Familjerätten

Gnist

Trådstartare
Hur funkar det?

Lång story lite halvkort så:

Min yngsta dotter fyller snart 14, hon har klart och tydligt sagt att hon vill inte bo med sin pappa längre, hon vill bo här och har tagit sitt pick och pack med sig hit och som bekant så har jag på rätt kort tid ändå roddat ihop min tvåa så hon fick eget rum med allt vad det innebär rent praktiskt och ekonomiskt när man har en snart 14-årig dotter som knappt ägde fler än 4-5 ombyten och typ inga personliga saker överhuvudtaget..

Hon har som bekant flyttat till mig, men nu har det kommit fram att han har inga planer alls på att "låta" henne bo här. Det tänker han minsann inte tillåta, vad hon själv vill är oväsentligt, jag tar ingen hänsyn till henne yada yada i all evinnerlighet.

Hur orkar man försöka diskutera och lösa något med en människa som redan bestämt sig för hur det ska bli och vägrar ta nån som helst hänsyn till vad dottern vill, vilket framgår klart och tydligt när jag pratat med honom? Jag har lyssnat på min dotter, tagit hänsyn till hennes vilja och vad hon har berättat om hur det är att bo med honom och hans "nya" och talat om att han kan inte tvinga henne att bo där om hon absolut inte vill och kommer givetvis att ta den fighten för hennes skull hur långt den än tar mig, men rent praktiskt då; familjerätten får ett samtal när de är tillbaka från semestern på måndag, men sen då? Vad händer då?

Han skriver inte på flyttanmälan, han tänker inte tillåta att hon börjar skolan här, han tillåter inte att barnbidraget förs över så det och underhållet kommer till mig och beter sig allmänt inte bra och jag förstår det inte, varför hålla på så? Hon är ju 14 år liksom och har vad jag vet massor att säga till om när det kommer till var och med vem hon vill bo så vad har han att vinna på att bete sig såhär, tror han att hon då är tvingad att flytta tillbaka, att han bara kan hämta henne som jag misstänker att planen är lagom till skolstarten?

Kände mest för att gnälla av mig lite då jag aldrig tjafsat om sånt där. Jag har skrivit på papper, låtit henne bo där för att hon ville det osv osv och jag tror i ärlighetens namn inte att det egentligen är pga att han så bums vill att hon bor där som han håller på som han gör utan mer troligt ser han en chans att jävlas med mig och vara vrång utan att fatta att det är faktiskt inte mig det drabbar egentligen utan dottern för när han pratar med henne så är det väldigt uppstyltat och det klingar väldigt fejk och falskt och jag ser ju på henne att hon tycker det är mest bara obekvämt och att det inte är så han är i normala fall.

Så vad kan jag förvänta mig händer när jag kontaktat familjerättssekreteraren här i kommunen på måndag när den är tillbaka från semestern?
 
Förmodligen vill dom träffa o prata med dottern i enrum till att börja med o sen ev ditt ex, om inte annat så för att tala om för honom att det kan han glömma. Mig veterligen så får barn f.o.m. 12 års ålder mer eller mindre alltid sin vilja fram.
 
Jo, så är det ju och tack och lov så är hon ju så pass stor nu som hon är, men jag tänker mig att även som 14-åring så kan det bli en jobbig process och känner att jag gärna hade vetat lite mer om själva gången från samtal till resultat.
 
Det du kan förvänta dig är råd om hur du ska hantera situationen. Tala med barn får familjerätten inte göra utan båda vårdnadshavarnas tillstånd om det inte finns synnerliga skäl, som uppdrag från domstol.
Man kan inte prata med barn hur som helst, det måste vara ett pågående ärende hos socialtjänsten, eftersom uppgifterna som kommit fram vid samtalet inte kan lagras hur som helst.

Lagen säger att man ska ta hänsyn till barnets ålder och mognad vad gäller hur mycket man lyssnar till barnets vilja. Tidigare var det rekommendationer att man började lyssna på dem då de var 12 år, men lagen ändrades 2006 med syftet att även yngre barn skulle få komma till tals. Nu som då kan inget barn välja helt och hållet förrän det blivit myndigt.

