Engagemang i arbetet

[Cattis_E]

Om ni prioriterar det som är mest akut hinner ni ju inte göra planer för långt i förväg

Även om ni inte har insyn i kostnaden så kanske ni själva kan dokumentera vad som gjorts/inte gjorts och effekterna (ur ert perspektiv)? T ex "Gjorde plan A, 3 timmars arbetstid. Kunde inte verkställas pga XXX, fick akut göra plan B, 2 timmar"
"Pga akuta prioriteringar och ändrade planer har vi idag inte levererat XYZ till NN. Det hartrolig påverkan på deras arbete, men konsekvenserna av det kan inte vi avgöra."

När det kommer till acceptans eller inte brukar jag föreställa mig det som ett vägskäl. Den ena vägen leder till förändring av det jag ogillar. Den andra leder till acceptans, där jag ofta behöver påminna mig om att jag inte har mandat att förändra och ledningen förstår inte att ta tillvara på min kompetens. Den tredje leder till avslut.

Om jag inte kan förändra och inte klarar att acceptera måste jag avsluta. Det kanske inte går på en gång men när jag väl insett att det är så så börjar jag jobba för att skapa mig handlingsutrymme. Får jag inte lov att jobba för verksamhetens bästa lägger jag mitt engagemang på att jobba för mitt bästa i stället.

Jag vill inte påstå att det är lätt. Det har tagit mig lång tid att inse när det inte är värt att kämpa för förändring. Ibland får jag återfall... För att kunna acceptera det jag inte gillar väljer jag att fokusera på det jag gillar. Då länge det väger tyngre undviker jag vägen avsluta. Har jag väl valt den vägen har den hittills alltid varit enkelriktad.

Sorry för lång text, jag är för trött för att avgränsa mig...

Vilken bra text.
Jo, det är lite så jag tänkt. Jag gör det akuta som liksom inte går att låta bli, utöver det gör jag som de säger även om jag tror det är ute på fel väg.

Intressant där om de tre vägarna, det ska jag försöka ta till mig.

 

[Cattis_E]

Får jag fråga er i tråden? Engagerar ni er fackligt där det är tillämpligt?

Jag funderar på att fortsätta mitt fackliga engagemang i mitt nya fack men undrar inombords om det är till någon nytta (jag upplever inte det hittills) eller om det bara är mina halmstrån att gripa efter i min vilja att förbättra/mitt problem att acceptera nuvarande situation likt @farin så bra beskrev.

Nej, har inget fackligt uppdrag.
Har ofta en dialog med facket och engagerar mig till viss mån genom frågor och uppmärksamma de av problem de kanske är intresserade av att känna till. Kort sagt använder dem och försöker ge dem input.

Jag tycker att en engagerad fackrepresentant kan göra stor skillnad, om inte annat är det viktigt att någon försöker även om den bara skulle åstadkomma önskad effekt en gång av tjugo, eller ännu mindre än så.

 

[Cattis_E]

Jag tror att min förmåga att hantera förändringar som känns negativa är väldigt kopplad till min tillit till organisationen. Jag har arbetat i en väldigt dysfunktionell organisation där jag inte kände någon tillit till någon chef uppåt, då blev också förändringar superjobbigt och ångestskapande för att jag bara såg hur katastrofalt det skulle bli för mina klienter och att ingen uppåt lyssnade på våra invändningar. Inden organisationen kände jag verkligen tillslut att jag behövde bli mindre engagerad och stänga av mer för att inte helt gå under. Jag valde då att byta jobb, jag arbetar med barn som far illa och deras föräldrar och det var liksom inte värt att ha ett sådant jobb om man inte kan engagera sig.

Nu arbetar jag med samma sak men i en stabil och fungerande organisation. Vi har nyligen fått stora sparkrav och behövt dra in på massa saker som inte känts bra, det har såklart varit jobbigt men jag känner ett helt annat stöd hela vägen upp i organisationen och våra synpunkter tas på allvar. Eftersom jag litar på mina chefer kan jag också känna mig trygg med att de faktiskt gör vad de kan för att vi ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt och då kan jag fortsätta engagera mig och tänka att de förändringar som görs faktiskt är nödvändiga även om de inte är roliga.
Vet inte om det blev tydligt, men jag tror alltså att mycket hänger på hur väl ens chefer kan trygga en och hur mycket man känner att ens åsikter ändå lyssnas på även om det kanske inte blir som man vill.

