Det är väl det att jag anser att en väl utbildad och väl förberedd häst kan bära upp betslingen på ett sätt som inte skadar oavsett utrymme i munnen. Det handlar inte om bettet, det handlar om HUR det används och HUR hästen skolats till det och bara det, inte att det uppstår skador per automatik pga betslingen och utrymmet i munnen.
Angående kandaret håller jag med.
Håller helt med. Har aldrig träffat någon häst som inte kan ha bett heller. Trots att jag då själv främst rider bettlöst fast jag tävlar dressyr med bett. Det sitter inte i verktyget. Men för mig går det så mycket bättre i det bettlösa, för jag har fler träningstimmar i det.
Håller helt med. Har aldrig träffat någon häst som inte kan ha bett heller. Trots att jag då själv främst rider bettlöst fast jag tävlar dressyr med bett. Det sitter inte i verktyget. Men för mig går det så mycket bättre i det bettlösa, för jag har fler träningstimmar i det.
Men jag rider ju inte bettlöst för att jag tycker bett är ett problem utan för att det är ett så himla finurligt träningsredskap, i alla fall det verktyg (bosalen) som jag använder. Mycket finurligare än tränsbettet, med mer funktioner för "finlir" och närmare "stångkänsla" helt utan hävstångseffekt eller skarphet och mycket enklare att rida (och för hästen att förstå) enhandsfattning med tex. Men dom finesserna förstår man bara om man är insatt.
Ja och det är den kunskapen som är så viktig att skaffa sig. Jag rider också med kandar ibland, också mer likt den franska tekniken/modellen. Får väldigt mycket liknande känsla med kandaret som med bosalen, då är bosalen en väldigt enkel betsling i jämförelse så det handlar inte om skarphet utan om hur finurligt verktyget hjälper hästen förstå vad man vill och hur den ska anpassa sig.
Samtidigt så tänker jag så när jag tränar unghästar, eller hästar i största allmänhet, att det handlar inte om att förbereda dom för specifika miljöer/situationer bara, utan om att hjälpa hästen att hantera sin flyktinstinkt "förnuftigt" oavsett miljö/situation. Att den inte bara "agerar" på sin flyktinstinkt utan att den också "tänker till". Även att den känner sig trygg med mig som "ledsagare" så att jag kan visa den till rätta snabbt innan det spårar ur. Att vi känner varandra helt enkelt. Tack vare att vi hamnat i tillräckligt många "svåra" situationer tillsammans innan som vi rett ut tillsammans där och då. Att hästen "lär sig" hur den ska hantera sig själv när den blir stressad helt enkelt och att jag finns där och kan ge den ledtrådar så den kommer till sans snabbare. Det är det förberedelsen handlar om. Sen måste hästar få vara hästar, låt dom få reagera, men hjälp dom komma till sans och börja tänka istället för att bara agera. Ha en strategi för det som man övat på innan. Då blir det ingen katastrof.
Hoppar in i diskussionen:
@fio
Menar du alltså att domaren skulle missa en kass ryttare bara för att den har bettlöst i lätta klasser? Jag vill så inte tro det
Men du har missat poängen. Om dom vore så proffsiga och rutinerade skulle det väl inte se ut som det gör.
Läs mitt svar till @Novali01
Då har du blandat ihop mig med någon annan...jag har bara hävdat att bettskador är mycket mer vanliga (dokumenterade) än bettlösa skador OAVSETT hantering, då vissa (i "andra" diskussioner) försökt få det till att bettlösa verktyg är minst lika illa i en hårdhänt hand. Det håller jag nämligen inte med om, ett bett INUTI en känslig mun bestående mestadels av slemhinnor och mjukdelar löper MYCKET större risk för skador pga hårda händer än ett bettlöst någonsin kommer att kunna åstadkomma. Därav att jag anser att det är bättre att rida bettlöst då om man inte har egen balans nog utan måste hålla den i tygeln. Men oavsett, så handlar det inte om verktyget i sig, utan ALLTID om HUR det hanteras.
