Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Då skulle dom sett vissa stigar jag o mina kompisar rider på
Vissa kan man knappt urskilja om det är en stig, andra måste man gena genom bla. överväxt björkris/trädgrenar ,ca 2,5m högt som hänger över "stigen" vilket gör att man måste hänga runt halsen på hästen o bara hänga med efts. man inte ser ngt framför sej, eller hoppa över diken/små vattendrag i en granskog där man inte kan ha t-shirt på sommaren för då ser man ut som man fajtat med ett rivjärn efteråt..
Haha radarantenner!Har ju min underbara kallblodstravare också! Jag älskar att utforska nya stigar, men han älskar det mer! (vilket i och för sig kan vara ett problem då han bestämmer sig för att vika av in på en stig intill vägen mitt under galoppen.. ) En häst som är säkrare på foten än honom får man nog leta efter. Dessutom är han klockren på att känna av om det är dålig idé eller bra idé att rida på en stig vilket han säger högt och ljudligt!
Likaså om man rider vilse - vilket händer då och då när man följer stigar som inte finns - då är det bara att fråga "Dalton.. erm.. jag har tappat bort mig.. Vart ska vi?" och genast börjar öronen gå som radarantenner och sedan bär det av med stoooora älgkliv åt det håll som är rätt. Tufft nog inte bara hemmåt, utan även bortåt. Han vet vart jag vill komma ut ur skogen och styr dit...
nix det får man inte, eftersom hästen räknas som fordon... man får lov att GÅ rakt fram i skogen men rida får man egt bara göra på stigar och vägar. så man risikerar att komma i konflikt med markägaren om man inte frågar först.
men oftast är skogen för tät och stigen för smal att ta sig fram med en stor häst..
ja och skogbotten är ju just väldigt mjuk och tar lätt skada...
Har börjat rida ut med en tjej i stallet och jag har nog aldrig förr hört nån protestera så grymt mot de ridvägar jag har valt (hon hittar inte så jag visar lite nya vägar). Har inte ens tagit med henne på de värsta än
Jag anpassar såklart ridvägarna efter väder. Där det är kärrigt/blött/svåra backar rider jag såklart inte när det är väldigt blött. Anpassar ju också tempot likaså.
Men minsta nedförsbacke när det var lite halt och lite snö gav höga protester! Stigar öht var inget hon var bekant med - grusvägar och liknande kunde hon sträcka sig till. Likaså klättring, det hade hon aldrig gjort, och nu snackar vi vanliga uppförsbackar man stöter på när man är ute... Och det är ändå en duktig tjej som hållt på länge med hästar.
Jag själv klättrar i skidbacke om sommarn, rider rätt genom träden och hoppas vi hamnar rätt. Ser jag en okänd stig så prövar jag vart den tar vägen istället för att undra i flera år, eller inte våga. Man kan ju alltid vända! Men är det bara jag kanske? *skogsmulle*