En liten fundering...

[Heira]

Om man har en fobi så handlar det ju om att man blir panikslagen när man tvingas möta sin rädsla. Hur lätt kan det då vara att ta tag i det och göra något åt det? De som har fobier undviker såklart det de är rädda för så gott det bara går!

Jag kan inte påstå att jag direkt har fobi för att ta sprutor, men jag tycker det är otroligt läskigt och undviker att söka läkarhjälp ibland bara för att jag är rädd för att behöva ta blodprov eller något sådant. Om min skräck för detta är såpass stor, hur känner då inte de som lider av RIKTIG fobi mot detta? De måste ha det fruktansvärt, och jag förstår faktiskt att de inte vågar söka hjälp, för då tvingas de ju att utsättas för det de är så otroligt rädda för. Även om det logiska säger att det är bra att få hjälp och slippa vara så rädd, så tar nog rädlsan över eftersom den driften är så otroligt stark..

 

[Duvan]

Någonstans i mitten av alla trådar orkade jag inte läsa för och emot koppel längre. Jag tycker dock att de flesta som är för koppel vekar vara okey.

Mitt lilla bidrag i debatten är detta:

1. Hund skall alltid hållas kopplad där lagen säger så.
2. Lydig hund kan gå lös på annan plats, men skall kopplas om det behövs för annans själsfrid.
3. Hund som ej är lydig får gå lös där den inte kan ställa till med något = inhägnat område.

Svårare än så tycker jag inte att det är.

Mvh
Duvan

 

[KaZa]

Håller faktiskt med LIA angående detta med att hundrädda får söka sig hjälp om de är så rädda att de inte kan gå ut utan att vara rädda för att möta en hund.

Jag kan inte påstå att jag direkt har fobi för att ta sprutor, men jag tycker det är otroligt läskigt och undviker att söka läkarhjälp ibland bara för att jag är rädd för att behöva ta blodprov eller något sådant. Om min skräck för detta är såpass stor, hur känner då inte de som lider av RIKTIG fobi mot detta? De måste ha det fruktansvärt, och jag förstår faktiskt att de inte vågar söka hjälp, för då tvingas de ju att utsättas för det de är så otroligt rädda för. Även om det logiska säger att det är bra att få hjälp och slippa vara så rädd, så tar nog rädlsan över eftersom den driften är så otroligt stark..

Om nu en människa som har fobi för hundar är så rädd att hon inte vill få hjälp med att bota fobin bara för att hon då vet att hon kommer att utsättas för det som är farligt så får de faktiskt skylla sig själv.

Jag vet inte hur lång tid en botning kan ta beror på både individ och grad av fobi men om vi säger 1-3 år för att bli helt botad. Är det inte bättre det att bli utsatt för en behandling 1-2 ggr/v i 3 års tid, än att dagligen gå ut och riskeras att utsättas för hundar.

Som fobiker så måste man ju åtminstonde ha intresset att ringa och höra sig för hur en sådan behandling går till. Det är inte direkt att man kastar in en hundrädd i en hundgård med 10 lösa hundar och väntar tills den rädde inser att hundarna inte är farliga.

Det börjar med samtal och därefter får man se bilder på det som gör en rädd. Sen går man vidare allteftersom den rädde känner sig redo.

Jag tänker inte hålla mina hundar kopplade under en period av 15 år bara för att jag kan riskera att någon gång möta en hundrädd. Om jag möter en hundrädd så får de helt enkelt be mig koppla. Är de för rädda för att be mig så lär jag se det på deras kroppspråk och kopplar då hundarna pga det.

 

[LIA]

Om man har en fobi så handlar det ju om att man blir panikslagen när man tvingas möta sin rädsla. Hur lätt kan det då vara att ta tag i det och göra något åt det? De som har fobier undviker såklart det de är rädda för så gott det bara går!

Det beror väl på hur man är som person, om man gräver ner sig i sin rädsla och gömmer sig i ett hörn - eller tar tag i det. Vem har sagt att det måste vara lätt? Det går faktiskt att anstränga sig.
Att man undviker det man är rädd för är en sak, att acceptera sin situation en helt annan.

Vilka behandlingsformer som finns, annat än att det finns flera, är jag inte insatt i, men knappast att man slängs in i ett rum med tokiga hundar, om man har hundfobi. Sunt förnuft måste väl råda även här?

men jag tycker det är otroligt läskigt och undviker att söka läkarhjälp ibland bara för att jag är rädd för att behöva ta blodprov

Då är vi två! :smirk: Alla operationer har satt sina spår. Ändock måste jag troligen snart in för en till, och det gör jag, även om det där med sprutor gör mig lös i magen och hänger över mig som en mara. Jag hade också tandläkarskräck långt upp i vuxen ålder, mycket pg av hårdhänta skoltandläkare, men den skräcken är bortarbetad idag, efter gemensamma ansträngningar av min tandläkare och mig själv.

LIA

 

[LIA]

Samma linje!

LIA

 

[Heira]

Den här tråden handlar inte om att du ska ha dina hundar kopplade jämt och ständigt, utan var helt enkelt en fundering över om det är så svårt för oss hundägare att ha ett koppel på hunden när vi rör oss där det är mycket folk som måste passera. Jag tycker faktiskt inte att det är så mycket begärt, det finns så många ställen där man kan ha hunden lös utan att skrämma andra människor att jag gärna kopplar min hund på folktäta områden om någon känner sig mer säker då.

 

[Heira]

"Ändock måste jag troligen snart in för en till, och det gör jag, även om det där med sprutor gör mig lös i magen och hänger över mig som en mara."

Och det är det som skiljer oss från de med RIKTIGA fobier.. vi gör det för att vi måste! Visst har jag gått hem grinande ett par gånger utan att ha lyckats ta det där blodprovet, men tillslut lyckas jag.

Det är klart att det inte är lätt, men det där med att anstränga sig när det handlar om panik... det är lätt för oss att säga. För det handlar ju om dödsångest, vem skulle hoppa ut för ett stup bara för att någon säger att det inte är så farligt?

Visst, vi hundägare ska väl inte behöva tänka på om varenda vi träffar är hundrädd, men vissa uppoffringar som vi faktiskt KAN göra är inte så ansträngande.

 

[Qvip]

så kom det en hund ur tomma intet och anföll vår hund

*Förvånad*
Är det något ovanligt?
Eller är det bara jag som bor i en ort där hundarna springer lösa utan kontroll och attackerar främmande hundar, gärna kopplade så de har riktigt svårt att försvara sig.
Det är en av anledningarna till att jag har tiken lös så mycket som möjligt, är jäkligt trött på dessa hundar som kommer ur mörkret från ingenstans och hoppar på bakifrån utan att fråga först.
Lilla hunden lyfter jag upp.
Nästan konstigt att mina hundar inte är mer "koko" än vad de är.

men så länge man kopplar vid möte av annan hund eller människa

Blir inte det lite konstiga signaler till hunden om man kopplar varje gång man möter någon?
Typ, nu kommer det något spännande, nu åker kopplet på.
Riskerar man inte en spänd hund som istället söker sig mot det där ägaren alltid reagerar på?
Luddigt, jag vet.

 

[NobleArt]

Jag skrev:

"Möter jag en människa som verkar osäker kallar jag in och kopplar. Samma sak om jag blir ombedd att koppla dem när jag går förbi någon så gör jag det."

Detta innebär att en hundrädd människa inte behöver gå fram till mig och be mig koppla mina hundar, för det har jag redan gjort.

Mina hundar nosar inte överallt men eftersom jag har tre stycken så blir det ganska många stopp på en promenad.
Att bara släpa dem med och inte låta dem "utföra sina behov" gör ju promenaderna ganska meningslösa.

Det där att den ena ( ranglåga ) inte vill kissa när hon är kopplad: hur skall jag, som du säger, "uppfostra henne" till det? Du får gärna ge mig råd här...
Alltid hålla henne kopplad på promenader? Då håller hon sig, antagligen börjar hon kissa inne istället.
Klicka in det kanske?

