Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

[jerseyko]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ett tolvveckors foster ser ju kanske inte riktigt ut som en människa, inte om man tittar noga på det. Jag VET att det är människolikt på ultraljud, men ser man hur det ser ut live, så är det mer groda och alien än människa faktiskt.

Då tycker jag den grodan har konstiga kroppsdelar.

VARNING för mkt starka bilder

10 veckor gammalt foster, ansikte

11 veckor, kropp

 

[rubytoo]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ja det ser ju helt klart ut som en liten människa

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Cellklumpar är inte ett barn, det tycker inte jag heller, men emotionellt när man ser plusset eller UL-bilden av en minimänniska i v 12, då vaknar mammakänslorna och man börjar boa, mammahormonerna har kickat igång.

"Man"??? "Jag", menar du?

Jag lovar att varken mammahormoner eller lust att boa vaknade hos mig vare sig när jag fick veta att jag var gravid eller när jag fick se fostret på UL. Jag tror inte att jag är ett medicinskt eller psykologiskt unikum.

Det verkar dessutom väldigt mediciniskt märkligt att åsynen av UL-bilden skulle göra att hormonerna går igång. Menar du att kvinnor som inte gör ett tidigt UL har mindre hormoner? Och vad är det för "mammahormoner", mig veterligen finns det inte ens sådana? Graviditetshormon slutar man ju ha när man fött barnet, så det är ju knappast mamma-hormon?

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Då tycker jag den grodan har konstiga kroppsdelar.

VARNING för mkt starka bilder

10 veckor gammalt foster, ansikte

11 veckor, kropp

Mer groda/alien än människa i mina ögon faktiskt. Ser ut som något från en skräckfilm snarare än ett barn.

Det finns ju numer mycket detaljerade bilder att se av foster i olika utvecklingsstadier, men jag tycker inte det är särskilt trevligt att titta på dem, just för att de ser rätt äckliga ut så tidigt i graviditeten. På UL ser det ju gulligt ut, men i närbild är de sånt man drömmer mardrömmar om.

Hade jag fått missfall i v 12, så aldrig i livet att jag hade tagit rätt på missfallet och spolat rent och tittat noga.

 

[vindvissla]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Just mellan v 12 och 18 sker det otroligt mycket, fostret växer från en sån där ailiensak till en människa som faktiskt måste födas ut med värkar och hela köret.

Jag har inte heller blivit kär i mina barn i magen direkt, faktiskt inte ens känt några wowkänslor direkt när de kommit ut.

 

[Sunshine]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag har inte heller blivit kär i mina barn i magen direkt, faktiskt inte ens känt några wowkänslor direkt när de kommit ut.

Kande inte jag heller, bara lattnad och tacksamhet

Men jag vet hur andra manniskor har resonerat, NAR det HAR gatt fel, och jag tycker att det ar fel att dissa andras kanslor - alla tanker inte inte pa samma satt och det maste fa vara sa tycker jag.

 

[noble art]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

har läst många sidor på tråden, men inte alla.
Ta inte illa upp om jag frågar: har du funderat på att adoptera? låta ngn annan kvinna bära ditt o din mans barn?
Det finns ju enheldel alternativ, beroende på vart man åker och vad man betalar....

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Kande inte jag heller, bara lattnad och tacksamhet

Men jag vet hur andra manniskor har resonerat, NAR det HAR gatt fel, och jag tycker att det ar fel att dissa andras kanslor - alla tanker inte inte pa samma satt och det maste fa vara sa tycker jag.

Fast diskussionen handlade ju egentligen inte om missfall, utan om att eftersom fostret börjar likna en människa tidigt, så måste man tycka att det är ett barn och inget foster i magen vid den tidpunkten.

Jag vet att det finns föräldrar som döper och ordnar begravningar för tidiga missfall, men att på grundval av det leda i bevis att det alltså måste vara en människa oavsett hur tidigt missfallet är...?

Det finns ju också de som aldrig blir gravida alls, eller får en pojke fast de hade tänkt sig en flicka, och sörjer "Lilla Stina som aldrig blev".

Människors sorgeprocesser är alltså ett dåligt bevis för människors existens, på samma sätt som att kriteriet "går att hålla i handen" är ett dåligt kriterium för att bestämma vad som är en människa.

Självklart kan det kännas så (och det har jag all respekt för), men det betyder inte att det är så.

