Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag har gjort UL i vecka 12 och det är en fin XXX (vad jag nu ska kalla det för) med 10 fingrar och 10 tår som ligger och rör på sig. Armar och ben. Vi fick till och med en söt liten profilbild på vårt blivande barn... Det är helt otroligt. Ingen cellklump inte...

Inte i vecka 12, men i v 4 är det en cellklump. Ett klot bestående av 4-8 celler. Faktiskt inte ett barn på något sätt. Men du kan hålla det i handen om du vill.

Jag har också gjort tidiga ultraljud, och visst ser man att det ska bli en liten människa, med armar (nåja, paddlar snarare, men ändå. ), ben och huvud. Men det är ingen färdig människa - självklart börjar det likna en människa, för det är ju det som det ska bli - ungefär som ett hus man bygger liknar ett hus. Men det betyder ju inte att det är ett hus i samma ögonblick man börjar gjuta grunden.

Jag förstår inte riktigt varför det är så svårt att förstå skillnaden på vad som ÄR och vad som kommer att BLI?

 

[Mitten]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag är inte så kvinnlig generellt, och var absolut inte mer kvinnlig under graviditeten, hua, men jag är lika bölig som Brandgul, det kan jag skriva under på .

Enda gången jag känt av det där 'kvinnliga' var när jag inte kunde bli gravid - då kände jag mig okvinnlig och värdelös i mitt kön, på något sätt. Att jag inte kunde utföra den kvinnligaste av uppgifter. Men egentligen kanske jag inte tycker så, jag tyckte kanske mest synd om mig själv... Ja, det mänskliga psyket är skumt. Men, det jag skulle skriva, var att jag inte kände mig kvinnlig alls under graviditeten, men däremot väldigt speciell, jag kände mig lite gudomlig eller märkvärdig på något sätt. Som om jag visste något ingen annan visste. Som om jag hade superhjältekrafter eller nåt. Det låter lite sjukt men det var en rätt mysig inbillning

 

[Mitten]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Inte i vecka 12, men i v 4 är det en cellklump. Ett klot bestående av 4-8 celler. Faktiskt inte ett barn på något sätt. Men du kan hålla det i handen om du vill.

Jag har också gjort tidiga ultraljud, och visst ser man att det ska bli en liten människa, med armar (nåja, paddlar snarare, men ändå. ), ben och huvud. Men det är ingen färdig människa - självklart börjar det likna en människa, för det är ju det som det ska bli - ungefär som ett hus man bygger liknar ett hus. Men det betyder ju inte att det är ett hus i samma ögonblick man börjar gjuta grunden.

Jag förstår inte riktigt varför det är så svårt att förstå skillnaden på vad som ÄR och vad som kommer att BLI?

Hm, det svåra är väl att skillnaden är olika för olika människor? När är huset ett hus? När väggarna är uppe? Taket? När det är målat? När det är beboeligt? När sista golvlisten är på plats? Alla har kanske olika definitioner på det. Och ett barn är så känslomässigt laddat, så om jag kallar min cellklump för bebis och känner att våra själar hör ihop, vem kan säga att jag har fel? Lika lite som någon kan säga att du har fel som inte tycker att det är en bebis förrän den fötts fram. I v 23, är det en bebis då?

 

[Brandgul]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Du skrev att det kommer ändras när jag fått barn,

ABSOLUT INTE!

Jag skrev att det skulle vara intressant att veta om det kommer att ändras för dig.

Ridå.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Visst, men då ändrar man ju ordens betydelse. Är ett ekollon en ek?

Jag förstår fortfarande inte varför man inte kan lära sig se skillnad på vad som ÄR och vad som kan BLI. Är jag jurist från första dagen jag börjar på universitetet? Är jag miljonär i samma ögonblick jag tjänat min första krona? Är en idé på en halv sida en roman?

Visst, man kanske inbillar sig själv att det är det, men då är det känslor och inte förnuft som talar. Det kanske känns så emotionellt, och man kanske intalar sig att det är det, men det är inte sant egentligen. Ett cellklot med fyra celler är inte ett barn, det är ett embryo.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

ABSOLUT INTE!

Jag skrev att det skulle vara intressant att veta om det kommer att ändras för dig.

Ridå.

Det ändrades ju inte för dig, så varför skulle det ändras för mig?

