Familj med någon som är borta mycket?

[vemsomhelst123]

Men varför skulle du inte kunna leva med om han byter jobb? Vore det jag skulle jag inte kunna leva med att han INTE gjorde det, men verkligen inte motsatsen.

Men det verkar ju som att du ser problemet med att han själv inte tar upp att han skulle behöva byta jobb. (Däremot säger han alltså att han vill ha barn. Fan så irriterad jag skulle bli.)

Klart jag skulle kunna leva med det. Men jag skulle aldrig acceptera att någon krävde att jag gjorde det. Det är rätt dubbelt. Det känns som om han borde byta jobb bara för att han är man, men o han inte byter tvingas ju jag byta. Och som @Fritidsryttare skrev, det är kanske en speciell typ som jobbar på det viset. Han har aldrig varit i land som vuxen. Och det finns ju också en anledning till att vi båda två inte har haft speciellt mkt seriösa relationer, vi är båda såna där eviga singlar som folk aldrig riktigt förstår varför vi är det, vi är extremt lika i våran rastlöshet, hade vi varit bra på att stanna i saker hade vi ju aldrig träffats. Samtidigt som det är så märkligt att träffa en människa där man från dag 1 bara känner att "this is it- jag är hemma".

Som sagt, mkt att fundera på. Jag ser helt klart problem med hans jobb, utifrån ett barnperspektiv. Utifrån ett vuxenperspektiv känns det som att de skulle räcka med att flytta hem så är saken biff och jag kan få avlastning. Men så enkelt är det ju inte.

 

[Petruska]

Klart jag skulle kunna leva med det. Men jag skulle aldrig acceptera att någon krävde att jag gjorde det. Det är rätt dubbelt. Det känns som om han borde byta jobb bara för att han är man, men o han inte byter tvingas ju jag byta. Och som @Fritidsryttare skrev, det är kanske en speciell typ som jobbar på det viset. Han har aldrig varit i land som vuxen. Och det finns ju också en anledning till att vi båda två inte har haft speciellt mkt seriösa relationer, vi är båda såna där eviga singlar som folk aldrig riktigt förstår varför vi är det, vi är extremt lika i våran rastlöshet, hade vi varit bra på att stanna i saker hade vi ju aldrig träffats. Samtidigt som det är så märkligt att träffa en människa där man från dag 1 bara känner att "this is it- jag är hemma".

Som sagt, mkt att fundera på. Jag ser helt klart problem med hans jobb, utifrån ett barnperspektiv. Utifrån ett vuxenperspektiv känns det som att de skulle räcka med att flytta hem så är saken biff och jag kan få avlastning. Men så enkelt är det ju inte.

Jag skulle inte se det som att jag krävde att han bytte jobb, i dina kläder. Det är ju inte alls vad saken handlar om. Men om han faktiskt vill ha barn, så är det ju rimligt att anta att han har en plan för barnets passning och skötsel samt för sitt eget föräldraskap. Om den planen innefattar att han är borta hälften av tiden och då förlitar sig helt på dig, så är det ju han som kräver saker av dig. Gör han det utan att blinka, bara så där?

Att förvänta sig att någon som vill ha barn också tänker sig att ta hand om det, är ju inte att kräva något. Vill han inte ta hand om barnet, så verkar ju barn inte vara en särskilt bra idé i hans fall.

Sen tänker jag att det inte är så dramatiskt att låta bli att få barn. Men där är man ju olika.

 

[mandalaki]

Klart jag skulle kunna leva med det. Men jag skulle aldrig acceptera att någon krävde att jag gjorde det. Det är rätt dubbelt. Det känns som om han borde byta jobb bara för att han är man, men o han inte byter tvingas ju jag byta.

Jaha, är du också borta fyra veckor i stöten? Det är pga att han är ute på jobb så mycket som han behöver byta, naturligtvis. Inte för att han är man.

 

[ptr]

Var en intervju med en kvinnlig sjökapten för ett antal år sen - kan kanske vara värt att lyssna på om någon vänlig själ kan hjälpa till att hitta den.
Det var just om att ha barn i kombination med att ligga borta på jobb.

 

[mandalaki]

Var en intervju med en kvinnlig sjökapten för ett antal år sen - kan kanske vara värt att lyssna på om någon vänlig själ kan hjälpa till att hitta den.
Det var just om att ha barn i kombination med att ligga borta på jobb.

Herregud så typiskt. Varför frågade de inte en manlig sjökapten

 

[ptr]

Herregud så typiskt. Varför frågade de inte en manlig sjökapten

Säkert möjligt de gjort med, men denna gav en vettig syn på det hela hur just de förhöll sig till det. Är väl inget att köra huvudet i väggen för!