Tror absolut du har rätt, tilliten för organisationen just nu känns inte jättestor hos mig.
Hos oss har det varit stor omsättning på chefer senaste tre åren. Speciellt på min närmaste chef.
Tror inte någon i vår grupp känner trygghet i vår närmaste chef pga detta. Och med förändringar även i övriga närmaste led om än inte lika ofta så är ju den här tryggheten verkligen svår att känna.

 

[Cherarriduracell]

Jag har haft det så på ett jobb. Förändringar sker med minimalt med information till mig, när jag påtalar brister är det "inte så farligt" och det är jättetungt att vara en person som brinner för sitt jobb men brinner "lagom" mycket. Nu har jag släppt engagemanget lite eftersom det är mitt enda alternativ för att behålla min psykiska hälsa. Att lyfta saker med rätt person har jag ju provat gång efter annan och det kommer inte bli bättre. Så jag har anammat inställningen att jag får den info chef anser att jag behöver för att kunna göra en i hens ögon tillräckligt god insats. Är det omöjligt att göra ett gott jobb med infon jag fått så förväntar sig inte chef det heller. Lite så. Skittråkigt och inte riktigt hur jag identifierar mig själv men vissa bitar av sin inställning behöver man revidera för att skydda sig själv. Håll ögonen öppna efter andra jobb såklart.

 

[Cattis_E]

Jag har haft det så på ett jobb. Förändringar sker med minimalt med information till mig, när jag påtalar brister är det "inte så farligt" och det är jättetungt att vara en person som brinner för sitt jobb men brinner "lagom" mycket. Nu har jag släppt engagemanget lite eftersom det är mitt enda alternativ för att behålla min psykiska hälsa. Att lyfta saker med rätt person har jag ju provat gång efter annan och det kommer inte bli bättre. Så jag har anammat inställningen att jag får den info chef anser att jag behöver för att kunna göra en i hens ögon tillräckligt god insats. Är det omöjligt att göra ett gott jobb med infon jag fått så förväntar sig inte chef det heller. Lite så. Skittråkigt och inte riktigt hur jag identifierar mig själv men vissa bitar av sin inställning behöver man revidera för att skydda sig själv. Håll ögonen öppna efter andra jobb såklart.

Så tråkigt att höra att du är i samma situation.
Skönt på ett sätt ändå att höra att du lyckats med "processen" jag väl är i nu. Att sänka engagemanget och göra avkall på sin vilja att lösa saker på smidigare sätt, vilket jag är övertygad att jag kan.
Det ger mig ändå hopp om att jag kan hitta ett sätt att tycka det är okej utan att känna att jag gör ett dåligt jobb.
Jag vill ju i min roll som operativt koordinerande ge andra delar så bra förutsättningar och trivs och uppskattas mycket för det.

Hela jag är lite i en kris nu kring vad mer kan jag hitta för jobb att leta efter istället och stressar upp mig onödigt mycket. Trots att jag i grund och botten trivs, och om jag hitta något kommer det därför vara väldigt tufft att lämna...

 

[_Taggis_]

Jag har haft det så på ett jobb. Förändringar sker med minimalt med information till mig, när jag påtalar brister är det "inte så farligt" och det är jättetungt att vara en person som brinner för sitt jobb men brinner "lagom" mycket. Nu har jag släppt engagemanget lite eftersom det är mitt enda alternativ för att behålla min psykiska hälsa. Att lyfta saker med rätt person har jag ju provat gång efter annan och det kommer inte bli bättre. Så jag har anammat inställningen att jag får den info chef anser att jag behöver för att kunna göra en i hens ögon tillräckligt god insats. Är det omöjligt att göra ett gott jobb med infon jag fått så förväntar sig inte chef det heller. Lite så. Skittråkigt och inte riktigt hur jag identifierar mig själv men vissa bitar av sin inställning behöver man revidera för att skydda sig själv. Håll ögonen öppna efter andra jobb såklart.

