Får jag skicka farmor till månen???

[Snuffsan]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Du gör skit för dig själv när du sms:ar om ni bestämt en sak. För det första kommer du att få fortsätta smsa alltid eftersom han aldrig lär sig.
För det andra kan du få skit när han gör ett utspel om att du tydligen inte har något förtroende för honom, att du behandlar honom som ett barn, att du sabbar hans och Elins relation genom att lägga dig i osv. Been there, done that.

Har ni bestämt att han ska komma torsdag kl 9 så har du Elin klar då. Kommer han inte så noterar du det och tar med till nästa möte.

Du har tre barn, han får lära sig att stå på egna ben.

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Du gör skit för dig själv när du sms:ar om ni bestämt en sak. För det första kommer du att få fortsätta smsa alltid eftersom han aldrig lär sig.
För det andra kan du få skit när han gör ett utspel om att du tydligen inte har något förtroende för honom, att du behandlar honom som ett barn, att du sabbar hans och Elins relation genom att lägga dig i osv. Been there, done that.

Har ni bestämt att han ska komma torsdag kl 9 så har du Elin klar då. Kommer han inte så noterar du det och tar med till nästa möte.

Du har tre barn, han får lära sig att stå på egna ben.

Jag lämnar hemma hos honom och han lämnar av henne vid busshållplatsen där jag hämtar henne. Ville bara förtydliga att han itne hämtar hemma hos mig alltså

Det där med att han skulle tro att jag inte har något förtroende för honom det tror jag inte ens han kan komma med för han har klart bevisat att jag ju HAR rätt som hör av mig och undrar hur det blir. Det är just det, det har itne bestämts några tider då jag lämnar för de har varit beroende på om jag åker buss eller ej och på hur han jobbar så det är därför jag också hört av mig. Dels för att berätta att i dag kommer jag då för jag tar bussen osv I dag kommer det att läggas fram ett schema som vi ska följa, men samtidigt så vill jag inte spika att kl 15 prick ska jag lämna Elin. Funkar det utan att spika så är det bra. Vi får testa oss fram i alla fall.

Och jag hör av mig till honom för min egen skull. Jag har ingen lust att stå utanför hans dörr kl 15 med tre barn och så är han itne ens hemma för han slutar itne förrän kl 16. Exakt vad ska jag göra i en sån situation? Han kommer inte lära sig mer av det. Om jag då åker hem i stället för att vänta så är jag osamarbetsvillig och så kommer han att använda det till mig, att jag tar första bästa chans till att inte lämna henne. Och visst, han sa förra veckan eller när det nu var att han började jobba på torsdagen. Då menar han att jag ska räkna ut att han faktiskt inte kan ha Elin då, medan jag vill höra det från honom " jag jobbar si och så länge och är hemma då så då kan du lämna henne alternativt jag kan inte ha henne de dagarna".

Jag kommer inte att fortsäta sms:a men jag kommer inte heller att tjata om att han ska ha henne. Det är helt upp till honom hur han vill göra.

 

[Jane_Done]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

SAMarbete. Hans del av samarbetet är alltså att berätta att han inte ska ha sin dotter på överenskommen tid.

Han bryter överenskommelsen. Det ska upp i dagen, inget du ska behöva släta över eller ursäkta.

Ja, han tar till sjukdom för att fortsätta ha en hållhake på dig, för visst funkar det, du ursäktar honom och han kan fortsätta att jävlas med dig.

Hur går det med underhållet? Får du någon rätsida på det.

 

[pigleton]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Men där kanske ni ska lösa det på annat sätt, med hämtning lämning. I mina öron låter det som ett riktigt trassel och grogrunden till många konflikter. För att inte tala om att det är mer positivt för ett barn att bli hämtad än lämnad, även om Elin kanske inte har de begreppen än.

Varför kan inte han hämta hos dig när han ska ha henne och du hämta hos honom när du ska ha henne. I långa loppet håller inte en situation där man hela tiden ska mötas på mitten, det sänder inga bra signaler till barnet heller. Har haft långa diskussioner med ett ex om detta.

Jag har svårt att se att det egentliga ansvaret ska ligga hos dig när han ska ha henne. Det ska handla om rimlighet och vad som är mest praktiskt med. Att du släpar runt på två barn till för att fullkomligt vrida ut och in på dig själv för att hålla honom nöjd är inte logiskt. Säg till om det på familjerätten med ska du se.

