Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

[No1]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Hur ar du sa saker pa att du kommer att alska barnet?

Man kan vara ganska säker på att man kommer älska sitt barn (kärleken blir antingen mer eller mindre komplicerad).
Det jag däremot reserverar mig för är att jag tror att det är rätt vanligt att man har betydligt svårare för livet med småbarn, med allt vad det innebär.

Hur många skulle skaffa barn om de aldrig blev äldre än fem?

 

[Zody]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det enda jag känner när jag läser dina inlägg är frustration. Varför ska ni försöka skaffa barn, när du så uppenbart inte är intresserad eller redo för det? Ett barn förtjänar att bli älskat från första stund, att vara efterlängtat och ha lika engagerade föräldrar.
Jag uppfattar det lite som att du går med på barn för att din sambo vill och att det sedan är han som får ta störst ansvar för barnet - eftersom han ville ha det. Precis som du ville ha katt, och den blev ditt ansvar. Förhoppningsvis kommer det ändras när du blir "hjärntvättad av alla hormoner" som du själv uttryckt det, men vågar man chansa?

Personligen tror jag att din förlossningsrädsla är ett sätt att skjuta hela graviditeten framför dig - får du inte snitt blir det abort. Smidigt och bra liksom..
Låt beslutet om barn ta tid, väx in i rollen istället för att springa in i något som inte känns helt okej. So what om du inte är redo nu eller om 3 år - jag antar att du är född 1986 och alltså 23 år gammal i år? Ni har massor med tid på er att skaffa barn, om din sambo vill ha barn och med dig så väntar han tills du är redo.

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det ar bara du som vet om du har intresse, och barnet. Och sambon.

Hur ar du sa saker pa att du kommer att alska barnet?

Att jamfora med en katt med en iq pa 14 ar inte speciellt relevant. En katt skiter i bade dig och din sambo sa lange den far mat. Det gor inte ett barn. Ett barn kan bli intellektuellt utsvultet.

Ska du aka pa semester nar barnet har sina trotsperioder ocksa?

Jag kan iaf inte avgöra vem som har mest intresse i något, vem har mest intresse i ert barn? Nu antar jag att du kommer svara att ni har lika mycket intresse, hur har ni mätt eller kommit fram till det?

Jag är säker eftersom man är gjord så, alla älskar sina barn (förutom vissa sjuka människor men jag sätter mig inte i deras kategori) och familjemedlemmar. Min bröder är inte några som jag umgås med eller tycker är speciellt trevliga men jag älskar dom ändå just för att de är mina bröder. Inte speciellt konstigt tycker jag.

Jag jämförde inte katten med ett barn utan mina tankar angående ansvar mellan mig och sambon.

Vaddå intellektuellt utsvultet? Nu låter det som att du säger att alla barn med ensamstående föräldrar eller där mamman tar mer ansvar är intellektuellt utsvultna och det tvivlar jag starkt på.

Nej, jag kommer inte åka på semester (det kommer vi inte ha råd med) utan jag kommer få stå ut som alla andra småbarnsföräldrar men kanske ta ett steg tillbaka eftersom jag inte har något tålamod. Det tror jag knappast barnet lider av...mycket bättre att en tålmodig pappa tar tag i situationen än en vansinnig mamma, eller?

 

[Minta]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag uppfattar det som att du ändå födde vaginalt och att det gick bra.
Har jag förstått rätt?

Medicinskt gick det hyvsat bra. Jag är ju helt återställd idag.
Första förlossningen förlorade jag en hel del blod och var sängliggande ett par dagar efteråt och sprack en del.
Andra gången sydde jag bara några stygn.

Men psykiskt gick det inte alls. Jag är helt skräckslagen inför en ny förlossning. Jag vet inte varför. Egentligen vet jag ju vad som händer och hur jag ska hantera det, men väl i situationen säger min hjärna "fly, innan du dör". Hade jag inte haft så ont, så hade jag förmodligen försökt ta mig därifrån.
Jag vågar inte utsätta mig för samma sak en gång till.