Exakt så har det blivit för mig och ett par kollgor i samma position. Lite betongskallementalitet har en fått skaffa sig. Dvs vi tänker "om chefen inte tycker det är viktigt att ge oss förutsättningar så är det inte heller viktigt att jag gör ett bra jobb" och så går vi alla runt med en uppgivenhet och istället för att tänka själva och lösa situationer så blir det lite "think Very inside the box" och låtsas som att allting vi inte fått i direkt order låtsas vi om att vi inte ser/hör. Helt jävla sjukt om du frågar mig. Men tids nog är det väl det enda som Kankse leder framåt eftersom det innebär merkostnader för företaget att vi inte städar upp i förväg...
Ett enkelt exempel: om vi ser att det håller på ta slut bränsle pga att chefen inte beställt nytt, så istället för att beställa själva så väntar vi tills det är soppatorsk. Då blir det mkt dyrare i produktionsbortfall samt att få ut en akutleverans än om vi ringt i tid och fixat det. Vi är så jävla trötta på att lösa alla onödiga situationer som hela tiden dyker pp pga att de som ska göra sitt jobb högre upp inte bryr sig.

 

[Hoarfrost]

Jag var väldigt engagerad i mitt arbete när jag började för ca 5 år sedan. Oj vad ambitiös jag var, kom tidigt och jobbade till sent, punktlig jämt, ville sköta allt perfekt och när jag såg områden som jag skulle kunna förbättra kom jag med förslag och fixade och donade och körde järnet. Det engagemanet höll i 2-2,5 år sedan har det dalat rejält.

Tyvärr är arbetsplatsen väldigt mycket för att göra som de alltid gjort, och alla mina förslag och idéer blev dissade eller så fick jag en "bra idé! men vi gör nog inte så. Det blir så mycket jobb att ändra". Sedan upptäckte jag att man gärna utnyttjade mitt engagemang genom att som exempel säga "du kan vara ansvarig för telefonin med denna kollega!" och när jag tagit mig an det uppdragen med entusiasm och rätat ut alla frågetecken och ordnat allt som var kaos med telefonin, tas det ansvaret ifrån mig. "Nu är det bara andra kollegan som är ansvarig, så då behöver du inte tänka på det längre!" Har även försökt göra lite karriär och visa framfötterna för att bli flyttad till en position jag har utbildning för och trivs, men alla slår dövörat till. Lägg till att personalomsättningen är skyhög och det är ganska få som mår bra på jobbet (Det har slutat 4 personer senaste halvåret) så kan man lätt säga att det är svårt att vara engagerad alls.

Så engagemanget och arbetsmoralen är på minus just nu och jag känner mest att jag sitter av tid. Sköter jobbet bra gör jag så klart, men när jag ser områden som kan förbättra och min hjärna tänder till och börjar med sitt "ååh man kanske kan ändra si och så..." dödar jag den tanken ganska omedelbart och går tillbaka till att sitta av tid och utföra samma arbetsuppgifter om och om igen.
Jag söker nytt jobb, för här dör jag lite inombords för varje dag.
Det tråkiga är att hade jag fått gehör, inte blivit utnyttjad och arbetsmiljön både psykiskt och fysiskt var bättre hade jag älskat det här jobbet.

 

[Cattis_E]

Exakt så har det blivit för mig och ett par kollgor i samma position. Lite betongskallementalitet har en fått skaffa sig. Dvs vi tänker "om chefen inte tycker det är viktigt att ge oss förutsättningar så är det inte heller viktigt att jag gör ett bra jobb" och så går vi alla runt med en uppgivenhet och istället för att tänka själva och lösa situationer så blir det lite "think Very inside the box" och låtsas som att allting vi inte fått i direkt order låtsas vi om att vi inte ser/hör. Helt jävla sjukt om du frågar mig. Men tids nog är det väl det enda som Kankse leder framåt eftersom det innebär merkostnader för företaget att vi inte städar upp i förväg...
Ett enkelt exempel: om vi ser att det håller på ta slut bränsle pga att chefen inte beställt nytt, så istället för att beställa själva så väntar vi tills det är soppatorsk. Då blir det mkt dyrare i produktionsbortfall samt att få ut en akutleverans än om vi ringt i tid och fixat det. Vi är så jävla trötta på att lösa alla onödiga situationer som hela tiden dyker pp pga att de som ska göra sitt jobb högre upp inte bryr sig.

