Sv: Får jag skicka farmor till månen???
Spinner vidare på detta.... Du säger hela tiden att ni är tillsammans och att ni bestämt er för att försöka mer och att ni inte ska göra slut. Men det känns inte som om ni verkligen är tillsammans!! För kärlek och förhållanden bygger ju på ömsesidiga känslor, eller hur? Ni ska båda känna att det verkligen är ni och att det är meningen.
Men vad man känner när man läser vad du skriver är att du kämpar för att det ska kännas så!! Och han verkar inte bry sig alls. Varken om dig eller förhållandet.
Så min lite filosofiska fråga är alltså: Kan man bestämma att nu är vi tillsammmans och vara det vare sig känslorna finns där eller inte? Eller är man tillsammans för att känslorna är såna och det bara är så?
Nu Enya, så förringar jag absolut inte dina känslor för honom!! Däremot vad han känner för dig och om det stämmer in med dina känslor!!
Lite luddigt, men jag hoppas det framgår vad jag ville ha fram...
Vet du, jag känner mig inte älskad. Han säger att han älskar mig men har ett jävligt konstigt sätt att visa det på!
I förrgår tror jag det var, bestämde vi att vi skulle ha det här två dagars boendet. Det var på förmiddagen och han var då hos mig i tre timmar lite drygt när vi pratade. Kom inte på kvällen för han skulle hålla sin brors flickvän sällskap på kvällen när hon skulel göra nåt ärende och när de gjort det här ärendet så stannade de några timmar extra hos hennes bror och spelade monopol. Halv 4 på natten kliver han innanför dörren hos mig. Morgonen efter, alltså i går, åkte han halv 11 med Elin för han skulle iväg med sin brors pappa och hämta en sak till en bil, han skulle väl återigen vara sällskap, och jag själv skulle på åka och handla och gå på nåt möte innan jobbet sen kl 16:30. Kl 14 öppnar han sin butik, men i går öppnade han den vid 15 -tiden. Senare på kvällen vid 20 kom han hem hit med Elin och stannade i en timme. Sa redan när han kom att han var tvungen att åka igen för han trodde att han glömt stänga av kaffekokaren. Men han stannade ändå en timme här
Han skulle komma igen men påstår att han somnade i soffan. Kl 3 ringde jag honom och frågade om glömt mig igen. Nejdå han hade ju somnat. Kl 10 i morse ringde jag honom och då var han i affären med sin brors pappa och berättade att pappan ringt honom kl 2 i natt för att hans bror inte kunde sova. Hans bror har råkat ut för en allvarlig olycka, har skadat ryggen och mår förståeligt nog inte speciellt bra psykiskt. Så han åkte dit och satt bredvid honom hela natten. På frågan om när han kommer hit så sa han att han har ju lite att göra hemma också, skulle diska och städa. När jag sa att han ju kunde göra det på eftermiddagen så snäste han lite att han ska ju packa med ( ska flytta om någon månad).
Så jävla mycket försöker han att få vårt förhållande att funka och så jävla mycket bryr han sig om att jag är trött och faktiskt skulle behöva ha hans hjälp. Han sa att hans bror behövde lite trygghet av honom just nu. Men jag då?? Men det är klart, jag överreagerar, jag tänker bara på mig själv och vill ha honom för mig själv och är SÅ svartsjuk på att han umgås med sin bror. JA, helt ärligt, jag ÄR svartsjuk!!! Jag vill vara viktig nån jävla gång!!! Jag är inte viktig för nån utan det kan gå dagar innan nån ringer mig och då ringer de för att de vill nåt, inte för att fråga hur det är eller för att de bryr sig..... Tror fan att jag vill vara viktigast för min pojkvän. Men det ÄR jag inte utan det är hans bror. Som vanligt.
Visst, han har umgåtts mycket med mig INNAN Elin föddes och då träffades hans bror och han bara några få gånger i månaden under några månader, så jag kan förstå att han har behov att träffa sin bror, men allt annat då, som går före MIG?
Han har åsikter om allt. Jag kom på att Elins jobbiga nätter berodde mycket på att jag lyfte henne ur vagnen och bar upp henne till min säng och där kunde det ta upp till två timmar att somna och därefter åt hon ibland en gång i timmen och biland två timmar emellan och ibland tre. Men sömn är oerhört viktigt för mig, jag orkade inte utan kände mer och mer att jag ville slippa Elin. Jag har ingen möjlighet att vila på dagen, ingen som kan passa mina andra barn och ingen som kan hjälpa mig så att jag får vila lite i soffan ens..... Då tog jag min babyvakt och satte alldeles intill barnvagnen som jag parkerade mellan en byrå och skrivbordet, så att hundarna inte direkt kom åt den och hade med mig andra delen upp till min säng. Ställde den intill mitt öra och skruvade upp volymen. Visste att den funkade men vågade inte sova så jag sov väldigt lätt och vaknade ofta de timmarna fram till att Elin vaknade första gången. Men det kändes skönt att veta att det funkade!!!
Men lyckan var kortvarig, för pojkvännen tycker inte det är ok, hundarna kan ju hoppa på vagnen. Ja, men hundarna var instängda och bara en av dem hoppar över grinden och hon bryr sig inte om vagnen. Men då sa han att alla tagit sig över grinden när han kom ner på morgonen. Sedan sa han att hundarna kan bita henne, men ingen av mina hundar biter bebisar. Då sa han att det vet man aldrig..... Så i natt sov jag i soffan och hon i vagnen.... det var inte bekvämt men hellre de3t än att inte få sova alls på nätterna...
Heja 
