Etikett och regler i ett förhållande?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Då är det till och med en grundregel. "Vi agerar såhär och gör någon av oss annorlunda så upplöses nuvarande tillstånd."
Nu är jag och min partner överens om att vi är monogama, det diskuterade vi när vi kom överens om att vi nog ville ha en relation. Men jag blir ändå väldigt förvånad över hur många som har det som någon kärnfråga. Många står tydligen ut med hur mycket skit som helst i sina förhållanden men det just otroheten som är en "dealbreaker".

Hur monogam jag än är så skulle jag nog bli mer förbannad om det snokades i min telefon/dator eller surades på att jag umgås med mina ex än om min partner var otrogen.
Att kontrollera mig är ju riktat mot mig. En otrohet må vara ar han svikit en överenskommelse (vore det oskyddat hade det dock tagit hus i helvete)men det har ju egentligen inte med MIG att göra.
 
@Trani Så du menar att vi alla har regler för hur våra förhållanden ska se ut? Gäller det även vänskapsrelationer? Det finns ju saker vänner kan göra som absolut ruckar hela relationen.
Jo men det gör det ju. Tillvaron är full av sociala regler som påverkar interaktionen mellan oss. Även i en icke-sexuell vänskapsrelation kan sexuella handlingar vara reglerade (via svartsjuka). T ex "min kompis svek mig genom att ha sex med mitt ragg".
 
Kollektivatal, AB, HÖK är ett sätt att relglera omjämnilka förhållanden. Lite oavsett åt vilket håll man anser det vara ojämnlikt.

Att ha ett reglerat kärleksförhållande strider mot kärlekens logik.

Sen är detväl bra om man har liknade värderingar om pengar, sex och annat som man hanterar tillsammans

Regler skulle jag nog inte säga att vi har några... Generellt skulle jag säga att det är viktigt för mig att man hjälps åt och att man prioriterar varandra i ett förhållanden.
"regler "som otrohet (om inte annat är överrenskommet) och respekt är väl rätt självklart.
Jag tror många tolkade mig lite bokstavligt med order regler, som jag skrev tidigare jag menar inget som är ristat i sten. Man kan ha "regler" för hur disken, tvätten osv sköts men att det är flexibelt. Lite som oskrivna regler, de finns där men de är egentligen inga regler, typ så.

Låt inte exet bo kvar i din skalle, som nån klok sa här på Buke
Nej, det gör han inte. Har inte ens tänkt på honom förrän den här tråden, möter ibland hans bil, då han flyttat i närheten av mig. Vilket kändes lite olustigt när jag fick reda på det för första gången, sen några månader tillbaka. Nu bryr jag mig inte längre, men visst är väl lite avundsjuk att han kunnat gå vidare men att inte jag kunnat det och det får mig nedstämd då jag tror att felet helt och hållet ligger hos mig varför jag inte kan hitta någon kille igen...

Du har helt missuppfattat swingers. Det är när man byter partners, går på parklubb, gör saker med andra - tillsammans. Alltså väldigt långt från "vänsterprassel".
Jag tror du missuppfattade mig, jag vet vad det är och swingers har ju godkänt att de byter partners, när man vänsterprasslar har man inte godkänt t ex. Var lite det jag menade när jag skrev så.
 
Jo men det gör det ju. Tillvaron är full av sociala regler som påverkar interaktionen mellan oss.
Fast alltså, om nån skulle starta en tråd som hette "vad har du och dina vänner för regler för er vänskap?" hade nog mitt svar varit "Qué?". Givetvis finns det sociala regler som reglerar vår interaktion men det betyder ju inte att jag i en tråd på Buke kan konkretisera exakt vad för 'regler' jag och en vän har i vår vänskap. Det är ju inte medvetet, inte uttalat, inte konkretiserat. Skulle jag behöva räkna upp allt som skulle kunna vara dealbreakers för mig vore det ju en väldigt lång lista (obs, ingen punkt skulle ha med sexuella handlingar att göra) och jag skulle behöva fundera väldigt länge.

@RedHyuuga Du kanske mer menar vad man har för krav på en relation och på hur den ska se ut, snarare än regler? :)
 
Fast alltså, om nån skulle starta en tråd som hette "vad har du och dina vänner för regler för er vänskap?"
Inte ett smack konstigare än frågeställningen i den här tråden, tycker jag. Det är väl dessutom något som faktiskt diskuteras då och då. Inte ovanligt med trådar på ämnet "vad för beteende accepterar du hos en kompis" och liknande.
 