Dessutom reagerade jag på en annan sak. Eftersom situationen där han passar henne när du behöver hjälp inte håller så tycker jag att du ska släppa det istället, påpeka hos familjerätten att du försökt men att det inte gått. Sen får var och en av er sköta sin tid som de vill. Hon är så liten att egentligen ska hon inte vara hos någon annan än er föräldrar men livet är ju inte alltid så enkelt. Därför får var och en fixa eventuell barnpassning som den behagar och den andra har ingen rätt att uttala sig i frågan. Dvs om du vill att dina syskon ska passa Elin så gör ni så och han kan inte yttra sig, motsatt gäller att om han vill ha barnvakt kan inte du klaga på vem han valt att passa Elin. Det ni kan ha som villkor är att ni ringer och frågar den andra parten i första hand. Säger denna nej får var och en göra som den själv vill med detta.

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

SAMarbete. Hans del av samarbetet är alltså att berätta att han inte ska ha sin dotter på överenskommen tid.

Han bryter överenskommelsen. Det ska upp i dagen, inget du ska behöva släta över eller ursäkta.

Ja, han tar till sjukdom för att fortsätta ha en hållhake på dig, för visst funkar det, du ursäktar honom och han kan fortsätta att jävlas med dig.

Hur går det med underhållet? Får du någon rätsida på det.

Ok, då säger jag så här: Det gör inte mig något att han itne kan ha sin dotter på de tider som vi har kommit överens om ( förutom på torsdagar då det ställde till med problem, men som nu är lösta). Det är hans förlust och inte min. Dessutom kan jag känna att det är skönt att slippa gå först 2 km till bussen, ta bussen, lämna Elin och vänta i 40 minuter på nästa vid hållplatsen och ta bussen och gå 2 km för att komma hem, med mina två pojkar också. Att gå 2 km för dem tar en timme! Så istället för att gnälla på honom om det så säger jag bara ok när han säger att han itne kan ha henne och så skriver jag ner det i mitt block... börjar bli en del sidor nu.....

Jag ursäktar inte hans sjukdom alls. Även om han har magsår så kan han väl ta hand om sitt barn tycker jag. Så svårt är det itne att ta hand om Elin och dessutom, under den tiden han har henne så sover hon mest..... Jag hade förstått det mer om hon varit 1 år eller liknande för då kan det vara lite ansträngande. Men å andra sidan så hade jag fått ta hand om alal tre barnen även om jag haft magsår...... Att han itne har henne när han är sjuk i tex magsjuke eller förkylningar osv är bara bra för då slipper vi bli smittade.

Men jag har ingen lust att tjata på honom eller tvinga på honom hans barn, han lägger själv grunden till hur det kommer att utveckla sig i framtiden och jag tänker inte vara den som förklarar att den grunden han håller på att lägga nu inte riktigt passar.....Visst vill jag att han och elin får en bra relation, men just nu koncentrerar jag på att JAG ska göra mitt för att samarbetet ska funka, så jag vill itne "rädda" honom just nu.

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Men där kanske ni ska lösa det på annat sätt, med hämtning lämning. I mina öron låter det som ett riktigt trassel och grogrunden till många konflikter. För att inte tala om att det är mer positivt för ett barn att bli hämtad än lämnad, även om Elin kanske inte har de begreppen än.

Varför kan inte han hämta hos dig när han ska ha henne och du hämta hos honom när du ska ha henne. I långa loppet håller inte en situation där man hela tiden ska mötas på mitten, det sänder inga bra signaler till barnet heller. Har haft långa diskussioner med ett ex om detta.

Jag har svårt att se att det egentliga ansvaret ska ligga hos dig när han ska ha henne. Det ska handla om rimlighet och vad som är mest praktiskt med. Att du släpar runt på två barn till för att fullkomligt vrida ut och in på dig själv för att hålla honom nöjd är inte logiskt. Säg till om det på familjerätten med ska du se.