Lite väljer man ju själv också - om jag betraktar mig som mamma redan i vecka sex, och det lilla embryot som ett fullgånget barn, en självständig individ, så är det ju mycket större odds att jag betraktar ett missfall i vecka 8 inte som ett missfall, utan som mitt barns död. Att medvetet vänta med att betrakta embryot och sedan fostret som ett färdigt barn är ju också ett sätt att se till att mildra sorgen i så fall. Det är en fråga om hur man väljer att tänka, en kognitiv fråga - men många vill ha allt som har med barn att göra till biologi, det är instinkter och mammahormoner för hela slanten. "Man" känner si, och "man" får mammahormoner, och "man" beter sig så av instinkt. När det i själva verket handlar om att jag kände, jag valde, jag gjorde. Och valde att känna, välja och göra. Utan att gömma sig bakom biologi och märkliga hormoner (mammahormoner, finns de ens på riktigt?).

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Just mellan v 12 och 18 sker det otroligt mycket, fostret växer från en sån där ailiensak till en människa som faktiskt måste födas ut med värkar och hela köret.

Jag vet, men nu visade bilderna ett foster i v 11 och 12. Så gamla foster är ingen vacker syn.

Intressant också hur tiden hela tiden flyttas fram - i början av diskussionen var det ett barn i samma ögonblick man fick veta att man var gravid i v 4-5, sen om man fick se det på ultraljud i v 11-12, och nu i v 18?

Du måste föda fram ett foster i v 12 också, i den meningen att du kommer se det komma ut ur dig. Måste vara fruktansvärt. Givetvis blir framfödandet värre ju större fostret är, men sen när är vidrighetsgraden i framfödandet ett bra kriterium för att avgöra om det är ett barn eller inte?

Jag vet hur foster ser ut i olika skeden. Måste jag tycka att det är en människa innan det föds för det?

 

[jerseyko]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Mer groda/alien än människa i mina ögon faktiskt. Ser ut som något från en skräckfilm snarare än ett barn.

Bilderna kommer från skrapningar så det är inte så himla konstigt. Jag tycker oxå det ser läbbiga ut, just för de blivit skadade av aborten. Men det syns ändå att det är en människa.

Det här är ett helt foster från ett missfall

Jag har inte heller blivit kär i mina barn i magen direkt, faktiskt inte ens känt några wowkänslor direkt när de kommit ut.

Inte jag heller, känslorna för barnet i magen har vuxit fram efter de börjat röra sig. Fortare nu andra gången. Får se hur det blir nu efter förlossningen. Första gången var det mer "Jaha, Hej på dig du söta lilla bebis" sen kom känslorna efter man lärde känna bebisen utanför magen oxå. Jag tror jag hade känt annorlunda om jag gått över tiden eller haft en mer normal förlossning.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag tycker att det syns att det ska BLI en människa. Dvs samma sak jag försökt hävda diskussionen igenom, att det är skillnad på det som SKA BLI och det som ÄR. Man kanske ser vad ett halvfärdigt hus ska BLI, men det ÄR inget hus man kan bo i förrän det är färdigt. En förstaårsstudent kommer kanske BLI läkare, men det betyder inte att jag lika gärna tar råd av en sådan som av en person som är färdig med utbildningen och faktiskt ÄR läkare. Ett ekollon kan BLI ett träd, men det ÄR inget träd.

Och så vidare, det finns ju tusen exempel. Jag förstår verkligen inte varför det är så omöjligt att se skillnad på det som SKA BLI och det som ÄR.

Dessutom, om man nu verkligen tycker att ett tolv veckors foster ÄR en människa, då måste man ju tycka att abort är mord? Och följaktligen vara mot abort?

 

[jerseyko]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det jag ville visa var att så små foster faktiskt ser ut som små människor.
Tycker man att det är en människa så tidigt så går man nog inte igenom en abort.
Jag hade gjort abort i kanske 18-19e veckan om inte fostervattensprovet var ua. Jag skulle då avslutat graviditeten och för mig förlorat mitt barn, inte något foster.

Jag har känt mig som en blivande mamma direkt jag fått veta att jag varit gravid. Inte någon "budbärare" i 9 månader. Bildat en relation till det barn som det ska bli och nu när jag vart med om 2 graviditer. Så himla otroligt att känna att det faktiskt är 2 helt olika individer redan inne magen. Helt olika "åsikter" om saker och ting.

