En sak som hände (jag skriver av mig).

[Sar]

Detta hände någon vecka innan sommarlovet 1987.
Platsen var kvarnbergsskolan, Huddinge. En stor rektangulär byggnad med tre våningar. Insidan beslog av en innergård och aula. Denna skola var utformat som en loftgång som var inåt.
Jag samlade ihop mina saker efter A hade slängt ut allt för mig på väg ut till rasten, som de brukade göra. Jag visste vad som väntade när jag hade plockat ihop allt. Det skulle vara tre fyra personer som såg det som sin uppgift att få mig falla, bli slagen eller få ett antal sparkar men oftast lite av allt. Det vad jag trodde väntade mig. Plötsligt så rusar ett antal killar in, börjar slå mig och jag försöker slå till backa. Det var totalt lönlöst. Jag var efter ett kort slag yr av slagen och kände hur jag lyftes upp. De förde mig mot ett fönster som stog öppet och de förde mig mot det och innan jag hann reagera såg jag marken närma sig och jag slokande av mötet med marken. Vet inte hur länge jag var där på marken, men en lärare ruskade om mig och frågade vad jag hade tagit. Jag förstog inte frågan och läraren tog mig till skolsyster. När jag reste mig kände jag hur jag hade ont i rygg, höft, axel och benen allt bara skrek av smärta och huvudet var en röra. Läraren lämpade av mig hos syrran. Jag satt där ett tag och och mådde allt sämre. Efter ett tag gick läraren och jag satt ensam i väntrummet. Det kändes som en evighet och tillslut öppnades dörren och syrran tittade ut och sa jag har en person här som har lite bekymmer så kan du komma tillbaka senare. Det är vad jag tror att hon sa, mitt huvud gjorde så ont så jag kände inte smärtan i kroppen.
Jag reste mig upp och började gå hemåt. Jag kom inte hem. Jag vakande upp på akuten på Huddinge sjukhus. Polisen hade funnit mig i ett dike. Det var mitt i natten och jag kunde höra hur arg min pappa var.
Jag kunde inte berätta vad som hände. Att släppa lös det raseri min pappa kände skulle inte vara bra för någon, det var inte första gången han var så arg. Jag ville bara var själv i ett svalt mörkt rum. och det fick jag. ett tag i alla fall. det blev min skolavslutning året 1987.

Så fruktansvärt, beklagar att du brhövt genomlida detta.

 

[ginnies]

Kanske inte, men däremot fega!

Tveksamt, det krävs väl ändå visst mod att mobba? Fega är väl alla de som inte vågar säga till? eller då backa upp den som mobbas?
Men det är klart, som i mitt ena barns fall så var det en hel klass plus mer, inte lätt att säga ifrån när de ser att skolan inget gör.

 

[ptr]

Tveksamt, det krävs väl ändå visst mod att mobba? Fega är väl alla de som inte vågar säga till? eller då backa upp den som mobbas?
Men det är klart, som i mitt ena barns fall så var det en hel klass plus mer, inte lätt att säga ifrån när de ser att skolan inget gör.

Tränade till att "jobba" och "kämpa" "nu slår vi de jävlarna" och andra pepputtryck från lagidrotten så vet man inte vad man ska tro. De som var aktiva under min skoltid var duktiga manipulatörer som gärna lyckades sälja in idén om att felet var hos den de hackade på. Mycket var nog drivkraften att själva ta egen vinning. Vilket de gärna givetvis anklagade andra för, och lyyckades få medhåll på det. Men det gick bra för en del av dem - chefer och ledande positioner på stora bolag. Undrar om det är med samma metoder de har fortsatt att ta sig fram i yrkeslivet?

 

[Anders]

Tränade till att "jobba" och "kämpa" "nu slår vi de jävlarna" och andra pepputtryck från lagidrotten så vet man inte vad man ska tro. De som var aktiva under min skoltid var duktiga manipulatörer som gärna lyckades sälja in idén om att felet var hos den de hackade på. Mycket var nog drivkraften att själva ta egen vinning. Vilket de gärna givetvis anklagade andra för, och lyyckades få medhåll på det. Men det gick bra för en del av dem - chefer och ledande positioner på stora bolag. Undrar om det är med samma metoder de har fortsatt att ta sig fram i yrkeslivet?

Skit i dem, tycker jag, eller mera civiliserat - strunta i dem.

 

[Tranan]

Så fruktansvärt, beklagar att du brhövt genomlida detta.

Tack, jag har mer att skriva men jag vet inte om jag kan ta upp det på ett tag.

 

[ptr]

Skit i dem, tycker jag, eller mera civiliserat - strunta i dem.

Försöker med det - men de sticker ut sitt fula tryne här och var ändå.

 

[Sar]

Tack, jag har mer att skriva men jag vet inte om jag kan ta upp det på ett tag.

Ta det i din takt, du bestämmer!

 

[vallhund]

Tack, jag har mer att skriva men jag vet inte om jag kan ta upp det på ett tag.

Låt det ta den tid det tar.