Ev etableringsstopp för familjedaghem

[Luktpion]

https://www.expressen.se/debatt/varfor-ska-alla-barn-tvingas-in-i-forskolan/

Först slopades vårdnadsbidraget som gav föräldrarna skyddad SGI och skyddad anställning i tre år och nu föreslås ett etableringsstopp för familjedaghemmen/"dagmammor" för att alla barn ska gå i förskola. En förskola som i många fall inte fungerar bra. Något jag tycker är intressant är att det är så många som jobbar inom förskolan som väljer att vara hemma längre än normen med sina barn. Jag har hört förskollärare som inte tycker att de kan göra ett bra jobb på grund av för stora barngrupper, och en har berättat att hon behöver använda hörselskydd på jobbet. Hur mår barnen i den miljön?

Jag hade bättre kunnat förstå dessa beslut om förskolan hade fungerat bra, men den gör ju uppenbarligen inte det idag. Och nu vill man ta bort alla alternativen? Ska man inte ha NÅGOT alternativ för barn som t.ex inte fungerar i större barngrupper? Om förskolorna i ens närhet inte fungerar bra och barnet mår dåligt av att vara där, ska den enda lösningen vara att säga upp sig från sitt jobb för att vara hemma med barnet då?

Jag tycker det är en skrämmande utveckling att ta ifrån familjer valfrihet i barnomsorgen. Varför tas dessa beslut tror ni? Vad är det för intresse bakom? Är det på grund av att man tror att det är för barnens bästa eller är det något annat?

PS. ALLA förskolor fungerar inte dåligt, det finns bra förskolor, men det är ju ett utbrett problem med för stora barngrupper, för lite personaltäthet, förskollärare ligger i toppen av sjukskrivningar etc.

 

[VLMF]

Handlar det inte till viss del om att familjedaghem/dagmammor inte är utbildade? Medan det i fsk är krav på att fast personal (?) är pedagoger? Rätta mig gärna om jag har fel, det är inte mitt territorium.

 

[Luktpion]

Handlar det inte till viss del om att familjedaghem/dagmammor inte är utbildade? Medan det i fsk är krav på att fast personal (?) är pedagoger? Rätta mig gärna om jag har fel, det är inte mitt territorium.

Jag vet inte om det är ett krav för fast personal inom förskola att ha högskoleexamen, det kanske är så. Krav för att bli dagmamma är att ha utbildning och/eller erfarenhet av att arbeta med barn som gör att de kan tillgodose barnets behov av omsorg och en pedagogisk verksamhet. T.ex gymnasieprogram med inriktning barn och omsorg, eller att man efterutbildat sig till förskollärare eller barnskötare. Alternativt ha arbetat med barn i den åldersgrupp man vill ha hand om i sitt familjedaghem.

Samtidigt så står det i debattartikeln att det finns 300 förskolor som drivs utan förskollärare och det finns förskolor där personalen inte pratar svenska eller barnets modersmål. Så där finns det heller inga garantier att personalen är utbildade förskollärare. Var fjärde anställd inom förskolan saknar utbildning för att arbeta med barn. Jag känner att man väl då borde välkomna dagmammor med öppna armar som vill vara en del av barnomsorgen och kan ta hand om några av barnen när läget är som det är. Jag tycker det är väldigt märkligt alltihop.

Några av familjedaghemmen som kunde tänkas starta nu hade kanske varit av de utbildade förskollärare som inte vill lämna sitt barn på förskolan och gå tillbaka till jobbet, utan kan tänka sig att ha sitt och ytterligare några fler barn hemma hos sig istället...

 

[Kilauea]

Vi är så nöjda med sonens dagmamma. Liten grupp och blandade åldrar. Skulle verkligen bli ledsen om alla tvingades välja förskola.

 

[Imogen]

Handlar det inte till viss del om att familjedaghem/dagmammor inte är utbildade? Medan det i fsk är krav på att fast personal (?) är pedagoger? Rätta mig gärna om jag har fel, det är inte mitt territorium.

Det finns krav på att det i varje verksamhet ska finnas en förskollelärare med ansvar för den pedagogiska verksamheten, inte att all personal eller all fast personal ska vara utbildad.

Att det kravet finns betyder dock inte att det alltid är så. Ibland beror det på brister i verksamheten. Ibland på att Förskolelärare inte växer inte på träd och det är ju sällan huvudmän kan trolla.

Jag har inte läst om detta mer och det känns ju som att debattartikeln det länkades till är en objektiv källa.

Men jag tycker det vore otroligt synd om familjedaghem försvann, och har svårt att se vilka ”stora problem” det skulle vara som motiverar att alla försvinner.

 

[Imogen]

Ska ju givetvis stå att "det känns ju som att debattartikeln det länkades till inte är en objektiv källa"!

 

[VLMF]

Jag vet inte om det är ett krav för fast personal inom förskola att ha högskoleexamen, det kanske är så. Krav för att bli dagmamma är att ha utbildning och/eller erfarenhet av att arbeta med barn som gör att de kan tillgodose barnets behov av omsorg och en pedagogisk verksamhet. T.ex gymnasieprogram med inriktning barn och omsorg, eller att man efterutbildat sig till förskollärare eller barnskötare. Alternativt ha arbetat med barn i den åldersgrupp man vill ha hand om i sitt familjedaghem.

Samtidigt så står det i debattartikeln att det finns 300 förskolor som drivs utan förskollärare och det finns förskolor där personalen inte pratar svenska eller barnets modersmål. Så där finns det heller inga garantier att personalen är utbildade förskollärare. Var fjärde anställd inom förskolan saknar utbildning för att arbeta med barn. Jag känner att man väl då borde välkomna dagmammor med öppna armar som vill vara en del av barnomsorgen och kan ta hand om några av barnen när läget är som det är. Jag tycker det är väldigt märkligt alltihop.

Några av familjedaghemmen som kunde tänkas starta nu hade kanske varit av de utbildade förskollärare som inte vill lämna sitt barn på förskolan och gå tillbaka till jobbet, utan kan tänka sig att ha sitt och ytterligare några fler barn hemma hos sig istället...

Samtidigt tänker jag att det på förskolor finns åtminstone någon utbildad som ansvarar för den pedagogiska verksamheten, och en viss personalomsättning och de ibland får in nyutbildade med ny kunskap. Att en personal inte kan svenska perfekt idag betyder inte att den inte kan det bättre om 3 månader. Verksamheten utvecklas ständigt, medan ett familjedaghem är ganska sårbart ur den synpunkten. Det är alltid en och samma person, kanske inte så mycket utbyte med annan utbildad personal?

För ca 10 år sedan satt jag som politiker i en skolnämnd i en universitetsstad. Där fanns det ca 15 dagmammor då, ingen var utbildad inom pedagogik. Men det kanske är skillnad idag? Det borde ju vara ganska lätt att reda på för kommunerna där verksamheterna finns.

 

[mamman]

Samtidigt tänker jag att det på förskolor finns åtminstone någon utbildad som ansvarar för den pedagogiska verksamheten, och en viss personalomsättning och de ibland får in nyutbildade med ny kunskap. Att en personal inte kan svenska perfekt idag betyder inte att den inte kan det bättre om 3 månader. Verksamheten utvecklas ständigt, medan ett familjedaghem är ganska sårbart ur den synpunkten. Det är alltid en och samma person, kanske inte så mycket utbyte med annan utbildad personal?

För ca 10 år sedan satt jag som politiker i en skolnämnd i en universitetsstad. Där fanns det ca 15 dagmammor då, ingen var utbildad inom pedagogik. Men det kanske är skillnad idag? Det borde ju vara ganska lätt att reda på för kommunerna där verksamheterna finns.

Nu är det länge sedan, men för 20-25 år sedan så arbetade de kommunala dagbarnvårdarna i min kommun i grupper som gjorde saker tillsammans, vilket gjorde att barnen kände fler dagmammor och kunde vara hos dem vid sjukdom semester etc. Vissa tider/dagar var de öppna förskolorna reserverade för dagmammorna, så på så sätt fick även de barnen som var där en pedagogisk verksamhet ledd av förskollärare. Undrar om de inte också kunda vara knutna till en viss förskola? Har svårt att tro att det skulle ha försämrats (om det finns några kommunala dagmammor kvar). Och förvånar mig om de kommunala dagmammorna inte är organiserade på liknande sätt i andra kommuner.

Debatten som har kommit upp nu handlar väl främst om att barn i invandrartäta områden går hos dagmammor som inte är så bra på svenska (och inte har så bra skolförberedande verksamhet). Jag kan förstå om man i ett nytt land vill att ens barn är hos en dagmamma som pratar samma språk som man själv gör och förstår ens kultur (precis som svenskar utomlands placerar sina barn i svenska skolor). Men kan också förstå dilemmat.
Frågan är hur man ska komma runt det genom att ta bort dagmammor? Om kommunerna slutar med anställda dagmammor så är det ju fortfarande möjligt med svart dagmamma + att man tar bort en stadig (pensionsberättigad) inkomst för de kvinnorna. Vore kanske bättre med en bra stöttning till dagmammorna när det gäller språk och pedagogik.

 

[Imogen]

Nu är det länge sedan, men för 20-25 år sedan så arbetade de kommunala dagbarnvårdarna i min kommun i grupper som gjorde saker tillsammans, vilket gjorde att barnen kände fler dagmammor och kunde vara hos dem vid sjukdom semester etc. Vissa tider/dagar var de öppna förskolorna reserverade för dagmammorna, så på så sätt fick även de barnen som var där en pedagogisk verksamhet ledd av förskollärare. Undrar om de inte också kunda vara knutna till en viss förskola? Har svårt att tro att det skulle ha försämrats (om det finns några kommunala dagmammor kvar). Och förvånar mig om de kommunala dagmammorna inte är organiserade på liknande sätt i andra kommuner.

Debatten som har kommit upp nu handlar väl främst om att barn i invandrartäta områden går hos dagmammor som inte är så bra på svenska (och inte har så bra skolförberedande verksamhet). Jag kan förstå om man i ett nytt land vill att ens barn är hos en dagmamma som pratar samma språk som man själv gör och förstår ens kultur (precis som svenskar utomlands placerar sina barn i svenska skolor). Men kan också förstå dilemmat.
Frågan är hur man ska komma runt det genom att ta bort dagmammor? Om kommunerna slutar med anställda dagmammor så är det ju fortfarande möjligt med svart dagmamma + att man tar bort en stadig (pensionsberättigad) inkomst för de kvinnorna. Vore kanske bättre med en bra stöttning till dagmammorna när det gäller språk och pedagogik.

Mina vänner som har barn hos dagbarnvårdare har samma system med "arbetslag" som gör saker tillsammans, planerar verksamhet tillsammans och är varandras vikarie.

Har läst lite mer nu och förstår också problematiken som uppstått. Men tänker också att lösningen inte borde vara att ha bort alla familjedaghem, utan att mer både stötta och kontrollera verksamheterna.

 

[Kilauea]

Nu är det länge sedan, men för 20-25 år sedan så arbetade de kommunala dagbarnvårdarna i min kommun i grupper som gjorde saker tillsammans, vilket gjorde att barnen kände fler dagmammor och kunde vara hos dem vid sjukdom semester etc. Vissa tider/dagar var de öppna förskolorna reserverade för dagmammorna, så på så sätt fick även de barnen som var där en pedagogisk verksamhet ledd av förskollärare. Undrar om de inte också kunda vara knutna till en viss förskola? Har svårt att tro att det skulle ha försämrats (om det finns några kommunala dagmammor kvar). Och förvånar mig om de kommunala dagmammorna inte är organiserade på liknande sätt i andra kommuner.

Debatten som har kommit upp nu handlar väl främst om att barn i invandrartäta områden går hos dagmammor som inte är så bra på svenska (och inte har så bra skolförberedande verksamhet). Jag kan förstå om man i ett nytt land vill att ens barn är hos en dagmamma som pratar samma språk som man själv gör och förstår ens kultur (precis som svenskar utomlands placerar sina barn i svenska skolor). Men kan också förstå dilemmat.
Frågan är hur man ska komma runt det genom att ta bort dagmammor? Om kommunerna slutar med anställda dagmammor så är det ju fortfarande möjligt med svart dagmamma + att man tar bort en stadig (pensionsberättigad) inkomst för de kvinnorna. Vore kanske bättre med en bra stöttning till dagmammorna när det gäller språk och pedagogik.

Vår dagmamma är privat, men samarbetar med framförallt en kommunal dagmamma och de gör saker tillsammans med barnen flera gånger i veckan. En dag i veckan är de på öppna förskolan tex, reserverad bara för dom då.

 

[Luktpion]

Det vore väl utmärkt om öppna förskolan kunde ta mer ansvar i situationen med nyanlända. Här i min kommun i alla fall så förstår jag om invandrare inte hittar information om ÖF för det är knappt så att man fattar fastän man bott i kommunen hela livet - så dålig info är det. (Halv OffTopic: Den där utredningen om obligatorisk förskola från 3 år för invandrarbarn känns så himla hemsk. Det är SMÅ barn som ev ska TVINGAS ifrån sina familjer, helt oavsett familjesituation.) Öppna förskolan skulle kunna göra så mycket mer för invandrarföräldrar och barn. Jag vill tro att det är oerhört få som inte VILL lära sig svenska och komma bättre in i samhället och få nya vänner.

Angående Madeleine som skrivit debattinlägget så gör hon ett fantastiskt arbete för barn och föräldrar tycker jag. Jag är glad att det är någon som orkar kriga för barnen när beslut efter beslut verkar tas för att alla barn ska gå i förskola från 1-1,5 år helt oavsett individuell situation.

Jag tycker det är bedrövligt att man på så kort tid genomfört och arbetar för så många försämringar för valfriheten för familjer. Alla ska pressas in i samma mall med två heltidsarbetande föräldrar och förskola från 1-1,5 år. Jag tror inte att det är en lösning som varken barn eller föräldrar mår bra av att tvingas till. Hur kan man inte se vinningen i att familjer får utrymme att lägga upp sina liv som passar dem bäst?

 

[Soapbubble]

Barn som går på förskolan mår bättre i lågstadiet än barn som har varit hemma.

 

[Luktpion]

Barn som går på förskolan mår bättre i lågstadiet än barn som har varit hemma. Visa bifogad fil 53198

Tack för inlägget, ska läsa igenom studien i sin helhet. Återkommer.

 

[mamman]

Det vore väl utmärkt om öppna förskolan kunde ta mer ansvar i situationen med nyanlända. Här i min kommun i alla fall så förstår jag om invandrare inte hittar information om ÖF för det är knappt så att man fattar fastän man bott i kommunen hela livet - så dålig info är det. (Halv OffTopic: Den där utredningen om obligatorisk förskola från 3 år för invandrarbarn känns så himla hemsk. Det är SMÅ barn som ev ska TVINGAS ifrån sina familjer, helt oavsett familjesituation.) Öppna förskolan skulle kunna göra så mycket mer för invandrarföräldrar och barn. Jag vill tro att det är oerhört få som inte VILL lära sig svenska och komma bättre in i samhället och få nya vänner.

Angående Madeleine som skrivit debattinlägget så gör hon ett fantastiskt arbete för barn och föräldrar tycker jag. Jag är glad att det är någon som orkar kriga för barnen när beslut efter beslut verkar tas för att alla barn ska gå i förskola från 1-1,5 år helt oavsett individuell situation.

Jag tycker det är bedrövligt att man på så kort tid genomfört och arbetar för så många försämringar för valfriheten för familjer. Alla ska pressas in i samma mall med två heltidsarbetande föräldrar och förskola från 1-1,5 år. Jag tror inte att det är en lösning som varken barn eller föräldrar mår bra av att tvingas till. Hur kan man inte se vinningen i att familjer får utrymme att lägga upp sina liv som passar dem bäst?

Öppna förskolan är ju inte till hjälp för de som behöver barnomsorg för att kunna arbeta (bortsett från att dagmammorna kan gå dit då).
I övrigt så kan man vända på det: varför ska man (som förr) hindra kvinnor (för det brukar vara kvinnor) från att arbeta och HINDRA barnen från en stimulerande verksamhet som de inte bara tycker är rolig utan har nytta av även när de blir äldre? Den förskola som erbjuds (och föreslås bli obligatorisk) från 3 års ålder är ju inte på heltid så det blir tid över att vara med föräldrarna ändå.

"Förr", dvs på 50-60-70 talet när många av medelklassens kvinnor var hänvisade till att vara hemmafruar, så fanns det mycket aktiviteter som erbjöds (mot betalning) för barn i förskoleåldern. Det var pysselstunder, sånglek, friluftsaktiviteter, trafikskola mm flera gånger i veckan för att barnen skulle få lite stimulans och mammorna lite lugn/tid att göra annat. Övrig tid lekte vi barn ofta vind för våg i grupper av barn från 3-4 år och uppåt. Barnen var inte alls så hårt knutna till sina föräldrar (läs mammorna) som en del vill göra sken av idag.

Kort tid vet jag inte heller om jag håller med om. På 70-talet kämpade kvinnor för daghemsplatser så att de skulle kunna försörja sig och bli självständiga. Från dess har det tagit 50 år att komma dit vi är idag. På 90-talet gjordes försök med vårdnadsbidrag, som inte slog så väl ut. Heltid behöver vi inte jobba - båda föräldrarna har rätt att arbeta 75% vilket minskar tiden som barnen behöver vara i förskolan. Och det finns faktiskt inget som tvingar den som inte vill att arbeta när barnen är små, förutsatt att den klarar försörjningen på annat sätt. Om den ena arbetar mer än den andra föräldern så finns möjlighet att flytta intjänad pension. Så visst finns det valfrihet, om man vill se den!

Den äldsta som jag vet som gått på daghem gjorde det på 30-talet. Hans mamma var ensamstående i Stockholm och hon kunde fortfarande som 90+ berätta om den tacksamhet hon kände över att hon visste att sonen var i goda händer när hon arbetade. (Det gjorde hon visseligen för att försöja dem, men hon tyckte så mycket om sitt arbete att hon fortsatt tills hon var 80+)

 

[Luktpion]

(Jag kan väl börja med att säga att jag håller på att läsa studien men det tar lite tid med en ettåring hemma och jag vill inte sitta och glo på en dator när han är med.)

Öppna förskolan är ju inte till hjälp för de som behöver barnomsorg för att kunna arbeta (bortsett från att dagmammorna kan gå dit då).
I övrigt så kan man vända på det: varför ska man (som förr) hindra kvinnor (för det brukar vara kvinnor) från att arbeta och HINDRA barnen från en stimulerande verksamhet som de inte bara tycker är rolig utan har nytta av även när de blir äldre? Den förskola som erbjuds (och föreslås bli obligatorisk) från 3 års ålder är ju inte på heltid så det blir tid över att vara med föräldrarna ändå.

"Förr", dvs på 50-60-70 talet när många av medelklassens kvinnor var hänvisade till att vara hemmafruar, så fanns det mycket aktiviteter som erbjöds (mot betalning) för barn i förskoleåldern. Det var pysselstunder, sånglek, friluftsaktiviteter, trafikskola mm flera gånger i veckan för att barnen skulle få lite stimulans och mammorna lite lugn/tid att göra annat. Övrig tid lekte vi barn ofta vind för våg i grupper av barn från 3-4 år och uppåt. Barnen var inte alls så hårt knutna till sina föräldrar (läs mammorna) som en del vill göra sken av idag.

Kort tid vet jag inte heller om jag håller med om. På 70-talet kämpade kvinnor för daghemsplatser så att de skulle kunna försörja sig och bli självständiga. Från dess har det tagit 50 år att komma dit vi är idag. På 90-talet gjordes försök med vårdnadsbidrag, som inte slog så väl ut. Heltid behöver vi inte jobba - båda föräldrarna har rätt att arbeta 75% vilket minskar tiden som barnen behöver vara i förskolan. Och det finns faktiskt inget som tvingar den som inte vill att arbeta när barnen är små, förutsatt att den klarar försörjningen på annat sätt. Om den ena arbetar mer än den andra föräldern så finns möjlighet att flytta intjänad pension. Så visst finns det valfrihet, om man vill se den!

Den äldsta som jag vet som gått på daghem gjorde det på 30-talet. Hans mamma var ensamstående i Stockholm och hon kunde fortfarande som 90+ berätta om den tacksamhet hon kände över att hon visste att sonen var i goda händer när hon arbetade. (Det gjorde hon visseligen för att försöja dem, men hon tyckte så mycket om sitt arbete att hon fortsatt tills hon var 80+)

Nej men eftersom problemet verkar vara att en del nyanländas barn inte lär sig prata svenska så kan öppna förskolan vara till mycket mer hjälp där, det var väl det vi pratade om. Att i första hand erbjuda gemenskap i större utsträckning istället för att tvinga barnen från föräldrarna oavsett familjens situation och egna vilja.

Det är så väldigt intressant det här med ordval som att "hindra barnen från en stimulerande verksamhet". Om förskolan hade varit så himla bra överallt, varför är det då så många förskollärare som själva inte vill ha sina egna barn i den verksamheten? Är en miljö där personalen tvingas arbeta med hörselskydd för att orka med dagen en bra miljö för små barn att vara i?

"...friluftsaktiviteter, trafikskola mm flera gånger i veckan för att barnen skulle få lite stimulans." Det är så inpräntat i folk idag att SMÅ barn behöver så himla mycket stimulans. Redan vid ett år börjar många bli nervösa över att barnet inte får nog med stimulans hemma. Små barn behöver sina anknytningspersoner, känna gemenskap och lära sig vad man gör som människa. Små barn behöver inte annan "stimulans". Vad gör det med ett barns hjärna om det ALLTID händer saker?

Sedan tror jag inte att det var denna lösning som var drömmen för hemmafruarna förr i tiden. Att gå från att en förälder halvt jobbade ihjäl sig medan den andra var hemma utan inkomst och tog hand om barnen till att nu två personer ska halvt jobba ihjäl sig och sätta barnen på förskola från ett års ålder.

"Och det finns faktiskt inget som tvingar den som inte vill att arbeta när barnen är små, förutsatt att den klarar försörjningen på annat sätt." Nej och det är väl just det, hur många klarar sig på en lön idag? Jag tror definitivt att många skulle klara sig på mycket mindre pengar än vad de tror dock. Vad var det som inte slog väl ut med vårdnadsbidraget?

