anledningen till det är att jag tänker att få hästar aldrig gör något någonsin och att skydda ryttaren från tex avramling är omöjligt eller att skydda ryttaren från att hästen inte gör exakt det man ber om jämt (med det sagt får det ju inte gå till överdrivt heller såklart).

Att hitta den ultimata hästen brukar vara svårt men det ska ju inte bli obehagligt eller att man står stilla hur länge som helst för det dödar intresset totalt

 

[Tussinussen]

Först tänker jag lite, hur gammal är barnet?
I många fall går det ju att fråga om hon vill fortsätta eller inte att rida ponnyn. Upplever barnet själv att ponnyn är direkt obehaglig (vid vissa moment?) och andra inte så hade jag känt att valet är ganska enkelt direkt att leta ny ponny.

Finns någon annan som kan rida igenom ponnyn med jämna mellanrum?

Tränarhjälp som kan hjälpa?

Annars hade jag kanske gett det några fler chanser men inte så många. Anledningen till det är att jag tänker att få hästar aldrig gör något någonsin och att skydda ryttaren från tex avramling är omöjligt eller att skydda ryttaren från att hästen inte gör exakt det man ber om jämt (med det sagt får det ju inte gå till överdrivt heller såklart).

Att hitta den ultimata hästen brukar vara svårt men det ska ju inte bli obehagligt eller att man står stilla hur länge som helst för det dödar intresset totalt

Hon är 12, men inte som en vanlig 12-åring. Vi har tränarhjälp. Just nu består den av att tränaren går bredvid o instruerar om volter o svängar mm, och jag håller löst i grimskaft, för att jag får inte släppa.

Ja, har hjälp av liten vuxen med genomridning.

Nej jag förstår att det inte går att skydda 100% (hon har trillat av min häst också) men....ja hur ska jag uttrycka det.....det finns hästar som "gör något" om det t ex ramlar snö från taket en halv meter ifrån dom, och det finns hästar som "gör något" bara för att dom känner för det. Den första sortens "göra något" får man leva med, den andra sorten är mer en personlighetsgrej.

Min arab t ex, när vi har gått i skogen har hon perioder där hon vill inte gå om inte jag går först. Men då vill hon inte gå - hon GÖR inget och efter 1 m 30 s av ponnysparkar från ilsket barn går hon till slut, det blir aldrig läskigt. Samma när min dotter styrde lite dåligt när hon skulle trava runt koner, o var på väg att styra in min häst i en stor kon. "Oj då, nu har du styrt in mig i en kon, nu stannar jag o väntar på vidare instruktioner." Nya ponnyn hade inte varit lika förstående.....som sagt, jag ville ha en miniversion av min arab.....

Detta med att hon känner att det är obehagligt, ja det gör hon, hon tycker det är otäckt när han vänder o går iväg och iom att hon redan trillat av en gång är hon på helspänn, det är därför jag inte får släppa.

 

[Dandylinn]

Hon är 12, men inte som en vanlig 12-åring. Vi har tränarhjälp. Just nu består den av att tränaren går bredvid o instruerar om volter o svängar mm, och jag håller löst i grimskaft, för att jag får inte släppa.

Ja, har hjälp av liten vuxen med genomridning.

Nej jag förstår att det inte går att skydda 100% (hon har trillat av min häst också) men....ja hur ska jag uttrycka det.....det finns hästar som "gör något" om det t ex ramlar snö från taket en halv meter ifrån dom, och det finns hästar som "gör något" bara för att dom känner för det. Den första sortens "göra något" får man leva med, den andra sorten är mer en personlighetsgrej.

Min arab t ex, när vi har gått i skogen har hon perioder där hon vill inte gå om inte jag går först. Men då vill hon inte gå - hon GÖR inget och efter 1 m 30 s av ponnysparkar från ilsket barn går hon till slut, det blir aldrig läskigt. Samma när min dotter styrde lite dåligt när hon skulle trava runt koner, o var på väg att styra in min häst i en stor kon. "Oj då, nu har du styrt in mig i en kon, nu stannar jag o väntar på vidare instruktioner." Nya ponnyn hade inte varit lika förstående.....som sagt, jag ville ha en miniversion av min arab.....

