Engagemang i arbetet

[Cattis_E]

Hur engagerade är ni i ett arbete?
Hur accepterar ni när förändringar införs väldigt snabbt till ett arbetssätt som ni inte tror gynnar verksamhetens mål?
Förändringarna är förvisso inte enorma var och en för sig, men min uppfattning är att det är stor risk att vi lägger ned ett arbete som helt måste planeras om några timmar senare.
Sammantaget ger också ändringarna en helhet som jag är väldigt tveksam till om det leder till annat än att andra led i verksamheten genom det operativa vill pressa andra delar i organisationen utan att se vad de behöver ändra för förutsättningar.

Jag jobbar i en operativ verksamhet som är väldigt här och nu.
Det är något jag trivs bra med och jag har väldigt fina kollegor.
Vår grupp har försökt berätta vad vi tror på, vad som fungerat tidigare och lyfta att det inte går att göra en planering så tidigt.

Det börjar kännas som att det enda sättet är att minska mitt engagemang, försöka sluta reagera och försöka framföra vad jag tycker och tror på och prova det de säger och lite rycka på axlarna.
Direktiven kommer egentligen inte från min närmaste chef. Utan de trycks antagligen ned uppifrån högsta nivå.
Min personlighet gör det väldigt svårt att inte bli irriterad och framföra att det här tycker inte jag är bra.

Nu kommer många säga att jag ska byta jobb och jodå, jag söker ett och annat som borde passa. Men ingen lycka hittills.
Mina ansökningshandlingar är skrivna på förr rekommenderat vis och kontrollerade av min syster som anställt många personer, förvisso i annan bransch.
På Linkedin kommer väl en och annan fråga, men då är det ofta konsultuppdrag med villkor som inte är helt förenliga med vad jag behöver. Alternativt eller kombinerat med en pendling som inte fungerar så bra med gård och egna hästar.
Kanske är jag lite för gammalmodig för att hänga med i "det senaste" kring hur man får ett annat jobb. Jag vet inte.

Någon som har någon input att ge?

 

[Sonic76]

Jag jobbar som lärare. Förändringar är en del av varje dags arbete
Och vi får ju massiva förändringar då och då genom regeringens beslut.

 

[cirkus]

Jag är på ett litet företag och är i en position där jag är den som föreslår och ibland driver igenom förändringar. Jag vill gärna att medarbetarna är med och kommer med tankar innan förändringar både föreslås och drivs igenom. Det är inga stora förändringar vi snackar om utan mindre. De svåraste är cheferna som har jobbar på samma omoderna sätt i alla år och inte har några som helst planer på att ändra sitt sätt för att göra det lättare för någon annan (till skillnad från resten av de anställda). Jag blir ganska matt av det. Cheferna har dessutom synpunkter på hur vi ska jobba, men själva verkar de inte ingå i det. Jag har inga problem att diskutera detta med ffa VD i totalt öppna ordlag.

 

[farin]

Hur engagerade är ni i ett arbete?
Hur accepterar ni när förändringar införs väldigt snabbt till ett arbetssätt som ni inte tror gynnar verksamhetens mål?
Förändringarna är förvisso inte enorma var och en för sig, men min uppfattning är att det är stor risk att vi lägger ned ett arbete som helt måste planeras om några timmar senare.
Sammantaget ger också ändringarna en helhet som jag är väldigt tveksam till om det leder till annat än att andra led i verksamheten genom det operativa vill pressa andra delar i organisationen utan att se vad de behöver ändra för förutsättningar.

Jag jobbar i en operativ verksamhet som är väldigt här och nu.
Det är något jag trivs bra med och jag har väldigt fina kollegor.
Vår grupp har försökt berätta vad vi tror på, vad som fungerat tidigare och lyfta att det inte går att göra en planering så tidigt.

