Hej allihopa.
Jag har kommit hem nu (eller iaf från sjukhuset).
Jag var livrädd för de här tabletterna man skulle föra in för jag hade läst lite tidigare om det. Var beredd på störtblödning och smärta, men de hände inte mycket alls. Vi väntade några timmar. Sen undersökte läkarna mig igen. Livmodern hade öppnat upp sig, men släppte inte ut "det" utan det sätt kvar i livmoderhalsen och hon försökte suga ut det. Det var lite jobbigt, men gjorde inte ont och jag var nog mest rädd. Var en liten klump kvar, så det fick bli sövning och skrapning. Jag hade haft sån ångest över det tidigare, men det var väldigt odramatiskt och jag fick sova gott under tiden. Sen hade jag ingen smärta mer. Operationen blev sen, så jag sov över natt. Allt såg frisk ut för övrigt. De skulle skicka in ett prov på missfallet för analys för säkerhets skull. All personal var jättebra. Läkaren hälsade att hon hoppas vi snart ses igen. -Nej, sa jag förskräckt. Men hon menade våningen under på förlossningen
.
Det här blev ju en liten novell. Men jag tänker att om det är någon annan som behöver gå igenom samma sak så är det inte så farligt. Dock var jag inte beredd på den sjuka smärtan jag upplevde. Hade ju haft mensvärk dagar innan som hade gått över, så jag trodde det var allt.
Nu myser jag med min nyfödda systerson som kom i Tisdags
.
Tack för all omtanke!