 

[Brandgul]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Skillnanden är att när du väl håller i din människoliknande cellklump i dina kupade händer kommer du inte att kunna se det som ett cellklump. Du kommer inse att det är ditt barn du har där. Du kommer aldrig kunna kasta det i soporna för det var ändå inget. Rent tekniskt, men inte känslomässägt när det tagit en sådan människoliknande form. Allt är inte vara tekniskt och förnuftigt, det är många fler känslor än så som spelar in om det går åt skogen. Du kommer inte vara förälder enkom om du föder ett friskt barn. Du kommer att vara förälder även om du föder ett dött barn (cellklump då) i vecka 30.

 

[Brandgul]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det ändrades enormt för mig.

 

[Brandgul]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Nu pratar du om ett levande foster/barn som föds i vecka 22. Något som jag aldrig gjort.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det ändrades enormt för mig.

Nu blir jag förvirrad. Tycker du eller tycker du inte att det faktum att graviditet gör en kvinna kvinnligare är en källa till glädje under graviditeten?

Inte barnet, inte det otroliga, utan just detta enda: det är fantastiskt med gravida, för de blir så kvinnliga då.

Håller du med om detta påstående, nu när du själv fått barn?

Först skriver att du inte tycker så, men nu gör du plötsligt det? Det blir svårt att förstå.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Skillnanden är att när du väl håller i din människoliknande cellklump i dina kupade händer kommer du inte att kunna se det som ett cellklump. Du kommer inse att det är ditt barn du har där. Du kommer aldrig kunna kasta det i soporna för det var ändå inget. Rent tekniskt, men inte känslomässägt när det tagit en sådan människoliknande form. Allt är inte vara tekniskt och förnuftigt, det är många fler känslor än så som spelar in om det går åt skogen. Du kommer inte vara förälder enkom om du föder ett friskt barn. Du kommer att vara förälder även om du föder ett dött barn (cellklump då) i vecka 30.

Jo, fast det är exakt det jag kommer att göra. Jag har ytterligare fyra sådana cellklumpar infrysta. Endast ett av dem kommer få möjlighet att bli ett barn, de andra kommer att kastas. Jag kan ju inte gärna bli fembarnsmor bara för att fem ägg råkade bli befruktade vid vår IVF. Hur ska då kvinnor som får 9-10 befruktade ägg göra? Är de barnamörderskor i dina ögon?

Dessutom blandar du ihop saker. Ett tre dagar gammalt embryo är en cellklump, för det ser ut såhär:

Vad skulle du kalla en sån här liten klump av celler, en människa? I så fall gissar jag att du är abortmotståndare?

I vecka 30 är det ingen cellklump längre, då har embryot vuxit och utvecklat sig till ett foster, som ser ut så här:

Om jag får ett sent missfall nu (gud förbjude!) så kommer jag inte se mig själv som förälder, jag kommer sörja det barn som INTE blev, att jag INTE blev förälder.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Nu pratar du om ett levande foster/barn som föds i vecka 22. Något som jag aldrig gjort.

Öh, jo?

Kolla inlägg ditt inlägg, #394, så får du se. Jag citerade det i mitt svar, som en liten hjälp.

Det är jättesvårt att diskutera med dig när du ändrar dig, inte läser vad jag skriver, och glömmer bort vad du själv har skrivit.

 

[rubytoo]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Om jag får ett sent missfall nu (gud förbjude!) så kommer jag inte se mig själv som förälder, jag kommer sörja det barn som INTE blev, att jag INTE blev förälder.

Fast när jag fick mitt mf i vecka 12 så sörjde jag det mycket.

Tror inte att man kan dela in sorgen på något sett, för mig var det ett barn i magen.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag skulle nog också bli jätteledsen om det hände mig, måste vara hemskt!

Det tror jag man blir oavsett om man tyckte det var ett barn, eller ett barn som inte blev.

Jag tror att jag kanske kom i det lite annorlunda, eftersom läkarna var väldigt noga med att påpeka att en graviditet inte är lika med barn, så jag tänker mer på det sättet. Jag är superglad att det tog sig, men jag såg det mer som ytterligare ett steg på vägen.

 

[Calazirya]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Så att sålänge barnet ligger kvar i din mage oavsett hur långt in i graviditeten du är så anser du inte att det är ditt barn, dvs du är förälder?

Du bli förälder den dag då barnet i magen kommer ut sas?

