Sv: Fångtråd del 4
De har dessutom snävat till besökstiderna rejält sen MRSA-smittan. Såg det i förbifarten på inskrivningsmeddelandet jag skrev på (det som går ut på att de tar inget ansvar för någonting, och jag förbinder mig att betala allting *s*) att de normalt inte tar emot besök. Läskigt..
K stod ju i nästan 3 v på Ultuna, jag jobbar ju nära så jag var där var och varannan dag. Hon mådde prima, och även hon fick ju tonvis med beröm hur snäll och lugn och fin hon var. Jag bara tackade och log jag. Hon VAR jättefin och lugn och snäll - hon var nämligen dräktig. De hade ringt och grinat om hon inte varit det, då hon var en extrem boxvandrare (Been there, done that - de hann ringa en gång till på vägen och fråga om jag var framme snart..harkel).
Jag är inte så orolig för att han står på klinik så, han är en cool kille och rar och snäll, så går nog prima. Däremot, jag är väldigt kluven inför att han står på Ultuna. Jag gillar ju inte alls Ultuna egentligen, och sen vad de gjorde mot Kele så svor jag ju på att aldrig ställa häst på Ultuna om det inte bokstavligt talat gäller livet. Ni som minns vet vilken ångest jag hade för att ev behöva åka in på Ultuna med Lillen när magen pajade pga buttan. Så, så känns det inte alls bra, men försöker trösta mig med att de bara inte kan tabba till något med Disse, mer mönsterpatient finns det nog inte, och han har inga 'specialbehov' mer än vattenhink heller. (Kele var ju dammallergiker och detta på den tiden innan Ultuna hade silage, och så var hon paniskt stickrädd.)
Men, tycker de kan riiinga snart, och berätta vad de hittat - helst. Ringer de och säger de hittar inget kommer jag bli fyra år, stampa med foten och tycka att 'jag VÄGRAR ta hem honom förrän ni lagat honom'..eller jag kommer göra det i tanken iaf.. Tänkt en hel del på vad fasiken gör man om de inte hittar något fel? Om de undersöker i 'båda ändarna', inte hittar något på gastroskopin, inte hittar något knas på blodproverna etc?
Får jag önska står han kvar minst till imorgon dock om de inte hittar något, jag skulle gärna vilja att han verkligen var igång och åt innan han kom hem, annars känns risken för en repris stor. Och kanske om de har honom kvar och han börjar äta lite men bara sådär lite som både förr gången och nu sist hemma, att de kan få se de både beteendet (vill ha men äter ej) och kolikanfallen själva och bli klokare? Ironiskt, men det jag fruktar allra mest är inte 'du, vi gick ner i magen och det såg inte bra ut alls...', utan 'vi hittar inget fel på din häst, vi har gett honom pyttetussar mat och han äter de i alla fall, så du kan hämta honom nu, betala i kassan' typ.. Jag trodde ju vi löst det förra svängen, okej det var NSAIDutlöst magsår, behandlingen räckte och alla är nöjda och glada. Eller inte då visade det sig ju.. Och i fredags/lördags när han började trassla med maten så lyckades vi ju lura igång honom igen, och jag trodde igen att 'så, nu är det löst', men det höll ju inte heller mer än några dagar..
Så även om de får honom på rätt köl med ätandet men skickar hem utan diagnos känns det som det bara är att vänta på nästa gång
Och nu pladdrar jag.
Nä, nu är det e.m., nu kan de riiiinga..