Era erfarenheter från att gå från ett barn till två. Lifehacks etc!

[Guldaskig]

Också lifehack här, att båda är hemma så länge det går tillsammans. Min sambo hade både fyra veckors semester samt de 10 dagarna i ett svep, det var riktigt skönt!

 

[trazel]

Har 22 månader mellan våra. Stora gick först på fsk, men trivdes inte så jag hade båda barnen hemma första 8 månaderna sen började stora på annan fsk och jag började jobba. Sjal var ovärderligt att ha lilla i. Stora somnade endast i vagn på dagen och jag hade lilla i sjalen under de promenaderna för att stora skulle somna. Lilla samsov med mig och stora med pappan.

Ska jag vara ärlig har jag inte så mycket minnen från första åren, de präglades av enorm sömnbrist. Så sovtipset ska nog tas med en nypa salt!

 

[KarinStarfighter]

Också lifehack här, att båda är hemma så länge det går tillsammans. Min sambo hade både fyra veckors semester samt de 10 dagarna i ett svep, det var riktigt skönt!

Ja, min sambo var hemma med oss i 7 veckor. Såhär i efterhand hade vi behövt honom hemma längre än så. Vi har bestämt att han bara ska jobba 60% fram till sommaren när vi båda är hemma igen. Då jobbar han de dagar vi får ha stora på fsk så blir det inte hela dagar för mig hemma med båda

 

[Ajda]

Vi har 2 år mellan våra barn. Det var absolut tufft när nr 2 kom. Stor omställning. Sen kunde man mammarollen och var mer trygg med en bebis, men det var hektiskt och jag minns att jag ofta var helt slut.

 

[Guldaskig]

Vi har 2 år mellan våra barn. Det var absolut tufft när nr 2 kom. Stor omställning. Sen kunde man mammarollen och var mer trygg med en bebis, men det var hektiskt och jag minns att jag ofta var helt slut.

Hur gamla är era barn nu?

 

[Ajda]

Hur gamla är era barn nu?

10 och 12.

 

[lilleknodd2]

För mig var nog det värsta med nummer två att amningen inte funkade bra då den var helt komplikationsfri med första. Men när vi gick över på ersättning så kändes det som att allt bara rullade på!

Vi hade en liten vagga ståendes i vardagsrummet där lillebror fick ligga och han har alltid sovit bäst ensam.
Mitt bästa lifehack är dock babysittern! Storasyster har aldrig kunnat somna ensam utan behöver nån av oss vuxna bredvid sig så hon kan hålla i handen. Jag var ofta själv vid läggning när lillebror var pytteliten och då var enda lösningen att ta med honom in till syrran och så satt jag och gungade babysittern med foten samtidigt som det var ljudbok på och storasyster höll mig i handen.
När han blev lite äldre (runt 4-5 månader) så lade vi honom först och han har så gott som alltid kunnat somna själv i sin säng så vi la helt enkelt honom i sin säng, på med babymonitor och sen lägga storasyster.

Det är nog bara läggningar ensam som jag upplevt att det varit svårare med två. Sen är det klart att allt tar längre tid, påklädning m.m. men nu med andra är jag så mycket mera "chill" än med första så det mesta känns rätt enkelt.

Det är 3 år och 2 månader ganska exakt mellan barnen. (Tanken var att det skulle varit tätt men vi fick två sena MA innan lillebror)

 

[Sofie.S]

Har 1,5 år mellan barnen.

Första barnet var så enkel, hon sov, sov och sov. Okomplicerad bebis som var nöjd med livet. Det var nog största anledningen till att vi skaffade barn så tätt, livet kändes så enkelt
Barn nummer två var inte ett sovande barn. Sov helt okej på nätterna men på dagarna sov hon max 15 min åt gången. Hon var rätt nöjd med livet också men konstant vaken på dagarna.

Minns hur jag försökte få dem att sova samtidigt i vagnen i början för att få lite egentid. 9 av 10 vaknade lilla tjejen när jag parkerade vagnen. Många promenader slutade i tårar för mig av frustation, för lilla tjejen vägrade sova och gillade inte vagnen. Vändningen blev när jag köpte en elektrisk babysitter som gungade. Hon somnade på högsta farten och jag hann då åtminstone äta i fred.

