Sv: Fångtråd del 4
Kastar mig in i fångtråden efter att ha läst noggrant hela sommaren. Hoppas ni orkar vara bollplank med mig också...
Två av mina hästar har åkt på fång i sommar.
Först att insjukna var min arabvalack på 6 år, normalhull, långsamt invand på gammal ogödslad äng. Hittade honom i hagen den 26/6 starkt smärtpåverkad. Vi var fyra stycken för att öht få in honom. Ringde vet som kom ut och först misstänkte neurologiska problem eftersom han varken stod i fångställning, hade bara mycket svag puls fram, ingen feber (38,6 stekhett ute) och var väldigt vinglig bak. Till slut bestämde hon sig för att det var fång iallafall, vilket visat sig vara riktigt senare genom fångränder.
Kylda ben, butta och boxvila ordinerades. Han var mycket dålig under kvällen och låg även ner under natten när jag tittade till honom. Men nästa morgon när jag kom ner möttes jag av en mycket pigg häst som rörde sig obehindrat och såg ut som "Tjena matte, vad ska vi göra idag? Racer i skogen?"
Tio dagars butta och ytterligare en veckas boxvila efter kurens slut. Sedan släpptes han på vets inrådan ut i totalt nergnagd boxhage och fodrades med enbart hö. Han var också avskodd och fångverkad så fort han var smärtfri.
Efter två veckor ungefär i sjukhage började han pulsa svagt igen. Fortfarande smärtfri och rörde sig obehindrat på alla underlag, även i vändningar men jag stoppade omgående in honom i boxen igen. I detta skedet kontaktades annan veterinär eftersom jag tyckte att jag fick så vaga och oklara svar på alla de frågor som en orolig fånghästägare har av den första veterinären. Fick dessutom så konstiga ordinationer till fånghäst två.
Ny buttakur på tio dagar och ytterligare boxvila. From 28/8 går han ute i grushage på 5x10 meter och är skodd med silikon, sula och överrullningssko.
Är nu helt pulsfri och har varit sedan dag 2 på andra buttakuren. Rör sig obehindrat i både skritt och trav. I samband med veterinärbytet röntgades han och hade ytterst små förändringar i framhovarna. Det var så lite att det gick enligt vet inte att mäta i grader.
Den andra hästen är dotterns urvuxna russ. Ett sto på 10 år, tjock, samma invänjning på bete som araben. Eftersom man i sin fångest bevakar hästarna hårdare än vad Pentagon är så hann hon aldrig få något "anfall". Märkte bara att hon var aningens kortare i steget, lite tassig liksom och en väldigt svag puls fram. Åkte in på box i ett huj och kylning av ben. Kontaktade veterinär (ettan) som ansåg det vara onödigt med butta då hon hade så lindriga symptom. Ifrågasatte detta tre gånger under den kommande veckan då ingen förbättring infann sig. Jag tyckte att hon skulle ha butta för den antiinflammatoriska effekten även om hon inte hade ont.
Så ny veterinär kontaktades i detta skedet. Även denna häst röntgades och veterinären så ut så här
. Hovbenssänkning så att hovbensspetsen var bara millimeter från sulan. Detta är enligt vet gamla skador från tidigare i livet och vi har inte haft en aning.......Omgående skoning med silikon och sulor och så skall hon vara skodd resten av livet.
10 dagars butta och boxvila fram till 28/8 sedan grushage tillsammans med araben.
I dagsläget går de alltså i grushage båda två och är både smärt och pulsfria. Så långt allt väl. Kan ju säga att araben höll på att bli knäpp till slut på boxvilan och vårat stall blev väldigt välbävrat. Flisorna rök och det gick åt många brädor sista veckan. Detta med en häst som aldrig gnagt på något innan. Påhittig är han också vad gäller att hitta nya ställen att bävra på när de gamla blivit beslagna med plåt.
