Får jobbet ”tvinga” en att vara med på trivselaktiviteter på fritiden?

[karamelldrottningen]

Men måste man ta upp orsaken? Kan du inte bara prata med din arbetsgivare om att du är gärna med på aktiviteterna men du behöver kunna ta dig hem sen och har tyvärr inte möjlighet att sova över.

 

[Sel]

Det står ingenting i mitt kontrakt om att arbeta utanför arbetsplatsen och jag har helt enkelt tackat nej till både nöjes och utbildningsresor som innebär att jag skulle bli borta längre än mitt normala arbetsskift - det vill säga samtliga. Jag är ensamstående med djur och kan inte helt enkelt, att jag sedan inte Vill åka heller är en andrahandsfråga men tycker att det är en lika duglig anledning.
Sova borta vore helt enkelt omöjligt, jag skulle ta upp det med arbetsgivaren omedelbums och inte räkna med att de skulle ställa till besvär över det.

 

[Smulu]

Förklara inte så förbaskat mycket.
Hej du chefen, jag kan bara vara med på dagen vid vår aktivitet den ddmmyy.
Visst kan det vara artigt att berätta om katten hästen hunden men trassla inte in dej i massa förklaringar.

 

[Roheryn]

Detta är ju det enda rätta. Att skylla på djur eller annat blir bara en lögn som sedermera kommer att drabba en själv då det egentligen är superenkelt att skaffa djurvakt. Dessutom kommer andra djurägare som söker jobb hos denna arbetsgivare i framtiden få det svårare pga att arbetsgivaren har svårt med personal som har djur.

Men va??? Jag bor också med djur och det är verkligen inte superenkelt att skaffa djurvakt alla gånger, det har hänt att jag avstått jobbuppdrag eller middagar med jobbet för att kunna vara hemma med djuren när dottern inte varit hemma. Jag har valt att ha det såhär och självklart får det konsekvenser för mina möjligheter att resa, både i jobbet och privat. Jag skulle ju heller aldrig ta ett jobb som krävde att jag var på resande fot stor del av tiden. Men med en vettig chef och arbetsgivare så löser det ju sig ändå, tänker jag.

 

[Lingon]

Men va??? Jag bor också med djur och det är verkligen inte superenkelt att skaffa djurvakt alla gånger, det har hänt att jag avstått jobbuppdrag eller middagar med jobbet för att kunna vara hemma med djuren när dottern inte varit hemma. Jag har valt att ha det såhär och självklart får det konsekvenser för mina möjligheter att resa, både i jobbet och privat. Jag skulle ju heller aldrig ta ett jobb som krävde att jag var på resande fot stor del av tiden. Men med en vettig chef och arbetsgivare så löser det ju sig ändå, tänker jag.

Jag förstår resonemanget. Det är bättre att antingen undvika att ge orsak eller ge rätt orsak än att ge en orsak som inte stämmer eftersom det kan ställa till det för andra och ge en felaktig bild av nåt. T.ex. om man säger att man inte kan sova borta p.g.a. djuren (när den verkliga orsaken är att man inte vill sova borta) så kan ju det slå tillbaka på andra som har djur. T.ex. kan arbetsgivare undvika att anställa folk som har djur om de djurägare man har anställt ofta ger djuren som orsak/ursäkt till det ena eller det andra. Man skapar onödiga fördomar om en grupp människor. I det här fallet djurägare.

Sen är det olika svårt för alla att skaffa djurvakt. Men jag tycker alltid att det är bättre att undvika att ge orsaker som inte stämmer. Då är det bättre att undvika att ge en orsak alls. TS kan ju faktiskt bara säga till chefen att hon kan tyvärr bara vara med på dagtid de dagarna och fråga hur de kan lösa det. Om aktiviteten är så pass nära så att det går att delta ändå och köra hem och sova hemma på nätterna eller om TS stannar hemma och jobbar som vanligt. Eller om det är lite längre bort kanske det funkar att bara delta en dag och komma hem lite senare än vanligt den dagen.

Men är det så att man inte kan skaffa djurvakt så kan man naturligtvis säga det om man vill.

 

[Roheryn]

Jag förstår resonemanget. Det är bättre att antingen undvika att ge orsak eller ge rätt orsak än att ge en orsak som inte stämmer eftersom det kan ställa till det för andra och ge en felaktig bild av nåt. T.ex. om man säger att man inte kan sova borta p.g.a. djuren (när den verkliga orsaken är att man inte vill sova borta) så kan ju det slå tillbaka på andra som har djur. T.ex. kan arbetsgivare undvika att anställa folk som har djur om de djurägare man har anställt ofta ger djuren som orsak/ursäkt till det ena eller det andra. Man skapar onödiga fördomar om en grupp människor. I det här fallet djurägare.