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det enda jag känner när jag läser dina inlägg är frustration. Varför ska ni försöka skaffa barn, när du så uppenbart inte är intresserad eller redo för det? Ett barn förtjänar att bli älskat från första stund, att vara efterlängtat och ha lika engagerade föräldrar.
Jag uppfattar det lite som att du går med på barn för att din sambo vill och att det sedan är han som får ta störst ansvar för barnet - eftersom han ville ha det. Precis som du ville ha katt, och den blev ditt ansvar. Förhoppningsvis kommer det ändras när du blir "hjärntvättad av alla hormoner" som du själv uttryckt det, men vågar man chansa?

Personligen tror jag att din förlossningsrädsla är ett sätt att skjuta hela graviditeten framför dig - får du inte snitt blir det abort. Smidigt och bra liksom..
Låt beslutet om barn ta tid, väx in i rollen istället för att springa in i något som inte känns helt okej. So what om du inte är redo nu eller om 3 år - jag antar att du är född 1986 och alltså 23 år gammal i år? Ni har massor med tid på er att skaffa barn, om din sambo vill ha barn och med dig så väntar han tills du är redo.

Du har uppfattat mig rätt!

Jag rusar absolut inte in i något, jag ska inte sluta med p-piller förren våren 2013 (om vi inte vinner på lotto eller nåt liknande) så jag har långt tid på mig att bli redo.

Varför chansa? Jo, för att jag chansar hellre på att bli lycklig med mannen jag älskar än att chansa på att bli lycklig utan honom. Mycket enkelt!

Självklart kan jag vänta, i dagens samhälle kan jag nog vänta tills jag har passerat 40 som det skulle vara så. Men eftersom kroppen inte är gjort för att vänta och föda barn (speciellt inte första) vid den åldern så känns det lite för riskabelt för min smak.

 

[vindvissla]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ja vi har lika mycket intresse i barnet. Det kanner jag eftersom bada langtar efter att fa vara med honom och bada njuter lika mycket i att se honom utvecklas och vaxa upp. Trots eller ej.

Om det inte hade varit sa att vi haft lika mycket intresse i barnet hade vi i alla fall borjat barnprojektet med intentionerna att vara lika intresserade. Om det sen inte blir sa av nagon anledning sa far man ta den smallen da. Och bara for att man ar ensamstaende betyder det inte att den andra foralderna ar ointresserad, jag forstar inte hur du tanker.

Att ta ett steg tillbaka nar barnet trotsar ar ingen bra ide over huvud taget. Om du ar ensam med barnet da? Ska du ga med pa allt de vill och sen lata pappan ta alla duster? Har du nagon erfarenhet av trotsande barn? Jag har inte sa varst mycket erfarenhet sjalv men kan lova att utan talamod och den dar fairytale karleken som alla talar om hade jag nog gett upp hoppet for lange sen.

Aterigen, katten bryr sig inte vem som ville ha den, det gor barnet. Dari ligger skillnaden.

 

[Calazirya]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ja det kanske vore ett alternativ för dom som "kan" föda vaginalt men av olika anledningar ändå väljer snitt.

 

[Minta]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Minta: Det där kan jag inte förstå, om du inte tänkte skaffa barn pga rädsla varför gjorde du inte abort? Och framförallt varför gjorde du det inte andra gången om det var så jobbigt?
Det är inte meningen att ifrågasätta dina barn men jag har svårt att tro att man är så rädd om man är villig att gå igenom det. Givetvis kan man vara rädd men det finns olika grader av rädsla. Jag har förstått att man får snitt bara man står på sig, men jag kom precis på en sak. Tänk om deras bedömning av mig blir att jag inte är tillräckligt rädd, kan de säga nej iaf då?
Jag har "planerat" redan nu att vi ska vara hemma på halvtid båda två från första början. Kan mycket väl tänka mig att sambon jobb kan gnälla då så det får vara klart innan baket börjar.

Dels hade jag modnat ganska mycket mentalt från att jag var 14 tills jag var 26, när jag blev gravid. Jag ville någon gång ha barn. Nu råkade det bara bli några år tidigare än vi tänkt.
Jag var beredd att jobba med min rädsla och pratade med en jättebra läkare på auroramottagningen som hjälpte mig att våga mig på en vaginal förlossning. Och jag är enveten som en åsna när jag bestämt mig för nåt.
Sen gick inte första förlossningen bra alls psykiskt för mig. Jag orkar inte gå in på varför nu.