 

[mandalaki]

Säkert möjligt de gjort med, men denna gav en vettig syn på det hela hur just de förhöll sig till det. Är väl inget att köra huvudet i väggen för!

Jag kör huvudet i väggen för att det är så typiskt att kvinnor får den frågan. Det kan gälla vd-ar, politiker, vadsomhelst. Män inom de sektorerna får inte frågan om hur de kombinerar yrkeslivet med barn, men kvinnor får det.

Så

 

[Emtherlia]

Det känns som om han borde byta jobb bara för att han är man, men o han inte byter tvingas ju jag byta.

Hur menar du då? Han borde byta jobb pga jobbet, inte pga hans kön, har någon hävdat något annat?

När jag läser dina svar så får jag känslan över att du egentligen inte vill höra det många säger. Det känns som att du startade tråden för att få medhåll, inte för att få en objektiv syn på hur många ser det ur bl.a barnperspektiv.

Och det känns lite konstigt att du skapade ett anonymt nick för att inte skada din trovärdighet i andra trådar, bara det säger mig att du egentligen vet att det inte är optimalt för varken barn eller jämställdhet att skaffa barn med någon som är borta i så långa perioder, men det verkar liksom sekundärt för dig?

 

[hoppsann]

Ja det är väl lite så jag tänker. Min pappa var borta rätt mkt när jag var liten, vet inte om det satt några spår, men han var ju aldrig borta så länge. Max en vecka.

Jag har många vänner som jobbar till sjöss.
I en familj som väntade tillökning med sitt första gemensamma barn, bestämde de sig för att mannen (i det här fallet) skulle gå i land och jobba med liknande uppgifter och vara hemma varje kväll. Det var mannen som önskade det.
Efter ett år fick mannen ett ultimatum av frun: - Gå till sjöss igen, eller fixa annat boende!
Det blev bara kaos och sura miner när han var hemma.
Han fick mycket mindre tid med familjen, och när han var hemma varje dag, blev alla rutiner förskjutna. Han kom t.ex. hem sent, så ungarna vaknade när han kom hem, eller ville vara vakna till han kom hem o.s.v.
Han gick till sjöss igen.
Det här är i alla fall 15 år sedan och de är fortfarande lika förälskade.

Jag ser bara fördelar att jobba 4/4v utom just vid en förlossningssituation kanske.
Man har full service halva tiden och ger full service halva tiden. Och hinner dessutom längta efter sin partner.

 

[stjarnhimmel]

Säkert möjligt de gjort med, men denna gav en vettig syn på det hela hur just de förhöll sig till det. Är väl inget att köra huvudet i väggen för!

Det handlar väl om att det känns rätt typiskt att det är kvinnor som ska fundera kring hur det ska fungera med barn. Min erfarenhet är att det är många män som oavsett jobb säger "att det ordnar sig nog, det löser sig." Jag ser sällan män som är projektledare för familjen och tar upp diskussionen om hur pusslet ska fungera. Sen ser jag män som förstås är med sina barn men oftast verkar kvinnor fundera mer kring situationen. Och jag tror att det vore bra om män också börjar tänka på hur det ska fungera.

 

[stjarnhimmel]

Jag har många vänner som jobbar till sjöss.
I en familj som väntade tillökning med sitt första gemensamma barn, bestämde de sig för att mannen (i det här fallet) skulle gå i land och jobba med liknande uppgifter och vara hemma varje kväll. Det var mannen som önskade det.
Efter ett år fick mannen ett ultimatum av frun: - Gå till sjöss igen, eller fixa annat boende!
Det blev bara kaos och sura miner när han var hemma.
Han fick mycket mindre tid med familjen, och när han var hemma varje dag, blev alla rutiner förskjutna. Han kom t.ex. hem sent, så ungarna vaknade när han kom hem, eller ville vara vakna till han kom hem o.s.v.
Det här är i alla fall 15 år sedan och de är fortfarande lika förälskade.

Jag ser bara fördelar att jobba 4/4v utom just vid en förlossningssituation kanske.
Man har full service halva tiden och ger full service halva tiden. Och hinner dessutom längta efter sin partner.

Varför kom han hem sent? Varför skaffade han ett jobb där han var borta fortfarande om han ville vara hemma? Vill man hämta på dagis och vara hemma mkt så bör man kanske fundera vilket jobb man väljer. I ditt exempel låter det som de levde enligt modellen att kvinnan skötte barn och hem och han var en bifigur?

 

[ptr]

Jag kör huvudet i väggen för att det är så typiskt att kvinnor får den frågan. Det kan gälla vd-ar, politiker, vadsomhelst. Män inom de sektorerna får inte frågan om hur de kombinerar yrkeslivet med barn, men kvinnor får det.

