Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Problemet är ju att för de flesta så är det inget val.
Väninnan har alltså fått sitt snitt beviljat i v5-6.
Jag undrar hur den läkaren tänker om man jämför med andra som definitivt borde ha fått ett snitt beviljat tidigt av medicinska orsaker.
De med skador och tidigare trauman t.ex.
Hur läkare kan motivera ett snitt med "bestämd och påläst" och neka ett annat snitt för det "går nog bra ändå"?
Är det alltså bättre att hävda "jag vill absolut inte" i stället för "jag tror att min kropp kan gå sönder"?
Eller är det så krasst att det hamnade i påsen "barn är bättre än abort"?
Vad glad jag blir för deras skull!
För mig egen skull inger det ett litet hopp om att inte behöver slösa bort massa tid och resurser utöver att behöva ha ångest i många månader.
Så det handlar i så fall mindre om sorg och känsla av okvinnlighet, än att ha tvingats vara med om en helt vidrig upplevelse som man hade gjort allt för att vara utan. Då är det såklart inte så upplyftande att all förlossningsinformation betonar hur dåligt på alla sätt det är med snitt, för både mamman och barnet. Det vet man så väl om man blivit snittad ändå.
Det som jag funderar på är om det faktum att det fortfarande var tid för abort påverkar beslutet.
Nu är det ju rätt länge sedan, men jag fick faktiskt ett antal broschyrer samt boktips som handlade just om att (ofrivilligt, om än inte helt oväntat i mitt fall) ha fått gå igenom kejsarsnitt. Där stod just ingenting om att det var farligt/dåligt (vilket det ju heller "inte var" på den tiden, eftersom den här trenden att bli snittad "i onödan" inte var påtänkt, vilket ju betydde att alla snitt var medicinskt välmotiverade eller rentav livsnödvändiga), utan det handlade istället om läkningen, tankar som kommer upp och diverse annat. Jag hade behållning av de lästipsen.
Synd att man inte får sådant nu.
Det stod ingenting om att man skulle känna sig "okvinnlig", tack och lov. Jag hade nog fått blodstörtning av att läsa något sådant.
Det som jag funderar på är om det faktum att det fortfarande var tid för abort påverkar beslutet.
En kvinna som kommer med samma motivation i vecka 20 har ju inget annat val än att föda vaginalt om hon blir nekad snitt.
Utom möjligen att ta livet av sig då.
Men under ett sådant hot så hoppas jag att alla kvinnor får snitt i stället för att behöva hoppa från ett fönster.
Nej, sånt får man verkligen inte nu, tyvärr. Den enda info man fick var på bvc, en liten bok om att bli förälder.
... jag hoppas verkligen inte att kvinnor ska behöva hota vare sig med abort eller liv för att få snitt.
Hur såg den info som ni fick ut, var det alltså specifika broschyrer med info "till dig som genomgått kejsarsnitt" som ni fick på föräldrautbildningen, eller hur såg det ut?
"du har just varit med om en förlossning, och vet att din kropp klarar mycket mer än du trodde. Det är fantastiskt att känna hur mycket din kropp klarar av, just när du inte trodde du skulle klara mer var barnet ute, och du fick äntligen träffa din lilla bebis!"
Det finns en länk om det längre bak. Tar mig friheten att lägga in den igen.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kejsarsnitt-kan-andra-barns-dna_3132499.svd
Det är känt sedan länge att en vaginal förlossning är det bästa för barnet.
Både när det gäller andningen och amningen.
Någon broschyr med sig hem från BB med info för dig som snittats: nej.
Och immunförsvaret. Barn som föds vaginalt får i sig bra tarmbakterier från mamman.
Hon hade inte fått några förlossningsskador av sin vaginala förlossning men ansåg att plågan var outhärdlig.
Något val hade hon dock inte.
.