@RedHyuuga Du kanske mer menar vad man har för krav på en relation och på hur den ska se ut, snarare än regler? :)
Ja, så kanske det heter istället. Var trött igår när jag skrev och tänkte väl rätt men det blev fel ändå, eftersom ingen här är tankeläsare och kan läsa ut vad jag egentligen menade. :p
Nåväl, nu verkar skeppet komma på rätt köl igen. :up:
KRAV var det jag var ute för i ett förhållande.
 
Ja, så kanske det heter istället. Var trött igår när jag skrev och tänkte väl rätt men det blev fel ändå, eftersom ingen här är tankeläsare och kan läsa ut vad jag egentligen menade. :p
Nåväl, nu verkar skeppet komma på rätt köl igen. :up:
KRAV var det jag var ute för i ett förhållande.

Vilket för mig är det ekonomiska synsättet. Du vill inte köpa en vara som du inte vinner något på att ha. En destruktiv relation är inget vi ska fastna i o stanna kvar i utan vi ska alla hitta relationer som ger oss energi.

Och KRAV, det har vi alla...omedvetet och medvetet för oss. Jag har en rad på min partner och min partner har en rad på mig. O kraven förändras ju mer vi råkar ut för o lär oss vad vi behöver i en relation. :)
 
Vilket för mig är det ekonomiska synsättet. Du vill inte köpa en vara som du inte vinner något på att ha. En destruktiv relation är inget vi ska fastna i o stanna kvar i utan vi ska alla hitta relationer som ger oss energi.

Och KRAV, det har vi alla...omedvetet och medvetet för oss. Jag har en rad på min partner och min partner har en rad på mig. O kraven förändras ju mer vi råkar ut för o lär oss vad vi behöver i en relation. :)
Det är just dessa krav som får mig att inse att jag troligen aldrig kommer kunna leva i ett lyckligt förhållande igen... Det känns inte så i alla fall. Svårt att förklara och som mitt liv ser ut just nu, så hinner jag inte med en partner när jag har jobb, häst och den lilla egentid som bli över till att koppla av innan sängen (egentiden är alldeles för kort för att man ska hinna med något vettigt med en ev partner)...

Men visst drömmer ibland om att ha någon som sover i den andra sängen i dubbelsängen, och som kramar om en och myser. Kanske skaffa en riktigt TV och sitta i soffan och krypa upp nära... Det är nog det jag saknar mest, närheten och slippa vara ensam... samtidigt vet jag med mig att jag troligen skulle irritera mig massor på en partner som kanske inte ställer disken på rätt ställe (ogillar att man ställer saker i diskhon, hellre på bänken då) eller något annat man skulle kunna tänka sig att störas på...
 
Det är just dessa krav som får mig att inse att jag troligen aldrig kommer kunna leva i ett lyckligt förhållande igen... Det känns inte så i alla fall. Svårt att förklara och som mitt liv ser ut just nu, så hinner jag inte med en partner när jag har jobb, häst och den lilla egentid som bli över till att koppla av innan sängen (egentiden är alldeles för kort för att man ska hinna med något vettigt med en ev partner)...

Men visst drömmer ibland om att ha någon som sover i den andra sängen i dubbelsängen, och som kramar om en och myser. Kanske skaffa en riktigt TV och sitta i soffan och krypa upp nära... Det är nog det jag saknar mest, närheten och slippa vara ensam... samtidigt vet jag med mig att jag troligen skulle irritera mig massor på en partner som kanske inte ställer disken på rätt ställe (ogillar att man ställer saker i diskhon, hellre på bänken då) eller något annat man skulle kunna tänka sig att störas på...

Vettigt?

Att slappa i soffan räcker väl?

Jag skulle väl inte orka inleda något nytt i dagsläget men eftersom vi är etablerade så fungerar det. Dvs vi delar vardag i den utsträckning vi hinner.
 
Vettigt?

Att slappa i soffan räcker väl?

Jag skulle väl inte orka inleda något nytt i dagsläget men eftersom vi är etablerade så fungerar det. Dvs vi delar vardag i den utsträckning vi hinner.
Det är lite det jag tycker är jobbigt, jag vill ha någon att dela vardagen med då jag inte har så gott om vänner, någon som kan krama mig, prata med mig, fråga hur min dag varit och jag fråga hur dennes dag varit, någon att ha mysigt med. Jag saknar faktikst det, men det är nog lite som du säger att man inte orkar dra igång något nytt.

