Etikett och regler i ett förhållande?

[Raderad medlem 6459]

Jag känner mig själv bäst. Jag kommer aldrig sluta tänka för mycket (aka se ev problem). Jag träffar inte nya människor, är inte intresserad av att flörta. Blir inte kär (kan inte längre). Är asexuell. Börjar bli för gammal. Bekväm. Rädd. Misstankar. Dåliga erfarenheter... tja bara för att nämna några få.

Fast då är det ju inte kommentarer i tråden som fått dig att tänka så? Det enda folk i tråden har sagt är väl att du är lite väl låst i hur ditt schema ska se ut vilket kan bli svårt om du också, samtidigt, har höga krav på x antal timmars umgänge dagligen med eventuell partner?

Jag tänker att det mesta går att jobba på om man vill. Inklusive allt det du skrivit ovan. Det finns inga regler för hur man ska vara kär, om man ens ska vara kär, att man ska ha sex eller om man ska flirta. Misstankar, dåliga erfarenheter och rädsla går också att jobba på. Om man vill.

 

[TheRedLightning]

Fast då är det ju inte kommentarer i tråden som fått dig att tänka så? Det enda folk i tråden har sagt är väl att du är lite väl låst i hur ditt schema ska se ut vilket kan bli svårt om du också, samtidigt, har höga krav på x antal timmars umgänge dagligen med eventuell partner?

Jag tänker att det mesta går att jobba på om man vill. Inklusive allt det du skrivit ovan. Det finns inga regler för hur man ska vara kär, om man ens ska vara kär, att man ska ha sex eller om man ska flirta. Misstankar, dåliga erfarenheter och rädsla går också att jobba på. Om man vill.

Det betyder inte per automatik att kommenterarena inte påverkar eller hur?

Just nu är jag inte så intresserad och överdriver, kanske därför jag inte kan bli kär och är asexuell. Jag kan bli stressad om en ev partner skulle vilja ha sex, men jag inte vill och den tjatar och försöker övertala mig och jag då går med på det för att jag får dåligt samvete av att inte vilja och gör det då bara för att va snäll, inte för att det gynnar mig på något sätt.
Kanske är för snäll och därför jag blir utnyttjad... känns inge bra.

 

[Kivina]

Fast, om en kille tjatar om att ha sex så är det en kille jag inte skulle vilja vara tillsammans med. Där brister det ju på respekten hos den killen..

Jag är i grunden en väldigt snäll människa, men jag förväntar mig att bli respekterad för det.

 

[TheRedLightning]

Fast, om en kille tjatar om att ha sex så är det en kille jag inte skulle vilja vara tillsammans med. Där brister det ju på respekten hos den killen..

Jag är i grunden en väldigt snäll människa, men jag förväntar mig att bli respekterad för det.

Sen finns risken att de aldrig säger något och så glider man isär, för man tror det är frid och fröjd. Det är ett dilemma hur man än vänder och vrider på det.....

 

[tanten]

Jag tror du missuppfattade mig, jag vet vad det är och swingers har ju godkänt att de byter partners, när man vänsterprasslar har man inte godkänt t ex. Var lite det jag menade när jag skrev så.

OT men...
är swingers för dig främst att man "byter partner"? Och att man godkänt det? Känns för mig som en udda definition?

 

[escodobe]

Jag trodde förstås inte att det bara var ens fel att det blir missförstånd, det ligger lika mycket i hur folk tolkar saker också och inte bara hur en person uttrycker sig.

Det jag grundar mina tankar på just nu är OM det skulle bli aktuellt med en relation med på kollegan på jobbet, för jag tror rent ärligt att jag aldrig kommer hitta någon annan för att jag inte är den som aktivt letar efter någon, men tror heller inte det kommer bli aktuellt med en relation heller.