Sen är det olika svårt för alla att skaffa djurvakt. Men jag tycker alltid att det är bättre att undvika att ge orsaker som inte stämmer. Då är det bättre att undvika att ge en orsak alls. TS kan ju faktiskt bara säga till chefen att hon kan tyvärr bara vara med på dagtid de dagarna och fråga hur de kan lösa det. Om aktiviteten är så pass nära så att det går att delta ändå och köra hem och sova hemma på nätterna eller om TS stannar hemma och jobbar som vanligt. Eller om det är lite längre bort kanske det funkar att bara delta en dag och komma hem lite senare än vanligt den dagen.

Men är det så att man inte kan skaffa djurvakt så kan man naturligtvis säga det om man vill.

Självklart är det bättre att säga som det är, om man nu känner att man vill eller bör ange orsak till att man inte kan övernatta. Jag vände mig dock mot det @Ramona sa om att det skulle vara "superenkelt" att skaffa djurvakt om man ville, för det är det verkligen inte alltid. Precis som det inte alltid är "superenkelt" att skaffa barnvakt till exempel. Det är olika lätt eller svårt för olika människor och i olika situationer.

 

[Springer]

För mig blev det så här med 2-dagars konferenser.
1. Om konferensen hölls långt från hemmet deltog jag inte utan var på arbetet som vanligt. Jag hade ett självständig arbete och var inte beroende av andra. Litet sura miner, men OK.
2. Om konferensen hölls hyfsat nära hemmet deltog jag dagtid. Jag skippade det sociala eftersnacket, middag och övernattning utan åkte hem som vanligt. Inga problem.

 

[Kiwifrukt]

Jag tvingar dig verkligen inte att åka iväg om du inte vill, men jag tänker att du ska sluta skylla på dina hästar för det är inte hästarna som är problemet utan att du inte vill sova borta.

Vart i landet bort du? Vi är ju mängder med hästvana människor som hänger på Buke ifall du vill ha hästvakt någon gång. Någon måste det ju gå att lära känna som kan passa dina hästar ibland? Vi är ju säkerligen flera hundra på detta forumet som jobbat professionellt med hästar och har stor vana.

Tack, jag förstår att du menar väl, men jag vill verkligen inte uppge vart i landet jag bor. Det är inte alldeles enkelt att lära känna människor och få förtroende för människor som ditt inlägg får det att låta. Jag har jätteproblem med människor. Människor har problem med mig. Jag blir ärligt talat bara jävligt ledsen av inlägg som gång efter annan (inte riktat mot dig, för du är en av dem som skrivit konstruktiva grejer!) klankar ner på mig och att jag ”skyller ifrån mig”, ”sabbar för andra djurägare” och allt vad det är.

För mig är det ett problem att skaffa djurvakt. Det är det inte för alla djurägare men för mig är det det. För mig är det svårt att vara borta över natten även om jag skulle vilja det. Nu vill jag inte ens, så då är min motivation att lösa problemet obefintligt.

Detta är absolut inte riktat mot dig men jag hoppas att ni som skrivit elakheter är nöjda med att ni fått mig att känna mig ännu mer misslyckas, oönskad och vidrig som person, för ni har verkligen lyckats.

 

[Ramona]

Men va??? Jag bor också med djur och det är verkligen inte superenkelt att skaffa djurvakt alla gånger, det har hänt att jag avstått jobbuppdrag eller middagar med jobbet för att kunna vara hemma med djuren när dottern inte varit hemma. Jag har valt att ha det såhär och självklart får det konsekvenser för mina möjligheter att resa, både i jobbet och privat. Jag skulle ju heller aldrig ta ett jobb som krävde att jag var på resande fot stor del av tiden. Men med en vettig chef och arbetsgivare så löser det ju sig ändå, tänker jag.

Men vad har du för djur som innebär att du inte kan äta middag med jobbet?

 

[Ramona]

För mig är det ett problem att skaffa djurvakt. Det är det inte för alla djurägare men för mig är det det. För mig är det svårt att vara borta över natten även om jag skulle vilja det. Nu vill jag inte ens, så då är min motivation att lösa problemet obefintligt.

Alla ska givetvis leva de liv de vill leva och göra det man vill göra. Men våga lita på att det finns andra människor som vill dig väl! Jag önskar att du ska kunna åka iväg och må bra i det. I dig själv men också i att det finns bra människor som passar dina hästar. Att ha den friheten är ju guld värd. Men också att slippa stressen och oron över att noja över vad som händer om du blir sjuk och behöver ligga på sjukhus.

Detta är absolut inte riktat mot dig men jag hoppas att ni som skrivit elakheter är nöjda med att ni fått mig att känna mig ännu mer misslyckas, oönskad och vidrig som person, för ni har verkligen lyckats.

Fast det finns ingen här som vill dig illa. Ta det inte så. Alla här vill att du ska må bra och ha friheten i dig själv. Uppenbarligen finns det ju ett trygghets- och kontrollbehov som faktiskt hindrar dig från att göra saker. Varifrån kommer detta?

Vi är ju mängder med människor vars hästar mår bra. Mina hästar mår prima även om grannarna fyller på vatten och tar in. Mina grannars hästar mår lika bra om jag mockar och fixar för dem än ifall det är deras ägare som är hemma och fixar.

Det är också en vanesak. När du haft en hästvakt som kan lär du dig att det inte är farligt att ha någon annan som fixar. Och du får inget dåligt samvete för att du ”tvingar” din pappa.

 

[Roheryn]

Men vad har du för djur som innebär att du inte kan äta middag med jobbet?

Jag har det senaste halvåret levt med en hundvalp som inte kan vara ensam mer än kortare stunder i taget (ja, vi jobbar på det), så om ingen annan är hemma behöver jag vara det. Det är inte så alltid, eftersom min dotter också bor här, och dotterns pappa kan rycka ut som djurvakt om det kniper, men ibland går det inte ihop och en middag ute är inget jag prioriterar högt.

 

[Ramona]

Jag har det senaste halvåret levt med en hundvalp som inte kan vara ensam mer än kortare stunder i taget (ja, vi jobbar på det), så om ingen annan är hemma behöver jag vara det. Det är inte så alltid, eftersom min dotter också bor här, och dotterns pappa kan rycka ut som djurvakt om det kniper, men ibland går det inte ihop och en middag ute är inget jag prioriterar högt.

Men då är vi ju här där folk skyller på sina djur, när de egentligen inte vill. Vill du inte gå på middagen skit i att gå på middagen. Men skyll inte på hunden!

 

[Roheryn]

Men då är vi ju här där folk skyller på sina djur, när de egentligen inte vill. Vill du inte gå på middagen skit i att gå på middagen. Men skyll inte på hunden!

Får det aldrig vara på grund av mina djur som jag väljer bort något? Det är ju de facto så att jag avstår middagen på grund av hunden, hade jag inte haft honom så hade jag gått på middagen. Men hade det varit något viktigare än en middag hade kanske min dotter kunnat avstå från sin aktivitet och ta hunden, eller hennes pappa hade kunnat köra bil i en timma för att passa hunden. Så det hade ju gått, men en jobbmiddag var helt enkelt inte så viktig att jag tyckte vi behövde slå knut på oss själva. Något annat hade kanske varit det. Men faktum kvarstår att jag avstod middagen för att kunna vara hemma med hunden. Och så kan det väl få vara? Situationen har varit precis likadan, för övrigt, när dottern var liten. Ibland var det enkelt med passning och då kunde jag gå på middag, AW eller vad det nu var, och ibland var det svårare och då avstod jag för att vara med min dotter. Väldigt enkelt och okontroversiellt i min värld, oavsett det gäller djur eller barn.

 

[Sel]

Men vad har du för djur som innebär att du inte kan äta middag med jobbet?

Jag är ensamstående med hund och katt och går inte heller på jobbmiddag eller andra aktiviteter på grund av djuren, tror inte att det är en särskilt ovanlig situation att befinna sig i.

 

[Enya]

Jag är ensamstående med hund och katt och går inte heller på jobbmiddag eller andra aktiviteter på grund av djuren, tror inte att det är en särskilt ovanlig situation att befinna sig i.

Så är det för mig också. Min hund är hemma tre dagar i veckan medan jag jobbar halvtid. Jag tycker att det räcker, det är helt inom lagen. Att han skulle vara ensam mer känns inte bra. Det händer ibland att han får vara ensam någon timme extra och då får dottern gå med honom på lunchen, men någon annan hundvakt har jag egentligen inte. Som tur är är mina tonårsbarn hemma på olika tider så det fungerar ju bra så här, hunden är ju inte ensam halvtid trots att jag jobbar halvtid tack vare att tonåringarna har så olika tider, men, någon extra hundvakt utöver mig och mina tonårsbarn har jag verkligen inte.

 

[Enya]

Däremot, jag skulle nog vara ärlig och säga att jag inte kan gå på X pga hunden om det vore så eller att jag inte vill gå på X pga jag inte känner för det.

 

[nightcrawler]

Om det inte är tvunget att gå så hade jag bara sagt att jag kommer inte ev kan inte. Inget mer.

 

[Sel]

Så är det för mig också. Min hund är hemma tre dagar i veckan medan jag jobbar halvtid. Jag tycker att det räcker, det är helt inom lagen. Att han skulle vara ensam mer känns inte bra. Det händer ibland att han får vara ensam någon timme extra och då får dottern gå med honom på lunchen, men någon annan hundvakt har jag egentligen inte. Som tur är är mina tonårsbarn hemma på olika tider så det fungerar ju bra så här, hunden är ju inte ensam halvtid trots att jag jobbar halvtid tack vare att tonåringarna har så olika tider, men, någon extra hundvakt utöver mig och mina tonårsbarn har jag verkligen inte.

Mina djur är hemma varje dag i veckan, det finns inte en chans att jag skulle ta ytterligare en timme ifrån dem för en arbetsmiddag. Jag har ingen avlastning och tror inte det är väldigt ovanligt.
Sedan Vill jag inte gå heller, men det spelar ingen roll, jag avstår från aktiviteter jag skulle vilja göra också.