 

[rubytoo]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Håller med, det är ju självklart att det är ett litet barn man bär i magen vad skulle det annars vara?? En hundvalp?

Att det sedan inte är samma sak att förlora ett barn som att få mf är nog de flesta med på

 

[Brandgul]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

1. Vad man tycker om prickarna i magen är ju synnerligen subjektivt så jag ser inte riktigt meningen med att det bara ska gå ut på att dumförklara alla som tycker olika.

2. Upprinnelsen var väl att jag skrev att jag någonstans under graviditeten insåg att jag var förälder oavsett utgången. Sen i vilken vecka det sker vet jag inte riktigt. Barn från vecka 22 kan överleva så jag antar att de är så pass bebislika att man kan accosiera till en bebis om man får hålla i ett sådant barn oavsett om det är dött eller levande.

Jag läste precis i Expressen om ett par som fått missfall i vecka 42. Jag har svårt att tro att de bara ryckte på axlarna och tänkte "oj vad många cellklumpar det kom ut här då".

Du säger att risken att du får ett sådant missfall bara är 1% och därför orkade du inte lägga energi på att fundera på hur du skulle uppleva det, och då anser ju jag att diskussionen är slut. Vad finns det då att diskutera??

Någonstans på vägen så passerar man gränsen ekollon -> ek. Eller byggnad -> hus. Det finns ett mellanting och det finns det med livet i magen också enligt mig. Och det var den tanken som slog mig oavsett utgång.

3. Vart vecka 12 kom ifrån var för att jag berättade om vårt UL i vecka 12. Efter att ha sett den perfekta lilla varelsen så skulle jag sörj amitt barn om det inte blev något. Jag hade haft grymt svårt att bara kalla det för några cellklumpar och rycka på axlarna åt det också. Jag har själv sett ett liv som ser ut som ett barn i min livmoder. Utan ett UL hade det varit lättare att inte bry sig om det.

4. Jag är ingen abortmotståndare. Däremot blir jag otroligt ledsen när jag tänker på att ett friskt foster kan aborteras i vecka 18 för att någon inte vill behålla det. Jag är inte emot det eftersom det är allas fria val, men på något sätt tar man ju livet att det lilla och det gör mig ledsen att någon ska behöva ta det grymma beslutet att ta ut fostret så att det helt enkelt dör. Avlivas. Jag önskar inte att någon behövde göra det. En helt annan sak att göra det i vecka 6. Men det är ju också subjektivt och det är inte så mycket att diskutera om det. En del gillar blått och en del gillar rött och ingen är dumare i huvudet för det.

 

[Mitten]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

"Man"??? "Jag", menar du?

Jag lovar att varken mammahormoner eller lust att boa vaknade hos mig vare sig när jag fick veta att jag var gravid eller när jag fick se fostret på UL. Jag tror inte att jag är ett medicinskt eller psykologiskt unikum.

Det verkar dessutom väldigt mediciniskt märkligt att åsynen av UL-bilden skulle göra att hormonerna går igång. Menar du att kvinnor som inte gör ett tidigt UL har mindre hormoner? Och vad är det för "mammahormoner", mig veterligen finns det inte ens sådana? Graviditetshormon slutar man ju ha när man fött barnet, så det är ju knappast mamma-hormon?

Men varför så krigisk? Jag skrev uttryckligen att jag respekterar absolut hur du känner, alla känner ju olika, och självklart skriver jag om hur jag upplever det hela. Jag är lessen om jag skrev 'man' och 'mammahormoner' när jag borde skrivit 'jag' och 'graviditetshormoner', men jag tycker ändå att den generella tonen i mitt inlägg inte gjorde det nödvändigt att försöka framhäva att jag tycker att alla skall känna som jag och att allt annat är fel.

Kan inte känslor trigga hormoner, och UL trigga känslor? alltså jag är inte läkare utan teoretiker på helt annat område, men vad jag förstått får till exempel männen också hormonella förändringar under graviditeten. Vad skulle de komma från? Det är bara gissningar, jag vet faktiskt inte. Men vi är inga maskiner utan komplexa mänskliga individer, alla känner olika och inget är rätt eller fel. Eller tycker du att det är fel att känna för sitt barn och anse det vara ett liv innan det är fött? Om du inte tycker det är vi ju överens, vi upplever saken olika men tycker att båda känslorna är helt ok.