Jo. Det är lite samma jag tror vi måste göra här. Inte vara proaktiva med annat än det som tydligt beordrats/står i arbetsbeskrivning..

 

[Cattis_E]

Känns sorgligt att vi ändå är så många som upplever detta.
Men det är precis vad som varit min känsla också.

 

[the_connemara]

Känns sorgligt att vi ändå är så många som upplever detta.
Men det är precis vad som varit min känsla också.

Instämmer. Men jag är glad för din tråd. Tidigare här så har jag mest läst om, I jämförelse med min vardag, petitesser som man inte ska tolerera, som ledningen ska ta hand om och som faktiskt TAS om hand. Och jag har känt mig rätt ensam i att uppleva att trots att jag enligt konstens alla regler lyfter problemen hos mig så blir det inte bättre. Jag har tidigare år varit hemma kortare perioder (ej sjukskriven utan max 1 vecka) pga att jag helt enkelt blivit för stressad av den situationen samt på egen hand fått anpassa mitt jobb utifrån en för hög stressnivå.

Med ett annat förhållningssätt så mår jag så mycket bättre och har ändå saker i min vardag jag kan påverka utan att skapa mer stress. Men de stora problemen är ju kvar, de har jag fått lära mig att förhålla mig mer avslappnat till. Vilket varit nyttigt för mig men samtidigt som du skriver känns väldigt tråkigt och slöseri med resurser.

 

[Cattis_E]

Och, så idag får man pga diverse strul fokusera på här och nu. Och lösa problem, utan krusiduller och jag kan prioritera bort det förändringarna tvingar mig att göra.
Bara göra mitt jobb.
Får dessutom oväntad och totalt träffsäker present av kollegan som byter av mig, det gav mig det längsta skrattet på hela veckan (eller ännu längre) .
Jag gillar mitt jobb, egentligen...

 

[Cattis_E]

Vet inte om någon vill ha en uppdatering, men jag kan åtminstone skriva av mig lite på väg till jobbet.
Tyvärr kan jag inte riktigt säga att situationen förbättrats.

Men det positiva är att chefen som kör sitt race, inte följer rutinen för att införa förändringar som jag faktiskt drev fram. Inte lyssnar osv faktiskt slutar på fredag.

På vissa punkter har jag lyckats sluta bry mig i perioder men det är väldigt svårt när chefen nu på sista tiden börjat köra något race att styra upp oss och varje gång man missat minsta lilla sak få ett mail som i bästa fall startar med bra jobbat, och fortsätter med, men du missade faktiskt det här. Eller bara ett mail med att du borde gjort det här också.
Det efter alla införda tillägg som inte ens går att hålla reda på.

Fått veta även av en kollega att han som verkligen brukade gilla våra administrativa pass hatar dem nu för att han känner sig kontrollerad i varje detalj.
Hoppas nya chefen som börjar på måndag lyssnar. Han är från branschen men orosmoment är att han kommer frän samma ställe som två andra som vi upplever styrt nuvarande lite gällande alla förändringar.
Vi ser en risk att de samarbetar, men jag hoppas att hans branscherfarenhet ger större förståelse i alla fall.

Jobbsök nu iom Covid-19 underlättar ju inte direkt, så jag kämpar på, tar bort gnällmail då jag vet att alla får sådana och vet att jag löst situationen efter bästa förmåga...

 

[Ramona]

Hur accepterar ni när förändringar införs väldigt snabbt till ett arbetssätt som ni inte tror gynnar verksamhetens mål?

Jag är lagomt engagerad skulle jag vilja säga. Har en bra balans mellan privat- och arbetsliv. Men det som jag tror gör att jag mår bra på de flesta jobb är att jag accepterar att det är chefens ansvar att leda och fördela arbetet. Det innebär också att jag gör som jag blir tillsagd och så får chefen ta skiten ifall det inte blir bra. Det är liksom inte svårare än så.

Jag kan absolut ifrågasätta, men i slutändan måste jag ju acceptera att jag har en chef som bestämmer. Och vill den personen inte riktigt höra min åsikt så är det ju så.