Så

Det är möjligt att det är så. Eller så är det att de svar som fås är mera intressanta och värda att lyftas fram. Eller så skulle samma svar från en man anses dåligt på något vis.

Om det nu är männen som har fel inställning till detta, då är det ingen mening att fråga dem, de gör ju fel i alla fall. Varför då inte lyssna på en kvinna som onekligen var i karriären och höra hur deras familj löst det. Varför skulle det exemplet inte kunna vara något som ger något. Eller är det för att hon är kvinna och får en sådan fråga så skulle svaret vara värdelöst?
Det kan lika gärna hänga ihop med vem som intervjuade, eller vad det var för anledning till intervjun.

 

[Fritidsryttare]

Jag har många vänner som jobbar till sjöss.
I en familj som väntade tillökning med sitt första gemensamma barn, bestämde de sig för att mannen (i det här fallet) skulle gå i land och jobba med liknande uppgifter och vara hemma varje kväll. Det var mannen som önskade det.
Efter ett år fick mannen ett ultimatum av frun: - Gå till sjöss igen, eller fixa annat boende!
Det blev bara kaos och sura miner när han var hemma.
Han fick mycket mindre tid med familjen, och när han var hemma varje dag, blev alla rutiner förskjutna. Han kom t.ex. hem sent, så ungarna vaknade när han kom hem, eller ville vara vakna till han kom hem o.s.v.
Han gick till sjöss igen.
Det här är i alla fall 15 år sedan och de är fortfarande lika förälskade.

Jag ser bara fördelar att jobba 4/4v utom just vid en förlossningssituation kanske.
Man har full service halva tiden och ger full service halva tiden. Och hinner dessutom längta efter sin partner.

Stor igenkänningsfaktor på detta inlägget. Jag tror inte jag hade pallat om min karl var hemma året runt, just för att jag har mina rutiner och en väl fungerande vardag när han är borta. När han kommer hem ruckas rutinerna, och det är helt OK ett tag, men jag hade blivit tokig att ha det så hela tiden just eftersom jag sköter hushållet på mitt sätt och det går bra. Misstänker att det är ganska symptomatiskt i denna typen av hushåll där den ena ligger ute mycket. (Detta inlägget berör inte just barndelen när det kommer till att vara ihop med en sjöman, men det beskriver rätt bra hur det fungerar i övrigt).

 

[mandalaki]

Det är möjligt att det är så. Eller så är det att de svar som fås är mera intressanta och värda att lyftas fram. Eller så skulle samma svar från en man anses dåligt på något vis.

Om det nu är männen som har fel inställning till detta, då är det ingen mening att fråga dem, de gör ju fel i alla fall. Varför då inte lyssna på en kvinna som onekligen var i karriären och höra hur deras familj löst det. Varför skulle det exemplet inte kunna vara något som ger något. Eller är det för att hon är kvinna och får en sådan fråga så skulle svaret vara värdelöst?
Det kan lika gärna hänga ihop med vem som intervjuade, eller vad det var för anledning till intervjun.

Jag reagerar på det generella i ditt exempel. Alltså att det inte bara gäller den intervjupersonen, utan intervjupersoner generellt. Och där är det där med barnfrågan till kvinnor ett känt problem. T ex på Dagens Industris redaktion, som ständigt intervjuar makthavare, utgick för några år sedan ett förbud mot att ställa barnfrågan till kvinnor. Just för att man hamnar i könsfällan när man gör det.

Dock har det där blivit lite bättre på senare år. Och många kvinnliga intervjupersoner har också lärt sig att säga "skulle du ställa den frågan till en man?" när de får liknande frågor.

 

[mandalaki]

Jag har många vänner som jobbar till sjöss.
I en familj som väntade tillökning med sitt första gemensamma barn, bestämde de sig för att mannen (i det här fallet) skulle gå i land och jobba med liknande uppgifter och vara hemma varje kväll. Det var mannen som önskade det.
Efter ett år fick mannen ett ultimatum av frun: - Gå till sjöss igen, eller fixa annat boende!
Det blev bara kaos och sura miner när han var hemma.
Han fick mycket mindre tid med familjen, och när han var hemma varje dag, blev alla rutiner förskjutna. Han kom t.ex. hem sent, så ungarna vaknade när han kom hem, eller ville vara vakna till han kom hem o.s.v.
Han gick till sjöss igen.
Det här är i alla fall 15 år sedan och de är fortfarande lika förälskade.

Jag ser bara fördelar att jobba 4/4v utom just vid en förlossningssituation kanske.
Man har full service halva tiden och ger full service halva tiden. Och hinner dessutom längta efter sin partner.

Så argumentet för att kvinnan ska dra hela hemprojektet är att mannen inte funkar när han är hemma?