Det börjar kännas som att det enda sättet är att minska mitt engagemang, försöka sluta reagera och försöka framföra vad jag tycker och tror på och prova det de säger och lite rycka på axlarna.
Direktiven kommer egentligen inte från min närmaste chef. Utan de trycks antagligen ned uppifrån högsta nivå.
Min personlighet gör det väldigt svårt att inte bli irriterad och framföra att det här tycker inte jag är bra.

Nu kommer många säga att jag ska byta jobb och jodå, jag söker ett och annat som borde passa. Men ingen lycka hittills.
Mina ansökningshandlingar är skrivna på förr rekommenderat vis och kontrollerade av min syster som anställt många personer, förvisso i annan bransch.
På Linkedin kommer väl en och annan fråga, men då är det ofta konsultuppdrag med villkor som inte är helt förenliga med vad jag behöver. Alternativt eller kombinerat med en pendling som inte fungerar så bra med gård och egna hästar.
Kanske är jag lite för gammalmodig för att hänga med i "det senaste" kring hur man får ett annat jobb. Jag vet inte.

Någon som har någon input att ge?

Vad säger er närmsta chef? Tycker hen som du (/ni?) Eller tycker hen det nya är bra? Jag skulle framföra mina tankar och argument till.min chef, en eller max ett par gånger. Får jag då ingen respons eller återkoppling på mina tankar skulle jag inte driva det mer. Jag har den hårdare vägen varit tvungen att lära mig vad jag ska lägga min energi på. Att påverka det som inte är mitt mandat att styra över och där efterfrågan inte finns är inte för mig.

Men - jag anar att ni har ett avvikelsesystem? Kan ni få skriva en avvikelse för varje gång ni får göra om en planering och då även ta med hur mycket onödig arbetstid (gärna med kostnad för åtminstone tiden) och skicka uppåt? En vettig ledning borde vara intresserad av att ni inte ska kosta mer, vilket dubbelarbete borde göra. Bra då om alla verkligen skriver avvikelse vid alla tillfällen så ni och de ser hur mycket det är. Det kanske visar sig fungera bättre än ni tänker?

 

[Cattis_E]

Svarar lite kort och planerar att skriva längre svar sen.
Har tagit det med närmaste chef upprepade gånger, och han lyssnar på små detaljer men kör sitt (eller ledningens?) race resten.

Avvikelserapporter har jag skrivit på det ena och tredje, händer inte mycket och oftast inget.

Och chefen har som många chefer före honom typ 6 mån erfarenhet i branschen, noll när han började i april. Vi har haft väldigt hög omsättning på chefer senaste åren..

 

[Cattis_E]

Vad säger er närmsta chef? Tycker hen som du (/ni?) Eller tycker hen det nya är bra? Jag skulle framföra mina tankar och argument till.min chef, en eller max ett par gånger. Får jag då ingen respons eller återkoppling på mina tankar skulle jag inte driva det mer. Jag har den hårdare vägen varit tvungen att lära mig vad jag ska lägga min energi på. Att påverka det som inte är mitt mandat att styra över och där efterfrågan inte finns är inte för mig.

Men - jag anar att ni har ett avvikelsesystem? Kan ni få skriva en avvikelse för varje gång ni får göra om en planering och då även ta med hur mycket onödig arbetstid (gärna med kostnad för åtminstone tiden) och skicka uppåt? En vettig ledning borde vara intresserad av att ni inte ska kosta mer, vilket dubbelarbete borde göra. Bra då om alla verkligen skriver avvikelse vid alla tillfällen så ni och de ser hur mycket det är. Det kanske visar sig fungera bättre än ni tänker?

@farin missade att citera dig i inlägget ovan, så vet inte om du fick nån avisering på det..

 

[Cattis_E]

Jag är på ett litet företag och är i en position där jag är den som föreslår och ibland driver igenom förändringar. Jag vill gärna att medarbetarna är med och kommer med tankar innan förändringar både föreslås och drivs igenom. Det är inga stora förändringar vi snackar om utan mindre. De svåraste är cheferna som har jobbar på samma omoderna sätt i alla år och inte har några som helst planer på att ändra sitt sätt för att göra det lättare för någon annan (till skillnad från resten av de anställda). Jag blir ganska matt av det. Cheferna har dessutom synpunkter på hur vi ska jobba, men själva verkar de inte ingå i det. Jag har inga problem att diskutera detta med ffa VD i totalt öppna ordlag.