 

[Mitten]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Fast diskussionen handlade ju egentligen inte om missfall, utan om att eftersom fostret börjar likna en människa tidigt, så måste man tycka att det är ett barn och inget foster i magen vid den tidpunkten.

Men, har någon sagt måste? De flesta säger väl bara hur de själva upplevde det hela? Jag sa till exempel att jag kände att det var en bebis från plusset, men om jag skulle fått missfall i v 8 skulle jag säkert omvärdera mina känslor då, då skulle jag (tror jag) känt att kroppen inte klarade sig, men det kanske går bra i 'nästa kropp' på något sätt... svårt att förklara, för det är ologiskt och emotionellt . Men man vet ju att till v 12 är missfallsrisken lite högre och då försökte iallafall jag ju skärma mig lite från bebistanken, fast jag misslyckades då.

 

[Brandgul]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det finns ju orsaker till att många väljer att distansiera sig under graviditeten. Det kan ju bero på oro, tidigare misslycklande osv. Själv fattade jag halv sju när jag väntade första barnet eftersom han inte var planerad och jag aldrig direkt längtat efter barn. Det var först när han var ett par månader som jag hajade hela grejen. Nu har jag fortfarande lite distans eftersom jag är orolig över att det inte ska gå vägen. Jag är grymt avis på de som bara kan slappna av och NJUTA! Ja jag tycker att det är underbart att vara gravid, nu när jag vet vad som komma skall. Jag har inga direkta krämpor och hade det inte sist helle förän precis på slutspurten. Dvs. väldigt kort tid, inte så mycket att klaga på...

 

[vindvissla]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Intressant också hur tiden hela tiden flyttas fram - i början av diskussionen var det ett barn i samma ögonblick man fick veta att man var gravid i v 4-5, sen om man fick se det på ultraljud i v 11-12, och nu i v 18?

Nä, det är ingen som har sagt att man måste känna så, bara att väldigt många gör det. Att tekniska fakta säger att det bör kallas embryo eller zygot spelar inte så stor roll då vi pratar om emotionella fakta. Jag tror de flesta respekterar att du inte tycker att det är ett barn förrän du håller det i dina armar, men vi håller inte med.

I v 12 skrapas man rätt så ofta och då ser man ingenting. I v 18 skrapas man inte förrän möjligtvis efteråt.

 

[No1]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

har läst många sidor på tråden, men inte alla.
Ta inte illa upp om jag frågar: har du funderat på att adoptera? låta ngn annan kvinna bära ditt o din mans barn?
Det finns ju enheldel alternativ, beroende på vart man åker och vad man betalar....

Jag tar absolut inte illa upp!
Jag har funderat på adoption, ja.
I min ensamhet dock eftersom jag ännu inte vet något slutgiltigt.
Tror inte min partner är öppen för den idén, men jag vet inte.
Jag TROR den biologiska biten för honom är en mkt stor del...att sprida sina gener, se likheter?

Nu bor vi i fel land men jag har funderat mkt på surrogatvarianten men tror även att han där skulle finna det magstarkt + att jag inte vet hur man skulle bära sig åt eftersom det inte är tillåtet i Sverige. Skulle man ens ha råd?

Hur ska detta sluta

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Kan inte känslor trigga hormoner, och UL trigga känslor? alltså jag är inte läkare utan teoretiker på helt annat område, men vad jag förstått får till exempel männen också hormonella förändringar under graviditeten. Vad skulle de komma från? Det är bara gissningar, jag vet faktiskt inte. Men vi är inga maskiner utan komplexa mänskliga individer, alla känner olika och inget är rätt eller fel. Eller tycker du att det är fel att känna för sitt barn och anse det vara ett liv innan det är fött? Om du inte tycker det är vi ju överens, vi upplever saken olika men tycker att båda känslorna är helt ok.

Man får självklart känna vad man vill, men jag är allergisk mot att skylla sina känslor på hormoner och biologi när det inte finns någon medicinskt rimlig anledning till det. Vi människor är ju just precis inga hormonstyrda robotar, utan kan påverkas av våra känslor utan att man behöver skylla på biologiska faktorer som hormoner och instinkter.

Graviditetshormon, hcg, är det bara kvinnor som har, och det påverkas inte av vad man känner.