Anser fortfarande att mina tre väluppfostrade hundar skall få få lösa, naturligtvis kopplar jag dem om jag ser att någon blir störd av dem.
Har aldrig fått några negativa kommentarer, bara positivt över mina lydiga hundar.

Vet hur det är att ha en fobi, får full panik när jag ser spindlar, skriker, skakar och är inte kontaktbar.
Det är inte kul. Jag skulle dock kunna ta tag i problemet, men väljer på grund av min enorma rädsla att inte göra det. I och med detta val kan jag inte begära att världen skall rätta sig efter mig.
Hänsyn från alla håll är, enligt mig, den bästa lösningen.

/
Susanne

 

[Qvip]

hur hanterar du en människa i fullständig panik? har du en psykologutbildning och är duktig på just kognitiv beteendeterapi kanske det går men annars har du knappast en chans.

Hade en hundrädd praktikant på jobbet i två månader där även två hundar vistas.
När hon kom vägrade hon skrikandes att gå innanför dörren, men bit för bit, dag för dag, gick det bättre.
Hon var av den typen att hon skrek av att se en hund utomhus på långt avstånd, vägrade åka hiss av rädsla att en människa med hund skulle ta samma hiss, svimmade de gånger hon stötte på en hund i trapphuset.
Nu var hon tvungen att ta itu med sin rädsla, hon sa själv att det var något hon inte ville innan hon kom hit.
När hon gick härifrån klappade hon ena hunden, tyckte att det måste vara världens snällaste (klart han är )
och hade bestämt sig för att söka hjälp för att kunna gå förbi även främmande hundar på gatan, i trapphuset osv utan att skrika eller svimma.

 

[Qvip]

vem skulle hoppa ut för ett stup bara för att någon säger att det inte är så farligt?

Men att hoppa utför ett stup är farligt, de vet de flesta om.
Att ta en spruta eller att gå förbi en hund på gatan är i de allra flesta fall inte lika farligt.

Har själv sprutskräck (fobi, vetesjutton, jag måste ju ta tag i det lite då och då), känner mig larvig då jag grinar för ett litet stick i fingret, får panik om någon försöker hålla fast mig.
Men har ändå sprutat mig själv i långa perioder.
Just för att jag måste, jag måste tvinga mig själv till att göra något jag är rädd för, något jag inte vill.
Man måste nog tvinga sig själv till att tänka lite sunt, det är inte sunt att gå omkring och vara rädd för ett djur som vistas i relativt stor omfattning på våra gator.

 

[Heira]

Jag håller med dig, men det känns som om endel här tar ganska så lätt på folks fobier. Rädslan är lika stor för dem som den är för oss andra att hoppa från ett stup...

Lider själv av panikångest, och har problem med många situationer där jag verkligen får dödsångest. Jag VET att jag är löjlig, och att jag inte borde vara rädd eftersom det inte är farligt, men kroppen ställer in sig på panik. Kan tänka mig att det är likadant för de med olika slags fobier. Jag försöker absolut, men det är faktiskt så att vissa saker GÅR bara inte att göra.

 

[Fritte]

Jag tror visst att dina hundar är både lydiga och väluppfostrade, det är inte det, och jag tycker också att dom ska få gå lösa. Men inte i tättbebyggt område! Hur mycket möjlighet har du att hålla full koll på omgivningen samtidigt som du har full koll på dina hundar? Kan det vara så att en hundrädd människa sett er på håll, och vänt utan att du sett det tex? Min poäng är att om någon ser dig och dina tre lösa hundar väljer man nog en annan väg om man är hundrädd. Och det tycker jag inte folk ska behöva göra i tättbebyggt samhälle.

Jag skulle själv välja en annan väg om jag var ute med mina hundar och såg er på håll, ingen kan ha 100% lydnad på sin hund i alla lägen, än mindre tre stycken. Det är bara så onödigt att riskera konflikter, när man kan välja att ha sin hund lös på ställen där det inte finns så mycket folk. När jag går i stan vet mina hundar att det är ok att stanna och göra sina behov, men nosa får dom göra när dom är lösa i skogen.