Men efter att ha läst alla kommentarer här i tråden så känns det rätt lönlöst för mig att någonsin hitta en partner, så det är lugnast för alla att leva ensam tills jag dör. Får helt enkelt inse att ett förhållande inte är för mig och aldrig kommer vara det. Det är redan försent för det jag ville ändå, så känns inte som det finns någon vits längre, bäst före datumet är passerat och vill inte riskera något så får nöja mig med att jag har hästen åtminstone, som inte bryr sig om hur lite tid jag egentligen har.

Den enda i tråden som påstår att du inte kan ha en relation är du själv.
Vi andra menar att det borde du kunna ha. Om du inte kan det så är det i alla fall inte dina arbetstiders fel.
Jag tror verkligen att du skulle behöva träffa en psykolog för att arbeta med dina tankemönster.

 

[Raderad medlem 6459]

Sen finns risken att de aldrig säger något och så glider man isär, för man tror det är frid och fröjd. Det är ett dilemma hur man än vänder och vrider på det.....

Men vad problemorienterad du är! Jag tror verkligen det här är nåt du behöver jobba med.

 

[Tassetass]

Sen finns risken att de aldrig säger något och så glider man isär, för man tror det är frid och fröjd. Det är ett dilemma hur man än vänder och vrider på det.....

Allt kan alltid gå åt fanders. Allt kan alltid gå toppenbra. Ingen har någonsin facit på förhand. Det är bara så livet är.

 

[escodobe]

Jag trodde förstås inte att det bara var ens fel att det blir missförstånd, det ligger lika mycket i hur folk tolkar saker också och inte bara hur en person uttrycker sig.

Det jag grundar mina tankar på just nu är OM det skulle bli aktuellt med en relation med på kollegan på jobbet, för jag tror rent ärligt att jag aldrig kommer hitta någon annan för att jag inte är den som aktivt letar efter någon, men tror heller inte det kommer bli aktuellt med en relation heller.

Men efter att ha läst alla kommentarer här i tråden så känns det rätt lönlöst för mig att någonsin hitta en partner, så det är lugnast för alla att leva ensam tills jag dör. Får helt enkelt inse att ett förhållande inte är för mig och aldrig kommer vara det. Det är redan försent för det jag ville ändå, så känns inte som det finns någon vits längre, bäst före datumet är passerat och vill inte riskera något så får nöja mig med att jag har hästen åtminstone, som inte bryr sig om hur lite tid jag egentligen har.

Att vara så fixerad vid problem och aTT lägga så mycket energi på att låsa fast sig i ett negativt tankemönster som du verkar göra (många av dina trådar följer samma mönster) kan vara ett tecken på depression.
Depressioner kan ofta botas.

Jag tror helt ärligt att den bästa investeringen du skulle kunna göra i ditt liv vore att ta kontakt med en läkare och en psykolog.

 

[TheRedLightning]

Oj oj oj, snacka om att vara dömmande nu. Så nu är jag visst i deprission för att jag tänker för mycket, ja den var ny. Spännande.

Förresten hur ska jag ha tid med läkare/psykolog när jag inte ens har tid med mitt egna liv? Borde det inte vara bättre att fixa det egna livet först eller vadå?

 

[Raderad medlem 6459]

Oj oj oj, snacka om att vara dömmande nu. Så nu är jag visst i deprission för att jag tänker för mycket, ja den var ny. Spännande.

Fast dina inlägg tyder inte på att allt står rätt till. Du kan tycka att det är dömande att escodobe föreslog kontakt med en psykolog, jag tycker det låter helt rimligt. Du ser genomgående bara problem. Du ser specifika detaljerade problem till vartenda möjligt scenario. Även om du inte är deprimerad kan det ju ändå vara nåt som är vettigt att få hjälp med? Vore inte livet lättare om du fick verktyg för att kunna se saker ur olika synvinklar, för att se möjligheter istället för bara svårigheter?

 

[sjoberga]

Borde det inte vara bättre att fixa det egna livet först eller vadå?

Fast det är ju det som var budskapet, eller hur?