Mitt råd är att skicka en flyttanmälan som bara du skriver under. Folkbokföringen kommer då att kontakta er vårdnadshavare och undra varför inte pappan skrivit under. Man kommer att utreda var hon egentligen bor. Då lagen säger att man ska vara folkbokförd där man bor ändrar folkbokföringen i många fall barnets folkbokföringsadress mot en förälders vilja. Det här är en krock mellan folkbokföringslagen och föräldrabalken.
När folkbokföringsadressen ändrats kan du göra mycket men innan blir det svårt. T ex är ju din dotter skolpliktig och kommer att ges plats i en skola i närheten av folkbokföringsadressen om inte ni vårdnadshavare gjort ett aktivt val.

Ett annat alternativ för dig är att stämma honom på boendet i domstol, men den processen brukar ta minst ett år.
 
Mitt råd är att skicka en flyttanmälan som bara du skriver under. Folkbokföringen kommer då att kontakta er vårdnadshavare och undra varför inte pappan skrivit under. Man kommer att utreda var hon egentligen bor. Då lagen säger att man ska vara folkbokförd där man bor ändrar folkbokföringen i många fall barnets folkbokföringsadress mot en förälders vilja. Det här är en krock mellan folkbokföringslagen och föräldrabalken.
När folkbokföringsadressen ändrats kan du göra mycket men innan blir det svårt. T ex är ju din dotter skolpliktig och kommer att ges plats i en skola i närheten av folkbokföringsadressen om inte ni vårdnadshavare gjort ett aktivt val.
.

Det har jag gjort och jag tror det är en ca vecka kvar av tiden han har på sig att skriva under och returnera innan utredning påbörjas och jag tror ju att en utredning kommer att resultera i att hon blir folkbokförd här, har också varit i kontakt med försäkringskassan så att inte pengar betalas ut åt honom så länge det här pågår, för det är här hon bor, här hon har alla sina saker och hon har som sagt inga planer på att flytta dit igen.

Hade helst sluppit sånt här tjafsande, men som det ser ut så kommer jag inte undan det och hans idé är att vi ska gå i familjerådgivning för att ha nån som "medlar" så vi kan komma överens, dvs tills han får mig att tycka som han och det kommer jag ju fråga familjerättssekreteraren om sånt går att få hjälp med via dem på något vis, för jag tänker mig att de som jobbar med sånt här är avsevärt bättre på att upplysa om fakta och inte komma med tyckanden.

Jag har som sagt inga problem att diskutera saken, men dels så anser han att hans nya fru har lika mycket att säga till om i frågan och jag anser att hon ska överhuvudtaget inte vara med och diskutera dottern, var hon ska bo osv och dels så har han redan bestämt sig för att saker och ting ska bli som han vill och är därmed totalt oemottaglig för några som helst argument och bemöter oavsett vad man säger allt med att "hon ska inte flytta" och "du kan inte bestämma det" så på det sistnämnda svarade jag att det kan inte han heller eftersom vi har gemensam vårdnad, vilket inte togs emot väl alls, för han har ju redan bestämt sig och då ska det bli så. I hans värld finns inget annat alternativ än att få som han vill oavsett konsekvenser det får för andra tyvärr.
 
Familjerätten kan erbjuda samarbetssamtal där ni kan prata om ert föräldraskap. På familjerådgivningen pratar man om relationen mellan er som vuxna. Om han tror att någon ka tala om för dig att du har fel och han har rätt blir han nog besviken. Har flera gånger haft samarbetssamtal där en av föräldrarna haft sådana förväntningar, och blivit väldigt besviken när denne istället fått sin inställning ifrågasatt.

Jag håller med dig om att nya frun absolut inte har lika mycket att säga till om som ni föräldrar. Hon kan få ha en åsikt men hur mycket man ska lyssna på den är något helt annat.
 
Familjerätten kan erbjuda samarbetssamtal där ni kan prata om ert föräldraskap. På familjerådgivningen pratar man om relationen mellan er som vuxna.

Familjerätten it is then, för han och jag har ingen relation what so ever, vi har delad vårdnad om ett gemensamt omyndigt barn där han vill (och tror att han kan) ensam diktera villkoren och bestämma allt. Och i min värld så har faktiskt hans nya noll och inget att säga till om när det kommer till var dottern ska bo och gå i skola, precis som mannen jag träffar har noll och inget att säga till om i den frågan.
 