Som det är nu jobbar jag 6:30-17:30, det tar ca 30 min att åka till jobbet. Jag brukar gå upp 1 timme innan jag ska åka för att hinna med, så alltså 5:00 kliver jag upp, absolut senast 5:30.
Försöker komma i säng helst 21:00 men absolut senast 22:00. Så jag kommer hem i bästa fall 18:00, då har jag ca 3 timmar och för det mesta brukar jag komma hem senare, som idag var jag hemma 19:00. Blir inte mycket egentid, som man hade när man slutade vid 16:00, men i gengäld jobbar jag bara 4 dagar på en vecka.
Nu har det varit två dagar som jag kommit hem från jobbet och varit så trött att jag inte orkat rida, bara gått ner till stallet och gjort i ordning boxen, men inget mer. Fattar inte att man kan va så pigg och glad på jobbet, men så fort man kommer hem så "dör man".... :/
 
...

Som det är nu jobbar jag 6:30-17:30, det tar ca 30 min att åka till jobbet. Jag brukar gå upp 1 timme innan jag ska åka för att hinna med, så alltså 5:00 kliver jag upp, absolut senast 5:30.
Försöker komma i säng helst 21:00 men absolut senast 22:00. Så jag kommer hem i bästa fall 18:00, då har jag ca 3 timmar och för det mesta brukar jag komma hem senare, som idag var jag hemma 19:00. Blir inte mycket egentid, som man hade när man slutade vid 16:00, men i gengäld jobbar jag bara 4 dagar på en vecka.
...

Fast alltså, hur mycket är tanken att man ska hinna med på en vardag? 3 h hemma att hänga en kväll tycker jag både låter lagom och mycket. :o
Då hinner man ju både käka middag ihop och hänga framför datorn innan sängdags. :p
 
Inte ett smack konstigare än frågeställningen i den här tråden, tycker jag.
Jag hade svarat samma som jag gjort i den här tråden. Inte en chans att jag suttit och skrivit ned alla möjliga oskrivna regler jag och mina vänner har i våra relationer. Herre, det hade ju blivit hur många som helst.

Nu lämnar jag det här sidospåret. Vi har nog helt enkelt väldigt olika syn på vad som är regler och inte.
 
Fast alltså, hur mycket är tanken att man ska hinna med på en vardag? 3 h hemma att hänga en kväll tycker jag både låter lagom och mycket. :o
Då hinner man ju både käka middag ihop och hänga framför datorn innan sängdags. :p
Jag har en häst, som ska skötas också, ofta tar det minst 2 timmar, sen den återstående timmen kan man inte slappa på, då det behöver tvättas, diskas, städas, osv. Ja kort och gott ska man hinna med hushållssysslorna under den kvarvarande timmen också och då blir det inte mycket tid kvar att slappa/hänga eller vad man vill kalla det. :/
Så ja, jag har svårt att se hur det skulle funka att ha ett förhållande så som jag jobbar just nu.... är väldigt skeptisk. :/
 
Jag har en häst, som ska skötas också, ofta tar det minst 2 timmar, sen den återstående timmen kan man inte slappa på, då det behöver tvättas, diskas, städas, osv. Ja kort och gott ska man hinna med hushållssysslorna under den kvarvarande timmen också och då blir det inte mycket tid kvar att slappa/hänga eller vad man vill kalla det. :/
Så ja, jag har svårt att se hur det skulle funka att ha ett förhållande så som jag jobbar just nu.... är väldigt skeptisk. :/
Åh! Läste såklart slarvigt, tänkte att du var hemma kl19 idag efter hästen. Sorry!

Men samtidigt så tycker jag, eller, jag har inget behov av att hänga varje kväll i soffan med partnern. Då är det snarare viktigt att man har en partner som är ok med det med. Man kan ju hänga de andra 3 kvällarna man är ledig (om det nu är så man jobbar). Sedan tycker jag det är viktigare att man gör saker ihop, än att man träffas varje kväll.
 
Och det fetade måste/kommer en på något sätt ta reda på hos sin partner. Hur jag än ser på det har jag svårt att föreställa mig en partnerrelation där regler kring sexuella handlingar inte förekommer.
Och det fetade måste/kommer en på något sätt ta reda på hos sin partner. Hur jag än ser på det har jag svårt att föreställa mig en partnerrelation där regler kring sexuella handlingar inte förekommer.

Jag vet inte varför just sex skulle vara i särskilt stort behov av att regleras? Jag vill inte gå med på att sex skiljer sig så himla mycket från annan interaktion med andra - innebörden av det och intimiteten varierar både när det gäller sex och när det gäller att prata över en fika.

Mitt val av partner ser i lyckosamma fall ut så att hen helt enkel inte är den sorts person som vill råda över mina övriga relationer i livet.
 
Åh! Läste såklart slarvigt, tänkte att du var hemma kl19 idag efter hästen. Sorry!