Dvs skulle du föda i v.30 så blir du förälder i v30, men om barnet är kvar i din mage v.30 så är du inte förälder ?

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Så att sålänge barnet ligger kvar i din mage oavsett hur långt in i graviditeten du är så anser du inte att det är ditt barn, dvs du är förälder?

Du bli förälder den dag då barnet i magen kommer ut sas?

Dvs skulle du föda i v.30 så blir du förälder i v30, men om barnet är kvar i din mage v.30 så är du inte förälder ?

Ja, precis så. Förälder är jag den dagen jag har ett barn utanför mig själv. Tills dess är jag blivande förälder. Jag blir mamma i det ögonblick mitt barn föds, om det är så pass fullgånget att det skulle kunna leva utanför mig (jag skulle alltså inte betrakta mig som förälder, och säga att jag hade barn, om min enda erfarenhet av föräldraskap vore ett missfall i v 8).

Det är ju inte så konstigt - när man är gravid säger man ju att man väntar barn eller ska få barn, inte att man har barn och är förälder.

 

[Sunshine]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag skulle nog också bli jätteledsen om det hände mig, måste vara hemskt!

Det tror jag man blir oavsett om man tyckte det var ett barn, eller ett barn som inte blev.

Jag tror att jag kanske kom i det lite annorlunda, eftersom läkarna var väldigt noga med att påpeka att en graviditet inte är lika med barn, så jag tänker mer på det sättet. Jag är superglad att det tog sig, men jag såg det mer som ytterligare ett steg på vägen.

Du tanker inte emotionellt alls, och det ar det som ar skillnaden pa dig och de flesta andra i den har traden, vad det verkar.

Jag har sagt det en gang forut; jag kanner flera stycken som rakat ut for sena missfall (v20-22, samtliga pga prematur vattenavgang) och alla 4 foraldraparen kanner att deras dodfodda barn var deras forstfodde/syskon. Barnen fick namn och begravdes sedan i en normal ceremoni.
Forstar jag dig ratt att om du fick ett sadant sent missfall sa skulle du bli ledsen men anda inte anse att det var mer an ett foster?
Och hur skulle du kanna om ditt barn foddes i vecka 29 eller 30, da ar det ju manga veckor fran att vara fardigt och saledes inte ett "riktigt" barn?

 

[Calazirya]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

För dig är det inte så konstigt, men för någon annan känns det jätte konstigt att tänka så.

Någon gång i min graviditet övergick jag från att bli förälder till att vara förälder, det går inte att förklara för någon som inte känner så

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Om barnet är friskt så torde det ju överleva utan jätteproblem om det föds i v 30, och då är jag självklart förälder. Är det fött och kan leva så är det självklart ett barn, eller hur trodde du, att jag hela barnets liv skulle betrakta det som ett foster?

Jag skulle bli väldigt ledsen och tycka det var fruktansvärt att få ett sent missfall. Ett foster som man har burit och hoppats på och längtat efter är inte så "bara", inte för mig.

Exakt hur jag skulle reagera kan jag ju inte säga förrän jag varit i den situationen. Men jag tänker inte på vad jag har i magen som ett barn, utan som ett foster. Jag tänker "sen, när barnet kommer", inte "nu, när jag har blivit mamma". Jag är inte mamma, jag kommer att bli. Jag har inget barn, men jag kommer att få.

Jag har faktiskt aldrig stött på någon, förutom i den här tråden, som säger att de är föräldrar och har barn i samma ögonblick de får veta att de är gravida. Det normala i min värld är att man säger att man ska bli mamma/pappa och väntar barn.

 

[Mammas]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Fast i diskussionen här måste jag nog hålla med Mabuse faktiskt. När jag var i andra halvan/slutet av min graviditet kände jag mig inte som förälder. Jag var blivande förälder. Jag längtade efter förlossningen så att jag skulle få bli förälder.

Dock hade jag nog ändå känt mig som en förälder till ett änglabarn om det blivit så att han fötts död, men då hade jag ändå inte varit förälder förrän han föddes, oavsett om han föddes död eller levande. Till dess såg jag mig som blivande förälder. Och jag tänker väldigt emotionellt. Dock inte sagt att någon har fel och någon annan har rätt, detta är en väldigt individuell upplevelse som får vara olika för alla.

Edit: Fast jag tänkte ändå på honom som ett barn/en baby i slutet av graviditeten. Fast det inte är den korrekta termen.