Själv är jag väldigt grön inom sporten, har själv hållit på med galopp under de senaste 10 åren. Mitt svar blir såhär:
Adrenalin - javisst! Det är helt otroligt vilken adrenalinkick man får av att TILLSAMMANS MED SIN VÄN OCH TRÄNINGSPARTNER klara av de utmaningar som man möter i terrängen! Det är ett samarbete - utan min hästs vilja och mod hade jag aldrig klarat det själv - det är helt beroende av att min häst vill och älskar detta. Vilket han gör - jag har aldrig kännt honom så stark, frisk och lycklig som nu!
Efter Öved så funderar man givetvis på framtiden - tänk om det händer min ögonsten något? Kommer jag att förgås av skuldkänslor som utsatte honom för detta? Jag är inte ens säker på att jag någonsin kommer titta åt en häst igen när pålles tid är ute. Men vad som än händer, hur det än slutar, så kommer det förmodligen vara mitt fel. Det var jag som red honom i den lilla hålan skogen, det var jag som lät honom gå i hagen, det var jag som promenerade över vägen när bussen kom, det var jag som slet ut hans kropp som galopphäst.
Det jag inte förstår med alla sådana här inlägg är följande:
1. Varför klagas det aldrig på galoppen, och då i synnerhet hinderloppen? Har du, och alla andra, en aning om hur stor procent av hästarna som går åt där?? Det SPELAS ju på galoppen - alltså är det ok.
2. Varför ge sig in på ett forum och anklaga sina medmänniskor för att vara mer eller mindre djurplågare och adrenalinknarkare som skiter i sina djur? För att reta upp folk - man kan väl knappast förvänta sig en saklig diskussion då? Själv undrar jag hur folk tänker för att kunna gå vidare efter en sådan tragisk händelse - det hade varit en intressant diskussion tycker jag.
För att sammanfatta kan jag bara säga: det låter säkert tokigt i dina öron men så lycklig som pålle är i terrängen - det är faktiskt värt risken. (Om det nu finns någon - jag har inte sett någon statistik. Säger därmed inte att det finns någon).
Dessutom är det mycket dålig stil att gå in med ett sådant inlägg i ett forum där hästägaren finns, precis efter händelsen.
Du kunde väl gett de inblandade lite tid att reflektera och fundera på det istället för att gå till anfall och späda på de upprörda känslorna?
Vi som finns här har inte bara åldern inne fysiskt, utan vi har även den mentala åldern inne - vilket bl.a. innebär att kunna visa medmänniskor respekt och ha empati även om man kanske inte alltid gillar deras agerande. Själv avskyr jag slit-och-släng-mentaliteten inom trav & galopp - jag försöker förändra inifrån istället för att gny i allmänhet.