Sen ville jag ha ett barn till, men ville denna gången ha snitt och kunde ju inte för mitt liv föreställa mig att jag skulle råka på en av de mest osympatiska, otrevliga läkare jag någonsin träffat. Vi rykte ihop riktigt ordentligt. Jag kan vara tjurskallig som en treåring också. Efter det mötet var jag så förbannad att jag tyckte att då för jag väl för h-e föda vaginalt då.

Nu väljer jag att sterilisera mig för jag fixar inte en förlossning till men inte heller en abort.

 

[Zody]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Du har uppfattat mig rätt!

Jag rusar absolut inte in i något, jag ska inte sluta med p-piller förren våren 2013 (om vi inte vinner på lotto eller nåt liknande) så jag har långt tid på mig att bli redo.

Varför chansa? Jo, för att jag chansar hellre på att bli lycklig med mannen jag älskar än att chansa på att bli lycklig utan honom. Mycket enkelt!

Självklart kan jag vänta, i dagens samhälle kan jag nog vänta tills jag har passerat 40 som det skulle vara så. Men eftersom kroppen inte är gjort för att vänta och föda barn (speciellt inte första) vid den åldern så känns det lite för riskabelt för min smak.

Tycker du själv att det känns helt okej att ha det så, när du tänker efter? Du bär barnet och föder fram det, resten av åren är din sambos problem ungefär. Att skaffa barn är inte något som "går över", det är ett livslångt projekt som du aldrig någonsin kommer ifrån.

Vad händer den dagen din sambo inte orkar mer? När han fått nog av det ensamma föräldraansvaret?

Du säger att du hellre chansar på att bli lycklig med mannen du älskar än att chansa på att bli lycklig utan honom. Är barn något absolut för honom? Utan barn så lämnar han dig?
Jag förstår viljan av att vilja göra sin partner lycklig, göra allt för denne. Men något så stort som att skaffa barn bör vara på bådas villkor, att båda vill och längtar och känner engagemang gentemot barnet.

Hur skulle du själv upplevt det om din mamma hade samma inställning som du har idag? Att hon egentligen inte ville ha dig, men gick med på det för att din pappa ville. Att sedan din pappa fick ta allt ansvar gentemot dig, att mamma bara fanns där ibland, på hennes villkor och när hon kände att hon orkade.
En engagerad förälder är kanon, men personligen anser jag att barn har rätt till två föräldrar så långt det bara är möjligt.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Du har uppfattat mig rätt!

Jag rusar absolut inte in i något, jag ska inte sluta med p-piller förren våren 2013 (om vi inte vinner på lotto eller nåt liknande) så jag har långt tid på mig att bli redo.

Varför chansa? Jo, för att jag chansar hellre på att bli lycklig med mannen jag älskar än att chansa på att bli lycklig utan honom. Mycket enkelt!

Självklart kan jag vänta, i dagens samhälle kan jag nog vänta tills jag har passerat 40 som det skulle vara så. Men eftersom kroppen inte är gjort för att vänta och föda barn (speciellt inte första) vid den åldern så känns det lite för riskabelt för min smak.

Men det finns väl mellanting mellan att få barn nu och vänta tills du är 40? Fertiliteten börjar inte gå ner något att tala om förrän man är 35, så du har tolv år på dig, minst. Jag ville absolut inte ha barn när jag var 23, inte just då. Och jag är väldigt glad att jag inte fick barn då heller.

Vadan denna stress, liksom? Snittåldern för förstföderskor i Sverige är väl 29 tror jag, och du är stressad redan nu, som 23-åring?

Kanske du ändrar dig, kanske inte, men måste du nu och här besluta dig för om du de närmsta 12 åren kommer skaffa barn eller inte? Har ni inte riktigt ekonomi nu, och det inte är läge, så räcker det väl att säga att inte just nu i alla fall, får se hur det blir sen. Eller är det sambon som kräver besked, vem är det som är stressad egentligen, du eller han?

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

vindvissla: Det går inte att mäta intresse därför går det inte att avgöra om ni har lika stort intresse. Sen kan man uppleva det så och då är det ju jättebra och det enda som behövs.
När jag sa ensamstående menar jag verkligen ensamstående, alltså endast en förälder närvarande.