 

[Cattis_E]

Jag är lagomt engagerad skulle jag vilja säga. Har en bra balans mellan privat- och arbetsliv. Men det som jag tror gör att jag mår bra på de flesta jobb är att jag accepterar att det är chefens ansvar att leda och fördela arbetet. Det innebär också att jag gör som jag blir tillsagd och så får chefen ta skiten ifall det inte blir bra. Det är liksom inte svårare än så.

Du har rätt.
Problemet är att med vår kontakt och nuvarande krav från chefer och vad som lovat att vi ska åstadkomma får ta del den frustration som kommer från de delar vi samarbetar med mycket på telefon.
Samt att deras chefer ibland återkopplar till oss att detta klarar vi inte, vad tänker ni göra åt det... Som om vi inte försökt.
Man har satt oss i en situation där vi förväntas klara att planera allt enligt en orimlig målbild som min chef på något sätt förhandlat fram att vi ska klara av, utan rimliga förutsättningar. Därav att jag behöver lära mig att stänga av mina känslor av att inte räcka till..
Nu är ju ingen av de jag jobbar i telefon mot rakt ut, men ändå.. Vi kan alltså ha 20 samtal per dag (i värsta fall) med samma person, sen några andra med något färre samtal.

 

[Ramona]

Man har satt oss i en situation där vi förväntas klara att planera allt enligt en orimlig målbild som min chef på något sätt förhandlat fram att vi ska klara av, utan rimliga förutsättningar. Därav att jag behöver lära mig att stänga av mina känslor av att inte räcka till..

Fast du räcker till! Du gör så gott du kan och säkerligen bättre än många andra hade gjort i samma situation.

Här är det helt lämpligt att be chefen ringa upp missnöjda personer så att chefen själv får ta ansvaret.

 

[Cattis_E]

Fast du räcker till! Du gör så gott du kan och säkerligen bättre än många andra hade gjort i samma situation.

Här är det helt lämpligt att be chefen ringa upp missnöjda personer så att chefen själv får ta ansvaret.

Får börja göra det om samma stil fortsätter med den chef som börjar på måndag.
Men åh vad jag hoppas att den nya är en person som lyssnar på varför vi inte har förutsättningar att uppfylla målet istället..

 

[Nepenthe]

Jobbar på Ericsson, de ändrar hela tiden! Folk vet knappt vad deras arbetsroll innebär eller heter. Har varit här i 7år och försöker bara sköta det dagliga och inte engagera mig för mycket. Då skulle jag gå in i väggen (igen) för det är ologiskt och man hinner knappt utvärdera wow innan det ändras igen.
Eller att man ska tillhöra en ny sektion, får ny chef, tillfällig chef för nån bara bytte tjänst på 5 dagar och därför finns ingen chef tillgänglig etc etc..

Gör vi ett jobb kan vi få till oss "du ska göra det här med" men så är det nått man aldrig gjort innan och därför aldrig hört talas om. Sen går snurran att ingen annan gör det så man "måste" göra det. Varje vecka är det så, nått nytt ingen tänkt på...

Men sitter ju och jobbar med 4g/5g nätet så det utvecklas hela tiden!

 

[Jenka]

Jag har haft ett sånt jobb där förändringar, nya arbetssätt osv kom uppifrån ledningen utan att förankras hos oss som faktiskt skulle utföra det. Kommentarer om saker som inte fungerade (efter en prövotid) bemöttes mest med "jo, det funkar visst". Sånt får mig definitivt att vantrivas! En sak att chefer har bestämmanderätten, men jag vill att min erfarenhet/kompetens respekteras och tillvaratas, och känna att jag har en påverkansmöjlighet.

Så nej, annars trivs jag inte. Däremot fortsätter jag såklart sköta mitt jobb enligt de (nya) direktiv som finns.

Överlag är jag väldigt engagerad i mitt jobb och får snarare passa mig för att släppa det på fritiden. Däremot får arbetstider (och delvis arbetsbelastning) vara rimliga och prioriteringar kan behöva göras. Söker och bidrar gärna till förbättringar. Är inte fackligt aktiv men kan tänka mig att bli.
Kan ha svårt för förändringar, har insett att jag ofta reagerar negativt på nyheter men det jag beskriver ovan är alltså sånt som fortsätter vara dåligt även efter det landat.