@Görel wow, du har verkligen ett intressant jobb. Jag har hela tiden skrotat den utbildningen för jag tänkt att den inte är nåt för mig men ju mer jag läser desto mer funderar jag på om det kan vara nåt ändå.

Förlåt för ot, lycka till ts!
 
@Görel wow, du har verkligen ett intressant jobb. Jag har hela tiden skrotat den utbildningen för jag tänkt att den inte är nåt för mig men ju mer jag läser desto mer funderar jag på om det kan vara nåt ändå.

Förlåt för ot, lycka till ts!

Jag jobbar inte med det längre, slutade efter sju år för jag inte tyckte det var någon utmaning längre. Men jag försöker att hänga med i utvecklingen så att jag behåller kompetensen :)
 
Jag jobbar inte med det längre, slutade efter sju år för jag inte tyckte det var någon utmaning längre. Men jag försöker att hänga med i utvecklingen så att jag behåller kompetensen :)
Ja det kan jag förstå. Har mest tyckt att det mesta inom ämnet låter ganska trist men jag har ju även sett vissa ärenden från andra sidan så att säga och från det hållet sett verkar det inte alls lika intressant och givande som när du berättar det. Kanske för att det är för lite bredd på de ärendena jag hört om.
 
Påtalade för honom igår när han ringde att familjerådgivning som han menar vi ska gå på känns rätt så meningslöst. Vi är ingen familj och vi har ingen relation what so ever vare sig nu eller i framtiden, så jag anser att familjeenheten som har bra på fötterna i kunskap angående vårdnadsfrågor är rätt instans. Fick ett mummel till svar och sen *klick* :meh:

Moget värre, men det är hans val. Jag har pratat med familjeenheten här i stan där jag och dottern bor och det är den vägen jag går, vilket han hade fått info om igår om han inte hade klickat bort mig när jag inte sa vad han ville höra..

Tröttsamma människa :yuck:
 
Påtalade för honom igår när han ringde att familjerådgivning som han menar vi ska gå på känns rätt så meningslöst. Vi är ingen familj och vi har ingen relation what so ever vare sig nu eller i framtiden, så jag anser att familjeenheten som har bra på fötterna i kunskap angående vårdnadsfrågor är rätt instans. Fick ett mummel till svar och sen *klick* :meh:

Moget värre, men det är hans val. Jag har pratat med familjeenheten här i stan där jag och dottern bor och det är den vägen jag går, vilket han hade fått info om igår om han inte hade klickat bort mig när jag inte sa vad han ville höra..

Tröttsamma människa :yuck:
Just familjerådgivningen behöver inte vara fel. En stor del av rådgivningen brukar ofta vara att hitta ett sätt för parterna att kommunicera på. Här i Kungsbacka behöver man inte vara familj i den bemärkelsen utan det riktar sig även mot folk som håller på/har separerat och som har problem :)
 
Just familjerådgivningen behöver inte vara fel. En stor del av rådgivningen brukar ofta vara att hitta ett sätt för parterna att kommunicera på. Här i Kungsbacka behöver man inte vara familj i den bemärkelsen utan det riktar sig även mot folk som håller på/har separerat och som har problem :)

Vi gick isär för 4 år sedan, har sedan dess inte haft, har ingen och kommer aldrig att ha nån relation oss emellan och jag har inga problem med att kommunicera med honom uppenbarligen eftersom det funkat smärtfritt de 4 år dottern bott där, men när det kommer till vårdnaden så tror han ändå att han ensam kan bestämma över både mig och dottern och det kan ingen familjerådgivning i världen få honom att inse att så inte är fallet.

Lika bra att ta det via familjeenheten och deras samarbetssamtal, för inte ens han kan neka till att de vet mer i just vårdnadsfrågor, eller jo kan kan han ju, men troligare att polletten trillar ner där än på en familjerådgivning där hans nya fru ska sitta med och lägga sig i, för det ska hon enligt honom och min åsikt i det fallet är glasklar: Hon har inget alls överhuvudtaget att säga till om när det kommer till vårdnaden av vår dotter!

Det är för mig en vårdnadsfråga och inte en relationsfråga helt enkelt och det enda han gör är att fördröja det oundvikliga och det spelet är jag inte intresserad av att deltaga i, för det blir dottern och ingen annan som sitter i kläm under tiden som han förhalar.
 
