Etikett och regler i ett förhållande?

[escodobe]

Jag kan ej prioritera bort jobb, hushåll och häst. Så finns inget jag kan prioritera bort. Sälja hästen sker över min döda kropp.

Ledig tre dagar ja, men bara två där troligen båda är lediga samtidigt, och skulle det bli kollegan från jobbet, så jobbar han även på helgerna, men då ses vi åtminstone på jobbet.

Nä, rent praktiskt skulle jag inte må bra av att ses så lite, inte ens om man bodde ihop. Därför jag säger att det kanske är bättre att acceptera att leva själv istället för att bråka med förhållanden hit och dit som ändå kanske inte blir bra och bara är dåligt för mig. :/

Träffar du någon kan ni kanske byta jobbtider?
Är man inte hemma mycket blir inte hushållssyslorna så mycket. En del går ju att rationalisera bort
Det verkar lite knasigt att i förväg helt skriva av förhållanden för att jobbtider kanske inte passar

 

[escodobe]

Träffar du någon kan ni kanske byta jobbtider?
Är man inte hemma mycket blir inte hushållssyslorna så mycket. En del går ju att rationalisera bort
Det verkar lite knasigt att i förväg helt skriva av förhållanden för att jobbtider kanske inte passar

Jag menar inte att man måste vilja ha förhållanden.Det finns ju som inte vill ha sådana. Men om man VILL ha ett tror jag att man oftast kan lösa det praktiska bitarna. Om man bara vill

 

[Tassetass]

Jag kan ej prioritera bort jobb, hushåll och häst. Så finns inget jag kan prioritera bort. Sälja hästen sker över min döda kropp.

Ledig tre dagar ja, men bara två där troligen båda är lediga samtidigt, och skulle det bli kollegan från jobbet, så jobbar han även på helgerna, men då ses vi åtminstone på jobbet.

Nä, rent praktiskt skulle jag inte må bra av att ses så lite, inte ens om man bodde ihop. Därför jag säger att det kanske är bättre att acceptera att leva själv istället för att bråka med förhållanden hit och dit som ändå kanske inte blir bra och bara är dåligt för mig. :/

När jag träffade min karl bodde vi 80 mil ifrån varandra, jag jobbade heltid, pluggade 50% på distans samt pluggade till högskoleprovet och tränade 8-10 timmar i veckan. Jag kunde inte för mitt liv hur i hela fridens namn jag skulle ha tid med en karl. Fråga mig inte hur, för jag vet ärligt talat inte hur jag fick ihop det under vårt första år, men det löste sig (och nu bor vi tillsammans sedan några år och har en knodd). Det gör oftast det när folk blir kära i varandra, utifrån vad jag sett i mitt eget liv och i andras.

 

[TheRedLightning]

Träffar du någon kan ni kanske byta jobbtider?
Är man inte hemma mycket blir inte hushållssyslorna så mycket. En del går ju att rationalisera bort
Det verkar lite knasigt att i förväg helt skriva av förhållanden för att jobbtider kanske inte passar

Byta jobbtider? Nej, de går inte att ändra på, trivs med mitt schema och en ändring av schemat skulle innebära att jag skulle få gå över på 8-timmars, vilken ändå skulle resultera i 9-10-timmars dagar, för det går inte att jobba 8-timmarsdagar i princip på mitt jobb. Därför är det bättre att jobba 10-timmars, då blir det inte så mycket övertid.
Nä, det kanske inte är så mycket hushållsysslor, men det behöver ändå tvättas, städas och diskas ändå, hur gärna jag än hade velat slippa. Det är så tråkigt....fan.... vilken får mig att bli påmind om att jag glömde tvätta idag.... fan fan fan....


Nä jag är väl inte redo för ett förhållande för jag tänker för mycket och kommer säkerligen alltid göra, för det har jag alltid gjort hittills. Oh well, shit happens I guess.

 

[stjarnhimmel]

Nä, det kanske inte är så mycket hushållsysslor, men det behöver ändå tvättas, städas och diskas ändå, hur gärna jag än hade velat slippa. Det är så tråkigt....fan.... vilken får mig att bli påmind om att jag glömde tvätta idag.... fan fan fan....


Nä jag är väl inte redo för ett förhållande för jag tänker för mycket och kommer säkerligen alltid göra, för det har jag alltid gjort hittills. Oh well, shit happens I guess.

Fast att dammsuga går rätt fort om man inte bor i slott. Sen rekommenderar jag ha egen tvättmaskin i lägenheten och diskmaskin. Så går det fort!

Jag tycker du letar problem.., ovanstående dår väl lösa sig om man blir kär och träffar nån.

 

[Amha]

@RedHyuuga det finns andra arbetsgivare som har andra tider om det är så att du skulle vilja få ihop ett förhållande. En av er kan ju byta.

Jag gillar att jobba 12-timmarsdagar. Det ger 3-4 pass i veckan. Jag är borta 14-15 timmar hemifrån några dagar. Kommer hem, säger hej till sambon, gör matlåda om han inte har gjort det åt mig (han brukar göra lunchlåda och jag gör frukostlåda) och stupar i säng. Jäkligt tufft men man får mycket tillbaka.

 

[escodobe]

Byta jobbtider? Nej, de går inte att ändra på, trivs med mitt schema och en ändring av schemat skulle innebära att jag skulle få gå över på 8-timmars, vilken ändå skulle resultera i 9-10-timmars dagar, för det går inte att jobba 8-timmarsdagar i princip på mitt jobb. Därför är det bättre att jobba 10-timmars, då blir det inte så mycket övertid.
Nä, det kanske inte är så mycket hushållsysslor, men det behöver ändå tvättas, städas och diskas ändå, hur gärna jag än hade velat slippa. Det är så tråkigt....fan.... vilken får mig att bli påmind om att jag glömde tvätta idag.... fan fan fan....


Nä jag är väl inte redo för ett förhållande för jag tänker för mycket och kommer säkerligen alltid göra, för det har jag alltid gjort hittills. Oh well, shit happens I guess.

Fast de flesta är väl på jobbet 9 timmar om dagen +restid och många har hobbies och relationer.

Det är intressant att du skriver att du tänker för mycket, för jag får oftast helt motsatt intryck av dina trådar. Att du snarare låst fast dig vid en viss idé och inte kan tänka vidare...

 

[escodobe]

Fast att dammsuga går rätt fort om man inte bor i slott. Sen rekommenderar jag ha egen tvättmaskin i lägenheten och diskmaskin. Så går det fort!

Jag tycker du letar problem.., ovanstående dår väl lösa sig om man blir kär och träffar nån.

Är man knappt hemma och om den tid man är hemma tillbringas mest i sängen så svälter man ut dammråttorna

 

[Pontevecchio]

När jag jobbar går jag hemifrån 8, kommer hem 18,30, åker 19 hemma 22,30. Somnar 23,30. Det är en vanlig dag utan övertid eller nåt strul.

Nu jobbar jag inte för jag är höggravid. Lyckades bli det trots tidsbrist.

 

[Kivina]

Jag tycker du mest ser hinder i ditt liv med arbetstider och annat som förhindrar dig att ha en relation.

Jag jobbar heltid, har total restid på 1 h 15 min om dagen, har en hund som kräver mycket aktivering osv. Jag och min pojkvän ses framförallt på helger, men också någon vardagkväll i veckan. Den där vardagkvällen brukar det bli rätt sent innan vi ses pga jobb och fritid för oss båda, men det är det värt. Jag tycker samtidigt det är härligt att få sakna och längta efter honom lite (massor) däremellan.

Jag tror du skapat en bild av att du och din partner ska umgås jämt redan från början och det är nog det du måste jobba med.

 

[Lovisaleonora]

Alltså jag vill inte träffa en partner ca 5 min om dagen, det är för lite och då är det ingen partner utan en vän och jag har redan haft ett sådant förhållande. Vill INTE ha ett sådant igen, då det var destruktivt för mig.

Fast partner och vän har väl inte med nedlagd tid att göra? Då klassar du alla distansförhållande som vänskap?

