En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 5

[Cynthia]

Jag känner mig säker i min framtida roll som mamma. Verkligen ingen oro alls. Jag är mer orolig över ifall fästmannen och jag kommer att slitas ifrån varandra p.g.a. vaknätter, skrikiga barn o.s.v. Inte för att jag tror att det kommer att hända, men det finns en liten rädsla.

Jag är inte alks säker på en roll som mamma någon gång i framtiden. Men det oroar mig inte.

Däremot är jag sjukt orolig för att glida ifrån maken, precis som du skriver. Ska jag förlora det bästa jag har?

 

[Miks]

Från en som varit där, dvs med oron om att glida ifrån mannen, livet kanske är bättre som det är osv.

Första året var det tufft att bli en till i familjen. Helt fantastiskt många stunder men även otroligt påfrestande för förhållandet. Jag tyckte det blev bra igen efter att sonen var 1,5 år. Det gäller att vara medveten om att det är någon annan som kommer vara mest i fokus första året. Vi vuxna kan vänta på att få våra behov som kärlek, närhet och bekräftelse uppfyllda tills det är vår tur. De där små minimänniskorna är urdåliga på turtagning, helt kassa på att vänta, sämst på tajming och enerverande krävande. Dock såklart helt underbara

Jag hoppas att ni alla får plus snart! Ni förtjänar det verkligen!

Mvh Miks

 

[Kilauea]

Jag är osäker på min roll som (förhoppningsvis senare) blivande mamma.
Kommer jag orka? Kommer sambon orka? Kommer vi bli mer tighta? Kommer vi dras isär? Kommer han förstå om jag inte orkar saker pga amning mm?

Oftast känner jag - det där kommer vi fixa.
De senaste dagarna har vi dock varit rätt mycket osams och då är jag rädd att det kommer bli värre om vi blir med barn.
Det är skit när man är osams!

 

[Flutterdash]

Jag tror inte jag har äl denna cykel. :S Negativa äl-test och ingen normal ägglossningsköbbibg som jag brukar ha. Fan

 

[malumbub]

@Tora! Jag kissar på flaska om 4,5 timme, bara för att kunna testa när jag kommer hem några timmar senare. Bara så du vet.

(Fortfarande nivå 2. Stress-illamåendet p g a hästen lite bättre, magen i bättre ordning, men aptiten fortfarande svårflörtad. Rågbröd med god ost går ner lätt, men bara lite i taget. Känner mig piggare än för en vecka sen. Åkte in i ett handtag/räcke på maratonvagnen igår tisdag när hästen tvärnitade, så jag har lite ont och mår lite illa av det oxå. Vaknade med jobbig huvudvärk och stelhet idag, så helgen blir lugn för min del...)

 

[Tora]

Test inhandlat så imorgonbitti testar vi! Är dock inte alls lika trött eller illamående idag så misströstar lite. I vanlig ordning kommer väl mensen inatt...

Håller tummarna

 

[Tora]

@Tora! Jag kissar på flaska om 4,5 timme, bara för att kunna testa när jag kommer hem några timmar senare. Bara så du vet.

(Fortfarande nivå 2. Stress-illamåendet p g a hästen lite bättre, magen i bättre ordning, men aptiten fortfarande svårflörtad. Rågbröd med god ost går ner lätt, men bara lite i taget. Känner mig piggare än för en vecka sen. Åkte in i ett handtag/räcke på maratonvagnen igår tisdag när hästen tvärnitade, så jag har lite ont och mår lite illa av det oxå. Vaknade med jobbig huvudvärk och stelhet idag, så helgen blir lugn för min del...)

Det är bra att du sköter din dator. Tänk vad upprörd stackars Tora skulle vara annars

 

[TinyWiny]

Det är helt normalt att vara orolig för hur man ska bli som förälder, hur förhållandet ska bli, ja hur allting ska bli och det där att faktiskt bestämma sig för att nu, nu ska det bli genom att ha kolla ägglossningen och ha en massa sex vid ägglossningen eller ännu tydligare, vid IVF. Det lär vara än mer skrämmande än om man som jag och barnens pappa resonerade som så att det kommer när det kommer och då är barnet så välkommet. Det var ju enkelt att resonera så för oss som dels var väldigt unga och inte hade en tanke på barnlöshet eller att det skulle kunna bli problem. Visserligen har jag alltid haft oregelbunden mens men då tänkte jag inte så mycket på det och jag hade också den turen att bli gravid när jag ville det. Då när vi resonerade som så att det kommer när det kommer så blev det iallafall för mig mindre skrämmande än om jag skulle genomgå behandling eller kolla ägglossningen för att få barn för då är det ju så definitivt och man verkligen kämpar för att få det efterlängtade barnet så jag förstår att tankarna skrämmer. Man är väl alltid orolig inför förändringar i livet men det mesta kan man ändå ändra sig om det skulle bli fel. Att få barn är ju definitivt.

Jag tror att ni alla kommer att bli bra föräldrar. Rent statistiskt kommer någon/några av er att bli ensamstående men faktum är att jag inte ser det enbart som en nackdel att ha varit ensam med mina barn. Visst önskar jag att mina barn skulle fått växa upp med en närvarande kärleksfull pappa också men när det nu inte var en möjlighet efter hans totala personlighetsförändring så fick jag ju göra det bästa av situationen. Jag och mina barn kom varandra enormt nära under den tiden det bara var vi och den tiden och den relationen vi har vill jag verkligen inte vara utan även om det var tufft ibland. Det som var tuffast var trots allt hans personlighetsförändring och man kan omöjligt förutse att den där människan man älskar så enormt mycket och som man delar drömmar om att skapa en familj, en framtid och att bli gammal med en dag ska bli totalt förändrad och inte längre vilja veta av sina barn. Det var svårt att tänka sig att han var samma människa som hade bönat och bett om att vi skulle skaffa ett barn till för att sedan vända så totalt.

Ett tips jag vill ge er alla är att se varandra även när bebisen väl är i eran famn. Hur trötta ni än är så försök att få fem minuter varje dag när ni verkligen lyssnar på varandra och verkligen tittar på varandra. Glöm inte heller att krama och pussa på varandra och berätta varje dag för partnern hur mycket du älskar henom och hur mycket hen betyder för dig. Det är så lätt att ramla ihop i en liten hög i soffan när bebisen äntligen sover men försök att ge varandra iallafall några minuter varje dag. Man kan klara väldigt mycket bara man blir bekräftad.
Man kanske inte alls har lust att ha sin partner nära när man har en bebis på sig dygnet runt och självklart ska man inte göra våld på sig själv genom att tvinga sig att ha sex eller så men att se sin partner i ögonen och komma ihåg hur mycket hen betyder är viktigt för att inte glida isär. Kom ihåg era minnen tillsammans och låt er njuta tillsammans av bebisen istället för var för sig.

Jag önskar er alla lycka till och hoppas att det snart blir en babyboom på buke

 

[fia-lisa]

OK, test gjort och det var positivt! MEN - använde ett digitalt test med veckoindikator och den anger bara 1-2 veckor sedan befruktning. Enligt mig borde det vara 3+. Så istället för att bli glad oroar jag mig nu för att graviditeten avbrutits i tidigt skede och att jag har ett blodflöde att vänta eftersom alla mina symtom dessutom har försvunnit... Är det någon av er kloka bukefalister som vet om Hcg-nivån kan variera över dagen? Nu testade jag ju med morgonurin och det borde väl vara den mest koncentrerade testningen.

Tog en ÄL-sticka i farten också och den har aldrig varit så starkt positiv?

 

[viadukt]

Ang. diskussionen om oro inför föräldraskapet.
Jag tror att det är sunt att oroa sig på en rimlig nivå. Jag är inte så oroad över att jag inte ska bli en bra mamma eller att min partner inte ska bli en bra pappa, han är ju en underbar människa när det gäller allt annat
Däremot är jag orolig för att jag eller barnet ska bli allvarligt sjuk under graviditeten, har minst en kronisk sjukdom som predisponerar detta tyvärr. Men det vet jag å andra sidan att jag ändå inte kan göra något åt, det är bara att hoppa och hoppas att man landar på fötterna. Att sambon inte ska orka med mig om jag blir sjuk oroar jag mig inte heller för, han har orkat med det tidigare och var för det mesta helt underbar. Det är mig själv som jag är rädd för.

Sen är jag mer orolig över samhället vi lever i. Det stora ansvaret vi har för att få dessa små varelser att växa upp till bra människor. Att inte kunna leva skyddad tills barnet är vuxen och (förhoppningsvis) kan ta hand om sig själv. Men det är väl samma sak där, bara att hoppa och hoppas att både vi och barnet landar på fötterna efter ett par decennier.

I övrigt har vi slutat med avbrutet samlag. Jag har ingen koll på ägglossning (har haft en sedan november) och så seriösa har vi nog inte tänkt att bli än. Inväntar nästa ägglossning för att se om det håller samma tidsintervall som förra cykeln. Kommer att ta kontakt med Gun i så fall.

 

[Nrtre]

OK, test gjort och det var positivt! MEN - använde ett digitalt test med veckoindikator och den anger bara 1-2 veckor sedan befruktning. Enligt mig borde det vara 3+. Så istället för att bli glad oroar jag mig nu för att graviditeten avbrutits i tidigt skede och att jag har ett blodflöde att vänta eftersom alla mina symtom dessutom har försvunnit... Är det någon av er kloka bukefalister som vet om Hcg-nivån kan variera över dagen? Nu testade jag ju med morgonurin och det borde väl vara den mest koncentrerade testningen.

Tog en ÄL-sticka i farten också och den har aldrig varit så starkt positiv?

Grattis!!

bry dig inte om testet. Den kan knappast veta exakt i vilken vecka du är i men det testet säkert kan göra är att berätta om du är gravid eller inte.
Alla är dessutom unika och hcgnivån höjs garantera olika fort i allas kroppar även om det finns ett medelvärde.
Så andas, slappna av och njut av att du har en bebis i magen!

Skulle du få missfall, som faktiskt kan ske vem som helst när som helst så får du ta det då.

Symtomen kan komma och gå. Det är inget konstigt.

 

[Miks]

OK, test gjort och det var positivt! MEN - använde ett digitalt test med veckoindikator och den anger bara 1-2 veckor sedan befruktning. Enligt mig borde det vara 3+. Så istället för att bli glad oroar jag mig nu för att graviditeten avbrutits i tidigt skede och att jag har ett blodflöde att vänta eftersom alla mina symtom dessutom har försvunnit... Är det någon av er kloka bukefalister som vet om Hcg-nivån kan variera över dagen? Nu testade jag ju med morgonurin och det borde väl vara den mest koncentrerade testningen.

Tog en ÄL-sticka i farten också och den har aldrig varit så starkt positiv?

Grattis! Hoppas den lille stannar kvar.

Ta ett nytt digitalt om några dagar. Då ska den ha hoppat över till 2-3. Det kan vara så pass att den tänker byta idag. När hade du ägglossning? De digitala testerna räknar från ägglossningen.

Mvh Miks

 

[robl]

OK, test gjort och det var positivt! MEN - använde ett digitalt test med veckoindikator och den anger bara 1-2 veckor sedan befruktning. Enligt mig borde det vara 3+. Så istället för att bli glad oroar jag mig nu för att graviditeten avbrutits i tidigt skede och att jag har ett blodflöde att vänta eftersom alla mina symtom dessutom har försvunnit... Är det någon av er kloka bukefalister som vet om Hcg-nivån kan variera över dagen? Nu testade jag ju med morgonurin och det borde väl vara den mest koncentrerade testningen.

Tog en ÄL-sticka i farten också och den har aldrig varit så starkt positiv?

En kompis till mig plussa och där stod vecka 1-2 och hon va då egentligen i v6, så det behöver ju inte betyda att graviditeten avbrutits.

O grattis
Skönt med lite + det ger lite hopp åt oss andra (åtminstone mig)

 

[malumbub]

Det är bra att du sköter din dator. Tänk vad upprörd stackars Tora skulle vara annars

Jag måste ju försöka i a f.

 

[fia-lisa]

Grattis! Hoppas den lille stannar kvar.

Ta ett nytt digitalt om några dagar. Då ska den ha hoppat över till 2-3. Det kan vara så pass att den tänker byta idag. När hade du ägglossning? De digitala testerna räknar från ägglossningen.

Mvh Miks

ÄL 10/3 så även 2-3 hade ju varit lite lågt... Just nu hatar jag att försöka bli gravid.

 

[fia-lisa]

Grattis!!

bry dig inte om testet. Den kan knappast veta exakt i vilken vecka du är i men det testet säkert kan göra är att berätta om du är gravid eller inte.
Alla är dessutom unika och hcgnivån höjs garantera olika fort i allas kroppar även om det finns ett medelvärde.
Så andas, slappna av och njut av att du har en bebis i magen!

Skulle du få missfall, som faktiskt kan ske vem som helst när som helst så får du ta det då.

Symtomen kan komma och gå. Det är inget konstigt.

Tack! Ska försöka släppa oron men just nu känns det omöjligt.

 

[fia-lisa]

En kompis till mig plussa och där stod vecka 1-2 och hon va då egentligen i v6, så det behöver ju inte betyda att graviditeten avbrutits.

O grattis
Skönt med lite + det ger lite hopp åt oss andra (åtminstone mig)

Åh vad härligt att höra!

Misstänker dock starkt att jag inte kommer kunna låta bli att testa väldigt många fler gånger nu.

 

[fia-lisa]

...och till råga på allt mår jag illa igen (dessvärre av oro misstänker jag) och har en vansinnig molvärk.

 

[Amha]

OK, test gjort och det var positivt! MEN - använde ett digitalt test med veckoindikator och den anger bara 1-2 veckor sedan befruktning. Enligt mig borde det vara 3+. Så istället för att bli glad oroar jag mig nu för att graviditeten avbrutits i tidigt skede och att jag har ett blodflöde att vänta eftersom alla mina symtom dessutom har försvunnit... Är det någon av er kloka bukefalister som vet om Hcg-nivån kan variera över dagen? Nu testade jag ju med morgonurin och det borde väl vara den mest koncentrerade testningen.

Tog en ÄL-sticka i farten också och den har aldrig varit så starkt positiv?

Symtomen kan ju gå upp och ner under graviditeten. Att det står 1-2 kan betyda vad som helst. Jag lyssnar in känslan i kroppen mer än testerna och skrotade veckoindikatorn den här gången faktiskt. Grattis till graviditeten, testa inte mer om du nojar över det

 

[Amha]

Det är helt normalt att vara orolig för hur man ska bli som förälder, hur förhållandet ska bli, ja hur allting ska bli och det där att faktiskt bestämma sig för att nu, nu ska det bli genom att ha kolla ägglossningen och ha en massa sex vid ägglossningen eller ännu tydligare, vid IVF. Det lär vara än mer skrämmande än om man som jag och barnens pappa resonerade som så att det kommer när det kommer och då är barnet så välkommet. Det var ju enkelt att resonera så för oss som dels var väldigt unga och inte hade en tanke på barnlöshet eller att det skulle kunna bli problem. Visserligen har jag alltid haft oregelbunden mens men då tänkte jag inte så mycket på det och jag hade också den turen att bli gravid när jag ville det. Då när vi resonerade som så att det kommer när det kommer så blev det iallafall för mig mindre skrämmande än om jag skulle genomgå behandling eller kolla ägglossningen för att få barn för då är det ju så definitivt och man verkligen kämpar för att få det efterlängtade barnet så jag förstår att tankarna skrämmer. Man är väl alltid orolig inför förändringar i livet men det mesta kan man ändå ändra sig om det skulle bli fel. Att få barn är ju definitivt.

Jag tror att ni alla kommer att bli bra föräldrar. Rent statistiskt kommer någon/några av er att bli ensamstående men faktum är att jag inte ser det enbart som en nackdel att ha varit ensam med mina barn. Visst önskar jag att mina barn skulle fått växa upp med en närvarande kärleksfull pappa också men när det nu inte var en möjlighet efter hans totala personlighetsförändring så fick jag ju göra det bästa av situationen. Jag och mina barn kom varandra enormt nära under den tiden det bara var vi och den tiden och den relationen vi har vill jag verkligen inte vara utan även om det var tufft ibland. Det som var tuffast var trots allt hans personlighetsförändring och man kan omöjligt förutse att den där människan man älskar så enormt mycket och som man delar drömmar om att skapa en familj, en framtid och att bli gammal med en dag ska bli totalt förändrad och inte längre vilja veta av sina barn. Det var svårt att tänka sig att han var samma människa som hade bönat och bett om att vi skulle skaffa ett barn till för att sedan vända så totalt.

Ett tips jag vill ge er alla är att se varandra även när bebisen väl är i eran famn. Hur trötta ni än är så försök att få fem minuter varje dag när ni verkligen lyssnar på varandra och verkligen tittar på varandra. Glöm inte heller att krama och pussa på varandra och berätta varje dag för partnern hur mycket du älskar henom och hur mycket hen betyder för dig. Det är så lätt att ramla ihop i en liten hög i soffan när bebisen äntligen sover men försök att ge varandra iallafall några minuter varje dag. Man kan klara väldigt mycket bara man blir bekräftad.
Man kanske inte alls har lust att ha sin partner nära när man har en bebis på sig dygnet runt och självklart ska man inte göra våld på sig själv genom att tvinga sig att ha sex eller så men att se sin partner i ögonen och komma ihåg hur mycket hen betyder är viktigt för att inte glida isär. Kom ihåg era minnen tillsammans och låt er njuta tillsammans av bebisen istället för var för sig.

Jag önskar er alla lycka till och hoppas att det snart blir en babyboom på buke

Väldigt bra skrivet. I början var det väldigt svårt att få ihop livet med en liten. Hormoner och sånt spökade och omställningen blev svår då barnet klängde sig fast vid mitt bröst hela tiden och det blev svårt att lägga över på sambon när det såg ut som det gjorde. Det resulterade i att han, enligt min upplevelse, fortsatte som vanligt ganska länge då jag inte kunde lämna över barnet riktigt. Nu vet vi mer vad som väntar och har andra sätt att klara vardagen. Kramar, laga mat tillsammans, göra "helgmiddagar" osv får ett högre värde nu än vad det hade innan. Efter att man kom in i lite rutiner kring barnet lättade det mesta. Man får stå ut i början och det blir gärna bråk om.bagateller och så får man försöka hitta varandra längs vägen och prioritera om. När dottern var runt året blev känslorna starkare än de var innan från min sida i alla fall. Jag hoppas att det håller i sig framöver och att vi har bättre verktyg för att klara vardagen med ett andra barn än vi hade med det första