Jag förstår mattheten. Jag är en av de där som skulle vilja diskutera. Jag vill inte komma till jobbet och behöva genomföra förändringen med noll förvarning. Det var inte på tal att göra det sist jag jobbade.
Jag är meddelad via ett mail som kommit dagen innan. Samt att chefen ringer och kollar om jag läst det en halvtimme senare.

Vad än värre är att det inte ens är genomtänkt ordentligt hur utskick ska se ut och vilka mottagare av den information jag insamlat ska vara. Och då ska resultatet ändå ligga till grund för vad de nu vill ta för åtgärd alldeles för tidigt ska vara.
Jag fick i alla fall igenom en begränsning på antalet mottagare till att börja med,ä denna gång, alltid något.
Men behöver kanske inte stressa upp alla avdelningar i ett första skede på något som är väldigt preliminärt...

Företaget jag jobbar på är multinationellt med många avdelningar/dotterbolag för olika delar av verksamheten. Och min upplevelse är väl inte riktigt att man jobbar som man alltid gjort utan just har en idé om förändring, diskuterar den högre upp och hoppar över vad vi som gjort detta länge vet och tror på.
Förändringar kan ju absolut vara bra, och förstår att det behöver drivas på ibland. Jag behöver inte gilla alla, men vill vara med i diskussion åtminstone.

Ett av mina problem är nog att jag vet att jag är duktig, jag får mycket input på det ofta, från kollegor. Men upplever att förändringarna alltmer ger mig begränsning på att göra mitt bästa utifrån erfarenhet då ramarna blir snävare och snävare.

 

[Cattis_E]

Vad säger er närmsta chef? Tycker hen som du (/ni?) Eller tycker hen det nya är bra? Jag skulle framföra mina tankar och argument till.min chef, en eller max ett par gånger. Får jag då ingen respons eller återkoppling på mina tankar skulle jag inte driva det mer. Jag har den hårdare vägen varit tvungen att lära mig vad jag ska lägga min energi på. Att påverka det som inte är mitt mandat att styra över och där efterfrågan inte finns är inte för mig.

Men - jag anar att ni har ett avvikelsesystem? Kan ni få skriva en avvikelse för varje gång ni får göra om en planering och då även ta med hur mycket onödig arbetstid (gärna med kostnad för åtminstone tiden) och skicka uppåt? En vettig ledning borde vara intresserad av att ni inte ska kosta mer, vilket dubbelarbete borde göra. Bra då om alla verkligen skriver avvikelse vid alla tillfällen så ni och de ser hur mycket det är. Det kanske visar sig fungera bättre än ni tänker?

Som sagt, tankarna är framförda. Har även försökt framföra ännu högre upp i ett tidigare skede men borde kanske prova igen, måste bara samla mer konkreta saker att trycka på.
Jag är inte säker på om chefen håller med oss i något. Eller förstår varför vi försöker bromsa. Det är inget han visar i så fall. Han driver i alla fall genom förändringarna, men om det beror på hård press uppifrån och på andra avdelningar låter jag vara osagt.

Att visa på dubbelarbete och kostnad skulle nog bli svårt. Vi sitter ju operativt där hela tiden och prioriterar det som är mest akut. Men förväntas ändå rapportera varför ett önskemål inte gick att genomföra.
Jag är som en koordinator med befogenhet att ta beslut för bästa resultat, göra akut omplanering av prioriteringar samt beställa vissa insatser som kan underlätta att nå målet för varje dag.

(Jisses vad svårt det är att förklara).