Enligt veterinären skall nu araben börja promenera 10 minuter per dag som skall ökas succesivt med 10 minuter per vecka. Han skall också vänjas in på gräs med samma tidsintervall som promenaderna. Enligt henne är det bättre att vänja in gräs nu under hösten så att han kan få gå i större hage under vintern. Hon anser också att det är bättre att vänja in nu då gräset är mycket "farligare" i vår. Helst överväxt bete, ej kortare än 20 cm och inte beta på morgonen eller kvällen. Hålla borta från bete två dygn efter regn om det varit soligt en längre period och likadant om det kommer sol efter längre regnperiod. Likaså efter första nattfrosten.
Då jag ifrågasatte den tidiga igångsättningen och refererade till info jag hittat på nätet att vila 9-12 månader vid rotationer menade hon att det var så mikroskopiska förändringar att det skulle vara bättre för hästen att röra sig lite grann så att blodgenomströmningen i hovarna fungerar som den ska. Och att den mentala stimulansen skall göra att han busar mindre i hagen.
När promenaderna är 50-60 minuter ska jag börja skritta honom uppsuttet och efter att ha gjort det i ytterligar två månader skall jag lägga in korta travpass som ökas under två månader för att sedan lägga in galoppen på samma vis.
Russet ska vila totalt i ytterligare en månad, fortsätta banta, för att sedan promeneras igång på samma vis som araben. Inget gräs på en månad heller och sedan vänjas in sakta likadant. Ok att börja köra efter att hon går promenader på 50-60 minuter. Ingen trav på två månader.
Så jag har börjat promenera araben men jag fegar. Förra veckan gick jag 5 minuter och 5 minuters gräs. I förrgår ökade jag till 10 minuter vardera. Men jag är kapitalt livrädd för bakslag igen. Hitills har det dock inte påverkat varken puls, värme eller annat.
Det är inte det att jag litar på veterinären. Hon har gott rykte bland hästfolk här omkring och är inte rädd för att rådfråga andra. Inför sitt återbesök när hästarna gick av buttakuren hade hon även varit i kontakt med klinikhovslagare för att dubbelkolla att hon gav rätt rehabråd till mig.
Men jag vill absolut inte stressa fram en igångsättning och sedan få en sjuk eller ännu värre obrukbar häst i framtiden. Araben är mig otroligt kär, hästen jag letat efter hela livet. Vi står varann väldigt nära.
Men samme arab är också en otroligt energiskt och stimulanskrävande häst. Hur mycket jag än försöker att vara i stallet och aktivera så gott det går med trickträning, bollar, hinkar, handukar osv så märker jag ju hur lycklig han är att få komma av gårdsplanen. Lite väl lycklig kanske för det är som att gå med en väldigt stark och muskulös heliumballong i grimskaft
. Och då vill jag ju absolut inte missunna honom dessa minuter av lycka på dygnet om det inte innebär en abslolut risk för honom. Och visst har hon rätt i det hon säger, han leker mindre rodeo i sin lilla ruta nu.
Russet är annorlunda, för henne är livet helt ok i stillhet. Bara hon får sin mat mellan varven så är hon glad och nöjd. Där känner jag inte alls samma dåliga samvete som jag gör med araben. Är inte heller så orolig för framtida prognos för har hon kunnat leva med så grava förändringar tidigare bör hon hålla för ett gårdsliv i framtiden också enligt vet. Extra passning och hålla henne slank i framtiden så bör det funka ok eftersom hon inte alls var så illa däran som araben.
Så om ni orkat kämpa er igenom denna roman, vad har ni för funderingar? Ska jag gå på vets inrådan och fortsätta med våra små promenader och öka långsamt eller ska jag gå på min skräck för bakslag och låta bli.
Till sist, jag beundrar er alla för ert engagemang och uthållighet i att göra ert bästa för hästen och att hitta svar på alla dessa frågor som uppkommer. Jag har under sommaren funnit många svar och tröst i fångtrådarna och har full förståelse nu för vad "fångest" är för åkomma som drabbar hästägarna som en följdsjukdom.