Dessutom reagerade jag på en annan sak. Eftersom situationen där han passar henne när du behöver hjälp inte håller så tycker jag att du ska släppa det istället, påpeka hos familjerätten att du försökt men att det inte gått. Sen får var och en av er sköta sin tid som de vill. Hon är så liten att egentligen ska hon inte vara hos någon annan än er föräldrar men livet är ju inte alltid så enkelt. Därför får var och en fixa eventuell barnpassning som den behagar och den andra har ingen rätt att uttala sig i frågan. Dvs om du vill att dina syskon ska passa Elin så gör ni så och han kan inte yttra sig, motsatt gäller att om han vill ha barnvakt kan inte du klaga på vem han valt att passa Elin. Det ni kan ha som villkor är att ni ringer och frågar den andra parten i första hand. Säger denna nej får var och en göra som den själv vill med detta.

Jag tror att det är mer praktiskt att jag lämnar hos honom och han lämnar hos mig senare på kvällen än tvärtom, men jag vet inte, ska fundera på det en vända till, MEN det ska vbara vid min dörr om jag ska lämna vid hans för det är inte ok som det är nu. Jag har inte tjatat om det efteroms jag ville ta upp det på mötet i dag.

Jag förstår inte rikgit hur du menar med att jag vrider ut och in på mig själv? Tänker du påp att jag tvingas gå med grabbarna?

Efteroms kvinnan vi ska träffa i dag är ledare på kursen på torsdagar då jag verkligen behövde hjälp VET att han itne haft henne en enda torsdag av de tre vi träffats och jag har förklarat hur det blivit osv så tar hon upp det med honom i dag. Jag ska föreslå att han inte behöver ha henne på torsdagar så slipper vi problemet att "han itne kan". Att begränsa umgänget till 4 timmar på tisdagar och 4 timmar på onsdagar.....

Jag har mamma som barnvakt alla andra tider nästan, men just på torsdagskvällarna är hon ju med mig....

Annars var förslaget om barnpassning bra, ska se om jag lägger fram det. Dock vill jagi nte att han lämnar bort henne när jag lika bra kan ha henne då.

 

[Jane_Done]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Ja du koncentrerar dig ohyggligt för att samarbetet ska fungera. Men vem är det egentligen som bestämmer om umgänget? Alltså du skriver ner i boken, vilket är utmärkt, men vem ska läsa och ta ställning till det?

Det jag vill visa är att han inte gör det han ska. "Jag har ingen lust att stå utanför hans dörr kl 15 med tre barn och så är han itne ens hemma för han slutar itne förrän kl 16. Exakt vad ska jag göra i en sån situation?"

Att agera på ett sånt sätt GÖR inte en förälder. Aldrig någonsin. Däremot ett förvuxet barn som vill jävlas med sin omgivning.

Har han henne från 15 ska han ha henne. Men eftersom han inte vill att det ska fungera för dig spelar han på sjukdom, allt för att du ska vara tvungen att anpassa dig efter honom. Han skaffar sig makt över dig, och kontrollerar dig på ett slugt sätt och vrider det sen till att du är svårt att samarbeta med.

Jag blir så arg och ledsen! Går det inte att sätta stopp för det på något sätt?

 

[Snuffsan]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Och jag hör av mig till honom för min egen skull. Jag har ingen lust att stå utanför hans dörr kl 15 med tre barn och så är han itne ens hemma för han slutar itne förrän kl 16.

Och det vet han om och det utnyttjar han. Ser du inte att detta är ännu ett sätt att kontrollera dig?

Och du kan väl ändå inte ge dig ut på långpromenad med dina andra barn på kvällarna för att hämta Elin? Ta upp det på nästa möte och se till att få en bättre lösning. Dina pojkar kommer ju emellan här. Han har inga andra barn, alltså är han mer flexibel.

 

[Petruska]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Hej igen, Enya!

Vet du, jag tror också att Elins pappa delvis föll för dig för att du är så kärleksfull, och ger mycket till dem du tycker om. Det är väldigt varmt och skönt under din sol, helt enkelt. Jag fick en liten stråle på mig en gång i en gnälltråd du startade, så jag kan tänka mig hur det är.

Problemet är väl att du valt män som gett för lite tillbaka, och utnyttjat din kärlek. Du ser ju det själv helt klart, och många i tråden pekar också på det. Det där om att du skulle vara kär i kärleken och inte i personen, det tror inte jag stämmer om du inte känner dig det minsta träffad av det.

Jag tänker att det kanske är lite för viktigt för dig att ha någon, när du väljer en man som ger så lite tillbaka, och kostar dig mycket. Du var väl också ganska ung när du mötte din bortgångne man? Därför tror jag mycket på att du ska bygga den där känslan av att klara dig själv, att fixa det utan karl, ett tag. Du skrev att du hade lite av det när du var nybliven änka. Det är en bra känsla.