Om DU känner att du vill hålla handen i soffan varje kväll för att ha en lycklig relation, då har du nog valt fel arbete och fel hobby. OM du vill få ihop en relation på de premisserna. Du har helt enkelt valt bort en relation.

Och det är ju helt OK, det är ditt liv och dina prioriteringar. Men det känns ju konstigt att du nu har låst fast dig i offerkoftan och hänvisar till vad du anser vara omöjligheter - det är ju dina egna livsval.

Jag har själv valt bort traditionell relation när jag hade tre hästar på två ställen (utanför stan), ett 8-17 jobb och dessutom tränade minst en timme om dagen. Jag orkade inte med den insats (ej tid) en traditionell relation krävde. Det hindrade mig dock inte från att träffa partnermaterial, men jag var tydlig från början med att vi bara skulle träffas de få gånger jag hade tid över, var duschad och såg fram emot det. Inte när jag stressad och skitig försökte klämma in tiden i schemat. Gick bra det också, till han ville ha lite mer. Då tog det slut.

När jag sedan träffade maken ville jag träffa honom mer och jag var mer än glad att skala ner andra tidskrävande sysslor i livet för att prioritera oss. Det är roligare att vara med honom än ha många hästar.

 

[Lejonelle]

Så nu försöker jag få lite klarhet i det hela och undrar vad ni har för regler i era förhållanden och vad som anses vara bas-regler som alla bör följa osv?
Hur har ni gjort för att komma fram till reglerna.

Jag tror problemet ligger i ordet "Regler".
Att leva tillsammans är en process, inte ett kontrakt, och i varje relation finns det troligen en massa vardagliga överenskommelser som växer fram ur viljan att hålla ihop och komma överens.

Trohet, respekt och ärlighet är för mig självklarheter och brist på någon av dessa skulle innebära döden för relationen, men jag ser det inte som regler. Jag menar herregud! En person som säger sig älska mig men inte är mig trogen vet ju ingenting om mig. Jag har inte varit trogen min man i 33 år för att vi har en regel utan för att jag älskar och respekterar honom och aldrig skulle svika honom.

Vill man leva tillsammans seriöst så lär man känna varandra. Båda får göra kompromisser så att den andra kan vara sig själv i relationen. Blir det för stora kompromisser så att någon inte längre kan vara sig själv.. ja, då är något allvarligt fel.

En fråga som den du beskriver kanske inte är en fråga, utan en önskan om att prata om hur man tänker kring vad som är ett gott liv tillsammans. Vad som är viktigt för dig. Ett sånt samtal mynnar nog inte ut i en lista med regler som båda kan ställa upp på, utan en känsla av "vill vi åt samma håll", "har jag lust att komma närmare den här personen".

 

[TheRedLightning]

Fast att dammsuga går rätt fort om man inte bor i slott. Sen rekommenderar jag ha egen tvättmaskin i lägenheten och diskmaskin. Så går det fort!

Jag tycker du letar problem.., ovanstående dår väl lösa sig om man blir kär och träffar nån.

Letar problem, tänker för mycket, typ samma sak hos mig så det kommer nog aldrig ändras tyvärr, som jag skrev innan, oh well.

@RedHyuuga det finns andra arbetsgivare som har andra tider om det är så att du skulle vilja få ihop ett förhållande. En av er kan ju byta.

Jag gillar att jobba 12-timmarsdagar. Det ger 3-4 pass i veckan. Jag är borta 14-15 timmar hemifrån några dagar. Kommer hem, säger hej till sambon, gör matlåda om han inte har gjort det åt mig (han brukar göra lunchlåda och jag gör frukostlåda) och stupar i säng. Jäkligt tufft men man får mycket tillbaka.

Byta arbetsgivare är inte aktuellt för mig, då jag stormtrivs på jobbet. Det var på tapetet att han skulle byta jobb, men jag vet inte längre, han är kvar nu för att han fick egen bil. Gnäller dock fortfarande på saker. Vi har några på jobbet som gnäller när det egentligen inte behöver gnällas och jag har slutat lyssna på deras gnäll. Men å andra sidan tror jag inte det är bra att ha en relation på jobbet heller, tror det kan sabba mer än vad det gynnar.
Får trösta mig med att jag i alla fall inte är helt ensam, har hästen som jag inte får glömma, även om det inte är samma som en riktigt partner så är det bättre än inget.

