Sv: Fångtråd igen!
*Delvis KL*
Jag vet inte hur det är idag, men iaf för 5 - 6 år sen var det inte alls ovanligt i UK att hästar stod på ½ - 1 påse butta dagligdags (och reds etc) för just strålbenshälta, spatt, artros osv.
Dvs lite samma sätt som det är inom humanvården, kan man inte laga får man lindra. I hundvärlden är det ju inte ovanligt med samma sak heller för t ex artroshundar.
Nu brukar ju förvisso biverkningar hänga samman med dos också, samtidigt så just med NSAID så retar det ju ändå dagligen magen även i mindre dos.
Jag minns jag reagerade på det där när jag för 15 år sen eller nåt började läsa engelska hästtidningar. Minns jag förfasades då, då det var så olikt hur vi i Sverige resonerade/resonerar kring häst. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det idag, jag är tudelad. Men hur mycket av det som är 'gammal hävd' och bara för det gäller häst som vi sas använder på ett annat sätt en t ex en sällskapshund, det vet jag inte. Jag skulle inte ha problem ha en artroshund på låg dos NSAID dagligen i X år sålänge hunden mådde bra och blev smärtfri av det. Samma sak på häst känns dock inte riktigt lika, men jag kan inte riktigt motivera varför.
Hela smärtstillardebatten blir intressant om man hela tiden byter ut ordet häst mot människa. Det går inte jämföra rakt av, människor kan förstå konsekvenser och ordinationer om att ta det lugnt på ett annat sätt. Men ingen tänker ju tanken att inte smärtlindra folk. Och inom hmansjukvården har man förvisso gått ifrån att bara dölja symptom (t ex kortisoninjektioner i tennisarmbåge, utan att ta reda på varför det blivit tennisarmbåge), men samtidigt gått mot ett ÖKAT smärtstillande. Både efter operationer etc, och vid skador. Helt enkelt då kronisk (= icke akut) smärta visat sig ha väldigt stora effekter. Så även en patient som inte klagar på smärtgraden, ökas ofta dosen på för att nå full smärtfrihet.
Då känns det lite avigt att gå tillbaka till att 'hästen reser sig när det gör mindre ont', när vi talar om ett flyktdjur med en extrem instinkt att inte bli lejonmat. Dvs när en häst lägger sig av smärta upplever den en smärtgrad som skulle få de flesta människor att vråla efter morfin.
*Delvis KL*
Jag vet inte hur det är idag, men iaf för 5 - 6 år sen var det inte alls ovanligt i UK att hästar stod på ½ - 1 påse butta dagligdags (och reds etc) för just strålbenshälta, spatt, artros osv.
Dvs lite samma sätt som det är inom humanvården, kan man inte laga får man lindra. I hundvärlden är det ju inte ovanligt med samma sak heller för t ex artroshundar.
Nu brukar ju förvisso biverkningar hänga samman med dos också, samtidigt så just med NSAID så retar det ju ändå dagligen magen även i mindre dos.
Jag minns jag reagerade på det där när jag för 15 år sen eller nåt började läsa engelska hästtidningar. Minns jag förfasades då, då det var så olikt hur vi i Sverige resonerade/resonerar kring häst. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det idag, jag är tudelad. Men hur mycket av det som är 'gammal hävd' och bara för det gäller häst som vi sas använder på ett annat sätt en t ex en sällskapshund, det vet jag inte. Jag skulle inte ha problem ha en artroshund på låg dos NSAID dagligen i X år sålänge hunden mådde bra och blev smärtfri av det. Samma sak på häst känns dock inte riktigt lika, men jag kan inte riktigt motivera varför.
Hela smärtstillardebatten blir intressant om man hela tiden byter ut ordet häst mot människa. Det går inte jämföra rakt av, människor kan förstå konsekvenser och ordinationer om att ta det lugnt på ett annat sätt. Men ingen tänker ju tanken att inte smärtlindra folk. Och inom hmansjukvården har man förvisso gått ifrån att bara dölja symptom (t ex kortisoninjektioner i tennisarmbåge, utan att ta reda på varför det blivit tennisarmbåge), men samtidigt gått mot ett ÖKAT smärtstillande. Både efter operationer etc, och vid skador. Helt enkelt då kronisk (= icke akut) smärta visat sig ha väldigt stora effekter. Så även en patient som inte klagar på smärtgraden, ökas ofta dosen på för att nå full smärtfrihet.
Då känns det lite avigt att gå tillbaka till att 'hästen reser sig när det gör mindre ont', när vi talar om ett flyktdjur med en extrem instinkt att inte bli lejonmat. Dvs när en häst lägger sig av smärta upplever den en smärtgrad som skulle få de flesta människor att vråla efter morfin.
. Därför brukar jag köra en enkel variant med två hinder på långsidan, en hink med gott i efteråt och sen en medhjälpare. 
