Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

[Brandgul]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

bäckenbotten. Den kallas nog för pudensusblockad??

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag vill julpynta när jag har barn för att det är det som gör grejen. Jag skulle bli mycket besviken om jag kom hem till mamma och hon inte julpyntat. Det ska ju vara mysigt och fint på jul, jag älskar julen så den vill jag att mitt barn ska få uppleva oxå.

Att man får föda vart man vill har jag oxå förstått med det verkar ganska opraktiskt att åka flera timmar till förlossningen. Det är jag lite för lat och bekväm för

Personalen är jag inte orolig för, de har ju betalt och är ju dessutom härdade. Min stackars sambo är däremot lite känslig...

Det är ju tur att min sambo inte resonerar som er Men jag förlitar mig som sagt helt och fullt på att jag har normalt fungerande hormoner som alla andra vilket gör att jag helt plötsligt kommer ändra uppfattning om vad som är roligt och inte. Och hur det än är så kommer barnet ha en pappa så det går nog ingen nöd på den.
Detta behöver ju inte bli en jämställdhetsdiskussion men enormt mycket människor är uppvuxna med "ojämna" föräldrar och det blir ju folk av dom med. Så även om det skulle bli så att sambon tar mer ansvar/ägnar mer tid så spelar väl inte det så stor roll. Det är ju så det har fungerat i väldigt många familjer under väldigt lång tid bara att det är mamman som brukar göra det.

Brandgul: Jag ska nog beställa din förlossning om jag inte får snitt

 

[Inte_Ung]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Nej, jag menade att man inte sätter sprutan i slidan.

Det är en annan bedövning.
Och den fick jag vid min första förlossning.
Mycket bra var det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Känner du att du verkligen vill ha snitt, så ska du ta upp det direkt vid inskrivningen och sen stå på dig!

Varför då?
Det är faktiskt inte det bästa i längden.

Även om du nu tycker att du inte har några komplikationer så kan sviterna både komma och upptäckas i efterhand.
Och de är inte roliga.

Endometrios.
Sammanväxningar.
Försvagad livmoder med risk för ruptur vid senare graviditet.

Snitt är fantastiskt när det behövs för att rädda liv eller skona en mammas sargade kropp.
Men det är ingen "bättre lösning".
Man kan få betala för sitt snitt med problem för resten av sitt liv.

Vad gäller barnet så är ju snittkomplikationerna över efter något dygn, så det löser sig ju.

 

[Inte_Ung]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Nej, det är inte nyttigt för barnet med stress men det är ju tydligen inte tillräckligt farligt för att man ska få beviljat ett snitt innan förlossning är ett faktum. Och jämfört med förlossningsskräcken så är gyn-fobin en piss i havet...

Alltså jag är definitivt emot snitt som en enklare lösning.
Just därför att det INTE är en enklare lösning.

Men:
Jag tycker att man skall löfte om snitt om det finns skäl att tror att man kommer att få total panik.
Naturligtvis efter utredning och undervisning i vad det innebär.
Men en panikslagen födande kvinna som inte kan fokusera på uppgiften är en risk både för sig själv och sitt barn.
Frågan är bara om det verkligen blir panik eller om man bara tror det?

 

[rubytoo]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag vet att jag är ett stort ego men hur bebis skall påverkas av ett snitt bekymrar mig faktiskt inte. Att det inte är det ultimata förstår jag med men hade det varit så farligt att snitt inte varit så vanligt.

Om du skall skaffa barn så tycker jag att detta borde du inte känna

Även om man är egoistisk så är det det kommande barnet man måste sätta i första hand..

 

[Calazirya]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Fast du kan ju fråga några barn som har pappor som inte är engagerade alls hur dom mår av det, såklart att det känns för barnen :/

Bara för att något fungerar ( i vissa fall ) betyder ju inte det att barnet eg mår bra av det eller hur.