Vagn i affärer och liknande var att glömma första halvåret då hon avskydde vagnen men bärselen var guld värd.

Det kan vara oerhört tufft med två små som dessutom är tätt i ålder. Men nu när de är äldre är det så värt det. De tycker så mycket om varandra och leker så bra. Småbarnstiden är kort och intensiv och vart eftersom hittar man metoder som fungerar för familjen.

 

[Guldaskig]

Har 1,5 år mellan barnen.

Första barnet var så enkel, hon sov, sov och sov. Okomplicerad bebis som var nöjd med livet. Det var nog största anledningen till att vi skaffade barn så tätt, livet kändes så enkelt
Barn nummer två var inte ett sovande barn. Sov helt okej på nätterna men på dagarna sov hon max 15 min åt gången. Hon var rätt nöjd med livet också men konstant vaken på dagarna.

Minns hur jag försökte få dem att sova samtidigt i vagnen i början för att få lite egentid. 9 av 10 vaknade lilla tjejen när jag parkerade vagnen. Många promenader slutade i tårar för mig av frustation, för lilla tjejen vägrade sova och gillade inte vagnen. Vändningen blev när jag köpte en elektrisk babysitter som gungade. Hon somnade på högsta farten och jag hann då åtminstone äta i fred.

Vagn i affärer och liknande var att glömma första halvåret då hon avskydde vagnen men bärselen var guld värd.

Det kan vara oerhört tufft med två små som dessutom är tätt i ålder. Men nu när de är äldre är det så värt det. De tycker så mycket om varandra och leker så bra. Småbarnstiden är kort och intensiv och vart eftersom hittar man metoder som fungerar för familjen.

Läser ditt inlägg och relaterar så sjukt mycket. Hur gamla är barnen nu?

 

[Sofie.S]

Läser ditt inlägg och relaterar så sjukt mycket. Hur gamla är barnen nu?

Den äldsta är 6 år och den yngsta fyller 5 år i början av sommaren.

Bebistiden var så intensiv. Den åldern de är i nu kan vara intensiv bitvis men överlag har vi en så mycket mer harmonisk vardag nu.

 

[Guldaskig]

Den äldsta är 6 år och den yngsta fyller 5 år i början av sommaren.

Bebistiden var så intensiv. Den åldern de är i nu kan vara intensiv bitvis men överlag har vi en så mycket mer harmonisk vardag nu.

Så otroligt intensiv. Det händer något hela tiden och den lilla är rejält krävande stundtals. Vi har hela tiden tänkt ”det blir bättre när hon kan sitta” ”det blir bättre när hon kan krypa” ”det blir bättre när hon kan gå” osv men det blir bara nya utmaningar Hon är dock helt fantastisk (såklart) och det ska bli så roligt att se vad det blir av henne.

Kan tänka mig att det är intensivt hela tiden när det är så tätt i ålder men de har förhoppningsvis stor glädje av varandra också.

 

[Bexzor]

Det är 9 år mellan min första och mitt andra barn. Den största omställningen var att få med vagnen och skötväskan eftersom jag hunnit vara ifrån det i flera år Men svårast var att vara själv då min man arbetade mycket (först med snöröjning och sedan låg ute en period på veckorna), en ledsen bebis när sonen tex skulle läsa läxor eller duscha kunde ställa till det på flera sätt. Äldsta sonen kunde inte koncentrera sig utan hamnade både under och över bordet eller behövde stöttning med duschen. Kan nog bäst jämföras med att natta en barn som behöver sova men kan inte sova då bebisen kräver tid.