 

[Cattis_E]

Jag har haft ett sånt jobb där förändringar, nya arbetssätt osv kom uppifrån ledningen utan att förankras hos oss som faktiskt skulle utföra det. Kommentarer om saker som inte fungerade (efter en prövotid) bemöttes mest med "jo, det funkar visst". Sånt får mig definitivt att vantrivas! En sak att chefer har bestämmanderätten, men jag vill att min erfarenhet/kompetens respekteras och tillvaratas, och känna att jag har en påverkansmöjlighet.

Så nej, annars trivs jag inte. Däremot fortsätter jag såklart sköta mitt jobb enligt de (nya) direktiv som finns.

Överlag är jag väldigt engagerad i mitt jobb och får snarare passa mig för att släppa det på fritiden. Däremot får arbetstider (och delvis arbetsbelastning) vara rimliga och prioriteringar kan behöva göras. Söker och bidrar gärna till förbättringar. Är inte fackligt aktiv men kan tänka mig att bli.
Kan ha svårt för förändringar, har insett att jag ofta reagerar negativt på nyheter men det jag beskriver ovan är alltså sånt som fortsätter vara dåligt även efter det landat.

Känner igen mig i ungefär allt du skriver. Utom att jag kanske kan vara lite tvär även mot saker som visar sig fungera hyggligt att utföra sedan men enligt mig och kollegor inte direkt tillför något, utan snarare krånglar till vår vardag.

 

[Lovisaleonora]

Hur engagerade är ni i ett arbete?
Hur accepterar ni när förändringar införs väldigt snabbt till ett arbetssätt som ni inte tror gynnar verksamhetens mål?
Förändringarna är förvisso inte enorma var och en för sig, men min uppfattning är att det är stor risk att vi lägger ned ett arbete som helt måste planeras om några timmar senare.
Sammantaget ger också ändringarna en helhet som jag är väldigt tveksam till om det leder till annat än att andra led i verksamheten genom det operativa vill pressa andra delar i organisationen utan att se vad de behöver ändra för förutsättningar.

Jag jobbar i en operativ verksamhet som är väldigt här och nu.
Det är något jag trivs bra med och jag har väldigt fina kollegor.
Vår grupp har försökt berätta vad vi tror på, vad som fungerat tidigare och lyfta att det inte går att göra en planering så tidigt.

Det börjar kännas som att det enda sättet är att minska mitt engagemang, försöka sluta reagera och försöka framföra vad jag tycker och tror på och prova det de säger och lite rycka på axlarna.
Direktiven kommer egentligen inte från min närmaste chef. Utan de trycks antagligen ned uppifrån högsta nivå.
Min personlighet gör det väldigt svårt att inte bli irriterad och framföra att det här tycker inte jag är bra.

Nu kommer många säga att jag ska byta jobb och jodå, jag söker ett och annat som borde passa. Men ingen lycka hittills.
Mina ansökningshandlingar är skrivna på förr rekommenderat vis och kontrollerade av min syster som anställt många personer, förvisso i annan bransch.
På Linkedin kommer väl en och annan fråga, men då är det ofta konsultuppdrag med villkor som inte är helt förenliga med vad jag behöver. Alternativt eller kombinerat med en pendling som inte fungerar så bra med gård och egna hästar.
Kanske är jag lite för gammalmodig för att hänga med i "det senaste" kring hur man får ett annat jobb. Jag vet inte.

Någon som har någon input att ge?

Har varit i en sådan organisation. Döden. Det var döden. Jag behöver absolut inte få gehör hela tiden, men att bli överkörd trots att ens input är fullt legitim och väl grundad - gång efter gång - när det sedan bevisas att en hade rätt från början. Ja, motivationen dör både långsamt och snabbt.

Jag argumenterade till att börja med, resignerade efter ett tag och slutade med att säga upp mig trots att jag inte hade något nytt att gå till direkt. Jag var helt slutkörd av alla omorganisationer och förändringar som genomgicks, flera gånger gick jag t ex till fel rum på morgonen, för det var så många runtflytter och konstiga direktiv. Ett tag satt jag t o m på två våningar för de allsmäktiga karlarna ansåg att det var bra för organisationen om jag syntes på bägge avdelningarna. Splittrat? Nejdå, inte alls.

För att rädda dig själv: bli teflon. Låt det rinna av dig. Acceptera, verkställ och gå hem i tid. Och sök annat.