Kirre
Trådstartare
Jag blir snart tokig på detta trampandet, hoppandet och sparkandet.
Jag har en femåring, egen uppfödning, som åkt regelbundet transport sen liten, mer frekvent, självklart, med stigande ålder och nu är det ungefär en gång i veckan på sommartid, något mindre vintertid men iaf 2-3 ggr/mån. Hon har aldrig krånglat med lastningen mer än någon enstaka gång som åring, (då pratar vi tio min stå still-trots tills hon gick rakt in och stod snällt) nu skickar jag i princip in henne.
Hon står snällt still när bilen är parkerad i väntan på träning tex eller vid tävling, kan vara lite orolig på nya platser men finner sig snart.
Äter i transporten utan bekymmer, både vid stillastående och under färd. Kissar mer än gärna i transporten. Backar lugnt och sansat ut när jag gett klartecken.
Så det finns alltså inget med och kring själva transporten som sådan och att befinna sig i den som stör henne men....
Under körning, hon trampar ett halvt maraton, småreser sig och det blir ju rätt bra dunsar, sparkar bakåt mot rampen så mattan är helt trasig och ytskicket utanpå trät har spruckit osv.
Jag har alltid kört väldigt försiktigt för att ge trevliga upplevelser och med tanke på enkelheten att trampa in i transporten så kan hon ju inte ogilla min körning direkt. Snart är jag dock benägen att börja köra för dåligt med skarpa svängar, tvära inbromsningar mm för att se om hon uppskattar att stå med balans på alla fyra mer. Men jag vågar ännu inte ta de eventuella konsekvenser med transporträdsla som följd när hon nu är så enkel i allt annat.
Jag är dock rädd om transporten och om bilen, det är ju rena bergochdalbanan att köra. Så jag skulle ju gärna se en lösning på det hela.
Jag har funderat på att köra med bomull och huva men hon avskyr verkligen bomull i öronen (har det vid ridning ibland och det är ingen rolig dust att ta att få i den).
Har en boggie, hon åker brett, hon föredrar överluckan nerfälld.
Så, tips?
Jag har en femåring, egen uppfödning, som åkt regelbundet transport sen liten, mer frekvent, självklart, med stigande ålder och nu är det ungefär en gång i veckan på sommartid, något mindre vintertid men iaf 2-3 ggr/mån. Hon har aldrig krånglat med lastningen mer än någon enstaka gång som åring, (då pratar vi tio min stå still-trots tills hon gick rakt in och stod snällt) nu skickar jag i princip in henne.
Hon står snällt still när bilen är parkerad i väntan på träning tex eller vid tävling, kan vara lite orolig på nya platser men finner sig snart.
Äter i transporten utan bekymmer, både vid stillastående och under färd. Kissar mer än gärna i transporten. Backar lugnt och sansat ut när jag gett klartecken.
Så det finns alltså inget med och kring själva transporten som sådan och att befinna sig i den som stör henne men....
Under körning, hon trampar ett halvt maraton, småreser sig och det blir ju rätt bra dunsar, sparkar bakåt mot rampen så mattan är helt trasig och ytskicket utanpå trät har spruckit osv.
Jag har alltid kört väldigt försiktigt för att ge trevliga upplevelser och med tanke på enkelheten att trampa in i transporten så kan hon ju inte ogilla min körning direkt. Snart är jag dock benägen att börja köra för dåligt med skarpa svängar, tvära inbromsningar mm för att se om hon uppskattar att stå med balans på alla fyra mer. Men jag vågar ännu inte ta de eventuella konsekvenser med transporträdsla som följd när hon nu är så enkel i allt annat.
Jag är dock rädd om transporten och om bilen, det är ju rena bergochdalbanan att köra. Så jag skulle ju gärna se en lösning på det hela.
Jag har funderat på att köra med bomull och huva men hon avskyr verkligen bomull i öronen (har det vid ridning ibland och det är ingen rolig dust att ta att få i den).
Har en boggie, hon åker brett, hon föredrar överluckan nerfälld.
Så, tips?