Fast de flesta är väl på jobbet 9 timmar om dagen +restid och många har hobbies och relationer.

Det är intressant att du skriver att du tänker för mycket, för jag får oftast helt motsatt intryck av dina trådar. Att du snarare låst fast dig vid en viss idé och inte kan tänka vidare...

Nu är jag inte på jobbet 9-timmat utan snarare 11-12 timmar sammanlagt med raster och övertider medräknat, ska man räkna med restiden så är det 1 timme där.

Det är för att du inte känner mig, man känner sig själv bäst sägs det och jag vet att jag tänker för mycket, sen att jag inte skriver ner alla mina tankar i text är en annan femma, skulle bli en roman i så fall.

 

[escodobe]

Letar problem, tänker för mycket, typ samma sak hos mig så det kommer nog aldrig ändras tyvärr, som jag skrev innan, oh well.


Byta arbetsgivare är inte aktuellt för mig, då jag stormtrivs på jobbet. Det var på tapetet att han skulle byta jobb, men jag vet inte längre, han är kvar nu för att han fick egen bil. Gnäller dock fortfarande på saker. Vi har några på jobbet som gnäller när det egentligen inte behöver gnällas och jag har slutat lyssna på deras gnäll. Men å andra sidan tror jag inte det är bra att ha en relation på jobbet heller, tror det kan sabba mer än vad det gynnar.
Får trösta mig med att jag i alla fall inte är helt ensam, har hästen som jag inte får glömma, även om det inte är samma som en riktigt partner så är det bättre än inget.


Nu är jag inte på jobbet 9-timmat utan snarare 11-12 timmar sammanlagt med raster och övertider medräknat, ska man räkna med restiden så är det 1 timme där.

Det är för att du inte känner mig, man känner sig själv bäst sägs det och jag vet att jag tänker för mycket, sen att jag inte skriver ner alla mina tankar i text är en annan femma, skulle bli en roman i så fall.

Det var kopplat till ditt inlägg om att jobba 5 dagar i veckan. Då hade du fått normal arbetstimmar.
Ditt problem är inte tidsbrist.
Du vill inte ha någon relation helt enkelt. Hade Du velat ha en så hade du ordnat med tidsproblemet.

 

[TheRedLightning]

Det var kopplat till ditt inlägg om att jobba 5 dagar i veckan. Då hade du fått normal arbetstimmar.
Ditt problem är inte tidsbrist.
Du vill inte ha någon relation helt enkelt. Hade Du velat ha en så hade du ordnat med tidsproblemet.

Nu jobbar jag inte 5 dagar utan 4. Den dagen jag är ledig, så jobbar den kollegan och på kvällen är jag inte hemma för det är ridlektioner. Sen om man ska se det ur just den här kollegans syn, så jobbar han helger och är borta, så enda gången vi i så fall kan träffas är på jobbet.
Jag vill visst ha en relation, men har svårt att se hur det ska fungera rent praktiskt i dagsläget utan att den ska ta skada. Vill inte göra en repris av mitt förra och enda förhållande...

 

[escodobe]

Det var kopplat till ditt inlägg om att jobba 5 dagar i veckan. Då hade du fått normal arbetstimmar.
Ditt problem är inte tidsbrist.
Du vill inte ha någon relation helt enkelt. Hade Du velat ha en så hade du ordnat med tidsproblemet.

Eller rättare sagt, när du vill ha en så kommer det ordna sid med tidsproblemet

 

[Raderad medlem 6459]

Suck, och där kom de bokstavliga tolkningarna.. Nu snackade vi inte om mig och escodobe, utan om ett förhållande generellt, där escodobe skrev att denne får ut mycket av att umgås, varpå jag svarar att det inte skulle fungera för mig. Jag förstår inte varför det verkar finnas rätt och fel här, både jag och escodobe har rätt att ha våra åsikter utan att det är varken rätt eller fel. Det är det som gör en diskussion.

Kära du, du blir missförstådd rätt mycket verkar det som. Kan det kanske ligga i hur du uttrycker dig?