Vi gick isär för 4 år sedan, har sedan dess inte haft, har ingen och kommer aldrig att ha nån relation oss emellan och jag har inga problem med att kommunicera med honom uppenbarligen eftersom det funkat smärtfritt de 4 år dottern bott där, men när det kommer till vårdnaden så tror han ändå att han ensam kan bestämma över både mig och dottern och det kan ingen familjerådgivning i världen få honom att inse att så inte är fallet.

Lika bra att ta det via familjeenheten och deras samarbetssamtal, för inte ens han kan neka till att de vet mer i just vårdnadsfrågor, eller jo kan kan han ju, men troligare att polletten trillar ner där än på en familjerådgivning där hans nya fru ska sitta med och lägga sig i, för det ska hon enligt honom och min åsikt i det fallet är glasklar: Hon har inget alls överhuvudtaget att säga till om när det kommer till vårdnaden av vår dotter!

Det är för mig en vårdnadsfråga och inte en relationsfråga helt enkelt och det enda han gör är att fördröja det oundvikliga och det spelet är jag inte intresserad av att deltaga i, för det blir dottern och ingen annan som sitter i kläm under tiden som han förhalar.
Jag menade inte att ni skulle göra det istället för familjeenheten utan snarare samtidigt.

Helt friktionsfritt verkar ju inte eran kommunikation vara och kanske kan han få en aha-upplevelse när det kommer till hur han (inte) kommunicerar med dig.

(försöker inte på något sätt övertyga dig, men många tror att familjerådgivningen bara är till för familjen men de finns till där även när man inte är en familj längre :))
 
Helt friktionsfritt verkar ju inte eran kommunikation vara

Det har ju blivit nu när dottern inte längre vill bo där. Före det, dvs när han fick som han ville och jag skrev under de papper som skulle skrivas under utan gnäll, utan att dra ut på tiden, utan att tjafsa (dvs betedde mig som en normal vuxen människa) osv så fanns ju inget för honom att stöka på med :grin:
 
Familjerådgivningen tar i första hand upp relationen mellan de vuxna, sedan betyder inte relation bara en kärleksrelation, medan samarbetssamtal fokuserar på föräldrarollen och samarbetet kring barnen.
Jag har jobbat med samarbetssamtal i många år, och har även en viss utbildning i familjerådgivning.
 
Hmm, mitt ex och hans nya har haft en del lattjolajban för sig (läs betett sig så jag fått migrän)och bland annat kläckt ur sig till den äldre dottern att han minsann har rätt att komma och hämta den yngre härifrån när han vill O_o Det har han såklart ingen rätt till, men det gör mig väldigt obekväm att låta henne träffa sin pappa i helgen, för han tänker komma på besök och vill ta henne till ett café för att "prata". Hon vill inte alls vara ensam med honom då hon inte mår bra av hur han beter sig när han är arg, för arg är han oavsett hur han försöker dölja det och han är lika genomskinlig som glas när det kommer till sånt där så nått cafébesök lär det inte bli tal om, om inte jag får vistas i lokalen. Behöver inte sitta vid samma bord eller så, men hon vill känna att hon inte är ensam och det anser jag att han faktiskt borde respektera, för jag tänker inte tvinga henne till en sådan "pratstund" med honom på tu man hand (fast jag misstänker att hans ex kommer att sitta där och vänta på dem :meh:

Blir således ett samtal till familjeenheten i morgon förmiddag för rådfrågning om hur jag ska hantera denna nya info och den situation som uppstått på bästa sätt!
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 818
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Jag vill börja med att be dig som upptäcker att du känner mig antingen slutar läsa eller berättar för mig att du läser... Det är ingen...
17 18 19
Svar
369
· Visningar
33 220
Senast: ako
·
Äldre Kanske onödig tråd, men måste få lite lugn i själen. Mår dåligt över att ta konflikter med folk som jag tycker bra om. Har vansinniga...
Svar
5
· Visningar
1 299
Senast: gulan
·
Skola & Jobb Jag avundas människor som bara "vet" vad de ska göra i resten av livet från stunden de lämnat gymnasiet. När jag själv slutade gymnasiet...
Svar
6
· Visningar
2 416
Senast: Wonna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp