En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 5

[MikaTela]

fia-lisa - ÄL 10/3 BIM 24/3, Försök nr 15, 37 år, 1 barn 4 år
Cynthia - Äl 11/3 BIM 25/3 Försökt tio månader, 30 år, inga barn
Is - ÄL 13/3 BIM 27/3 försök nr 4 typ, 26 år, inga barn
Hyldeblomst - ÄL 13/3 BIM 28/3, försök nr 3 efter missfall, inga barn
Whirlie - ÄL 18/3 BIM 1/4. 36 år, inga barn, Försök nr 10.
robl - ÄL 28/3 BIM 11/4, försök nr 11, 24 år, inga barn
Flutterdash ÄL 1/4 (beräknad) BIM 14/4, 27 år, 6:e försöket, inga barn
MEJ84 - Äl 1/4 BIM 16/4 försök nr 9, 31 år, inga barn
Hanna_90 ÄL 2/4 BIM 17/4, försök nr 2, 25år, inga barn
Safir - ÄL 3/4 BIM 17/4, försök nr 7, 27 år, inga barn
em-pirre - ÄL 4/4 BIM 19/4, Försök nr 19, 29 år, inga barn (första försöket med Pergotime)
Mikatela - ÄL 13/4 BIM 28/4. 27 år, inga barn
paprika - ÄL 19/4 BIM 3/5, Försök nr 4, 28 år, inga barn

Kanintant - Uppehåll efter MA i januari för att återhämta mig psykiskt (ingen mens än heller).
Tramptass - väntar på kroppens omstart, 33 år, ett barn
lil-sis - får eg inte bli gravid förrän till hösten men "lever farligt så länge"... Inväntar äl, som lär dröja! 34(!!) år, inga barn, X i nov 13 (höger äggledare uttagen akut), X/MF i maj 14. GBP okt 14.
malumbub - letar efter ÄL med hjälp av fertilitetsmonitor, 32 år
hemlig - kommer missa försök i samband med nästa ÄL, så satsar på ÄL i april med förhoppningen att sambon är hemma då, 31,5 år, inga barn

 

[Flutterdash]

En hon säger du..... Hmmmm.... Sådana kan man ju ta föl på när du ändå är gravid

Jag har samma plan. OM jag blir gravid nu i vår någon gång åker mitt sto iväg på betäckning! Blir jag gravid senare så får jag väl skaffa bra medryttare eller nått. (Borde ju gå att hitta någon duktig ungdom som vill träna och kanske tävla? Speciellt om jag betalar alla avgifter. )

 

[lil-sis]

Nu när beslutet om IVF är formellt fattat och remissen skickad så är jag alldeles rådvill.

Jag tror ju fortfarande att vi kommer lyckas på egen hand.

Och så dyker den där "vill jag verkligen?" upp i tankarna.

Mitt i röran så är mormor sämre och mamma väntar besked om den nya knölen i ena bröstet är cancer (igen) och om knölen/skuggan på ena lungan "bara" är mycoplasma eller cancer...

Eftersom jag kör så lite bil åker jag med en kompis till Varberg tur och retur i helgen.

I mars gick min bil drygt 630 mil och det är nästan bara jag som kör den.

 

[fia-lisa]

Jag har samma plan. OM jag blir gravid nu i vår någon gång åker mitt sto iväg på betäckning! Blir jag gravid senare så får jag väl skaffa bra medryttare eller nått. (Borde ju gå att hitta någon duktig ungdom som vill träna och kanske tävla? Speciellt om jag betalar alla avgifter. )

Jag gjorde precis så med mitt första barn. Perfekt lösning! Men eftersom jag har fullt stall med de 3 jag redan har och vet att jag har supersvårt att göra mig av med egen uppfödning blir det tyvärr ingen delad dräktighet/graviditet med min häst nästa gång det tar sig.

 

[fia-lisa]

Nu när beslutet om IVF är formellt fattat och remissen skickad så är jag alldeles rådvill.

Jag tror ju fortfarande att vi kommer lyckas på egen hand.

Och så dyker den där "vill jag verkligen?" upp i tankarna.

Mitt i röran så är mormor sämre och mamma väntar besked om den nya knölen i ena bröstet är cancer (igen) och om knölen/skuggan på ena lungan "bara" är mycoplasma eller cancer...

Eftersom jag kör så lite bil åker jag med en kompis till Varberg tur och retur i helgen.

I mars gick min bil drygt 630 mil och det är nästan bara jag som kör den.

Det är klart att man kan bli lite skrajsen när man fattat ett så stort beslut! Men det är ju inte ett beslut taget i all hast. Det finns ju dessutom fortsatt en chans att ni faktiskt lyckas på egen hand.

Förstår att det är jobbigt med sjuk familj. Min svärfar ligger nu bokstavligen för döden (lunginflammation som han är för dålig för att behandlas mot) och jag känner att en ev. graviditet nu är lite feltajmad. Hade så gärna velat berätta för min svärfar att han ska bli farfar en gång till men det är för sent för det nu. Får nästan dåligt samvete för att jag inte blivit gravid tidigare så han fick uppleva att bli farfar en gång till. Kanske för att jag en gång lite på skoj lovade att han skulle få fler barnbarn.

...och BTW... 630 mil på en månad? Pendlar du Ystad-Haparanda?

 

[lil-sis]

Det är klart att man kan bli lite skrajsen när man fattat ett så stort beslut! Men det är ju inte ett beslut taget i all hast. Det finns ju dessutom fortsatt en chans att ni faktiskt lyckas på egen hand.

Förstår att det är jobbigt med sjuk familj. Min svärfar ligger nu bokstavligen för döden (lunginflammation som han är för dålig för att behandlas mot) och jag känner att en ev. graviditet nu är lite feltajmad. Hade så gärna velat berätta för min svärfar att han ska bli farfar en gång till men det är för sent för det nu. Får nästan dåligt samvete för att jag inte blivit gravid tidigare så han fick uppleva att bli farfar en gång till. Kanske för att jag en gång lite på skoj lovade att han skulle få fler barnbarn.

...och BTW... 630 mil på en månad? Pendlar du Ystad-Haparanda?

Njäe av allt att döma är även den vänstra äggledaren skadad och eg är det dumt att försöka ens.

Jag kör 100 mil i veckan till och från jobbet och sen åker vi ju lite med hästarna och så. Det blir mycket bil. Såpass att jag går plus när jag är sjukskriven

 

[fia-lisa]

Ingen mens idag heller och dessvärre inte några direkta symtom heller. Har sovit gott inatt och känner mig pigg just nu, mår heller inte illa även om jag i morse helt oprovocerat kräktes fast jag inte ens tyckte att jag mådde illa innan det.

Dock lite mensvärk på g...

 

[giovanna]

Det värsta är ju att alla de andra barnen och personalen också blir sjuka och då går ju bara sjukorna runt runt. Jag vet när dottern var liten och fick ögoninflammation. Vi var hemma två dagar efter avslutad behandling som var rekommendationen då och det första jag ser när jag kommer tillbaka är ett barn med tydlig ögoninflammation. Jag sa till personalen för jag tänkte att de kanske inte hade sett det och fick ett fräs till svar att mamman faktiskt inte kunde vara hemma för sådana småsaker för hon hade faktiskt egen firma Fattar de hur fruktansvärt smärtsamt det är med ögoninflammation? Nästa dag vaknar dottern med en ny ögoninflammation så det var bara att stanna hemma ytterligare 8-9 dagar ifrån skolan med en ledsen och mycket påverkad liten dotter När det hade inträffat för tredje gången så ringde jag till rektorn och ifrågasatte om det spelade någon roll vad man pysslade med när barnen var på dagis. Självklart inte blev svaret, jag berättade då vad som hade hänt och det tog bara någon månad så hade människan bytt dagis till ett där hon fick ha sitt sjuka barn på istället Jag tyckte så synd om hennes lille son som fick vara på dagis oavsett. Han kunde sitta och gråta av smärta för att han hade öroninflammation men att gå hem var inte tal om. Han kunde kaskad spy utav maginfluensa men inte fick han gå hem inte. Överallt satt det lappar om hur länge man skulle vara hemma efter avslutad sjukdom men det gällde ju självklart bara för oss dödliga. Inte för egenföretagare. Han gick på dagis ifrån 8-19 varje dag oavsett om han var sjuk eller frisk så det var ju inte så att han hade korta dagar heller precis.

Det låter ju helt fruktansvärt! Självklart ska förskolan behandla alla lika och sjuka barn ska vara hemma tills de är friska
Jag har själv eget företag och har aldrig tänkt tanken att jag skulle lämna sonen sjuk. Men som sagt, om föräldrar inte begriper det själva är det förskolepersonalens jobb att säga ifrån!

 

[em-pirre]

Nu när beslutet om IVF är formellt fattat och remissen skickad så är jag alldeles rådvill.

Jag tror ju fortfarande att vi kommer lyckas på egen hand.

Och så dyker den där "vill jag verkligen?" upp i tankarna.
.

Exakt så känner jag också. Tänk om vi lyckas? Tänk om det är bättre utan barn?

 

[lil-sis]

Exakt så känner jag också. Tänk om vi lyckas? Tänk om det är bättre utan barn?

Men eller hur!
Det är ju bra nu, tänk om det blir katastrof sen?

(Fast jag grinar fortfarande av avundsjuka när andra meddelar sina plus...)

 

[em-pirre]

Men eller hur!
Det är ju bra nu, tänk om det blir katastrof sen?

(Fast jag grinar fortfarande av avundsjuka när andra meddelar sina plus...)

Exakt. Så motstridiga känslor. Har på en vecka fått veta att två kollegor är med barn. :/

 

[Whirlie]

@lil-sis och @em-pirre
Jag som trodde det bara varjag som nojade. Jag tänker mer typ "Tänk om jag inte är någon bra mamma, tänk om det inte är roligt och tänk om jag inte kommer ge barnet den omsorg den behöver?". Jag är mest orolig för det där med att inte bli en bra mamma. Det där med huruvida det är skoj eller inte har jag kommit över. Livet är inte alltid roligt, det går upp och ned oavsett om man har barn eller inte. Och nu har jag testat att leva 36 år utan att ha barn. Det känns som dags för lite omväxling!

Går runt och känner efter ordentligt om mensvärken är på väg nu, eller nu, eller kanske nu. Eller är den inte det? Förra två menstruationerna mådde jag riktigt kass, och idag åker vi upp för att åka skidor över påsk. Så jag ser verkligen inte fram emot mensvärk, illamående och förska hitta en toalett varannan timme. BIM idag eller imorgon, och så kan det ju gå 12 - 16 dagar mellan äl och mens utan att det är ngt konstigt. Så jag kan ju inte låta bli att hoppas! Och samtidigt "förtvivla". Jag ska ju dessutom boka in tid för "spolningen" så fort jag får mens, och den kan behöva göras redan nästa vecka (påsklovsveckan) för att vara före äl. Och jag är orolig för att de inte ska ha möjlighet att ta emot mig. Och jag fattar inte hur jag ska kunna få in det i min fullsmockade kalender med så kort varsel, och vara borta från jobbet. Plus att sambon ska lämna spermaprov som jag lovat lämna in då jag har vägarna förbi labbet i annat ärende en morgon nästa vecka (ligger ett par mil ifrån där vi bor och vi har inte vägarna förbi där i vanliga fall). Så det vore ju extra smidigt om det tog sig nu!!

Gah!!

 

[em-pirre]

Jag känner mig säker i min framtida roll som mamma. Verkligen ingen oro alls. Jag är mer orolig över ifall fästmannen och jag kommer att slitas ifrån varandra p.g.a. vaknätter, skrikiga barn o.s.v. Inte för att jag tror att det kommer att hända, men det finns en liten rädsla.

 

[BeastieBabe]

fia-lisa - ÄL 10/3 BIM 24/3, Försök nr 15, 37 år, 1 barn 4 år
Cynthia - Äl 11/3 BIM 25/3 Försökt tio månader, 30 år, inga barn
Is - ÄL 13/3 BIM 27/3 försök nr 4 typ, 26 år, inga barn
Hyldeblomst - ÄL 13/3 BIM 28/3, försök nr 3 efter missfall, inga barn
Whirlie - ÄL 18/3 BIM 1/4. 36 år, inga barn, Försök nr 10.
robl - ÄL 28/3 BIM 11/4, försök nr 11, 24 år, inga barn
Flutterdash ÄL 1/4 (beräknad) BIM 14/4, 27 år, 6:e försöket, inga barn
MEJ84 - Äl 1/4 BIM 16/4 försök nr 9, 31 år, inga barn
Hanna_90 ÄL 2/4 BIM 17/4, försök nr 2, 25år, inga barn
Safir - ÄL 3/4 BIM 17/4, försök nr 7, 27 år, inga barn
em-pirre - ÄL 4/4 BIM 19/4, Försök nr 19, 29 år, inga barn (första försöket med Pergotime)
Mikatela - ÄL 13/4 BIM 28/4. 27 år, inga barn
paprika - ÄL 19/4 BIM 3/5, Försök nr 4, 28 år, inga barn
BeastieBabe - ÄL 20/4 BIM 4/5, Försökt sedan aug 13, 32 år, inga barn

Kanintant - Uppehåll efter MA i januari för att återhämta mig psykiskt (ingen mens än heller).
Tramptass - väntar på kroppens omstart, 33 år, ett barn
lil-sis - får eg inte bli gravid förrän till hösten men "lever farligt så länge"... Inväntar äl, som lär dröja! 34(!!) år, inga barn, X i nov 13 (höger äggledare uttagen akut), X/MF i maj 14. GBP okt 14.
malumbub - letar efter ÄL med hjälp av fertilitetsmonitor, 32 år
hemlig - kommer missa försök i samband med nästa ÄL, så satsar på ÄL i april med förhoppningen att sambon är hemma då, 31,5 år, inga barn

 

[fia-lisa]

Exakt. Så motstridiga känslor. Har på en vecka fått veta att två kollegor är med barn. :/

Men är det inte naturligt att fundera? Jag funderar också på om det är dumt att förstöra vår trevliga tre-samhet med att utöka till att bli fyra - kommer jag orka vaknätter och hela bebis-grejen när jag har ett annat barn att ta hand om? Men så har jag den där barnlängtan som ångar på i bakgrunden. Och så länge vi "bara" försöker och inget händer så skriker ju barnlängtan allra högst. Jag hoppas och tror att det fortsätter så även när/om en graviditet blir realitet.

 

[lil-sis]

Nej men vi tar väl och blöder lite då, det var ju så länge sedan sist

 

[Tassetass]

Jag som trodde det bara varjag som nojade. Jag tänker mer typ "Tänk om jag inte är någon bra mamma, tänk om det inte är roligt och tänk om jag inte kommer ge barnet den omsorg den behöver?". Jag är mest orolig för det där med att inte bli en bra mamma. Det där med huruvida det är skoj eller inte har jag kommit över. Livet är inte alltid roligt, det går upp och ned oavsett om man har barn eller inte. Och nu har jag testat att leva 36 år utan att ha barn. Det känns som dags för lite omväxling!

Jag har en vecka kvar till BF och undrar fortfarande vad i helvete jag har gett mig in i. Har inte levt 36 år utan barn men väl nästan 32 och det är ju rätt trevligt som det är och nu kommer inget bli sig likt igen...

 

[Whirlie]

Jag har en vecka kvar till BF och undrar fortfarande vad i helvete jag har gett mig in i. Har inte levt 36 år utan barn men väl nästan 32 och det är ju rätt trevligt som det är och nu kommer inget bli sig likt igen...

Det kommer att bli bra :-). Annorlunda men bra.

 

[fia-lisa]

Det kommer att bli bra :-). Annorlunda men bra.

Jag håller med! Det finns fördelar med att leva både med och utan barn. Om inte annat är det rätt spännande att lära känna en ny liten människa som man får följa från början!

 

[fia-lisa]

Test inhandlat så imorgonbitti testar vi! Är dock inte alls lika trött eller illamående idag så misströstar lite. I vanlig ordning kommer väl mensen inatt...