Jag är en personligt
Jag själv är en personligt troende kristen med frikyrkobakgrundHej,
Jag står i lite av ett vägskäl i livet. Tycker det är komplicerat plus att jag är autist och ganska rigid med mina åsikter om saker och ting (tänk typ svart/vit).
Min partner är uppvuxen i en frikyrklig miljö. Hela min partners familj är djupt troende och min partner är det med men är inte aktiv i någon kyrka. Märker nästan aldrig av min partners tro förutom att hen inte vill lyssna på viss musik eller se vissa tv-program. Inget större problem så långt.
Men att "få ihop" våra respektive familjer känns svårt om inte nästan omöjligt. Jag är osäker på hur den biten ska fungera i längden.
Jag respekterar i grunden att folk får ha olika livsåskådningar men ibland tänker jag att det svåra är att jag inte finner någon logik i den kristna tron. Respekterar min partner men blir osäker på om jag gör det till hundra procent eftersom jag genuint inte förstår hur man kan tro på det som står i bibeln.
Är det någon som har liknande erfarenheter? Har ni kommit till någon lösning?
. Jag är själv en personligt troende kristen med frikyrkobakgrund. För länge sedan levde jag med en man som inte var det I sex år. Min familj älskade honom för han var helt enkelt en trevlig person som förstår hur man kommer överens med de allra flesta. Han uppskattade familjegemenskapen med dom. Han följde med till Filadelfia på julgudstjänst o någon sångkväll o sådär, och sa ungefär att "jag förstår inte alltid hur dom tänker men det gör inte så mycket" . Om du vill skulle du kunna gå en Alpha-kurs i Svenska kyrkans regi. Det är en grundkurs om kristen tro som blivit väldigt populär. Gå helst tillsammans med din vän så att ni kan prata om det. Jag tror det skulle vara bra för eran relation.Hej,
Jag står i lite av ett vägskäl i livet. Tycker det är komplicerat plus att jag är autist och ganska rigid med mina åsikter om saker och ting (tänk typ svart/vit).
Min partner är uppvuxen i en frikyrklig miljö. Hela min partners familj är djupt troende och min partner är det med men är inte aktiv i någon kyrka. Märker nästan aldrig av min partners tro förutom att hen inte vill lyssna på viss musik eller se vissa tv-program. Inget större problem så långt.
Men att "få ihop" våra respektive familjer känns svårt om inte nästan omöjligt. Jag är osäker på hur den biten ska fungera i längden.
Jag respekterar i grunden att folk får ha olika livsåskådningar men ibland tänker jag att det svåra är att jag inte finner någon logik i den kristna tron. Respekterar min partner men blir osäker på om jag gör det till hundra procent eftersom jag genuint inte förstår hur man kan tro på det som står i bibeln.
Är det någon som har liknande erfarenheter? Har ni kommit till någon lösning?