För mig, trots att jag har en man, är det den känslan som mycket av självförtroendet vilar på. Eftersom jag vet att jag klarar mig, kan jag möta andra människor med mycket rakare rygg, jag behöver inte ge dem mer än jag egentligen orkar för att slippa bli ensam. Förstår du hur jag menar?

När det gäller Elins pappa, så förstår jag din vilja att visa att du vill samarbeta, och att du verkligen vill att Elin ska ha en bra pappa. Fast jag tror att du fortfarande är för påverkad av hans hotfulla ton, som han ju har ibland. Det är inget tvivel för någon vettig människa att du ger mer än han i detta, du behäver inte oroa dig för att ses som icke-smarbetsvillig!

Och du vet, jag vet att du vet, du kan inte skapa deras relation. Det kan de bara göra själva, och i praktiken är det ju pappan som gör det, Elin är ju så liten. I min nära vänkrets finns en pappa som fick all upptänklig hjälp av sitt barns mamma för att pappan och barnet skulle kunna ha en kontakt. Barnet visste nog hela tiden att engagemanget inte var riktigt äkta från pappans sida, för när barnet blev 11 år, vägrade det att sova hos sin pappa någonsin mer. Det är flera år sedan nu, och ingen ändring har skett. Barnet beslöt helt enkelt att endast bo med sin mamma.

Så jag tycker att du ska vårda din egen relation till Elin, och lämna pappans relation till honom. Att sådana saker som sjukdom och kompisar och allt vad det är, ens kan "komma emellan" ur hans synvinkel, betyder ju att han inte är en riktig förälder, bara en biologisk sådan. Som du själv skriver, du tar hand om barnen vad som än händer, även när du är sjuk.

Nu vet jag inte hur mötet idag har gått, men jag hoppas att du kan nå en punkt där du daltar mindre med pappan. Men jag tycker mig också se att du inte är känslomässigt helt klar med honom ännu, och jag förstår att det gör allt svårare för dig. Men jag tror att tiden är på din sida på den punkten - snart kan du släppa honom helt, du vet ju redan att han inte är en man för dig egentligen!

 

[Snuffsan]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

I min nära vänkrets finns en pappa som fick all upptänklig hjälp av sitt barns mamma för att pappan och barnet skulle kunna ha en kontakt. Barnet visste nog hela tiden att engagemanget inte var riktigt äkta från pappans sida, för när barnet blev 11 år, vägrade det att sova hos sin pappa någonsin mer. Det är flera år sedan nu, och ingen ändring har skett. Barnet beslöt helt enkelt att endast bo med sin mamma.

Precis så var har jag det. Jag kämpade på för att min dotter skulle ha en relation med sin pappa. När hon var 8 sa hon ifrån: "Pappa struntar ju faktiskt i mig så jag vill inte åka dit." Och hon hade rätt, han sa bara "Jaja, hon kan väl höra av sig nån gång" när jag berättade att hon inte skulle komma den helgen. Sen dess har de inte haft kontakt. Hon är 13 år nu.

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Hm, gnälltråd?? JAG?? Ärligt, vad var det för tråd och vad var det du fick på dig? Nu har du gjort mig supernyfiken, för jag har minne som en guldfisk och i dag är guldfisken medvetslös för jag har ont i huvudet som tusan!

Det säger ju han lite grann också, att jag sprider värme, kärlek och trygghet. För några veckor sedan sa han att jag var kall, som en isbit. Då frågade jag honom hur han trodde att jag skulle vara efter att han stoppat in mig i frysen för att han inte hade tid till mig?

Men samtidigt.... är jag verkligen så som du skriver? Jag vet inte, jag försöker ju vara en snäll och god människa, men ÄR jag det? Fråga mina vänner här på buke om vad de säger, de känner ju mig. De kanske säger raka motsatsen!

Ja, jag tror att både Sonny och Elins pappa faktiskt blev kära i mig för att jag har lätt för att älska. Och ja, jag förstår nog nu att de faktiskt utnyttjar min kärlek för egen vinning skull, som för att känna sig gladare elelr bättre eller lyckligare, ja inte vet jag. Men jag är numera inte så road av att vara ett lyckopiller åt någon....

