Sv: Får jag skicka farmor till månen???
Men vad exakt är vanmakt?
Det är nog Elins pappa i ett nötskal! Han vågar inte visa känslor för mig, eller någon egentligen, för jag tror han är för rädd för att bli sårad, för om han blir sårad kan han inte hantera de känslorna.
Jag tror han älskar mig fortfarande, men kan inte erkänna det för då ger han ju mig någon form av makt och sätter sig i en beroendeställning lite grann.
Så du menar att han inte kan lita på sig själv för att han inte kan hantera känslor? Hur menar du med lita på sig själv? Gör jag det?
Han mår bra när han är den som bestämmer och den som har makten. När det ändras, som tex när hans bror piper till så mår han dåligt.
JA, just så tror jag det är! Just den känslan har jag fått, att han ser Elin som nåt han har RÄTT till ( men inte någon skyldighet att betala för dock), men när alla går på min linje och säger att det är fel med växelvis boende för så små barn så tror han att det nu är JAG som har makten. Han har nästan sagt så till mig också, inte precis de orden men den innebörden.
Eller är han helt enkelt för feg för att kunna älska henne?
Det tror inte jag heller. Han måste känna sig starkast i förhållandet och har ju olika sätt för att kunna det.
Nu har jag klippt ut de delar som du skrev, och som jag tycker binds ihop av Jane_Dones påpekande att maktlöshet är en synonym till vanmakt.
Vanmakt i en stark mening av ordet, skulle väl betyda att man berövats sådan makt som man tidigare var i besittning av. Det kan nog i viss mån beskriva Elins pappas sits i relation till dig och Elin nu, Enya. Han kunde förut styra dig, och räknade med att i förlängningen kunna styra över Elin. Tex hans vansinniga förslag om boendet. Men Elins födelse verkar ha gjort dig starkare, inte svagare. Även om du funnit dig i saker som är dåliga för dig, så är du en mamma som inte finner dig i saker som är dåliga för bebisen. Ansvaret för din bebis stärkte dig, och det var ju oerhört intressant och jättebra att din kontakt med pojkarna förbättrades samtidigt. (Det kan nog minska syskonsvartsjukan också.) Och då gled du ur hans kontroll. Han blev på så vis vanmäktig. Förlorade makt han tidigare hade.
Sen maktlöshet. Alltså, på ett sätt, bra makt är väl makt över sig själv och sitt liv. Sådana män som Elins pappa verkar tro, av skäl jag inte helt begriper, att relationer alltid handlar om makthierarki. Och räknar man hela tiden med att andra ska försöka ta åt sig makten och göra en själv underordnad - till något slags hackyckling, mer eller mindre - ja, då är det ju begripligt att man försöker roffa åt sig den makt som kan finnas.
Men man missar möjligheten till jämbördiga relationer, för man är för feg för sådana relationer, helt enkelt, tror jag. Så jag tror att din iakttagelse både vad gäller hans känslor för dig och hans känslor för Elin stämmer helt.
Och då kan han ju inte lita på sig själv! Han vet ju att han långt ifrån alltid lyckas roffa åt sig den maktposition i olika relationer som skulle göra honom trygg. Obs, jag betvivlar att han verkligen skulle bli trygg av mer makt, men jag tror att sådana personer tror att makt ska göra dem trygga. Ett läge där ingen kan komma åt dem, liksom.
Det är bara det, att för att få tillitsfulla relationer måste man ta risken att bli sårad! Det blir ju ingen tillit annars, bara bevakade positioner. Där ungefär, menar jag att han inte litar på sig själv. (Han litar inte tillräckligt mycket på sig själv, på att han duger som han är, för att spänna av och sluta bråka om makten. Och det leder till att han bråkar om makten, och på så vis blir han en alldeles för osympatisk person.) Precis som du också skriver (vi är som hand i handske
).
Det gör du i högre grad, tar risken att lita på andra, alltså. Du har ju varit
för tillitsfull mot män. Och du älskar dina barn så mycket att det mest effektiva sättet att göra dig illa skulle vara att göra dina barn illa - den här punkten tycker jag inte är ett problem, utan en normal förälders känslor, jag känner mig säker på att du är sådan, därför att jag är det själv. Då är man känslomässigt utlämnad.
Du knyter inte an till personer (män) i den mån du kan få makt över dem, vilket han nog gjort med dig däremot. Kanske har du knutit an till män som tar lite makt, för att du tyckt dig behöva skydd, tex? Inte så konstigt, då du var ung då du mötte din man, och befann dig i kris då du mötte Elins pappa. Men jag tror att du börjar hitta en styrka där din nästa man kommer att möta dig mycket mer som en jämlike - annars är han inget att ha, helt enkelt.