Detta med att hon känner att det är obehagligt, ja det gör hon, hon tycker det är otäckt när han vänder o går iväg och iom att hon redan trillat av en gång är hon på helspänn, det är därför jag inte får släppa.

Isf tycker jag att det kanske är lämpligt att leta ny kandidat..sånt här är alltid svårt men känns det inte bra så är det nog inte bra heller

Skulle nog i ditt ställe allra helst se till att tex få en prövotid vid ny ponny.

 

[mamman]

Känner igen det här med att en ny ponny efter en tid - hur snäll den än är - känner sig tvungen att kolla om det verkligen inte är så att det finns lite utrymme för den också att bestämma . Traska iväg åt fel håll med hjälplöst barn, eller - varför inte - upptäcka att de ovana ponnyföräldrarna inte alls är så säkra på det här med lastning (att man är rutinerad tävlingsponny med många mil bakom sig, so what?).

De flesta barn (och deras föräldrar) får lära sig "the hard way" och så brukar det lösa sig. Men i ditt fall är ju inte det möjligt, speciellt inte som dottern har blivit rädd. Tror i o f inte att det självklart skulle varit en framkomlig väg med något barn som blivit rädd.

Mitt råd är att försöka leta efter en äldre ridskoleponny som kanske behöver gå ner i arbetstid. Ponnyer som gått på ridskola brukar inte vara lika känsliga för obalans eller svårtolkade signaler som de som alltid varit privatponnyer. Dessutom är de inte vana vid att ha mental stimulans hela tiden (som jag tror kan vara en av anledningarna till att en del ponnyer hittar på bus). B-ponnyer i ridskoleverksamhet är kanske inte lika vanligt, men en liten C kan kanske gå lika bra? Kanske kan ett byte/lånbyte passa som upplägg om du vill ha den nya på prov.

 

[Wembley]

Känner igen det här med att en ny ponny efter en tid - hur snäll den än är - känner sig tvungen att kolla om det verkligen inte är så att det finns lite utrymme för den också att bestämma . Traska iväg åt fel håll med hjälplöst barn, eller - varför inte - upptäcka att de ovana ponnyföräldrarna inte alls är så säkra på det här med lastning (att man är rutinerad tävlingsponny med många mil bakom sig, so what?).

De flesta barn (och deras föräldrar) får lära sig "the hard way" och så brukar det lösa sig. Men i ditt fall är ju inte det möjligt, speciellt inte som dottern har blivit rädd. Tror i o f inte att det självklart skulle varit en framkomlig väg med något barn som blivit rädd.

Mitt råd är att försöka leta efter en äldre ridskoleponny som kanske behöver gå ner i arbetstid. Ponnyer som gått på ridskola brukar inte vara lika känsliga för obalans eller svårtolkade signaler som de som alltid varit privatponnyer. Dessutom är de inte vana vid att ha mental stimulans hela tiden (som jag tror kan vara en av anledningarna till att en del ponnyer hittar på bus). B-ponnyer i ridskoleverksamhet är kanske inte lika vanligt, men en liten C kan kanske gå lika bra? Kanske kan ett byte/lånbyte passa som upplägg om du vill ha den nya på prov.

Jag går lite mot strömmen med det där med gammal ridskolehäst. Tänk på att en ridskolehäst är van vid att bli riden kanske 2-3 tim/dag minst 6 dgr/vecka. Det betyder att den är otroligt vältränad och i ett privat hem med mycket mindre motion kan tendera att bli understimulerad och annorlunda mot vad den varit på ridskolan. Jag har vid flertal tillfällen sett ridskolehästar förändras när de sålts till privatpersoner som inte ens rider hästen 1/3-del av det den är van vid