Att ha någon, har jag kommit på, ÄR superviktigt för mig. Inte så att jag väljer första bästa som säger hej till mig utan jag väljer första bästa jag får känslor för. Samtidigt känns det lite som så, tänk om ingen vill ha mig! Jag är liten och tjock, har inga smala slanka kvinnliga ben, fan, de påminner om en mans! Ser inte speciellt söt ut utan mer...alldaglig elelr ful beroende på vem som tycker nåt. Jag utmärker mig inte på nåt sätt, har inte ett glamoröst jobb, har gått om pengar elelr är bra på något speciellt. Jag har inget att erbjuda folk direkt....

Jag träffade Sonny juli -00, flyttade ihop med honom december -00 och gifte mig med honom juli -01 och juli -00 var jag 20 år och han 21½ När jag tänker tillbaka på det så var han så ung, så pojkaktigt söt och....han var kär i mig och jag honom. Nu efteråt ser jag att han verkligen var det, för det fanns så många tecken på det. Fanns det verkligen det mellan mig och Elins pappa???

Jag tror jag förstår hur du menar. Jag har en känsla av att jag klarar mig, men så händer nåt och det blir nåt gräl mellan mig och Elins pappa och så försvinner den känslan igen och jag känner mig mycket sårbar och utsatt och "liten". Och då stressar jag upp mig och blir feg, vågar inte säga emot elelr något för "tänk om ..."

Ja hans hotfulla ton skrämmer mig. Jag vet vad jag borde många gånger men så hindras jag av "tänk om..." och visst vet han det och utnyttjar. Han är itne dummare än så, men jag är rätt dum som låter honom hållas med det, men jag vet itne hur jag ska bryta det. Jag vet itne vart jag ska få modet ifrån. Därför älter jag det med mina vänner och här, det på nåt sätt ger mig lite mod och insikt att jag Kan och jag Vågar och jag Har Rätt.

Ja, jag försöker att lämna deras relation till honom, men ibland känns det då som om jag måste pusha lite extra för Elins skull. Men mer och mer känner jag nu att min pappa dog när jag var 14, och grabbarnas är död, så det är egentligen ingen större förlust om han inte får relation med Elin , för, bättre utan pappa 'n med en dum pappa typ. Hon överlever, men det är då viktigare att hon i alla fall har någon! Och hon har mig, precis som bröderna! En annan sak jag tänkt på är det här med farmor. Jag tror att farmor väldigt gärna vill träffa henne, men det känns lite dumt att förslå för Elins pappa att vi ju kan åka dit för, jag är ju inte riktigt välkommen hos dem..... Men jag vill inte lämna henne till honom så att han kan åka dit och vara borta sååå länge som innan. Fel av mig kanske men som sagt, det är en känsla som jag har. Och förresten det är inte min skyldighet att förslå umgänge med hennes farmor, utan hans skyldighet att se till att hon får träffa henne....

Jag vet att han itne är en man för mig, det har jag vetat länge. Men hjärtat har inte velat hålla med hjärnan på den punkten. Jag känner fortfarande mycket för honom, önskar att jag inte gjorde det, men det blir bättre precis som du skriver. Jag hoppas bara att jag snart slipper att ha några som helst känslor för honom.

Mötet gick inte bra, för vi hade inget. Jag satt där med familjerätten och väntade i en halvtimme på honom men han kom inte. Så därefter gick jag. Efter en kvart ringde hon och bad tusen gånger om ursäkt men hon hade inte kollat sina meddelanden och DÄR stod det att han ringt återbud kl 11 i dag. Jag förlät henne och sa att det ntevar så farligt. Och så sa jag att han ju inte har hört av sig till mig. Han har kanske ingen skyldighet att göra det, men har familjerätten någon skyldighet attringa mig och säga att han avbokat mötet? Jag vet inte varför han avbokat, har inte pratat med honom i dag. Såg dock när jag kom hem att han varit inloggad massor på MSN i dag, så det han sa i går att han skulel på fler undersökningar ( måste vara en inkompetent läkare som inte kan se om det är magsår han har ) i dag kl 10 stämde nog inte.

Jag ska inte höra av mig alls under hela helgen.....jag ska sitta på mina händer så jag inte kan skriva på msn elelr sms till honom!!!!!

 

[Trissa]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jag ska inte höra av mig alls under hela helgen.....jag ska sitta på mina händer så jag inte kan skriva på msn elelr sms till honom!!!!!

Så ska det låta!!