Så mitt bästa tips är att planera och struktur så långt det. Åt tex alltid lillebror mat vid 19 så fick storebror duscha innan det. Gick alltid upp samma tid på vardagar oavsett om sonen cyklade eller behövde bli körd till skolan just för att veta att jag skulle hinna ge dom frukost, påklädsel osv utan att behöva stressa. Lagom kul dock när lillebror kunde vakna vid 4 för att äta mat, och man visste att klockan ringde vid 6-tiden. De tillfällen så satt jag helt enkelt kvar i soffan framför en film. Sömnbristen kan bli ganska stor när man får sitt andra barn , för det finns inte lika mycket tid att vila på som när man hade ett barn. Lillebror sov tex alltid lunch samma tid som storebror kom hem från skolan.

Att samsynka sömn försökte jag när jag fick mitt tredje barn, men det gick inte heller så när den ena sov på dagen så var den andre vaken Så jag vet att det tipset inte alltid är så lätt att få till, för mina barns sov-klockor var helt olika. Lillebror 2 sov ett kort pass på förmiddagen och ett kort pass på eftermiddagen, och lillebror 1 sov ett längre pass efter lunch.

 

[Kilauea]

Ett lifehack för jobbiga dagar är att komma ihåg att de bara är små en gång . Jag vet inte hur det är att ha äldre barn än 3 år än, men det här är ju en tid som inte kommer tillbaka - på gott och ont.

 

[Imogen]

Har precis 2,5 år mellan våra och de är 5,5 och 3 idag.

Jag håller med som någon skrev innan att största skillnaden blir att logistiken blir värre. Att komma ut genom dörren är ett större projekt Å andra sidan tror jag att om man jämför första tiden med första barnet med första tiden med två barn så blir det inte så stor skillnad. Helt enkelt för att man själv är mycket mer van och säker. Det där med att bebisen "bara hänger på" var iaf inte situationen riktigt när vårt första barn var nyfött

Vårt andra barn föddes med kejsarsnitt, dvs jag fick inte bära det äldre barnet. Lillasyster vägrade dessutom både vagn och napp i början. Så det jag minns som besvärligast i början var att lämna och hämta storebror på förskolan med bebis i bärsele. Utan bärsele och själ vet jag inte riktigt hur jag hade fixat det!

Storebror började sova i eget rum ett tag innan lillasyster föddes. Precis i början delade vi upp oss så när han vaknade på natten gick pappan över och la sig med honom i hans säng. Efter ett tag började han komma över till vår säng istället. Vi ställde dubbelsängen mot en vägg och så sov storebror mellan pappa och väggen. Lillasyster sov i crib/spjälsäng bredvid min sida av dubbelsängen men låg väldigt mycket bredvid mig mellan mig och spjälsängen också.

 

[majola]

Funderat på hur man kan lösa samsovning på ett bra sätt med bebis och lite större barn som bökar i sängen? Jag får för mig att den äldre ska slänga täcket över huvudet på bebisen men det kanske går att lösa med att bebis sover över huvudhöjd längst in?

Vi hade en spjälsäng med borttagen sids där storebror sov (på pappans sida). På min sida låg lillasyster i en bedside crib. Det är 23 månader mellan dem. De flyttade ut tillsammans när hon var fem månader. Då blev jag gravid igen på en gång och så började det om igen. Vi hade kvar spjälsängen på pappans sida för de kom ju oft under natten.

Jag kommer inte ihåg att övergången från ett till två var så jobbig.

 

[Hannah199]

Hur upplevde ni att ni fixade övergången från ett barn till två? Kändes det som en enorm skillnad eller mer som "det här har jag gjort förr"? Hur stor åldersskillnad är det?

Efterlyser också era bästa lifehacks i vardagen med två (eller flera) barn!

Vi väntar nytt i början av juni och jag funderar bl.a. en del på sovsituationen. Min tjej har börjat sova i egen säng bredvid min men kommer över på morgonkvisten. Lutar att hon får sova i egen säng i pappas rum framöver men undrar om det finns någon som sover med båda barnen i samma rum och hur det fungerar?

Jag upplevde allra första tiden med 2 barn som en stor omställning. 2 an kom i juni och 1 an var 2,5 år. Första 2-3 veckorna var tuffa. Jag var trött och hade svårt att få nånting gjort. Kände att dagarna saknade rutiner och det är ju inte så konstigt. Men sen vände det utan att jag ens reflekterade särskilt mkt. Bebisen fick rutiner i sitt sovande och storebror fick gå till förskolan några timmar o leka av sig. Allt fick bra flyt.

