Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nu är det en jättefin känsla i dina inlägg i den här tråden, tycker jag!
Vad gäller att älska, att känna att man gör det, att säga det och att handla därefter, så är jag övertygad om att det är en av dina starkaste sidor.
Ja, det känns som om jag har lätt för att älska och svårt för att hata. Men ibland skulle jag vilja att det itne var så lätt att älska!!
Elins pappa, däremot... jag håller med om att man skulle tänka sig att även om han inte förmår visa kärlek och respekt för sin kvinna/flickvän, så hade man trott att han skulle klara av det gentemot en bebis. Det är ju så mycket enklare, också, på många sätt, att tycka om barn (och djur) än vuxna människor. Barn och djur är ju gulliga på ett annat vis, och allt det där. Men han fixar det inte. Det du skriver visar ju det. Kanske känner han det han tror är kärlek för Elin, men helt äkta känns det ju inte för dig och mig, när han inte visar praktiskt och ekonomiskt ansvar. Bara en känsla liksom, i tomma luften, inga handlingar kopplade till den. Då är det ju inte så mycket att ha. Som om någon sa sig vara en hjälpsam person, och sen bara satt när man verkligen behövde lite hjälp.
Ja just så känns det. Jag har tänkt på det en del sedan jag läste ditt svar. Det är ju just så det känns, som om han visst älskar Elin men bara som ett ord. Och så när han känner för att vara pappa..... Att han inte visade det minsta intresse för Elin på dopet ( nåja, han gick förbi henne och tog henne snabbt på handen, en liten lätt strykning....)eller någonsin annars visar ju på att han inte vet vad älska innebär och vilka skyldigheter man har om man älskar någon.
Tufft jobbat med underhållsbidraget! Skicka Elins pappa till mig om han bråkar, så ska jag säga honom ett sanningens ord! Tror att jag kan samla ihop rätt många bukisar till att hjälpa mig med det om det kniper!
Ok, då skickar jag honom till dig vid problem jag har inte lämnat in papperna ännu, försäkringskassan var stängd den dagen den skulle vara öppet ( lunchstängt) så jag ska lämna det till mamma som kan lämna in det på annat ställe.
Jag förstår att du blir trött och irriterad. Det har varit en mörk djävla regnvinter, rent ut sagt, och med hundar och små barn i den skånska leran kan jag gott tänka mig hur det blir. Det betyder inte att du är slarvig! Här i huset är det jag som drar in mest smuts, eftersom jag går i den satans leran ute på landet med hästen. De andra i familjen promenerar så civliserat på gatorna, så.
Ja visst är vädret skittrist!!! Nu regnar det igen och givetvis så halkar voffsegullarna in på hala tassar och ger söta små fotavtryck efter sig på golvet! Det är bara att ta fram moppen... Eller att ge FAN i dem tills i kväll innan läggdags Vilket borde vara nu *tittar på klockan*
Jag försöker dessutom få pojkarna att inte stövla in med skor på Det går inte såå bra, de ska ju bara....
Hur mycket tar din mamma pojkarna? Kanske kan hon avlasta dig lite extra de närmaste veckorna så du får lite vila efter allt du varit tvungen att gå igenom?
Hon tar inte dem så mycket men däremot är hon den som ställer upp med att köra mig och handla och att lämna Elin osv och hon är redan tyvärr alldeles för stressad och trött. Hon orkar inte med barnen någon längre tid, och hon är farligt nära att gå in i väggen.
För du har gått igenom mer än de flesta behöver, på kort tid. Du förtjänar att vara lite snäll mot dig själv, och du förtjänar hjälp, bara det finns någon du kan lita på som kan ge dig den. Och ge dig den hjälp du just behöver.
Jag vet inte vad för hjälp jag behöver. Något som jag skulle vilja är att någon gör varm choklad åt mig en dag. Bara att få uppleva känslan att någon gör något åt mig så jag får sitta kvar och bara ta emot.
Din känsla av att vilja ha kontroll över din familj, tror jag är en bra känsla. Du har varit hotad, och det i en livsfas då man normalt är mycket känslig även om allt bara är frid och fröjd - nämligen de första veckorna efter en förlossning. Inte konstigt om det var obehagligt när personer som hör ihop med Elins pappa gick iväg med Elin på dopet, men helt okej när Ramona hade henne. Ramona har väl inte hotat dig och Elin, heller! Det ser mysigt ut på bilden också, med henne och Elin.
Det där om att man är känslig och att en mamma egentligen ska ha lugn och ro hos sig precis när bebis är född tror jag inte Elins pappa vet om elelr förstår. Jag tror inte att någon har talatom det för honom.
Just nu känner jag någon form av ilska mot honom. Jag är arg för att de veckorna liksom rann bort bara för att han bråkade så. Jag är arg för att han fick mig att må så dåligt. Jag är arg över att jag inte fick njuta av Elin som jag hade förställt mig att jag skulle kunna göra.