Och jag har faktiskt ingen aning om hur du ska lära din hund kissa i koppel! Men klicker låter väl som en god idé? Promenerar ni tillräckligt länge MÅSTE hon väl kissa förr eller senare?

 

[Druvan]

Jag har inte mina hundar ständigt fångade i koppel bara för att man kan tänkas möta en hundrädd människa någon gång (har hitills aldrig hänt de senaste tre åren- vi rejäla norrlänningar kanske är fria från fobier ). De är familjemedlemmar och inte fångar. Självklart går de fot vid möte och rusar inte fram till folk. Och då tycker jag inte att jag har någon skyldighet att ha dem i koppel. Personligen hade jag gärna sett att föräldrar har sina ouppfostrade ungar i koppel, men jag håller tyst och gillrar läget :smirk:.

Jag orkar inte ta hänsyn till precis varenda människa på denna jord med allsköns konstiga fobier. Ska vi utrota alla katter, fåglar, spindlar, ormar m.m. också bara för att en människa på kanske 10 000 har fobi för dem? Precis som dessa djur är även hundar en del av samhället. Det finns terapi eller också tar man en omväg...

 

[Sophie]

JEPP! Det ÄR skillnad! Som tvättäkta norrlänning nedflyttad till sydligare nejder så kan jag intyga det. Hemma är det inga som helst problem med att gå med hunden lös inne i stan. Men här nere är ju var och varannan människa hundrädd och de verkar sky hundar som pesten. Jag längtar hem

 

[Geezer]

Kontroll

Lånar din svarsknapp!

Jag tror att det viktigaste är att man visar tidigt att man har kontroll på sin hund. Kontroll är inte alltid att koppel på hunden.

Det jag ser när jag är ute är att en del som har hundar som ignorerar andra, hund som människa, låter hunden gå vart den vill ända till något steg innan den skall passera den mötande. Som mötande vet jag inte vad det är för hund eller hundförare. Jag hinner då stressa upp mig och bli arg. I slutändan så spelar det då ingen roll hur mötet gick för själva upplevelsen blir obehaglig.

Så kontentan är att jag tycker att det som är viktigt är inte om hunden har koppel eller ej utan att föraren tidigt visar att jag har min hund under kontroll.

 

[LIA]

det känns som om endel här tar ganska så lätt på folks fobier

Menar du mig? I så fall har du inte förstått, vad jag skrivit.

Jag tycker inte du är löjlig, även om situationen inte är farlig och du förnuftsmässigt inser det. Samtidigt kan jag inte tycka synd om dig eller visa speciella hänsyn, om du själv inte är intresserad av att bli fri från din fobi. Hjälp finns att få, och valet är ju ditt!

LIA

 

[LIA]

ingen kan ha 100% lydnad på sin hund i alla lägen

Jaså minnsan. Där har du fel, och jag har en hund att bevisa det med. Faktum är, att många har så god lydnad på sina hundar. Det är inget märkligt i det, snarare är det förvånande, att inte alla har sina hundar så lydiga.
Hundar behöver nosa varän dom är. Det är deras sätt att kolla av omgivningen och vad som hänt där.

Till NobleArt: Kissa i koppel? Lär hunden att kissa på kommando, så är det problemet ur världen.

LIA

 

[Heira]

Jag menar inte endast dig, det är flera som har skrivit här som tycker att de med fobier får skylla sig själva, eller att de inte är tillräckligt rädda om de inte börjar i terapi. Men den här tråden börjar urarta lite, när det egentligen inte handlar om vad som är en fobi och hur behandlingen ska se ut osv...

 

[Milosari]

fast jag tycker nog att du är aningen hänsynslös och oförstående. men å andra sidan är det säkert inte så lätt när man inte upplevt ngt liknande själv.

ang hundar i koppel så vill jag bara tydliggöra att lydiga hundar visst kan vara lösa på de flesta ställen, men bara inte i tättbebyggt område (bostadsområden, trottoarer). detta av hänsyn till andra människor, hundrädda eller ej. för det är väl ändå inte meningen att hunden ska rastas i stan?