Vem är det som säger att jag ägnar mycket tid åt dessa negativa tankar? Inte är det jag i alla fall. Att ge dom ord en gång på buke anser inte jag vara att ägna så mycket tid åt det. Snarare en ynka procent av all min tid, så nej det är inte mycket tid, men som vanligt överanalyseras allt och så kommer pekpinnar. Det är ändå tur att jag känner mig själv bäst och vet vad jag behöver. Förvisso har den här tråden spårat ur totalt nu och blivit väldigt OT, när den egentligen INTE handlade om MIG specifikt från början, utan vad för KRAV folk har i sina relationer.
Jag är inte intresserad av att få någon hjälp, jag vill bara veta om folks olika krav i deras relationer.
Fast det är ju märkligt att skriva dessa inlägg i tråd efter tråd och sedan påstå att det inte är ett problem. För alla andra i hela världen är det ganska tydligt att det finns problem som går att ta itu med.
Vi som läser VET ju inte mer än det vi läser. Men vi är många som har levt många år och träffat många människor och ser alla de varningstecken som lyser igenom stort. Hela sättet att resonera, oavsett ämne, signalerar varning.
Det som blir frustrerande är att jag sett flera som varit där du verkar vara - och som hittat ett mycket bättre liv efter att de provade professionell hjälp att börja tänka annorlunda. Det finns ett annat liv. Man måste inte vara där du är. Men det är nästan omöjligt att ta sig därifrån när man väl är där, särskilt utan både insikt och stöd.