För övrigt vet jag vad en diskussion är men jag står fast vid vad jag skrev: Om du INTE är ute efter att bli tillsammans med Escodobe specifikt, varför är det relevant för dig vad hon vill ha i en relation? Den du träffar kanske bara vill umgås på helgerna? Eller nån enstaka kväll i veckan?

Men visst, jag har läst resten av tråden nu och jag måste säga att det ju verkar som att du är rätt ointresserad av att ha en relation. Annars hade du ju varit aningens mer flexibel? Om du jobbar fyra dagar i veckan, dvs är ledig tre (!) hur kan man inte ha tid till att ha en relation då? Du vet ju ingenting om en ev framtida partners scheman eller nånting. Saker förändras. Varför bestämma sig nu för att det inte funkar?

När jag träffade min partner bodde han i södra Europa och jag i norra. Kunde vi få det att fungera borde rimligen två personer i samma stad få ihop det.

PS. Att bli tillsammans med någon för att det är smidigt att man jobbar ihop för då kan man ses mer är nog en rätt dålig idé.

 

[TheRedLightning]

Kära du, du blir missförstådd rätt mycket verkar det som. Kan det kanske ligga i hur du uttrycker dig?

För övrigt vet jag vad en diskussion är men jag står fast vid vad jag skrev: Om du INTE är ute efter att bli tillsammans med Escodobe specifikt, varför är det relevant för dig vad hon vill ha i en relation? Den du träffar kanske bara vill umgås på helgerna? Eller nån enstaka kväll i veckan?

Men visst, jag har läst resten av tråden nu och jag måste säga att det ju verkar som att du är rätt ointresserad av att ha en relation. Annars hade du ju varit aningens mer flexibel? Om du jobbar fyra dagar i veckan, dvs är ledig tre (!) hur kan man inte ha tid till att ha en relation då? Du vet ju ingenting om en ev framtida partners scheman eller nånting. Saker förändras. Varför bestämma sig nu för att det inte funkar?

När jag träffade min partner bodde han i södra Europa och jag i norra. Kunde vi få det att fungera borde rimligen två personer i samma stad få ihop det.

PS. Att bli tillsammans med någon för att det är smidigt att man jobbar ihop för då kan man ses mer är nog en rätt dålig idé.

Jag trodde förstås inte att det bara var ens fel att det blir missförstånd, det ligger lika mycket i hur folk tolkar saker också och inte bara hur en person uttrycker sig.

Det jag grundar mina tankar på just nu är OM det skulle bli aktuellt med en relation med på kollegan på jobbet, för jag tror rent ärligt att jag aldrig kommer hitta någon annan för att jag inte är den som aktivt letar efter någon, men tror heller inte det kommer bli aktuellt med en relation heller.

Men efter att ha läst alla kommentarer här i tråden så känns det rätt lönlöst för mig att någonsin hitta en partner, så det är lugnast för alla att leva ensam tills jag dör. Får helt enkelt inse att ett förhållande inte är för mig och aldrig kommer vara det. Det är redan försent för det jag ville ändå, så känns inte som det finns någon vits längre, bäst före datumet är passerat och vill inte riskera något så får nöja mig med att jag har hästen åtminstone, som inte bryr sig om hur lite tid jag egentligen har.

 

[Raderad medlem 6459]

Men efter att ha läst alla kommentarer här i tråden så känns det rätt lönlöst för mig att någonsin hitta en partner, så det är lugnast för alla att leva ensam tills jag dör. Får helt enkelt inse att ett förhållande inte är för mig och aldrig kommer vara det.

Varför är det din slutsats? Vad exakt baserar du det på?

 

[TheRedLightning]

Varför är det din slutsats? Vad exakt baserar du det på?

Jag känner mig själv bäst. Jag kommer aldrig sluta tänka för mycket (aka se ev problem). Jag träffar inte nya människor, är inte intresserad av att flörta. Blir inte kär (kan inte längre). Är asexuell. Börjar bli för gammal. Bekväm. Rädd. Misstankar. Dåliga erfarenheter... tja bara för att nämna några få.