Angående mamman på 30-talet som var glad över att hon hade bra barnomsorg. Det är väl ingen som vill lägga ner barnomsorgen. Poängen är väl att man som familj ska ha rätt till att lägga upp det som man själv vill ha det. Som passar föräldrarna och barnen bäst. Förskolorna ska vara bra och personalen ska må bra, föräldrarna ska känna sig trygga att barnen har det bra där när de åker till jobbet. Om inte det alternativet passar måste det finnas andra lösningar som dagmammor eller flerfamiljssystem om föräldrarna vill ha/behöver barnomsorg. Vad är det vi är oense om?

 

[pajaztar]

Barn som går på förskolan mår bättre i lågstadiet än barn som har varit hemma. Visa bifogad fil 53198

...Om man är från en socioekonomiskt utsatt grupp. Det kanske finns andra sätt att stärka den psykiska hälsan hos dessa grupper än att tvinga små barn in i förskola.

(Sedan att huvudförfattaren är nationalekonom och inte barnpsykolog är en annan faktor att beakta.)

 

[Soapbubble]

...Om man är från en socioekonomiskt utsatt grupp. Det kanske finns andra sätt att stärka den psykiska hälsan hos dessa grupper än att tvinga små barn in i förskola.

(Sedan att huvudförfattaren är nationalekonom och inte barnpsykolog är en annan faktor att beakta.)

Kan du visa på en studie om säger att det är dåligt för barnen gå i svensk förskola? Jag upplever att det kommer med jämna mellanrum studier som säger att det går bättre för de barn som går i svensk förskola än de som är hemma.

 

[pajaztar]

Kan du visa på en studie om säger att det är dåligt för barnen gå i svensk förskola? Jag upplever att det kommer med jämna mellanrum studier som säger att det går bättre för de barn som går i svensk förskola än de som är hemma.

Jag har inte sagt att det är dåligt att gå i förskola, mitt barn går på kommunal förskola. Däremot vänder jag mig mot att det skulle vara så fantastiskt mycket bättre att gå på förskola än att växa upp i andra sammanhang.

 

[pajaztar]

@Soapbubble Boken "Mår barnen bra i förskolan?" av Ulla Waldenström verkar ju ta upp frågan, sedan vet jag ju inte hur vinklad den är åt ena eller andra hållet (har inte läst den men hittade när jag sökte på ämnet).

 

[Luktpion]

Barn som går på förskolan mår bättre i lågstadiet än barn som har varit hemma. Visa bifogad fil 53198

Nu har jag tragglat mig igenom en större del av studien.

Vad jag kan läsa mig till har de kommit fram till att barn som har föräldrar som tillhör "låg socio-ekonomisk status" hade bättre psykisk hälsa i grundskolan om de gått på förskola mot om de inte gjort det, men att det inte fanns någon skillnad mellan barn som börjat förskolan vid 4-5 år mot de som gått längre.

När barnen börjar förskola/skola drabbas de första året av en massa sjukdomar oavsett ålder när de börjar. De skriver att det är bättre för skolresultaten att vara sjuk på förskolan jämfört mot förskoleklass och förstaklass och det låter väl rimligt. De skriver också att

"Infections at young ages foster the development of the immune system. On the other hand, infections often lead to the usage of antibiotic medications. There is ample evidence that day care attendance is associated with a dramatically higher number of antibiotics prescriptions and that the usage of antibiotics at very young ages is associated with obesity and other health problems, later in life."

I artikeln på fof.se står "Vi ser att ju längre barnen går i förskolan, desto bättre är det för deras psykiska hälsa. Är man mån om den ska man låta barnen gå i förskolan, oavsett vad, säger Gerard van den Berg, professor i nationalekonomi vid University of Bristol och en av forskarna bakom studien." Detta känns lite intressant eftersom jag inte alls uppfattar att de kommit fram till det i studien.

"Vi ser att ju längre barnen går i förskolan, desto bättre är det för deras psykiska hälsa. Är man mån om den ska man låta barnen gå i förskolan, oavsett vad". Vilket fantastiskt citat ändå.