I alla fall, vi är ändå där och ska göra det som "ramlar ned på vårt bord" samtidigt som det blir annat som blir lidande, som att göra åtgärder för att säkra att vi får objekten tilmldet som faktiskt är förutbestämt till rätt plats vid rätt tid.
Tyvärr har vi dock ingen insyn i vad till exempel en dags försening på det pga dubbelarbete skulle kunna kosta överhuvudtaget.

Hur lär man sig att inte lägga energi på det man inte kan styra över men ändå tycker är lite uppåt väggarna fel?

 

[BernT]

Det varierar. Vissa dagar superengagerad andra dagar vill jag helst bara chilla ska på intervju för en tjänst jag är lite sugen på, den innebär dock att jag måste vara extremt engagerad och jag vet inte om jag har lust med det, får överväga efter intervjun.

 

[_Taggis_]

Alldeles för mkt. Jag vill alltid göra ett bra jobb, vara hjälpsam mot entreprenörer/kunder/medarbetare men tyvärr blir jag oerhört stressad av att försöka hugga i och göra ett bra jobb i en värdelöst ledd organisation. Vore mkt bättre om jag kunde rycka på axlarna och hänvisa det som blir fel, till de som bestämmer över hur saker ska gå till. Men jag tar stort personligt ansvar och det gör att en förr eller senare dräper sig.

Jag jobbar i en slimmad organisation med alldeles för mkt förändring för tillfället, för stort projekt som håller på att drivas i kraft samtidigt som vardagsarbete ska skötas av och med för lite personal. De enda som tycker det går bra är VDn och verksamhetschef närmast under hen, dvs de som är mest verklighetsfrånvända och ffa inte de som behöver sopa upp efter en dålig ledning. Alla andra som är de minsta engagerade går på knäna.

Jag vet att förändringar alltid är jobbiga att genomföra, men jag ser bara ett flertal år framför mig med elände och jag vet ärligt talat inte hur jag ska orka. Det kommer att behöva överbevisas för ledningen att befintlig personal är för lite. Jag har varit med om liknande förändringar på andra arbetsplatser före denna och det har alltid varit samma saker - för mkt krångel med nya anläggningar och för lite folk som ska sköta både nytt och gammalt samtidigt. Att det ska vara så jävla omöjligt att förutse saker liksom. Och ffa verkar det vara mer regel än undantag att rådfråga de i personalen som har erfarenhet av att jobba med det som vi ska in och ändra i.

 

[Cattis_E]

Alldeles för mkt. Jag vill alltid göra ett bra jobb, vara hjälpsam mot entreprenörer/kunder/medarbetare men tyvärr blir jag oerhört stressad av att försöka hugga i och göra ett bra jobb i en värdelöst ledd organisation. Vore mkt bättre om jag kunde rycka på axlarna och hänvisa det som blir fel, till de som bestämmer över hur saker ska gå till. Men jag tar stort personligt ansvar och det gör att en förr eller senare dräper sig.

Jag jobbar i en slimmad organisation med alldeles för mkt förändring för tillfället, för stort projekt som håller på att drivas i kraft samtidigt som vardagsarbete ska skötas av och med för lite personal. De enda som tycker det går bra är VDn och verksamhetschef närmast under hen, dvs de som är mest verklighetsfrånvända och ffa inte de som behöver sopa upp efter en dålig ledning. Alla andra som är de minsta engagerade går på knäna.

Jag vet att förändringar alltid är jobbiga att genomföra, men jag ser bara ett flertal år framför mig med elände och jag vet ärligt talat inte hur jag ska orka. Det kommer att behöva överbevisas för ledningen att befintlig personal är för lite. Jag har varit med om liknande förändringar på andra arbetsplatser före denna och det har alltid varit samma saker - för mkt krångel med nya anläggningar och för lite folk som ska sköta både nytt och gammalt samtidigt. Att det ska vara så jävla omöjligt att förutse saker liksom. Och ffa verkar det vara mer regel än undantag att rådfråga de i personalen som har erfarenhet av att jobba med det som vi ska in och ändra i.