 

[Snuffsan]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Vad är nästa grej som är inbokad? Familjerätt? Att han ska ha Elin? Eller något annat? Och när?

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Vad är nästa grej som är inbokad? Familjerätt? Att han ska ha Elin? Eller något annat? Och när?

Ska svara ditt andra inlägg senare, ska fixa nåt att äta om en stund

Inget är inbokat. På tisdag ska jag jobba och då antar jag att han ska ha Elin. Han tar säkert för givet att det vi bestämde för några veckor sedan fortfarande gäller, och då bestämdes att han ska ha Elin på tisdagar, onsdagar och torsdagar.

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Ja du koncentrerar dig ohyggligt för att samarbetet ska fungera. Men vem är det egentligen som bestämmer om umgänget? Alltså du skriver ner i boken, vilket är utmärkt, men vem ska läsa och ta ställning till det?

Det jag vill visa är att han inte gör det han ska. "Jag har ingen lust att stå utanför hans dörr kl 15 med tre barn och så är han itne ens hemma för han slutar itne förrän kl 16. Exakt vad ska jag göra i en sån situation?"

Att agera på ett sånt sätt GÖR inte en förälder. Aldrig någonsin. Däremot ett förvuxet barn som vill jävlas med sin omgivning.

Har han henne från 15 ska han ha henne. Men eftersom han inte vill att det ska fungera för dig spelar han på sjukdom, allt för att du ska vara tvungen att anpassa dig efter honom. Han skaffar sig makt över dig, och kontrollerar dig på ett slugt sätt och vrider det sen till att du är svårt att samarbeta med.

Jag blir så arg och ledsen! Går det inte att sätta stopp för det på något sätt?

Det jag skriver ner sparas till den dagen det är riktig tvist mellan oss. Visst, det är kanske inte så juridiskt hållbart, men det visar ändå lite grann på att han har gjort det fel och det fel och det fel och det fel... ja du förstår kanske.

Vem som bestämmer över umgänget? Ja du, det vet jag inte.

Visst gör inte en förälder så. En förälder som inte har sin spädis hos sig alltid ser också till att lägga sina egna känslor åt sidan och gör allt för att träffa sitt barn. En förälder som bara har träffat sitt barn 8 timmar på en vecka tar verkligen chansen att njuta av att se och känna på sitt barn när han elelr hon får chansen att göra det, oavsett om bebisen sover eller ej! En förälder som inte träffar sitt barn så ofta hör av sig för att ordna fler träffar om det är möjligt. Och han VET att det är möjligt!

Jag vet itne hur jag ska sätta stopp för honom så att jag slipper gräl och bråk.

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Och det vet han om och det utnyttjar han. Ser du inte att detta är ännu ett sätt att kontrollera dig?

Och du kan väl ändå inte ge dig ut på långpromenad med dina andra barn på kvällarna för att hämta Elin? Ta upp det på nästa möte och se till att få en bättre lösning. Dina pojkar kommer ju emellan här. Han har inga andra barn, alltså är han mer flexibel.

Att pojkarna kommer emellan struntar han verkligen i. För de är ju mitt problem tycker han. Han tycker inte att han ska behöva visa dem nån hänsyn i det här.

Visst är det ett sätt att kontrollera mig, men samtidigt så känns det ändå viktigt att itne gå i onödan så att säga, för barnen tycker snart nog itne att det är så sablars kul att gå en massa.....

Nej jag går inte på långpromenad på kvällarna. Går jag med pojkarna så är det 2 km och det är inte kvälls tid.... Mamma mätte sträckan mellan mitt hem och där jag måste hämta när han haft henne och det är 6 km. Jag går aldrig 6 km på vintern på kvällen vid en trafikerad väg med mina barn!

 

[Snuffsan]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Att pojkarna är ditt "problem" är ju sin sak. De finns, de är en del av familjen och det ska naturligtvis tas hänsyn även till dem. Jag har fått intryck av att du sväljer hans "pojkarna är dina och ska hållas utanför diskussionerna". Du måste ta upp dem när ni har era möten. Det ska tas hänsyn till när ni planerar. Deras åsikter är viktiga. De är en del av din familj och de ska inte komma emellan. Du inser väl vem som hamnar i dålig dager om han envisas med att tvinga dig att dra ut pojkarna på promenader hela tiden om de inte vill? Visa mammaklorna där bara, du förlorar inte på att stå på dina barns sida!