Att ägna så mycket tid åt destruktiva, passiviserande och negativa tankar skulle få vem som helst att inte hinna med något förutom det man måste. Och i förlängningen inte det heller.

 

[Monstermom]

Oj oj oj, snacka om att vara dömmande nu. Så nu är jag visst i deprission för att jag tänker för mycket, ja den var ny. Spännande.

Förresten hur ska jag ha tid med läkare/psykolog när jag inte ens har tid med mitt egna liv? Borde det inte vara bättre att fixa det egna livet först eller vadå?

Rekommendation att söka psykologhjälp har regelbundet kommit upp i dina trådar i minst ett år, ibland säger du dig vara öppen för det (men inte riktigt ha tid just då...) ibland är du helt frågande till det. Det kan knappast vara så att du inte kommer ihåg att folk ständigt ifrågasätter ditt mående och dina mönster och kommer med samma råd om och om igen, så varför det skulle vara obegripligt är svårt att förstå. Att ingenting händer och dina problem inte förändras ser dock ut som att du inte vill ha förändring, och då är det väldigt lite någon kan göra eller säga.

Intet nytt under solen.

 

[escodobe]

Oj oj oj, snacka om att vara dömmande nu. Så nu är jag visst i deprission för att jag tänker för mycket, ja den var ny. Spännande.

Förresten hur ska jag ha tid med läkare/psykolog när jag inte ens har tid med mitt egna liv? Borde det inte vara bättre att fixa det egna livet först eller vadå?

Att ha kontakt med en läkare/psykolog kan ofta vara en stor hjälp att fixa till sitt liv om livet ofta känns väldigt jobbigt. Alla har nog perioder där saker känns motigt, jobbigt och "omöjligt". Men är det såpass ofta eller begränsande att det ger en stor påverkan på ens välbefinnande så kan det vara ett tecken på att man är deprimerad.
Ett vanligt tecken på depression är ofta att man bara "ser" problem och tänker mycket på dessa utan att komma fram till en lösning.
Då är det ofta mycket svårt att fixa till sitt liv utan att få hjälp att komma ur grundproblemet först.

 

[Lovisaleonora]

Förresten hur ska jag ha tid med läkare/psykolog när jag inte ens har tid med mitt egna liv? Borde det inte vara bättre att fixa det egna livet först eller vadå?

De flesta av dina trådar landar i samma sak. Du ser bara omöjligheter, problem och att ditt liv är miserabelt (p g a dina egna val som du själv säger är omöjliga att göra annorlunda).

Jo, det är nog många som baserar sina råd till dig på att du borde ta itu med ditt eget liv, för du verkar inte lycklig. Allt är omöjligt, inget går att ändra. Du kan aldrig få leva det liv du vill (med möjlighet att koppla av på semestern/njuta av tillvaron/få tid till ett förhållande/bli kär) - men det beror helt och hållet på dig själv och dina val. Och din syn på din tillvaro. Det är helt enkelt din hjärna som stoppar dig. Om du vill att ditt liv ska fortsätta i de hjulspåren - carry on. Om du däremot vill ha en ändring - börja att ändra ditt liv genom t ex få verktyg att hantera ditt tankemönster. Det är inget som är enkelt att göra själv. En bra början kan vara en samtalskontakt.

En början till ett annat tankesätt. Kanske ett lyckligare liv?

 

[escodobe]

Oj oj oj, snacka om att vara dömmande nu. Så nu är jag visst i deprission för att jag tänker för mycket, ja den var ny. Spännande.

Förresten hur ska jag ha tid med läkare/psykolog när jag inte ens har tid med mitt egna liv? Borde det inte vara bättre att fixa det egna livet först eller vadå?

Jag vet inte om du kommer förstå den här metaforen överhuvudtaget och jag är tyvärr för trött för att komma på någon bättre förklaring.