Jag tror att Elins farmor tar det med fattning att det blir lera och hårigt hos dig. Hon förstår nog att hundarna är ett stöd och sällskap för dig. Min erfarenhet av de där som städar och har så perfekt överallt är att de förstår att alla inte är som de, och att det är som det är med det. På sin höjd tänker hon att hon är glad att hon inte har tre stora hundar som smutsar ner, men det kan du ju låta henne tänka. Och du, jag vet inte ens vad sängkappa är! Jag ska surfa på det ordet sen, tänkte jag. Det är viktigare att vara kärleksfull och gästfri, än att polera hela tiden. Just att du ansvarar för hennes barnbarn, när hennes son inte gör det, skulle jag gissa gör henne ganska generös i sin syn på dig och ditt hem.
Vilken gullesnutta! Ser väldigt bestämd ut.
Det går över ska du se.
Nä, nu är du motsträvlig igen!!Däremot hoppas jag lite i smyg att hon kommer att avsky honom och att han kommer att tröttna på att vara pappa.
Nä, nu är du motsträvlig igen!!
Du hoppas på att Elins pappa tar sitt sunda förnuft (om han har något) tillfånga och gör det bästa av situationen. Att han blir en bra pappa som bryr sej, en bra pappa som är engagerad i sin dotters liv och en bra pappa som vill fortsätta ha en bra relation med dotterns mamma.
Det ger SÅ mycket att tänla positivt och i positiva banor!!
Men du måste skilja på din pappa och på Elins pappa. Det är inte samma personer.
Jag har en kompis vars pappa kommit och gått i hennes liv. Men hon har fortfarande tyckt att det var bättre än att inte ha någon pappa alls. En gammal klasskamrat till mej visste inte vem sin pappa var. Hennes mamma hade haft en sommarflirt med en kille som sommarjobbade i Värmland där hon bodde. Hon visste hans första namn och hon visste vart han kom ifrån, men det var allt!!
När hon fick reda på att hon var gravid hade han flyttat tillbaka hem till sej. Hon annonserade i tidningar mm, men ingen hörde av sej.
Den tjejen lider mer av det idag än den andra tjejen som vet vem hennes pappa är, hur han ser ut och vad han är för en sort.
Tänker man negativa saker så blir det negativt. Då ser man en massa negativt i livet. Tänker man positivt blir det positivt, man ser det positiva i livet, man känner att saker och ting går bra och man trivs. När man trivs mår andra runt omkring en bra för att de känner att man mår bra. Det blir en godcirkel istället för en ond.
Jag tror att lilla Elin kommer att växa till sig och bli mer lik sin mor i utseendet och framförallt att hon kommer att bli lik dig till sättet, lika klok och kärleksfull.
Bebisar kräks upp överskottet, så det låter väl lite som att han ger henne för mycket mat. Japp, hon kan få magknip (såklart). Han har kanske svårt att tillgodose hennes andra behov, utöver maten? Dvs närhet och sömn mm.
Om inte dottern känner sig lugn och tillfreds och trygg så är det ju svårt att somna, kanske. Eller så håller hon sig vaken för att det är nytt och spännande och annorlunda att vara hos pappa!
Säg rakt ut att hon kräker upp överskottet. Att det är bättre att ge mindre och oftare, eftersom bebisar har små magsäckar.
Jag har aldrig haft någon ml-gräns per måltid för min son. Han har fått äta sig mätt helt enkelt, vid varje måltid, oavsett hur mycket eller hur litet det har blivit. Jag har visat honom att jag respekterar hans signaler, att det bara är han som vet när han är mätt. Och hungrig för den delen. Det är samma nu när han är större (snart ett) och har mer fasta måltider. Det är fortfarande bara han som vet hur hungrig han är och när han är mätt. För det mesta räcker de tre huvudmålen + 2 mellanmålen, men vid behov får han ytterligare ett/något mellanmål.
Kan det helt enkelt inte bara bero på ovana? Du har haft flera barn innnan elin, och vet hur det fungerar. Det gör inte han. Dessutom har han inte elin lika mkt som du och då är det svårt att få in rutin.
Tar jag upp det med honom riskerar vi ju att bli ovänner och jag har ändå inte fått hono matt ändra på sig. JAG kan itne få honom att förstå att han gör fel. Han skulle aldrig erkänna det för mig elelr ens för sig sjä'lv att han gör fel utan köra på på samma sätt tills fler talar om det för honom och det börjar bli jobbigt att vara motsträvig. DÅ ändrar han sig.....Det känns viktigt att Elin har det bra med mat och sovrutiner även när hon är hos sin pappa. Därför tycker inte jag att du kan undvika att ta upp problem för att du riskerar att bli ovän med honom.
Här skulle det kanske ändå vara bra om du försökte ha en bra relation med Elins farmor, då kunde du prata med henne om hur du bäst kan framföra dina funderingar till Elins pappa.
Vad fin Elin är på bilderna! Lilltjejen.