 

[Minta]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag vill julpynta när jag har barn för att det är det som gör grejen. Jag skulle bli mycket besviken om jag kom hem till mamma och hon inte julpyntat. Det ska ju vara mysigt och fint på jul, jag älskar julen så den vill jag att mitt barn ska få uppleva oxå.

Att man får föda vart man vill har jag oxå förstått med det verkar ganska opraktiskt att åka flera timmar till förlossningen. Det är jag lite för lat och bekväm för

Personalen är jag inte orolig för, de har ju betalt och är ju dessutom härdade. Min stackars sambo är däremot lite känslig...

Det är ju tur att min sambo inte resonerar som er Men jag förlitar mig som sagt helt och fullt på att jag har normalt fungerande hormoner som alla andra vilket gör att jag helt plötsligt kommer ändra uppfattning om vad som är roligt och inte. Och hur det än är så kommer barnet ha en pappa så det går nog ingen nöd på den.
Detta behöver ju inte bli en jämställdhetsdiskussion men enormt mycket människor är uppvuxna med "ojämna" föräldrar och det blir ju folk av dom med. Så även om det skulle bli så att sambon tar mer ansvar/ägnar mer tid så spelar väl inte det så stor roll. Det är ju så det har fungerat i väldigt många familjer under väldigt lång tid bara att det är mamman som brukar göra det.

Brandgul: Jag ska nog beställa din förlossning om jag inte får snitt

Då är det ju bara att julpynta. Man gör ju precis som man vill. Barnet/barnen har ju inget annat att jämföra med, så de kommer ju acceptera hur man gör i familjen.

Om du nu är helt inställd på att få ett snitt, så ska du stå på dig om det också. Man kan inte helt lita på att hormonerna kommer fixa allt. Mina gjorde inte det.
Jag har varit extremt rädd för att föda barn sedan jag var tonåring. Jag var helt inställd på att jag aldrig skulle skaffa barn enbart pga det. Men så blev jag oplanerat gravid.
Jag gick hos en läkare på Auroramottagningen på Östra i Göteborg och det kändes ganska ok ändå att föda vaginalt. Den förlossningen slutade med att jag var ännu mer rädd för att föda barn och när jag blev gravid andra gången ville jag ha snitt. Naturligtvis råkade jag på Västa götalands absolut mest nitiska och otrevliga läkare. Eftersom jag satte alla taggarna utåt kom vi ännu mer på kant med varandra. (ett tips; skäll inte ut läkaren. ) Efter det orkade jag inte bråka om snitt mer utan det blev en vaginal förlossning igen. Och för att göra en lång historia kort; jag har bestämt mig för att sterilisera mig. Jag skulle gärna ha ett barn till, men jag fixar, psykiskt och mentalt, inte att bråka om snitt eller gå igenom en vaginal förlossning till. Jag är nog, helt enkelt, inte gjord för att föda barn.

Och min make fick bara bita ihop under förlossningarna, trots hans sjukhusskräck.

Och visst kan man dela på ansvaret för ett barn. Jag och maken har av olika anledningar varit hemma båda två med barnen. Jag kan dessutom inte amma så vi har delat på allt från blöjbyten till matning och ta bebisen på nätterna. Det har vi gjort sedan vi var på bb med båda.
Det enda som skulle kunna hindra att din sambo är hemma med bebisen från början och inte du, är folks kommentarer och fördomar om att mamman måste vara hemma första tiden. Ni kan ju också, t ex vara hemma halvtid och jobba halvtid båda två.

(Om det blev rörigt är det för att jag har en bebis i famnen som helst vill stå i mitt knä hela tiden )

 

[Minta]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Alltså jag är definitivt emot snitt som en enklare lösning.
Just därför att det INTE är en enklare lösning.

Men:
Jag tycker att man skall löfte om snitt om det finns skäl att tror att man kommer att få total panik.
Naturligtvis efter utredning och undervisning i vad det innebär.
Men en panikslagen födande kvinna som inte kan fokusera på uppgiften är en risk både för sig själv och sitt barn.
Frågan är bara om det verkligen blir panik eller om man bara tror det?