Låtsas att livet är ett sandslott som du håller på att bygga. Det verktyget du har en gaffel. Har du försökt bygga ett sandslott med hjälp av en gaffel? Det är SKITSVÅRT och Jättejobbigt eftersom man hela tiden råkar på problem och svårigheter och hur man än kämpar så blir det liksom inte riktigt bra. Men man tror att det är så det är meningen att vara eftersom man haft en gaffel hela tiden.

Tillslut ber du om hjälp och efter undersökningar som visar om det är medicinskt problem eller ej så får du tips, olika verktyg och hjälp att leta tills du hittar en spade. När du väl har hittat en spade (och sköter om den ordentligt) så går det mycket, mycket lättare att bygga ett sandslott och man behöver inte alls kämpa lika hårt mot svårigheterna och problemen...

 

[TheRedLightning]

Fast det är ju det som var budskapet, eller hur?

Att ägna så mycket tid åt destruktiva, passiviserande och negativa tankar skulle få vem som helst att inte hinna med något förutom det man måste. Och i förlängningen inte det heller.

Vem är det som säger att jag ägnar mycket tid åt dessa negativa tankar? Inte är det jag i alla fall. Att ge dom ord en gång på buke anser inte jag vara att ägna så mycket tid åt det. Snarare en ynka procent av all min tid, så nej det är inte mycket tid, men som vanligt överanalyseras allt och så kommer pekpinnar. Det är ändå tur att jag känner mig själv bäst och vet vad jag behöver. Förvisso har den här tråden spårat ur totalt nu och blivit väldigt OT, när den egentligen INTE handlade om MIG specifikt från början, utan vad för KRAV folk har i sina relationer.
Jag är inte intresserad av att få någon hjälp, jag vill bara veta om folks olika krav i deras relationer.

 

[Lovisaleonora]

Tillslut ber du om hjälp och efter undersökningar som visar om det är medicinskt problem eller ej så får du tips, olika verktyg och hjälp att leta tills du hittar en spade. När du väl har hittat en spade (och sköter om den ordentligt) så går det mycket, mycket lättare att bygga ett sandslott och man behöver inte alls kämpa lika hårt mot svårigheterna och problemen...

Framförallt försvinner ungefär 85 % av alla problemen av sig själv när gaffeln ersätts med en spade. Problem som verkade svårlösliga behöver inte ens lösas, för de existerar inte längre. Resterande 15 % av upplevda problem känns väsentligt lättare att lösa med rätt redskap, och det finns dessutom mycket mer energi att lösa dem eftersom de är betydligt färre.

SÅ stor är skillnaden med ett annat tankesätt.

 

[Lovisaleonora]

Vem är det som säger att jag ägnar mycket tid åt dessa negativa tankar?

Du beskriver själv att du tänker för mycket, och du redovisar en del av dessa tankar här. Och det är negativa tankemönster.

Vi utgår bara från vad du själv berättar, skriver och väljer att dela med dig av. Och en snabb titt i dina trådar avslöjar ju hur ditt tankemönster ser ut. Det finns inga lösningar, bara problem. Som staplas på varandra och omöjliggör för dig att leva ditt liv så som du hade önskat.

 

[escodobe]

Vem är det som säger att jag ägnar mycket tid åt dessa negativa tankar? Inte är det jag i alla fall. Att ge dom ord en gång på buke anser inte jag vara att ägna så mycket tid åt det. Snarare en ynka procent av all min tid, så nej det är inte mycket tid, men som vanligt överanalyseras allt och så kommer pekpinnar. Det är ändå tur att jag känner mig själv bäst och vet vad jag behöver. Förvisso har den här tråden spårat ur totalt nu och blivit väldigt OT, när den egentligen INTE handlade om MIG specifikt från början, utan vad för KRAV folk har i sina relationer.
Jag är inte intresserad av att få någon hjälp, jag vill bara veta om folks olika krav i deras relationer.

Fast du skriver ju gång på gång att du "tänker för mycket"?