Fram tills jag läste sista biten så undrade jag om du inte jobbade på samma företag som mig...

Jag måste också sluta ha så högt engagemang och vara mindre duktig. Dock lärt mig hårda vägen att stänga av innan jag brakar ihop, men inte redan innan jag "tar lite skada och slösar energi".

 

[starcraft]

Jag är väldigt engagerad i mitt jobb, för mycket. Det gör också att jag ofta bytt jobb för att jag inte trivs eller känner att jag får för lite tillbaka och det tär på mig eftersom jag ger så mycket. Men jag gillar oftast förändringar! Jag är den som brukar pusha för förändringar, tänka utan för boxen osv. Även om jag inte alltid tror på förändringen så ger jag det en chans och utvärderar sen - i det fallet blir det lite ”tok gör som tok säger”. Kanske är vi fler som är missnöjda och då går det kanske att ändra tillbaka eller ändra på nytt (särskilt om det blir sämre siffror för företaget) eller så söker jag nytt i det skedet. Men jag önskar många gånger att jag kunde bry mig mindre om mitt jobb.

Går det att prata med de högre upp i ledet om ni inte redan gjort det? Ibland hjälper det att kapa några beslutsvägar.. men antingen för att få en tydligare motivering för förändringen och/eller för att lägga fram på vilka sätt du tror att den här förändringen är negativ för företaget.

 

[Cattis_E]

Går det att prata med de högre upp i ledet om ni inte redan gjort det? Ibland hjälper det att kapa några beslutsvägar.. men antingen för att få en tydligare motivering för förändringen och/eller för att lägga fram på vilka sätt du tror att den här förändringen är negativ för företaget.

Känslan är att det inte hjälper. Men nu har de bytt en del i ledningen igen, så kanske värt att prova igen. Men tyvärr är jag ganska säker på att det är toppstyrt och trycks ned krav från högsta ort..

 

[Cattis_E]

osv. Även om jag inte alltid tror på förändringen så ger jag det en chans och utvärderar sen - i det fallet blir det lite ”tok gör som tok säger”.

Det är det jag måste lära mig att göra.
Vi är flera som är missnöjda, och vi försöker framföra det...

 

[the_connemara]

@Cattis_E Jag är en fucking krigare. Men till slut så måste man se efter sig själv.

Mitt jobb är seriöst typ det bästa jag kan ha, uppgifterna passar mig som person perfekt. Lönen funkar, tiderna älskar jag. Kollegorna, förutom en handfull i vissa situationer, är fantastiska, vi har sjukt bra gemenskap. All möjlighet för mig att "utvecklas" så som jag vill och ta ansvar finns, jag engagerar/har engagerat mig mycket och gjort mycket utöver min tjänst.

Jag funkar inte alls ihop med ledningen. Min närmsta specialist är min bästa kollega som jag delar många extrauppdrag med bara för att det är han. Men sedan, nope. Jag är extremt svartvit, det vet jag, men jag har inte fel.

Så. Alla uppgifter jag kan, hur mycket jag än älskar dem, som iom dessa problem skapar stress för mig, avsäger jag mig. Jag lägger den där orimliga tiden på att göra övriga saker BRA, jag följer rutiner och låter det ta tid. Jag multitaskar inte tills jag inte minns vad jag gjort ett pass, jag lämnar över det jag inte hinner istället för att stressa klart (jobbar skift), jag tar bara på mig extrajobb när jag känner att jag har tid att lägga den tiden jag vill - jag försöker tom lata mig men det går sådär minus att jag är för jävla långsam på att äta och har varit i hela mitt liv Jag tar mig tid att prata med en kollega som är babblig, jag går på toa när jag vill, går hämtar en sak i taget om det behövs.

Jag har dock fortfarande inte kommit i från hela skrivbordet fullt med to do lists som ständigt uppdateras, jag kan verkligen inte släppa igenom saker som kan förbättras i min vardag. Men de stressar mig inte längre, jag jobbar med dem när jag hinner.