Nej, jag har ingen erfarenhet av trotsande barn men man lär sig väl! Hade du varit tillsammans med min sambo hade du oxå velat att han skulle ha väldigt klart för sig att detta är hans grej. Jag kommer antagligen ha väldigt svårt att låta honom sköta saker och ting så det är jätteviktigt att jag ser att han är heltidspappa (inte bara lekpappa).

Återigen, jag jämförde inte barnet och katten!!

Minta: Okej, då är jag med!

Zody: Jag tycker det är helt okej, skulle kännas fantastiskt att inte behöva hålla i trådarna på ett område. Nej, det går inte över men jag kräver iaf väldigt mycket mindre av mina föräldrar nu än vad jag gjorde som 5 åring.
Ja, då vet jag inte riktigt vad han ska göra. Bita ihop och stå sitt kast tycker jag skulle vara passande. Jag har ju inga barn så jag vet inte, vad har ni gjort när ni inte orkat längre?

Även om han inte uttryckt det så, så är barn absolut för honom.
Men saken är den att det kanske är dumt att inte skaffa barn och sen ångra sig när man är 50. Man kan ju tydligen inte ångra sina barn så det verkar som det säkraste alternativet.

Min mamma ville inte ha barn men sen rasslade hennes klocka igång och då skaffade hon tre stycken, det kommer jag dock INTE göra om.

Jag måste säga att jag fortfarande inte förstår problemet, det finns hur många barn som helst som har det så fast det är mamman som gör det mesta. Jag tycker ni förstorar upp det lite...

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Men det finns väl mellanting mellan att få barn nu och vänta tills du är 40? Fertiliteten börjar inte gå ner något att tala om förrän man är 35, så du har tolv år på dig, minst. Jag ville absolut inte ha barn när jag var 23, inte just då. Och jag är väldigt glad att jag inte fick barn då heller.

Vadan denna stress, liksom? Snittåldern för förstföderskor i Sverige är väl 29 tror jag, och du är stressad redan nu, som 23-åring?

Kanske du ändrar dig, kanske inte, men måste du nu och här besluta dig för om du de närmsta 12 åren kommer skaffa barn eller inte? Har ni inte riktigt ekonomi nu, och det inte är läge, så räcker det väl att säga att inte just nu i alla fall, får se hur det blir sen. Eller är det sambon som kräver besked, vem är det som är stressad egentligen, du eller han?

Ja, det finns mellanting och det kommer ju bli ett mellanting. Det är inte just fertiliteten jag menar utan det är själva kroppen som inte är gjort för att få sitt första barn så sent och jag vågar inte gå emot det.

Stressen är för att jag inte gillar överraskningar, jag tar aldrig saker som dom kommer. Framförallt har ju jag och sambon gått och hoppats på var sitt håll i över 5 år angående detta så jag tyckte det var dags att klargöra hur det blir. Och eftersom jag nu har sagt ja angående barn så måste jag ju se till att det blir så och blir då fruktansvärt stressad när jag kanske inte får snitt eftersom jag kan inte lova sambon att jag vågar mig på en riktig förlossning.
Nej, det räcker inte att säga "inte just nu, kanske sen" för i den svävande tillvaron har vi som sagt levt i över 5 år och det gjorde mig ännu mer stressad (nu när folk börjar föröka sig runt om oss). Jag vill ju kunna tänka på vår framtid och det kan jag ju inte göra om vi inte ens ska vara tillsammans och pratar vi inte om barn så vet vi inte det (det kan man aldrig veta ändå men ni fattar).
Min sambo är en väldigt avslappnad och försiktig typ så han skulle aldrig kräva något eller känna sig stressad. Vilket på ett sätt är ännu mer stressande för mig eftersom jag inte kan förlita mig på att han pratar om det när han känner att han måste.

Hade jag låtit detta vara hade det antagligen blivit såhär:
Han närmar sig 30 och säger att han skulle vilja ha barn nu. Och då får jag påminna honom om att jag sa till honom att det inte blir några barn när vi blev tillsammans. Då blir han jätteförvånad eftersom han räknat med att jag ångrat mig. Detta slutar då i någon slags kris som går åt det ena eller andra håller.
Ingen situation jag vill hamna i....

Fy vad långt det blev igen

 

[Calazirya]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Kan ju bero lite på det sätt du faktiskt skriver också ..

Jag tolkar inte din text som : mamma och pappa byter plats, pappan är hemma lite mer än mamman, även om du i vissa meningar hävdar det

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Kan ju bero lite på det sätt du faktiskt skriver också ..

Jag tolkar inte din text som : mamma och pappa byter plats, pappan är hemma lite mer än mamman, även om du i vissa meningar hävdar det

Ja, jag uttrycker mig dåligt men det är så det i stort sätt ska tolkas

 

[Inte_Ung]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Kan inte alla kvinnor som önskar snitt få snitt mot att de betalar mellanskillnaden mot vaginal förlossning och skriver under ett avtal om att de är införstådda i riskerna med snitt?

Jag tycker att de skall genomgå en obligatorisk utbildning med efterföljande test på att verkligen har förstått riskerna också.
Unga människor har oerhört svårt att ta till sig att den enkla vägen nu kan vara något som de ångrar något gräsligt sedan.
De struntar ofta högaktningsfullt i om det blir problem om 20 år.
Det är bara NU som gäller.
Och det är inte alltid helt bra.

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag tycker att de skall genomgå en obligatorisk utbildning med efterföljande test på att verkligen har förstått riskerna också.
Unga människor har oerhört svårt att ta till sig att den enkla vägen nu kan vara något som de ångrar något gräsligt sedan.
De struntar ofta högaktningsfullt i om det blir problem om 20 år.
Det är bara NU som gäller.
Och det är inte alltid helt bra.

Varför kan folk inte bara få stå sina kast om man står för kostnaderna själv? Oftast är man ju vuxen när man går igenom ett snitt och då borde det vara upp till var och en. Eventuella skador som blir drabbar ju då endast personen som själv gjorde det valet...

 

[No1]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag tycker att de skall genomgå en obligatorisk utbildning med efterföljande test på att verkligen har förstått riskerna också.
Unga människor har oerhört svårt att ta till sig att den enkla vägen nu kan vara något som de ångrar något gräsligt sedan.
De struntar ofta högaktningsfullt i om det blir problem om 20 år.
Det är bara NU som gäller.
Och det är inte alltid helt bra.

Absolut.
Man får anmäla sitt intresse för snitt. Informativt material skickas hem för påläsning.
Senare träffar man godkännande läkare som drar ett snabbt förhör och sedan läggs ett avtal fram som snittönskerskan får skriva under.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ja, det finns mellanting och det kommer ju bli ett mellanting. Det är inte just fertiliteten jag menar utan det är själva kroppen som inte är gjort för att få sitt första barn så sent och jag vågar inte gå emot det.

Fast det är ju inte sant. Du är inte bättre eller sämre rustad för att få barn när du är 30 än när du är 23. Möjligtvis om du är en otroligt otränad 30-åring, men det finns ju fler anledningar än graviditet för att se till att det inte blir så.

Anledningen till att man inte rekommenderar kvinnor att vänta med att försöka få barn förrän vid 40 är fertiliteten. Men 30 är absolut inga problem, även om människor i din bekantskapskrets får barn ovanligt tidigt. Du säger att ni funderat på detta i fem år redan - började du alltså fundera allvarligt på barn redan när du var 18? Men varför, i jösse namn?

Det verkar som att detta med barn mest är en enda stor stress för dig? Inte nåt roligt som väntar, utan ett tråkigt måste du måste plåga dig igenom för att det ska vara så.

 

[No1]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Varför kan folk inte bara få stå sina kast om man står för kostnaderna själv? Oftast är man ju vuxen när man går igenom ett snitt och då borde det vara upp till var och en. Eventuella skador som blir drabbar ju då endast personen som själv gjorde det valet...

Visst men få fattar beslut utan att känna till risker/nackdelar.
För att kunna fatta korrekt beslut måste man ha alla fakta, i detta fall både om snitt och vaginal förlossning.


Kvinnor verkar fö generellt vara dåligt pålästa om riskerna både gällande snitt och vaginal.

 

[Inte_Ung]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Varför kan folk inte bara få stå sina kast om man står för kostnaderna själv?

Därför att man inte riktigt förstår innebörden av sina beslut.
Även om man är vuxen så är man oftast ingen läkare med kunskap i ämnet.
Därför så vill jag ha den där obligatoriska utbildningen med test efter.