Det låter lika uppåt väggarna som när en bukefalist, för många år sedan, tyckte att det var bra att kvinnan tog hela föräldraledigheten för att en del män misshandlar sina barn.

 

[Imogen]

Jag har många vänner som jobbar till sjöss.
I en familj som väntade tillökning med sitt första gemensamma barn, bestämde de sig för att mannen (i det här fallet) skulle gå i land och jobba med liknande uppgifter och vara hemma varje kväll. Det var mannen som önskade det.
Efter ett år fick mannen ett ultimatum av frun: - Gå till sjöss igen, eller fixa annat boende!
Det blev bara kaos och sura miner när han var hemma.
Han fick mycket mindre tid med familjen, och när han var hemma varje dag, blev alla rutiner förskjutna. Han kom t.ex. hem sent, så ungarna vaknade när han kom hem, eller ville vara vakna till han kom hem o.s.v.
Han gick till sjöss igen.
Det här är i alla fall 15 år sedan och de är fortfarande lika förälskade.

Jag ser bara fördelar att jobba 4/4v utom just vid en förlossningssituation kanske.
Man har full service halva tiden och ger full service halva tiden. Och hinner dessutom längta efter sin partner.

Så mannen skötte familjelivet så dåligt att det var lika bra att han höll sig borta?

Sen förstår inte jag hur det här med hur "Man har full service halva tiden och ger full service halva tiden" går till. De fyra veckorna när mannen är hemma så gör han ALLT? Hushållsarbete, hämta lämta, koll på läxor, köpa present till kalas, komma ihåg att gratta mormor på födelsedagen. Allt medan frun som precis gjort allt detta under fyra veckor "sitter på soffan" utan att lyfta ett finger? Jag har väldigt svårt att se hur det går till praktiskt..

Att man hinner längta efter sin partner är säkert jättebra för vissa. Men det är nog väldigt ont om barn som det är bra för att hinna längta efter sin pappa...

 

[mandalaki]

Att man hinner längta efter sin partner är säkert jättebra för vissa. Men det är nog väldigt ont om barn som det är bra för att hinna längta efter sin pappa...

Ja! Så bra.

 

[Mabuse]

Stor igenkänningsfaktor på detta inlägget. Jag tror inte jag hade pallat om min karl var hemma året runt, just för att jag har mina rutiner och en väl fungerande vardag när han är borta. När han kommer hem ruckas rutinerna, och det är helt OK ett tag, men jag hade blivit tokig att ha det så hela tiden just eftersom jag sköter hushållet på mitt sätt och det går bra. Misstänker att det är ganska symptomatiskt i denna typen av hushåll där den ena ligger ute mycket. (Detta inlägget berör inte just barndelen när det kommer till att vara ihop med en sjöman, men det beskriver rätt bra hur det fungerar i övrigt).

Det är väl just det många vill undvika? Jag vill inte ha en familj där vi har rutiner och en fungerande vardag som bygger på att den andre inte är där. Definitivt skulle jag inte vilja ha en familj, där deras vardag funkar bäst om jag håller mig borta, det skulle verkligen kännas ledsamt. Jag vill inte vara en störning i min egen familj.

Om poängen med att ha en familj och partner är att dela livet tillsammans, så vill man såklart ha en vardag där alla är med. Där ingen är en störning. Sen ska ju inte familjen stå och falla med någon av medlemmarna heller, men ändå att alla kan vara delaktiga i en fungerande vardag. Börjar familjen funka bättre utan mig skulle det för mig vara en varningslampa att man varit borta för mycket.

 

[stjarnhimmel]

Så argumentet för att kvinnan ska dra hela hemprojektet är att mannen inte funkar när han är hemma?

Det låter lika uppåt väggarna som när en bukefalist, för många år sedan, tyckte att det var bra att kvinnan tog hela föräldraledigheten för att en del män misshandlar sina barn.

Antingen är mannen borta en månad i taget eller så är han hemma och inget fungerar.
Det måste ju finnas andra alternativ..

 

[stjarnhimmel]

Det är väl just det många vill undvika? Jag vill inte ha en familj där vi har rutiner och en fungerande vardag som bygger på att den andre inte är där. Definitivt skulle jag inte vilja ha en familj, där deras vardag funkar bäst om jag håller mig borta, det skulle verkligen kännas ledsamt. Jag vill inte vara en störning i min egen familj.

Om poängen med att ha en familj och partner är att dela livet tillsammans, så vill man såklart ha en vardag där alla är med. Där ingen är en störning. Sen ska ju inte familjen stå och falla med någon av medlemmarna heller, men ändå att alla kan vara delaktiga i en fungerande vardag. Börjar familjen funka bättre utan mig skulle det för mig vara en varningslampa att man varit borta för mycket.

Bra skrivet.... Du formulerade mina tankar...