 

[Hippocampus]

Mitt ”problem” är att jag har gått från blyg tyst tjej till en som har åsikter. Så fort man har åsikter får man mer jobb. Iaf på mitt arbete. Jag jobbar både operativt och strategiskt. Jag är ensam på posten så jag driver min egen verksamhet i den större verksamheten så att säga (jobbar på räddningstjänst). Inom mitt område måste man engagera sig för att vara duktig på det man gör. Man måste hänga med och det innebär egentligen att jag jobbar alla vakna timmar på dygnet, även om jag har fritid, det är tankar, idéer, omvärlden knackar på osv. Det har jag märkt inom mitt område att ”vi” verkar alla vara så.
Jag driver just nu 9 projekt utöver mina 3 verksamhetsområden som jag har. Dessutom administrerar jag social media för både räddningstjänst och kommunen samt är en av admin för kommunens hemsida. Hur nu det kunde bli så...
Vi har förändrat ganska mycket de senaste åren och det svåraste har varit de ”äldre” arbetarna. De som ”vet” hur det har varit och är. Vi är ju politiskt styrda men kan också påverka genom bra underlag. Sen finns det alltid förändringar som inte passar en och det beror lite på hur den ser ut, är det mycket jobbigt för mig packar jag väskan (tex byte till en chef jag vet inte jag funkar med).

 

[_Taggis_]

Fram tills jag läste sista biten så undrade jag om du inte jobbade på samma företag som mig...

Jag måste också sluta ha så högt engagemang och vara mindre duktig. Dock lärt mig hårda vägen att stänga av innan jag brakar ihop, men inte redan innan jag "tar lite skada och slösar energi".

Ingen risk att vi jobbar på samma, jag är ensam kvinna

Jag med. Dock går det emot min tro på vad engagemang kan leda till dvs nästan hur långt som helst. Jag ogillar oengagerade människor, har svårt att förstå varför ens slösa tid på nåt en inte tänker bry sig om. Men ja, det verkar onekligen vara ett vinnande koncept.
För mig brukar det bli samma mönster. I början biter jag ihop och tänker att bra inställning räcker långt. När tröttheten dock tar över blir jag förr eller senare irritabel och snäsig för att till slut börja avsky ett jobb jag älskar vilket då leder till att jag säger upp mig. Därför var min plan att för en gångs skull rida ut stormen istället för att lämna ett sjunkande skepp, vilket jag gjort innan. Det är en god erfarenhet att ta sig igenom hela vägen.Frågan är vilket pris det är värt.
För att säkra upp en Plan B håller jag dock på att skaffa mig ytterligare ett yrke, i en bransch där det är stor brist. Så blir det om inte extrajobb så kan jag ju byta helt. Ogillar känslan av att vara beroende så jag ser till att förekomma...

 

[farin]

Som sagt, tankarna är framförda. Har även försökt framföra ännu högre upp i ett tidigare skede men borde kanske prova igen, måste bara samla mer konkreta saker att trycka på.
Jag är inte säker på om chefen håller med oss i något. Eller förstår varför vi försöker bromsa. Det är inget han visar i så fall. Han driver i alla fall genom förändringarna, men om det beror på hård press uppifrån och på andra avdelningar låter jag vara osagt.

Att visa på dubbelarbete och kostnad skulle nog bli svårt. Vi sitter ju operativt där hela tiden och prioriterar det som är mest akut. Men förväntas ändå rapportera varför ett önskemål inte gick att genomföra.
Jag är som en koordinator med befogenhet att ta beslut för bästa resultat, göra akut omplanering av prioriteringar samt beställa vissa insatser som kan underlätta att nå målet för varje dag.

(Jisses vad svårt det är att förklara).

I alla fall, vi är ändå där och ska göra det som "ramlar ned på vårt bord" samtidigt som det blir annat som blir lidande, som att göra åtgärder för att säkra att vi får objekten tilmldet som faktiskt är förutbestämt till rätt plats vid rätt tid.
Tyvärr har vi dock ingen insyn i vad till exempel en dags försening på det pga dubbelarbete skulle kunna kosta överhuvudtaget.