Jag hade panik genom båda mina förlossningar. Andra förlossningen minns jag inte hälften av. Jag fick berättat för mig vad som hände, men jag minns det inte alls.

Jag har panikångest bl a och jag misstänker att det spelar in ganska mycket.

 

[Inte_Ung]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag har panikångest bl a ....

Jag uppfattar det som att du ändå födde vaginalt och att det gick bra.
Har jag förstått rätt?

 

[vindvissla]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det är ju tur att min sambo inte resonerar som er Men jag förlitar mig som sagt helt och fullt på att jag har normalt fungerande hormoner som alla andra vilket gör att jag helt plötsligt kommer ändra uppfattning om vad som är roligt och inte. Och hur det än är så kommer barnet ha en pappa så det går nog ingen nöd på den.
Detta behöver ju inte bli en jämställdhetsdiskussion men enormt mycket människor är uppvuxna med "ojämna" föräldrar och det blir ju folk av dom med. Så även om det skulle bli så att sambon tar mer ansvar/ägnar mer tid så spelar väl inte det så stor roll. Det är ju så det har fungerat i väldigt många familjer under väldigt lång tid bara att det är mamman som brukar göra det.

Hur resonerar din sambo da? Att han vill ha barn med dig no matter what? Aven om du ar noll intresserad och till och med tycker det verkar skitjobbigt och inte alls skoj?

Och jo, for barnets skull spelar det stor roll om dess mamma ar engagerad i dess liv. Och det kommer att ta pa din sambo ocksa att veta att detta var vad HAN ville och inte du. Kommer han alltid behova kanna att han ska ta extra ansvar for att du inte egentligen ville ha barn?

Na tyvarr, lite avelskovarning pa det.

 

[Calazirya]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Gick bra går väl att diskutera kanske, iaf om man ska gå på vad Minta skriver.

Eftersom hon gärna vill ha fler barn men psykiskt inte klarar av en vaginal förlossning till för att dom andra 2 var så fruktansvärda rent psykiskt så kan man ju diskutera hur bra det gick...

fast du kanske menade rent medicinskt?

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Nej, snitt är inte riskfritt men det är inte vaginala förlossningar heller. Att en vaginal förlossning är det bästa för barnet är självklart. Detta är fastslaget.
För mig är dock snitt det minst skrämmande men jag är inte hormonpåverkad heller.

olgaklara: Så du menar att planerat snittade mammor är egoistiska och dåliga mammor? Det hoppas jag verkligen inte...

Dåligt och dåligt, jag tror inte man reflekterar över det så mycket. Mina föräldrar har på det stora hela varit ganska jämna. Men mamma var ju hemma med oss i 10 år vilket gjorde att hon var mycket mer närvarande än pappa. Pappa följde däremot t ex med på alla skolresor, det skulle mamma aldrig få för sig att göra. Jag upplever inte att jag saknat någon av dom utan bara att mamma är på ett sätt och pappa på ett sätt.
Sen ser jag ingen anledning till att jag och min sambo ska behöva göra slut istället bara för att vi eventuellt kommer ha ett ojämnt föräldraansvar. Det är ju trots allt extremt vanligt så varför ska vi vara så mycket duktigare än alla andra? Då kan man ju oxå fråga sig hur alla som är skilda kan leva med sig själva som utsätter barnen för att kanske bara bo varannan helg hos sin pappa (en trots allt vanlig fördelning) om det nu vore sådan tortyr med en ojämn fördeling.

Jo, visst är det bara att julpynta men jag tycker inte om det, så som sagt blä...

Minta: Det där kan jag inte förstå, om du inte tänkte skaffa barn pga rädsla varför gjorde du inte abort? Och framförallt varför gjorde du det inte andra gången om det var så jobbigt?
Det är inte meningen att ifrågasätta dina barn men jag har svårt att tro att man är så rädd om man är villig att gå igenom det. Givetvis kan man vara rädd men det finns olika grader av rädsla. Jag har förstått att man får snitt bara man står på sig, men jag kom precis på en sak. Tänk om deras bedömning av mig blir att jag inte är tillräckligt rädd, kan de säga nej iaf då?
Jag har "planerat" redan nu att vi ska vara hemma på halvtid båda två från första början. Kan mycket väl tänka mig att sambon jobb kan gnälla då så det får vara klart innan baket börjar.

 

[Calazirya]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Nej man blir inte beviljad snitt alla ggr bara för att man står på sig..

Det är inte alls min mening att "skrämma dig" nu, men du frågade och jag måste ju svara ärligt.

Sedan kan man ju bli beviljad på annat sjukhus/län om man söker sig dit.

Sedan pratade jag inte om lite ojämt fördelat i föräldraskapet, på dina inlägg låter det mycket mer än bara lite ojämt fördelat. Kanske feltolkat men så har jag iaf tolkat din inställning på det stora hela.

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Hur resonerar din sambo da? Att han vill ha barn med dig no matter what? Aven om du ar noll intresserad och till och med tycker det verkar skitjobbigt och inte alls skoj?

Och jo, for barnets skull spelar det stor roll om dess mamma ar engagerad i dess liv. Och det kommer att ta pa din sambo ocksa att veta att detta var vad HAN ville och inte du. Kommer han alltid behova kanna att han ska ta extra ansvar for att du inte egentligen ville ha barn?

Na tyvarr, lite avelskovarning pa det.

Hade jag varit man hade detta inte varit något konstigt alls, mycket störande.

Jag vet inte hur han resonerar, han resonerar nog inte alls skulle jag tro. Han brukar ta saker som de kommer. Men när det närmar sig får jag väl upplysa honom om vad som väntar...

Med risk för att låta hemsk, så ja han ska alltid behöva känna att han ska ta extra ansvar. Jag tar ju extra ansvar över hela vårt övriga liv så varför han inte skulle kunna göra det över en unge fattar jag inte.

Så du menar att de flesta män bara är avelstjurar? Det finns många jämnställda par och det blir fler och fler men på det stora hela är de små barnen fortfarande kvinnans grej (speciellt om ser globalt). Det är ju t ex mycket ovanligare med hemmamän jämfört med hemmafruar....

 

[No1]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Nej man blir inte beviljad snitt alla ggr bara för att man står på sig..
.

Nej, man kan behöva prova på flera sjukhus för att få igenom det.

Genom denna tråd har jag fått kontakt med flera kvinnor som berättat om sina erfarenheter bla kampen om att få snitt.
En berättade att hon efter nekande lät sig bli gravid och sedan ställde hon ultimatum - snitt eller abort.
Hon ville jättegärna ha barn men ville absolut inte föda vaginalt och var beredd på att genomföra en abort.
Hon chansade och fick sitt snitt.

Kan inte alla kvinnor som önskar snitt få snitt mot att de betalar mellanskillnaden mot vaginal förlossning och skriver under ett avtal om att de är införstådda i riskerna med snitt?

Den som löper störst risk vid snitt är mamman, inte barnet.

 

[vindvissla]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Hade jag varit man hade detta inte varit något konstigt alls, mycket störande.

Ah bullshit, vem sager det? Finns det nagon som rekommenderar nagon pa allvar att skaffa barn med en man som inte ar intresserad? Visst, tanken slog mig nar min sambo forst sa nej, men sen kom jag pa att jag aldrig skulle vilja leva med att vara tacksam mot honom for att jag fatt ett barn. Skulle vi ha barn fick det vara sa att bada ville.

Det handlar absolut inte om vem som ar hemma mest, utan att bada foraldrarna ska ha lika mycket intresse i att ha barnet. Annars blir det latt sa att "ja jag kan val passa ditt barn om du maste aka och rida". Typ.

Men vi ar alla olika, hoppas du kan overtyga ditt barn om att du alskar det, sant brukar skina igenom ratt sa bra. Eller annu battre, hoppas du verkligen kommer alska det pa riktigt.

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Nej man blir inte beviljad snitt alla ggr bara för att man står på sig..

Det är inte alls min mening att "skrämma dig" nu, men du frågade och jag måste ju svara ärligt.

Sedan kan man ju bli beviljad på annat sjukhus/län om man söker sig dit.

Sedan pratade jag inte om lite ojämt fördelat i föräldraskapet, på dina inlägg låter det mycket mer än bara lite ojämt fördelat. Kanske feltolkat men så har jag iaf tolkat din inställning på det stora hela.

Jag misstänkte att barnmoskan ljög när hon sa det....jag får helt enkelt boka in ett abortdatum så fort jag blir gravid och får jag inget papper innan dess så får jag väl göra abort...lite "chicken race" över det hela...

Du har nog tolkat både rätt och fel. Givetvis kommer jag ta hand om mitt barn och min sambo kommer inte uppleva att han är ensamstående.
Vi jämför med katten. Det var jag som ville ha katten vilket gör att när hon t ex grejar på natten så min sambo inte kan sova (jag hör det inte) eller hon har förstört något så får jag lite "dåligt samvete" eftersom det är min katt. Jag tänker ju inte ha dåligt samvete för all skit som ungen kommer ställa till med om man säger så... Om vi inte hittar barnvakt när det är någon sammankomst så är det ju inte jag som tänker känna mig manad att stanna hemma. När det behövs grejer till ungen så får sambon i betala om jag inte vill (det låter egoistiskt men det är han som fått för sig att vi har råd med barn).

Så det är inte så allvarligt som det låter men när jag inte fått sova så kommer jag inte ha några problem med att skicka upp sambon...

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ah bullshit, vem sager det? Finns det nagon som rekommenderar nagon pa allvar att skaffa barn med en man som inte ar intresserad? Visst, tanken slog mig nar min sambo forst sa nej, men sen kom jag pa att jag aldrig skulle vilja leva med att vara tacksam mot honom for att jag fatt ett barn. Skulle vi ha barn fick det vara sa att bada ville.

Det handlar absolut inte om vem som ar hemma mest, utan att bada foraldrarna ska ha lika mycket intresse i att ha barnet. Annars blir det latt sa att "ja jag kan val passa ditt barn om du maste aka och rida". Typ.

Men vi ar alla olika, hoppas du kan overtyga ditt barn om att du alskar det, sant brukar skina igenom ratt sa bra. Eller annu battre, hoppas du verkligen kommer alska det pa riktigt.

Det är ingen som säger det, det bara är så. Rekommenderar och rekommenderar, jag tror det bara blir. Sen tror jag det är lättare att en man säger ja även om han inte känner att han går under utan barn, enligt tradition har han ju inte haft det största ansvaret. Jag vet att ni vill att det ska vara en jämnställd värld och det vill jag oxå men faktum är att vi är inte där än.

Men hur mäter man att man har lika mycket intresse då? Det är ju lika konstigt som att fråga vem som älskar vem mest, det går ju aldrig att få reda på. Vi har hundarna som gemensamt intresse men jag vet inte vem av oss som har mest intresse. Jag är mer intresserad av tävlandet medans min sambo är mer för att mysa och leka, vems intresse väger tyngst?

Givetvis kommer jag älska mitt barn, man kan ju inte låta bli.

 

[vindvissla]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Men hur mäter man att man har lika mycket intresse då?

...

Givetvis kommer jag älska mitt barn, man kan ju inte låta bli.

Det ar bara du som vet om du har intresse, och barnet. Och sambon.

Hur ar du sa saker pa att du kommer att alska barnet?

Att jamfora med en katt med en iq pa 14 ar inte speciellt relevant. En katt skiter i bade dig och din sambo sa lange den far mat. Det gor inte ett barn. Ett barn kan bli intellektuellt utsvultet.

Ska du aka pa semester nar barnet har sina trotsperioder ocksa?