Etikett och regler i ett förhållande?

[Amha]

Vad man önskar/begär av varandra i ett förhållande beror nog på förutsättningarna. Jag är ganska orolig av mig, rädd att förlora mina nära pga flera dödsfall nära mig och alldeles för tidigt. Det påverkar min partner på så vis att jag exempelvis vill att han säger till när han lämnar exempelvis after work så jag vet ungefär när han borde landa hemma och om jag behöver börja söka honom så småningom, särskilt vintertid när det är kallt. Han kanske behöver att jag gör något annat för att bidra till hans lugn. Sen är ju frågan om man ser det som regler? Jag vet inte, för mig går det ihop med respekt.

 

[Korven]

Jag menar förstås inte regler som är ristade i sten, därför jag skrev lösare regler.
Jag tror ärligt inte jag kan ha ett förhållande utan lösa regler, då mitt förra troligen "sabbat" så mycket för mig att jag inte kan lita på det motsatta könet längre..

Jag vet inte ens varför jag startade den här tråden när den bara gör mig sårad och ledsen, inte pga era svar utan snarare att jag inte tror jag någonsin kommer ha en underbar andra hälft att dela mitt liv med..... ja, jag är trasig på insidan även om jag verkar hel på utsidan...

Låt inte exet bo kvar i din skalle, som nån klok sa här på Buke

 

[Efwa]

Vad man önskar/begär av varandra i ett förhållande beror nog på förutsättningarna. Jag är ganska orolig av mig, rädd att förlora mina nära pga flera dödsfall nära mig och alldeles för tidigt. Det påverkar min partner på så vis att jag exempelvis vill att han säger till när han lämnar exempelvis after work så jag vet ungefär när han borde landa hemma och om jag behöver börja söka honom så småningom, särskilt vintertid när det är kallt. Han kanske behöver att jag gör något annat för att bidra till hans lugn. Sen är ju frågan om man ser det som regler? Jag vet inte, för mig går det ihop med respekt.

Respekt och visst, lite regelaktigt också men samtidigt kan man ju inte kräva utan det blir liksom att man talar om att man vill att detta ska tillämpas och att konsekventerna (gråtande, orolighet) kan bli resultatet.

Vi har samma överenskommelse. Även med barnen som är över 18 men fortfarande bor hemma. Någon annan än personen som reser borde veta var de är och säga till i tid om man tror att något hänt.

 

[Amha]

Respekt och visst, lite regelaktigt också men samtidigt kan man ju inte kräva utan det blir liksom att man talar om att man vill att detta ska tillämpas och att konsekventerna (gråtande, orolighet) kan bli resultatet.

Vi har samma överenskommelse. Även med barnen som är över 18 men fortfarande bor hemma. Någon annan än personen som reser borde veta var de är och säga till i tid om man tror att något hänt.

Jag ser det som att jag aldrig kan tvinga min sambo att göra ditt eller datt. Tvång för mig är hot eller våld inblandat och jag skulle ju aldrig hota ens om smått för att han inte säger när han lämnar en fest men visst skulle jag bli irriterad över att han inte kan skicka ett meddelande "på väg" när han lämnar om det inte varit slut på batteri i telefonen eller så. Därför ser jag det nog mer som respekt då det är något han i så fall gör för att jag inte ska må dåligt över någon slags ovisshet. Vi gör vissa saker för varandra så att partnern ska få lite ro i själen

 

[sthu]

Inte kissa på toalettringen var det gubben kunde komma på.

Vi har en fortsättning på den:
Inte uträtta sina behov med öppen dörr. Annat än om en katt vill komma in, då är det okej. Men generellt sett är behovsgörande = stängd dörr.
Hänger visserligen lite ihop med att vår toadörr inte har något lås, så stängd dörr = lämna mig ifred.

En slags regel till kom jag på.
Han rensar kattlådan på kvällen, jag på morgonen. Nåde den som glömmer av det!

 

[Efwa]

Jag ser det som att jag aldrig kan tvinga min sambo att göra ditt eller datt. Tvång för mig är hot eller våld inblandat och jag skulle ju aldrig hota ens om smått för att han inte säger när han lämnar en fest men visst skulle jag bli irriterad över att han inte kan skicka ett meddelande "på väg" när han lämnar om det inte varit slut på batteri i telefonen eller så. Därför ser jag det nog mer som respekt då det är något han i så fall gör för att jag inte ska må dåligt över någon slags ovisshet. Vi gör vissa saker för varandra så att partnern ska få lite ro i själen

Precis så menar jag också. Kanske var otydlig.

 

[YorkWann]

Den som lagar maten behöver inte ta disken, den som tar hunden på morgonen behöver inte ta kvällsrundan, lite såna regler har vi, men som någon annan skrev, inget är ju ristat i sten. Men livet och förhållanden förändras ju även med tiden och grundvärderingar, samt att prata och respektera varandra är viktigt.

 

[Petruska]

Jag skulle dock inte kalla monogami för en regel utan en beskrivning på vad det är för relation man har.

Jag skulle nog säga tvärtom. Det verkar konstigt att ge monogami så stor vikt så att det kan anses beskriva förhållandet. Sen brukar det väl främst vara sin partners "snedsteg" man oroar sig för? Av det följer väl att det är partner man vill begränsa - sätta en regel för - även om man själv är redo att följa samma regel?

 

[Trani]

Jag skulle dock inte kalla monogami för en regel utan en beskrivning på vad det är för relation man har.

Då är det till och med en grundregel. "Vi agerar såhär och gör någon av oss annorlunda så upplöses nuvarande tillstånd."

 

[Hermelin]

När det gäller sådant som att gilla/ogilla vad partner gör, försöker jag lösa det initialt genom att välja lämplig partner. Inte genom regler eller ramar.

Just så! Vi har inte heller några regler. Vi har några saker som skulle kunna upplevas som regler men det är snarare för att vi tycker likadant.

 

[Tassetass]

Jag tror inte vi har några regler i vårt förhållande. Vi har båda saker som är viktiga för respektive person, gränser, integritet osv, och om den andra inte respekterar detta blir det förstås problem. Det finns liksom förutsättningar och villkor vi har att förhålla oss till, men om det resulterar i en uppsättning regler vet jag inte.

Dock beror det ju på hur man definierar regel. De gränser och värdegrunder jag har innebär ju att maken bör agera på ett visst sätt för att inte drabbas av någon konsekvens (t.ex. att jag blir ledsen), men några regler uttryckta i formen "Du får inte göra X för då kommer Y att hända" finns inte.

Jag kan inte riktigt formulera vad jag är ute efter, men på något vis handlar det om att vi i vårt förhållande har oss själva som utgångspunkt. Jag sätter inte upp regler som maken ska följa eller vice versa, utan det handlar om att med att ha en relation med mig följer vissa saker man får förhålla sig till, om det inte passar så är det bara att dra.

Äh... Jag är för trött...

 

[Riru]

Jag skulle nog säga tvärtom. Det verkar konstigt att ge monogami så stor vikt så att det kan anses beskriva förhållandet. Sen brukar det väl främst vara sin partners "snedsteg" man oroar sig för? Av det följer väl att det är partner man vill begränsa - sätta en regel för - även om man själv är redo att följa samma regel?

Fast det beskriver ju vad det är för typ av förhållande man har, både monogami samt polygami beskriver ju hur förhållandet ser ut. Att man väljer ett utav dessa är ju inte för att man vill sätta upp vissa regler (eller för vissa kanske det är anledningen, kan bara utgå från mig själv) utan för att man lägger värderingar i levnadssättet. Jag kan ju inte sätta någon regel att min partner inte får träffa andra för att vi lever enligt monogami, det är ju hans eget val. Men skulle han göra det så skulle jag självklart bli sårad för det betyder ju att han inte alls är ute efter samma som mig, att han ljugit, gått bakom ryggen, har bristande respekt gentemot mig, då han fått mig att tro att han vill leva i monogami med mig. Jag vill ju att han ska vara med mig för att han vill vara med bara mig, och passar det inte så är det ju bara att inse att det helt enkelt inte fungerar för man är för olika.
Så snedstegen för mig har inget med att man bryter regler utan att man inte alls har varit ärlig med vad det är för förhållande man vill ha och inte bryr sig om sin partners känslor.
Men visst, det är väl olika för alla hur man ser det och många skulle väl vilja kalla det regler. Men med regler så låter det helt enkelt som att man försöker styra och kontrollera sin partner att göra sådant denne kanske inte alls innerst inne vill följa, men gör det för fridens skull. Och det tycker inte jag låter som ett kärleksfullt och respektfullt förhållande.

 

[Petruska]

Då är det till och med en grundregel. "Vi agerar såhär och gör någon av oss annorlunda så upplöses nuvarande tillstånd."

Det är ju också en regel som - om man tycker att monogami är viktigt - överhuvudtaget inte behövs om inte den ena eller båda har någon sorts svårighet med att hålla sig till den.