Hur lär man sig att inte lägga energi på det man inte kan styra över men ändå tycker är lite uppåt väggarna fel?

Om ni prioriterar det som är mest akut hinner ni ju inte göra planer för långt i förväg

Även om ni inte har insyn i kostnaden så kanske ni själva kan dokumentera vad som gjorts/inte gjorts och effekterna (ur ert perspektiv)? T ex "Gjorde plan A, 3 timmars arbetstid. Kunde inte verkställas pga XXX, fick akut göra plan B, 2 timmar"
"Pga akuta prioriteringar och ändrade planer har vi idag inte levererat XYZ till NN. Det hartrolig påverkan på deras arbete, men konsekvenserna av det kan inte vi avgöra."

När det kommer till acceptans eller inte brukar jag föreställa mig det som ett vägskäl. Den ena vägen leder till förändring av det jag ogillar. Den andra leder till acceptans, där jag ofta behöver påminna mig om att jag inte har mandat att förändra och ledningen förstår inte att ta tillvara på min kompetens. Den tredje leder till avslut.

Om jag inte kan förändra och inte klarar att acceptera måste jag avsluta. Det kanske inte går på en gång men när jag väl insett att det är så så börjar jag jobba för att skapa mig handlingsutrymme. Får jag inte lov att jobba för verksamhetens bästa lägger jag mitt engagemang på att jobba för mitt bästa i stället.

Jag vill inte påstå att det är lätt. Det har tagit mig lång tid att inse när det inte är värt att kämpa för förändring. Ibland får jag återfall... För att kunna acceptera det jag inte gillar väljer jag att fokusera på det jag gillar. Då länge det väger tyngre undviker jag vägen avsluta. Har jag väl valt den vägen har den hittills alltid varit enkelriktad.

Sorry för lång text, jag är för trött för att avgränsa mig...

 

[the_connemara]

Får jag fråga er i tråden? Engagerar ni er fackligt där det är tillämpligt?

Jag funderar på att fortsätta mitt fackliga engagemang i mitt nya fack men undrar inombords om det är till någon nytta (jag upplever inte det hittills) eller om det bara är mina halmstrån att gripa efter i min vilja att förbättra/mitt problem att acceptera nuvarande situation likt @farin så bra beskrev.

 

[julgrisen]

Jag tror att min förmåga att hantera förändringar som känns negativa är väldigt kopplad till min tillit till organisationen. Jag har arbetat i en väldigt dysfunktionell organisation där jag inte kände någon tillit till någon chef uppåt, då blev också förändringar superjobbigt och ångestskapande för att jag bara såg hur katastrofalt det skulle bli för mina klienter och att ingen uppåt lyssnade på våra invändningar. Inden organisationen kände jag verkligen tillslut att jag behövde bli mindre engagerad och stänga av mer för att inte helt gå under. Jag valde då att byta jobb, jag arbetar med barn som far illa och deras föräldrar och det var liksom inte värt att ha ett sådant jobb om man inte kan engagera sig.

Nu arbetar jag med samma sak men i en stabil och fungerande organisation. Vi har nyligen fått stora sparkrav och behövt dra in på massa saker som inte känts bra, det har såklart varit jobbigt men jag känner ett helt annat stöd hela vägen upp i organisationen och våra synpunkter tas på allvar. Eftersom jag litar på mina chefer kan jag också känna mig trygg med att de faktiskt gör vad de kan för att vi ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt och då kan jag fortsätta engagera mig och tänka att de förändringar som görs faktiskt är nödvändiga även om de inte är roliga.
Vet inte om det blev tydligt, men jag tror alltså att mycket hänger på hur väl ens chefer kan trygga en och hur mycket man känner att ens åsikter ändå lyssnas på även om det kanske inte blir som man vill.