Ensamstående mammor

[Zarro]

Hur går det för er?Har ni någon kontakt med pappan alls eller klarar ni av allt själv?
Hur får ni allt att gå ihop med tid och pengar?

 

[Mirre]

Sv: Ensamstående mammor

Vi hankar oss fram sonen och jag.
Han är med pappa varannan helg och han kommer också över i veckorna ibland och träffar honom. Vi har ganska nyligen separerat (förra månaden) så det är ganska nytt att vara själv. Men det går bra det med

 

[KisseNova]

Sv: Ensamstående mammor

Det går väldigt bra för mig och sonen , separade ifrån hans pappa sommaren 2005 så vi kan rutinerna vid detta laget

Tid och pengar finns det gott om, även om det är jag som mamma som tar på mig alldeles för mycket ibland. Just nu har jag både heltidsstudier och deltidsjobb (slutar dock jobbet snart för att det påverkade mina betyg). Sonen är hos sin pappa varann torsdag till måndag så man får planera lite efter vad som ska göras utan barn och vad som ska göras med barn

Eftersom jag varit ensamstående sen sonen var liten så är han van att följa med precis överallt och det är heller aldrig några problem att ha med honom. Ska faktiskt ta och väcka parveln nu eftersom vi ska på hundutställning idag, ska bli spännande att se vad sonen tycker om det. Sist han var på hunduställning så var han 6 månader och sov hela tiden

 

[angelwings]

Sv: Ensamstående mammor

Jag och min dotter har ingen kontakt med hennes pappa. Och jag hoppas att det fortsätter så! Jag hoppas att han kan gå vidare med sitt liv när han en dag kommer ut i 'verkligheten' igen så att hon och jag kan få ett fortsatt lugnt liv.

Men han lämnade ju oss med många ärr, i dotterns fall psykiska och mina både fysiska och psykiska så det kan ibland vara extremt tufft. Har dock fått en kontaktfamilj där hon är var tredje helg fredag kväll till söndag eftermiddag. Det är min enda barnfria tid förutom de 45 min per vecka hon är hos BUP.
Nu har jag också en ny sambo, men det innebär ju bara att vi jämt är 3 istället för 2, men det underlättar helt klart vad gäller ekonomin.

Jag önskar ofta att jag fick mer tid för att vara ensam och läka lite och fundera, men när hon väl är borta så saknar jag ihjäl mig efter henne och är jätteorolig att något ska hända henne.

Det är synd man inte kunde lämna bort just när hon är som värst i några timmar så att man fick lite krafter tillbaka...Hon har som sagt en del 'ärr i själen' och hon är otroligt jobbig vissa perioder men jag kämpar livet ur mig för att hon ska få en bra och trygg och så normal uppväxt det nu går. Att jag själv sen är som ett urtvättat lakan när hon äntligen kommer i ro vid 22 det får liksom komma i andra hand.

Jag brukar tänka att jag vill att hon ska ha det som i Annihilator-låten:
Time has passed and now I see
what I lived through
I've got no scars that marks the hate
that came from you...

Någon gång i tiden kommer hon själv att kunna utvärdera vad som hände och varför det blev som det blev och då när hon är så stor kommer hon själv att få bedöma om hon vill ha kontakt med sin far eller ej.

 

[Sonic76]

Sv: Ensamstående mammor

Pengar.. inte roligt bor på fel ställe. Umgänget funkar så där, han har henne på helgerna. Jag studerar 5 mil bort o det tar 2 timmar minst med buss så han får hämta när jag är i skolan.
Det är ändå bättre än att bo ihop..