Men samtidigt så tycker jag, eller, jag har inget behov av att hänga varje kväll i soffan med partnern. Då är det snarare viktigt att man har en partner som är ok med det med. Man kan ju hänga de andra 3 kvällarna man är ledig (om det nu är så man jobbar). Sedan tycker jag det är viktigare att man gör saker ihop, än att man träffas varje kväll.
Nä, det hade ju varit underbart i såfall, om jag varit klar med allt så tidigt.

Jag kan väl känna att det skulle kännas lite oschysst mot ev partner att jag jobbar så mycket som jag gör och sen har hästen uppepå det. Blir förvisso tre dagar varje vecka när det är normala dagar då jag är ledig, är nog lite därför jag varit inne på någon som jobbar liknande som jag gör, dels så man har något gemensamt att prata om. Då jag verkligen gillar mitt jobb och gärna pratar om det, skulle vara lite jobbigt med en partner som inte är intresserad av just det, men toppen i övrigt t ex.
 
Det är just dessa krav som får mig att inse att jag troligen aldrig kommer kunna leva i ett lyckligt förhållande igen... Det känns inte så i alla fall. Svårt att förklara och som mitt liv ser ut just nu, så hinner jag inte med en partner när jag har jobb, häst och den lilla egentid som bli över till att koppla av innan sängen (egentiden är alldeles för kort för att man ska hinna med något vettigt med en ev partner)...

Men visst drömmer ibland om att ha någon som sover i den andra sängen i dubbelsängen, och som kramar om en och myser. Kanske skaffa en riktigt TV och sitta i soffan och krypa upp nära... Det är nog det jag saknar mest, närheten och slippa vara ensam... samtidigt vet jag med mig att jag troligen skulle irritera mig massor på en partner som kanske inte ställer disken på rätt ställe (ogillar att man ställer saker i diskhon, hellre på bänken då) eller något annat man skulle kunna tänka sig att störas på...

En "lösning" är att bli sambo med sin partner. Det gäller ju dock först "bara" att hitta personen. O det kan man göra där man minst anar det. ;)
 
En "lösning" är att bli sambo med sin partner. Det gäller ju dock först "bara" att hitta personen. O det kan man göra där man minst anar det. ;)
Jo, och det är väl där hjärnspökena kommer, då jag var sambo i 7 år med mitt x, vi var ihop i 8 år.
Ett vanligt förhållande skulle inte funka för mig, då jag inte skulle orka pendla mellan mitt hem och ev partner.
Att vara sambo känns både roligt och läskigt på samma gång, förvisso skulle både jag och ev sambo kunna spara massa pengar på att dela de gemensamma kostnaderna.
Vet jag har en kollega på jobbet som är ganska intresserad av mig, men velar just nu och jag velar också, då jag känner mig så osäker. Dels på om han är rätt och dels om jag kommer klara av ett förhållande utan att tjura ihop.... Får ju redan höra av andra kollegor på jobbet att vi låter som "ett gift gammalt par" när vi käbblar med varandra om det nu är bra eller dåligt vet jag inte. :/
 
Nä, det hade ju varit underbart i såfall, om jag varit klar med allt så tidigt.

Jag kan väl känna att det skulle kännas lite oschysst mot ev partner att jag jobbar så mycket som jag gör och sen har hästen uppepå det. Blir förvisso tre dagar varje vecka när det är normala dagar då jag är ledig, är nog lite därför jag varit inne på någon som jobbar liknande som jag gör, dels så man har något gemensamt att prata om. Då jag verkligen gillar mitt jobb och gärna pratar om det, skulle vara lite jobbigt med en partner som inte är intresserad av just det, men toppen i övrigt t ex.
Fast vadå oschysst? Vill man ha en partner som man umgås med jämnt, ja då får man väl sluta med hästeriet. Annars får man väl hitta en kille som klarar sig själv eller har en egen hobby. ;)
Finns hur många karlar som helst som aldrig är hemma och det verkar vara helt ok och accepterat.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Hjärtligt välkomna till ”Lobelias meditations och mindfulnesscenter" Jag är glad att så många valt att närvara vid denna 10 dagars...
21 22 23
Svar
456
· Visningar
20 784
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har en sak att säga när det gäller vett, etikett och rent allmänt hyfs. Jag är uppriktigt sagt skittrött på att tacka för gåvor som...
Svar
0
· Visningar
1 105
Senast: Skorpion76
·
Småbarn Hej igen Bukefalister! Jag behöver, åter igen, "opartiska" tankar kring dotterns relation med sin far. Tidigare har jag rådfrågat om...
2
Svar
37
· Visningar
4 469
Senast: Petruska
·
M
Övr. Barn Bakgrund: Vi har en tioårig flicka, ganska känslig sak som vi redan från början fått stötta och pusha i alla situationer. Hon blir lätt...
Svar
11
· Visningar
2 703
Senast: Sonic76
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp