Erfarenheter av relationer där man har väldigt olika syn (religion)

[hundtant]

Jag må vara autist men jag lever inte under en sten och känner inte heller någon annan autist som inte fattar att tex svenska kyrkan och pingstkyrkan tolkar bibeln olika.

Att vara autist innebär faktiskt rätt sällan att man inte skulle förstå tex metaforer.

Jag hade inte nämnt autism om du inte skrivit Tycker det är komplicerat plus att jag är autist och ganska rigid med mina åsikter om saker och ting (tänk typ svart/vit).

 

[hundtant]

Men är inte bokstavstroende det som @skogaliten refererar till och det som TS uppger att mannens familj hör till? Jag har också träffat troende som är så "hard core" även om de inte är vanliga.

Och jag har alltså inte stött på det, det var bara det jag skrev.

 

[Görel]

Det finns troende som gör så, dvs anser att står det i bibeln att Noak byggde en Ark, och lastade den med ett par av varje djur, så är det så.

Det finns också troende som anser att skapelseberättelsen i bibeln ska tolkas mer eller mindre bokstavligt, och att jorden är 6000 år gammal, och som förkastar allt vad geovetenskap och evolutionsvetenskap har kommit fram till.

De här synsätten har jag mest mött bland kristna i USA, men jag förstår att det även finns religiösa grupperingar i Sverige med de här uppfattningarna, och andra bokstavstolkningar av oftast utvalda delar av nya och gamla testamentet.

För som TS säger, det finns många motsägelsefulla berättelser och påståenden i bibeln, har man en ideologisk övertygelse redan från början avseende något, så går det att hitta lämpliga "bevis" i bibeln för den övertygelsen, och väldigt ofta också om motsatsen...

När jag läste religionshistoria vid Stockholms universitet för drygt trettio år sedan kom det personer till de föreläsningar som handlade om bibeln. Föreläsaren fick inte prata ifred om när de olika delarna av bibeln skrevs, hur texter valdes ut etc, utan de här obehöriga personerna avbröt och ifrågasatte. Minns att de till slut ombads att gå därifrån, och föreläsaren förklarade att det var vanligt att bokstavstroende störde föreläsningar på det sättet.

 

[aiquen]

Alltså jag skrev bara att tron i självt inte behöver vara ett hinder. Att ha en tro innebär ju inte per automatik att man helt ser förbi vetenskapen, det är inte så svart eller vitt för folk som inte är bokstavstroende.

När det gäller bokstavstroende så ser jag inte riktigt att det är möjligt att bo med någon som inte är troende alls då lite av deras grej väl är att just förkasta allt som inte har med tron att göra. Dom är ju extrema personer på det sättet. Jag har inte riktigt förstått om TS partner är bokstavstroende eller om det bara är familjen som är det, för dom brukar ha svårt att respektera icketroende övht.

Nej, självklart behöver det varken vara ett hinder i en relation eller svartvitt på något sätt. Jag ställde inte religon mot vetenskap i det jag skrev, som om det går en knivskarp skiljelinje däremellan. Menar däremot att religon är något man kan förhålla sig väldigt olika till och som kan ha en central roll eller överlappa flera områden och värderingar, vilket inte alltid är oproblematiskt eller oproblematiskt att kompromissa kring. Till skillnad från mycket annat där det kan uppstå meningsskiljaktigheter, vilket ju är helt oundvikligt i alla relationer.

 

[Palermo]

Jag funderar på detta med "respekt" som nämns flera gånger i tråden. Naturligtvis bör man i någon mening respektera alla människor.

Men jag förstår faktiskt inte hur det skulle gå till att respektera någons bokstavliga tro på till exempel Noaks ark. Nu kan man så klart säga att Noaks ark har en ganska liten roll i de flesta förhållanden. Jag minns tex inte ens när jag tänkte på det senast.

Men, hur "respekterar" man, som icke-troende, när en närstående uttrycker en sådan tro? Blir det inte väldigt mycket artig distans, som en sorts uttryck för "respekt"? Och hur ska man kunna leva ihop med en sådan artighet mellan sig?

 

[MML]

Jag funderar på detta med "respekt" som nämns flera gånger i tråden. Naturligtvis bör man i någon mening respektera alla människor.

Men jag förstår faktiskt inte hur det skulle gå till att respektera någons bokstavliga tro på till exempel Noaks ark. Nu kan man så klart säga att Noaks ark har en ganska liten roll i de flesta förhållanden. Jag minns tex inte ens när jag tänkte på det senast.

Men, hur "respekterar" man, som icke-troende, när en närstående uttrycker en sådan tro? Blir det inte väldigt mycket artig distans, som en sorts uttryck för "respekt"? Och hur ska man kunna leva ihop med en sådan artighet mellan sig?

Jag tänker nog inte i termer av att respektera ordagrant den eller den trosuppfattningen, utan snarare att ha respekt för att andra människor kan ha en annan trosuppfattning, som de säkert själva tycker att de har goda anledningar att ha.

I den respekten ingår, som jag ser det, att inte se sig själv som förmer eller att man "vet bättre". Jag är övertygad om att de allra flesta av oss inte tror att t. ex. Noaks ark är en historiskt korrekt återgiven berättelse. Förmodligen skulle de flesta höja på ögonbrynen om någon i vår närhet trodde att det var exakt så det gick till. Med "respekt" i det läget tänker inte jag att man "inte får" tycka att det är en udda uppfattning att ha, men mer åt hållet att tänka att okej, här står vi väldigt långt ifrån varandra, men jag väljer att inte prata om personen på ett nedlåtande sätt.

På sätt och vis är det väl en "artig distans", men jag tycker inte att artighet behöver vara något fel. Om det är något som stör i relationen är nog väldigt individuellt, och en avvägning man behöver göra själv, tänker jag.

För min del skulle t. ex. olika uppfattning om bibeln vara sådant jag är helt okej med att ha en "artig distans" kring, om min närstående inte ville diskutera sådana frågor. Annat, t. ex. vilken människosyn man har, skulle jag inte kunna ha en "artig distans" kring. Där kan man väl på sätt och vis säga att jag inte har någon respekt för personens åsikter, om det är någon som är t. ex. rasist, homofob etc. Jag skulle således inte kunna leva tillsammans med en människa med sådana värderingar.

Svårt att formulera mig tydligt märker jag, och jag är egentligen alldeles för trött, så jag ber om ursäkt för om det är luddigt skrivet.

 

[Inte_Ung]

Likaså att det så ofta "ska" kastas fram just sådant där, som om det är så en majoritet av troende är och att alla vi som är troende därför hålls ansvariga för ett fåtal.

Här tror jag att ytterligare en friktion som kan uppstå i förhållandet mellan en troende och en icke troende illustreras ganska så bra.
Och det är att tala för kollektivet.
"Alla vi"!
Redan där så hamnar den enskilda icke troende i underläge.
De troende är många tillsammans i en grupp och agnostikern/ateisten är ensam eftersom det inte är grupper som organiserar sig i föreningar och sedan predikar sin icketro.

Människan är skapad så att hon vill tillhöra en grupp och känner sig då utanför detta "oss".

När man skall påverka andra att göra göra som man vill så är det ett bra trick att använda 'vi tycker" och "vi vill " i stället för "jag vill" och "jag tycker ". Det ger liksom tyngd åt åsikterna och önskemålen. Flera vill alltså det andra som inte ensamma jag vill. Då måste det ju vara bättre.

Jag har personligen svårt för människor som hela tiden skall tala för gruppen som den tillhör. Det kan vara familjen "vi" eller företaget "vi" eller församlingen "vi" när inte gruppen uttryckligen har delat ut det mandatet. Man pratar alltså för andra människor som inte är närvarande och inte har bett personen att framföra önskningar eller åsikter.

Det är bättre att framföra bara sina egna åsikter, egenskaper eller önskemål i sin interaktion med andra enstaka människor. Särskilt om man inte vill bli ihopklumpad med gruppen som man refererar till i "Vi".

 

[Lingon]

Om er grund är densamma, spelar det någon roll vad han tänker och tror om saker som i sig inte har så stor betydelse för ert förhållande? Påverkar det er grund? Har ni samma värderingar och tankar om hur ni vill leva ert liv som par? Vad som är viktigast tillsammans?

Fast är grunden verkligen samma om ts partner är bokstavstroende och förkastar vetenskapen? Ts partner verkar, på ts beskrivning, inte vara en vanlig troende utan rejält extrem i sin tro.

 

[Inte_Ung]

Det låter på dig som att du inte accepterar eller respekterar din partner eller familj. Vilken relation kan bygga vidare på den grunden? Inte en hälsosam anser jag

Men man måste ju ändå hålla isär partnern från dennes ursprungsfamilj. De är olika individer.
Och det finns ju massor av knäppa familjer som man mest bara håller distansen till utan att det egentligen påverkar förhållandet.
Visst skaver det litet i en familj om föräldrarna i ursprungsfamiljerna inte är kompatibla med varandra eller den egna familjen, men det är inte direkt något som splittrar upp förhållandet.

 

[MML]

Här tror jag att ytterligare en friktion som kan uppstå i förhållandet mellan en troende och en icke troende illustreras ganska så bra.
Och det är att tala för kollektivet.
"Alla vi"!
Redan där så hamnar den enskilda icke troende i underläge.
De troende är många tillsammans i en grupp och agnostikern/ateisten är ensam eftersom det inte är grupper som organiserar sig i föreningar och sedan predikar sin icketro.

Människan är skapad så att hon vill tillhöra en grupp och känner sig då utanför detta "oss".

När man skall påverka andra att göra göra som man vill så är det ett bra trick att använda 'vi tycker" och "vi vill " i stället för "jag vill" och "jag tycker ". Det ger liksom tyngd åt åsikterna och önskemålen. Flera vill alltså det andra som inte ensamma jag vill. Då måste det ju vara bättre.

Jag har personligen svårt för människor som hela tiden skall tala för gruppen som den tillhör. Det kan vara familjen "vi" eller företaget "vi" eller församlingen "vi" när inte gruppen uttryckligen har delat ut det mandatet. Man pratar alltså för andra människor som inte är närvarande och inte har bett personen att framföra önskningar eller åsikter.

Det är bättre att framföra bara sina egna åsikter, egenskaper eller önskemål i sin interaktion med andra enstaka människor. Särskilt om man inte vill bli ihopklumpad med gruppen som man refererar till i "Vi".

Nu vet jag inte riktigt hur du läser. Jag har inte skrivit någonting om "vi tycker" eller "vi vill", utan bara att det ofta verkar som att "vi troende" ska stå till svars för hur ett fåtal extrema beter sig. Det handlar verkligen inte om att skapa någon slags gemenskap som ateister/agnostiker inte har, utan är inte konstigare än att t. ex. skriva "vi ateister", "vi svenskar", "vi kvinnor", "vi hästägare" eller något annat "vi" som man själv är en del av.

Du gör för övrigt själv det du menar att jag gör, när du skriver "det är bättre att..." som om det är någon sorts generell regel. Med din egen logik, vore det inte rimligare att skriva "jag tycker att det är bättre att"? I stället för att försöka framstå som om du talar utifrån någon slags allmän sanning?

Visst vet du väl också att oerhört många troende inte är en del i någon församling eller något annat organiserat "vi"?

 

[Inte_Ung]

Jag tycker inte att det är att respektera någons tro/livsåskådningar, som TS skrev om i trådstarten, om man uttrycker sig som hen gör om partnerns/partnerns familjs tro.

Det är klart att man kan ha väldigt olika synsätt som påverkar relationen på alla möjliga sätt. Respekt handlar, som jag ser det, mer om hur man tänker och pratar om varandra.

Och här blir det komplicerat.
Därför att du inte bemöter tankarna utan i stället tycker att religionen inte får ifrågasättas.
Du ser själva ifrågasättandet som respektlöst.
Vilket bekräftar upplevelsen av att tro är så heligt att den inte får kritiseras eller diskuteras.

 

[Inte_Ung]

Och jag har alltså inte stött på det, det var bara det jag skrev.

Jag har stött på många som är oerhört bokstavstroende inom olika religioner.
Flera av dessa har tillhört olika kristna församlingar.

 

[MML]

Och här blir det komplicerat.
Därför att du inte bemöter tankarna utan i stället tycker att religionen inte får ifrågasättas.
Du ser själva ifrågasättandet som respektlöst.
Vilket bekräftar upplevelsen av att tro är så heligt att den inte får kritiseras eller diskuteras.

Nej, det är klart att man får ifrågasätta. Det går dock att göra med mer och mindre respekt.

Det är heller inget per automatik "fel" i att ifrågasätta eller inte respektera någons tro/åsikt/uppfattning, men då bör man kanske vara medveten om just att man inte riktigt har respekt för den delen av personen.

 

[Lingon]

Jag tänker nog inte i termer av att respektera ordagrant den eller den trosuppfattningen, utan snarare att ha respekt för att andra människor kan ha en annan trosuppfattning, som de säkert själva tycker att de har goda anledningar att ha.

I den respekten ingår, som jag ser det, att inte se sig själv som förmer eller att man "vet bättre". Jag är övertygad om att de allra flesta av oss inte tror att t. ex. Noaks ark är en historiskt korrekt återgiven berättelse. Förmodligen skulle de flesta höja på ögonbrynen om någon i vår närhet trodde att det var exakt så det gick till. Med "respekt" i det läget tänker inte jag att man "inte får" tycka att det är en udda uppfattning att ha, men mer åt hållet att tänka att okej, här står vi väldigt långt ifrån varandra, men jag väljer att inte prata om personen på ett nedlåtande sätt.

På sätt och vis är det väl en "artig distans", men jag tycker inte att artighet behöver vara något fel. Om det är något som stör i relationen är nog väldigt individuellt, och en avvägning man behöver göra själv, tänker jag.

För min del skulle t. ex. olika uppfattning om bibeln vara sådant jag är helt okej med att ha en "artig distans" kring, om min närstående inte ville diskutera sådana frågor. Annat, t. ex. vilken människosyn man har, skulle jag inte kunna ha en "artig distans" kring. Där kan man väl på sätt och vis säga att jag inte har någon respekt för personens åsikter, om det är någon som är t. ex. rasist, homofob etc. Jag skulle således inte kunna leva tillsammans med en människa med sådana värderingar.

Svårt att formulera mig tydligt märker jag, och jag är egentligen alldeles för trött, så jag ber om ursäkt för om det är luddigt skrivet.

Allt det du skriver är ju helt rätt. Men i den här tråden gäller det en person ts har en nära relation till. Där kan bara ts känna efter om det är nåt hen kan acceptera och vill leva med.

Jag hade inte valt bort en partner pga vad hans familj tror på. Däremot hade jag definitivt kunnat välja bort en partner baserat på vad han tror på. Hade min partners släkt varit religiösa extremister (som i ts fall) så hade jag hållt mötena med dem till ett absolut minimum. Men inte dömt min partner efter deras åsikter och livsval.

Ts får ju känna efter och fatta ett beslut som känns rätt för ts. Det låter som en tuff situation!

 

[Inte_Ung]

Det handlar verkligen inte om att skapa någon slags gemenskap som ateister/agnostiker inte har, utan är inte konstigare än att t. ex. skriva "vi ateister", "vi svenskar", "vi kvinnor", "vi hästägare" eller något annat "vi" som man själv är en del av.

Jag refererar aldrig till mig själv på det viset.
Utan jag refererar bara till mig själv.
Jag har inget mandat att tala för de andra utan bara för just mig själv.
Om inte gruppen har bett mig att företräda den och tala för den.

Jag kan ju faktiskt inte veta hur de andra tänker och jag vill inte klumpas ihop med gruppen och vill definitivt inte stå till svars för vad andra hästägare gör med sina hästar eller på sina gårdar.

Mitt svar när icke hästmänniskor som bor i lägenhet i stan skall ställa mig till svars för vad hästägare gör med sina hästar eller gödsel blir "Så gör inte jag." och "Det får stå för dem."

Aldrig att jag skulle svara "Vi hästägare brukar inte göra så" utan jag säger "Jag gör inte så."
För det är det enda som jag kan stå för.
Vad andra gör får de stå för själva.

 

[Lingon]

Alltså det du måste förstå tror jag är att det finns ingen logik i tro och religion, tron handlar inte om vad som är sannolikt eller inte. Det är just en tro helt enkelt.

Låter ärligt talat inte som en relation som kan riktigt hålla ihop när en sådan grundrespekt för varandra inte finns, iallafall inte från din sida. Ni verkar inte ha någon gemensam grund att stå på med lika värderingar.

Jag håller med. Jag hade inte kunnat ha en kärleksrelation med en person som ts beskriver. Jag hade kunnat ha en kollegial relation, jag hade kunnat vara bekant med osv. Men inte nära vän eller partner.

 

[Inte_Ung]

Du gör för övrigt själv det du menar att jag gör, när du skriver "det är bättre att..." som om det är någon sorts generell regel. Med din egen logik, vore det inte rimligare att skriva "jag tycker att det är bättre att"? I stället för att försöka framstå som om du talar utifrån någon slags allmän sanning?

Nej faktiskt inte.
Det är något som lärs ut när det kommer till ledarskap.
Tyngden av att använda "Vi" och "oss" i stället för "jag".
Att använda "jag" i stället för ett övergripande "man" är också något som lärs ut.

Det ger faktiskt helt olika reaktioner hos andra människor om man använder vi eller jag.

 

[MML]

Allt det du skriver är ju helt rätt. Men i den här tråden gäller det en person ts har en nära relation till. Där kan bara ts känna efter om det är nåt hen kan acceptera och vill leva med.

Jag hade inte valt bort en partner pga vad hans familj tror på. Däremot hade jag definitivt kunnat välja bort en partner baserat på vad han tror på. Hade min partners släkt varit religiösa extremister (som i ts fall) så hade jag hållt mötena med dem till ett absolut minimum. Men inte dömt min partner efter deras åsikter och livsval.

Ts får ju känna efter och fatta ett beslut som känns rätt för ts. Det låter som en tuff situation!

Ja, det håller jag helt med om. TS (och TS partner) behöver nog fundera kring om deras relation fungerar för dem båda utifrån de förutsättningar som är.

 

[Lingon]

Jag tycker inte att det är att respektera någons tro/livsåskådningar, som TS skrev om i trådstarten, om man uttrycker sig som hen gör om partnerns/partnerns familjs tro.

Det är klart att man kan ha väldigt olika synsätt som påverkar relationen på alla möjliga sätt. Respekt handlar, som jag ser det, mer om hur man tänker och pratar om varandra.

Man behöver inte respektera allas tro/livsåskådningar. Men man behöver acceptera deras rätt att ha dem.

 

[MML]

Jag refererar aldrig till mig själv på det viset.
Utan jag refererar bara till mig själv.
Jag har inget mandat att tala för de andra utan bara för just mig själv.
Om inte gruppen har bett mig att företräda den och tala för den.

Jag kan ju faktiskt inte veta hur de andra tänker och jag vill inte klumpas ihop med gruppen och vill definitivt inte stå till svars för vad andra hästägare gör med sina hästar eller på sina gårdar.

Mitt svar när icke hästmänniskor som bor i lägenhet i stan skall ställa mig till svars för vad hästägare gör med sina hästar eller gödsel blir "Så gör inte jag." och "Det får stå för dem."

Aldrig att jag skulle svara "Vi hästägare brukar inte göra så" utan jag säger "Jag gör inte så."
För det är det enda som jag kan stå för.
Vad andra gör får de stå för själva.

Du missar tydligen helt att det inte handlar om att förmedla några åsikter, egenskaper eller "vi gör så här".