Då har ni alltså bestämt tisdag? Ska du lämna hos honom då? Åk bara dit med Elin som ni bestämt, smsa inte, ring inte. Vill han avboka så är det fasen i mig upp till honom att höra av sig! Förutsätt att han är en vuxen människa. Ha en "reservplan" för dig själv om han nu skulle neka att ta emot henne eller om han inte är hemma. Och skulle det vara så så ringer du familjerätten direkt då du kommer hem.

Mitt ex använde umgänget med vår dotter som ett sätt att ha kontroll på mig. Han ville ha schemalagt umgänge men med flexibilitet. dvs han skulle kunna ringa fredag em en halvtimme innan han skulle hämta och säga att han inte ville ha helgen som vi bestämt. Skulle han ha henne en tisdag kunde han ringa måndag kväll och säga att han kom torsdag i stället. Detta var för att hindra mig från att sköta jobb och umgås med mina vänner. Det var naturligtvis helt ohållbart.

Mitt ex satt och gnällde på familjerätten om hur mycket han ville ha vår dotter och hur hemsk jag var som hindrade honom (suck). Vi gjorde upp långa listor och schema på när han skulle hämta henne och hur mycket hon skulle stanna hos honom. Jul, nyår, semester och vardag. Detta tog många timmars möte men till sist hade vi ett schema. Ok. Sen kom han typ 2 ggr innan han började avboka och avboka och strunta i att dyka upp osv. Då ringde jag familjerätten och sa som det var. "Idag skulle han hämtat kl 8, nu är klockan 9, han har inte hört av sig och inte dykt upp, nu kör jag iväg och tar dottern med mig." På så sätt insåg de snabbt att han var stor i käften på mötena och ville gärna trycka till mig där, men sen var det inte så stort intresse egentligen. Du kan ju själv tänka dig vad de sa nästa gång han ringde dem och påstod att jag hindrade umgänge eftersom jag inte ville byta dagar hela tiden. Följer man inte planen kan man inte kräva att den andre parten ska ställa upp på sista minuten arrangemang heller.:smirk:

Vi separerade då dottern var 10 månader och i början gick jag också på en massa skit. Efter ett tag insåg jag vad som pågick och sa till mig själv att så här kan jag bara inte ha det. Han hotade också med att ta dottern ifrån mig osv. Precis som Elins pappa gör. Tomma hot. Jag inser idag att hade jag satt gränser från början så hade jag inte mått så jäkla dåligt den perioden. Jag ville så gärna att min dotter skulle umgås med sin pappa att jag lät honom trampa på mig. Det som fick upp ögonen var då jag tittade på min situstion och undrade om detta verkligen var den "familjebild" jag ville förmedla till min dotter. Och det var det inte. Vi har ett moraliskt ansvar för våra döttrer.

 

[mimus]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Blev det någon gryta??

I ditt långa inlägg så beskriver du själv väldigt bra och insiktsfullt hur eran verklighet ser ut.
Som vanligt slås jag av häpnad över ditt "sjungande" sätt att formulera dig och påminner om det vi pratade om efter Sonny dött.
Författare är ditt yrke!!!

Sedan måste jag säga att det är trist att du inte fick veta att Elins pappa avbokat, och det lär inte vara första gången. Jag tänker med på Elins farmor, det är faktiskt möjligt att hon kan bli en tillgång för Elin framöver, om nu inte pappa vill vara pappa. Men det måste bli i framtiden, nu är allt så skört, med mycket känslor inblandade.
Jag är ju av den åsikten att det är viktigt att veta sina rötter, att få ha tillgång med sin bakgrund och de som är ens släktingar.
Men det är ännu viktigare att ha bra och trygga personer omkring sig, det gäller barn, men även vuxna.

Jag tror du är en snäll och god människa, och det är något bra och eftersträvansvärt, (finns det ett sådan ord)
Tyvärr finns det människor som utnyttjar godhet, och din "läxa" blir ju, precis som du börjat att fundera över, vad det är hos DIG som gör att du dras till dessa människor.
Du är på god väg, det var du långt innan du började skriva denna tråd, och du fortsätter att fundera.
Det har du all min respekt för.

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jag förstår vad du menar med att barnen är viktiga at ta hänsyn, men det ÄR så här att när det gäller att göra vissa saker så bestämmer inte dem. Om jag går till bussen för att köa mat, har de någon åsikt då? Jag menar om jag itne har nåt hemma ska jag strunta i att handla för att de itnevill gå? Där känner jag att vissa saker får de göra oavsett om de vill eller ej, men att släpas runt på för hans skulle gör jag inte. Jag hade tänkt ta upp på mötet att det ju också ska passa för pojkarna och att det itne är bara hon som gäller.

Det var en bra idé att åka dit med henne på tisdag. Utan att höra av mig innan. Är han itne hemma kl 16 så åker jag igen, men hur länge är det acceptabelt att vänta? Varför ska jag ringa familjerätten? De kan ju ändå inget göra. Vill han itne gå på dreas mötet så kan de inte tvinga honom.

Ditt ex verkar vara en stor idiot, enligt mig. Kanske påminner han om Elins pappa elelr så att säga att Elins pappa kommer att bli så senare? Att inte komma på mötet när man uppenbarligen var hemma tycker jag är skitdåligt. Visst att han har ont i magen och bajsar stup i kvarten men jag tro nog att man kan stå ut med ett möte på 45 minuter och toalett i närheten samt resa till och från på sammanlagt 30 minuter. Det kan man väl göra om man är intresserad av sitt barns välbefinnande?? Hade jag gjort.

Det är riktigt riktigt dåligt att itne höra av sig till mig om att han itne kom! Jag skulel så gärna vilja skriva ett sms om att han är en STOR skit!!! Men jag måste stå emot!!

Alla på buke som har fungerande tummar, kan itne ni hålla tummarna hårt så att jag kan låta bli att frestas av att skriva till honom? stollan, du låter bli för dina funkar inte så jättebra alla dagar, vill ju inte att det här är en dålig dag för dem

Visst ska jag ställa uppå för mina barn, alla tre, men det försöker jag ju också göra.

 

[Enya]

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Visst blev det gryta! Och god var den med! Elins pappa måste ha glömt sina kockegenskaper här hos mig

Författare är ett yrke som jag tänkt mycket på när jag var yngre. Gillar att skriva och vet att jag skriver bättre när det verkligen gäller ( jämfört med här då där jag bryter mot en del skrivregler för att jag helt enkelt är för lat). Det känns dock som om det finns alldeles för stor konkurrens att slåss emot och jag vet inte riktigt om jag är tillräckligt bra helt enkelt.

Jag skrev mycket brev som tonåring, och dagbok också, och allt jag skrev var låååångt! Inga vykort här inte! Ibland tänker jag att jag skulle vilja skriva brev igen till någon, de här långa breven innehöll alltid en massa tankar och känslor varvat med lite humor Minns att jag på ett brev ritade en tomte, en sjö med is och en skylt där det stod svag is på. I nästa brev ritade jag skylten med svag is som stod på sned och tomtens luva som flöt i sjön i ett hål i isen Personen som fick brevet skrattade så hon satte en bit äpple i halsen, kunde sluta illa, typ mord

Jag tror, obs bara tror, att det som får mig att dras till sånna människor är att jag vill hjälpa andra. Jag är skitkass på att ge råd, men däremot kan jag lyssna på andra även om jag mest hm:ar som lyssnar jag faktiskt. Dock tror jag inte andra människor märker det, speciellt inte på nätet, för jag säger ju inte så mycket och jag ger ju inga råd och tips ( för att jag sällan vet hur något ska lösas elelr vad jag ska säga. Många gånger är det också äldre personer så jag känner mig lite för ung för att ge råd till dem.

Att Elins pappa inte hörde av sig till mig förstår jag. Varför skulle han, då kan han ju itne få äran att jag faktiskt åkte dit och hade en massa besvär, OCH betalade 40 kr tur och retur för att komma dit. Så glad han måste känna sig nu när jag gick på en nit, typ. Eller så mår han egentligen skitdåligt av allt det här och allt annat jobbigt i hans liv, så att han bara måste hävda sig. Tänk, jag är starkare än honom och har varit hela tiden, praktiskt då att trycka ner mig, då känner han sig behövd och viktig. Vad har hans föräldrar gjort med honom??? Tips: sök hjälp!!! Men han nappade inte på mitt förslag, för han kan inte erkänna att han har problem.

Det tar nog tid för honom att inse att han förlorar på allt han gör så länge han inte börjar anstränga sig för att lyssna och förstå andra människor.