 

[Trani]

Det är ju också en regel som - om man tycker att monogami är viktigt - överhuvudtaget inte behövs om inte den ena eller båda har någon sorts svårighet med att hålla sig till den.

Och det fetade måste/kommer en på något sätt ta reda på hos sin partner. Hur jag än ser på det har jag svårt att föreställa mig en partnerrelation där regler kring sexuella handlingar inte förekommer.

 

[Raderad medlem 6459]

Och det fetade måste/kommer en på något sätt ta reda på hos sin partner.

Ja, och det kan man få reda genom att man pratar och helt enkelt lär känna varandra. Min partner vet ju vad jag har för syn på sexuella handlingar, med varandra och med andra, så det behöver jag ju knappast stipulera regler kring. Vad för nytta gör de reglerna?

*svammel för mig själv*

Det närmaste jag kan komma en regel är att jag är hysteriskt rädd för att någon ska vara tillsammans med mig fastän den egentligen inte vill längre. Dvs tvärtemot alla bukediskussioner vill jag alltså hellre bli dumpad på en gång än att han går och kämpar och funderar. MEN - inte ens det kan jag se som en regel, bara nån form av önskan. Jag önskar att han dumpar mig men jag vet ju att jag villkora det hur mycket jag vill, och han kan lova hur mycket han vill, men till syvende och sist är det ingenting värt eftersom man inte kan styra över sånt. Han kan inte lova nu att han kommer vara redo att dumpa mig när han blir okär i mig. Precis som att jag inte behöver någon form av regler kring sexuella handlingar. Visst, jag kan önska att han berättar för mig om han upprepade gånger ligger med någon och startar en relation med denne men den regeln behöver ju inte betyda nåt. Finns ju massa förhållanden där det räknas som otrohet om man gör si eller så och ändå gör folk si eller så.

 

[Trani]

Ja, och det kan man få reda genom att man pratar och helt enkelt lär känna varandra. Min partner vet ju vad jag har för syn på sexuella handlingar, med varandra och med andra, så det behöver jag ju knappast stipulera regler kring. Vad för nytta gör de reglerna?

Jag menar att det är regler även om man inte diskuterar och gör upp om saken i de termerna. För de flesta hamnar synen på den typen av sexuella handlingar i kategorin "förutsättningar för förhållandet". Med andra ord en grundbult som, om den ruckas, ruckar hela förhållandet.

 

[Raderad medlem 6459]

@Trani Så du menar att vi alla har regler för hur våra förhållanden ska se ut? Gäller det även vänskapsrelationer? Det finns ju saker vänner kan göra som absolut ruckar hela relationen.

 

[Sassy]

@Trani Så du menar att vi alla har regler för hur våra förhållanden ska se ut? Gäller det även vänskapsrelationer? Det finns ju saker vänner kan göra som absolut ruckar hela relationen.

Det är åtminstone så jag menar. Hela vårt samspel är uppbyggt kring vissa regler och normer, liksom det är för de flesta grupplevande arter. Eftersom reglerna skiftar efter kultur och relationstyp går det inte heller att hänvisa till någonslags "allmänmänsklighet".

 

[Squie]

@Trani Så du menar att vi alla har regler för hur våra förhållanden ska se ut? Gäller det även vänskapsrelationer? Det finns ju saker vänner kan göra som absolut ruckar hela relationen.

Människan har ett ekonomiskt tänk. Det vi gör, gör vi för att vinna något på det. Det kallas inom socialpsykologin för "utbytesteorin". Engagemang i en relation till så låg kostnad som möjligt.

 

[Raderad medlem 6459]

Det är åtminstone så jag menar. Hela vårt samspel är uppbyggt kring vissa regler och normer, liksom det är för de flesta grupplevande arter. Eftersom reglerna skiftar efter kultur och relationstyp går det inte heller att hänvisa till någonslags "allmänmänsklighet".

Okej, och då köper jag det absolut! Anses jag ha regler för alla mina relationer gäller det ju givetvis även mitt förhållande. Det var att förhållandet skulle ha nån slags särställning jag inte hängde med på.

Jag måste dock säga att jag ändå inte kan formulera vad för regler vi lever efter. Det måste ju vara massvis? Tusentals liksom.

Människan har ett ekonomiskt tänk. Det vi gör, gör vi för att vinna något på det. Det kallas inom socialpsykologin för "utbytesteorin". Engagemang i en relation till så låg kostnad som möjligt.

Okej?