Jag valde att låta sovandet i sängar bli som det blev. Visst hade det varit skönt om storebror sov i sin säng men han ville inte det när bebisen kom. Jag lät honom sova med oss o bebisen sov breve i spjälsäng. Sova är a och o för mig om jag ska fungera så jag valde att göra det enkelt för mig i den frågan. Har vant barnen senare vid sina egna sängar.

 

[Heulwen]

Vi hade en spjälsäng med borttagen sids där storebror sov (på pappans sida). På min sida låg lillasyster i en bedside crib. Det är 23 månader mellan dem. De flyttade ut tillsammans när hon var fem månader. Då blev jag gravid igen på en gång och så började det om igen. Vi hade kvar spjälsängen på pappans sida för de kom ju oft under natten.

Jag kommer inte ihåg att övergången från ett till två var så jobbig.

Störde de inte varandra på natten?

 

[Heulwen]

Jag upplevde allra första tiden med 2 barn som en stor omställning. 2 an kom i juni och 1 an var 2,5 år. Första 2-3 veckorna var tuffa. Jag var trött och hade svårt att få nånting gjort. Kände att dagarna saknade rutiner och det är ju inte så konstigt. Men sen vände det utan att jag ens reflekterade särskilt mkt. Bebisen fick rutiner i sitt sovande och storebror fick gå till förskolan några timmar o leka av sig. Allt fick bra flyt.

Jag valde att låta sovandet i sängar bli som det blev. Visst hade det varit skönt om storebror sov i sin säng men han ville inte det när bebisen kom. Jag lät honom sova med oss o bebisen sov breve i spjälsäng. Sova är a och o för mig om jag ska fungera så jag valde att göra det enkelt för mig i den frågan. Har vant barnen senare vid sina egna sängar.

Frågar även dig om barnen blev störda av varandra när de vaknade?

 

[Hannah199]

Frågar även dig om barnen blev störda av varandra när de vaknade?

Nej men jag var väldigt snabb med att ta bebis till mig och bröstet. Sedan somnade vi om så. Storebror vande sig nog rätt fort att bebis gnydde lite och vaknade inte.
Vi hade andningslarm på bebis (som man fäster i blöjan) och en extra säng ihop med dubbelsägarna. Jag vaknade utsövd varje dag (nästan). Satte mönster i lillkillen som idag är 6 år och vill sova 19-07 varje natt. Han har inget emot att sova själv nu men det händer att han kommer in till oss och vill ha trygghet. Han är välkommen såklart. När han slutade amma sov han hela natten utan att vakna. Var underbart för både honom och mig.

Men det är ju så olika hur man väljer att göra.
För mig hade det inte funkat att inte fått sovit. Sover jag mindre än 6 timmar så är hela dagen förstörd. Vissa klarar ju den biten bättre. Men jag vet att många var förvånade att jag fick så mkt sömn med 2 små. Men pigg var jag.

 

[Magnum]

Våra barn har alltid sovit hos oss. Både i vår säng och i sina egna i vårt rum.
Först föra året fick de eget rum (de delar rum).
De är 5 och 6 iår.

Mitt absolut bästa tips VI fick och som jag gärna ger vidare är att inte tysta omgivningen vid sovdags.
När den ena skrek eller levde rövare kunde den andra somna till det. Och tvärtom. Båda kan även sova genom vad som helst.
De väcker aldrig varandra oavsett.
Menar inte att man måste somna till nåt världskrig men man måste kanske inte stänga av alla ljud och ljus..

Jag tyckte det var en enorm skillnad att gå från en till två. Bara logistiken att ta sej nånstans lite enkelt... Ett barn var plättlätt. Två barn blev....jättesvårt.
Nu låg/ligger sambon ute i perioder så det är bara att kavla upp armarna då och vara kreativ och förbereda och göra bra rutiner för vissa saker.