En liten fundering...

[KaZa]

hunden kopplad,det ärju också för hundens skull.Det ÄR ett ögonblicks verk som hunden sticker på om den vill,och de kan springa långt på en väldigt kort tid.Har ju en stallkamrat som förlorade sin hund alldeles nyligen

Visst är det snabbt hänt och tragiskt om det händer. Men om jag talar om mig och min hund så är jag 99% säker på att hon inte sticker iväg. Den andra % kan bara ödet avgöra och sticker hon iväg och blir påkörd så är det en tragedi för mig. Men jag kan inte låta min hund gå kopplad 24 h per dygn för det.

Men det är mitt val och jag har fortfarande en hund som inte stuckit iväg efter 3 år och jag har fortfarande henne lös 95% av hennes tid ute på promenad.

Det är bara 2 st personer under 3 år som bett mig koppla hunden. En hundrädd och en som var rädd om sin hund. Jag kopplade henne vid ett av tillfällena. :smirk:

 

[KaZa]

Håller med Dig fullständigt.

Något jag glömde i mitt inlägg precis ovan:

Jag skrev att två personer bett mig koppla. Korrigering. 3 personer ska det vara. En gång så kom en man som hade sin golden lös. Denna sprang in på vår tomt och jag som var på väg in från en promenad går naturligtvis in på vägen som leder till huset. Han skriker att jag ska hålla kolla på hunden och koppla den. Obs! HAN står på MIN tomt med SIN hund och ber MIG koppla och hålla reda på hunden. :smirk:

Jag talar tydligt om för honom att jag har koll på hunden och att det är min tomt. Det är han som inte har haft någon koll då hans hund sprang in på vår tomt. Han kunde heller inte kalla in hunden. Det visade sig att han var extremt schäferrädd. Vilket är helt ok för mig.
Men jag blev farbannad på hans uppförande.

 

[Kilauea]

Håller med dig! Jag är 99,99% säker på att min vovva inte sticker för mig (har faktiskt aldrig hänt, inte ens när hon var valp). Där det är krav på att ha hundar kopplade, som inne på vårt bostadsområde, har jag henne kopplad såklart. Och vid vägar och på vissa ställen där jag vet att det ligger smaskiga saker att äta, men annars brukar hon gå lös.
När hon inte löper, då brukar jag alltid hålla henne kopplad så inte hon ska gå fram till nån hanhund...
Hon kan gå någon meter framför mig och går ändå förbi folk utan att bry sig.
Men det är klart, om jag inte vore så säker på henne skulle jag inte ha henne lös.

 

[Linn_89]

Det här svaret är till alla som deltagit i diskussionen. Jag är inte hundrädd, men möter ofta hundar då jag går till stallet, efter en lång cykelväg på 700m precis bredvid ett tätområde.

Tycker inte att det är läskit med lösa hundar om de håller sig i närheten av hussen/matten när man passerar och går lugnt förbi, om jag ser att hundarna är avslappnade och inte bryr sig nämnvärt om mig.

Däremot gillar jag inte hundar som, oavsett hon de är kopplade eller inte hoppar fram, skäller och slänger sig mot en när man passerar. Speccielt om då hundägaren bara står där och håller i kopplet och inte ens bryr sig om att hunden håller på att skälla halsen av sig...!

Då tycker iaf jag att det är lite otäckt då hundägaren tydligt visar att hunden egentligen gör lite vad den, vill oavsett om det är en liten spets eller en schäfer... Möter ofta en liten tibetansk spaniel som beter sig såhär, med en ägare som bara griper lite hårdare i kopplet när man går förbi. Okej, hunden kanske bara är frustrerad över att den inte får hälsa, men det är nog otäckt för den som är rädd, för man blir riktigt överaskad!

Jag brukar också bli ganska inte rädd, men på min vakt, då jag cyklar och möter lösa hundar..man vet som inte hur de reagerar..om hunden går fot bryry jag mig inte ,men om den springer femtio meter framför ägaren är det inte lika roligt..

Jag har ingen erfarenhet av hundar och deras beteende, men jag tycker att det är okej om ägaren ropar in sin hund, och kanske tar fast den bara i halsbandet eller selen, för att visa att det är okej att passera...inte för att jag är speccielt brydd, men om jag var rädd hade det varit helt okej, bara det syns tydligt att ägaren har kontroll på hunden!

Sedan måste jag bara tillägga att de flesta hundar knappt tittar på en när man passerar och att de flesta har pli på hundarna!

 

[stella]

Självklart ska man koppla hunden på allmän plats! Det finns fler hundrädda än vi tror.
Jag kopplar alltid min hund vid möte med en okänd människa, det hör till sunt förnuft tycker jag. Det är så vansinnigt tråkigt att det finns de som förstör för alla hundägare, genom att bete sig respektlöst tex i den här frågan.

 

[Milosari]

oj vad det är uppenbart att du inte lider av en fobi. jag gör det, men jag har sökt hjälp (ska ha några timmars kognitiv beteendeterapi i april). men det har tagit ÅR för mig att ta mod till mig, och egentligen är det för att jag får problem med att sköta mitt jobb på ett säkert sätt som jag har sökt hjälp. eftersom metoden kognitiv beteendeterapi innebär att man utsätts för sin fobi är det många som helt enkelt inte vågar ta steget, de är för rädda. så att säga att det "bara" är att ta tag i problemet är att vara aningen hänsynslös.

men egentligen, ska vi inte vara lite tacksamma för att det faktiskt är relativt enkelt att ha hund i sverige, och hålla hunden kopplad i tättbebyggt område? på fält och ängar ska man givetvis kunna ha hunden lös om den lyder, där får hänsynen sin begränsning. men eftersom hunden ändå inte ska rastas på stan (hoppas jag) är det väl inte så ansträngande att ha hunden kopplad just där.

 

[Nazazel]

men egentligen, ska vi inte vara lite tacksamma för att det faktiskt är relativt enkelt att ha hund i sverige, och hålla hunden kopplad i tättbebyggt område? på fält och ängar ska man givetvis kunna ha hunden lös om den lyder, där får hänsynen sin begränsning. men eftersom hunden ändå inte ska rastas på stan (hoppas jag) är det väl inte så ansträngande att ha hunden kopplad just där.

 

[LIA]

"så att säga att det "bara" är att ta tag i problemet är att vara aningen hänsynslös."
Är det? Jag har vid ett par tillfällen talat med hundrädda personer, och därvid undrat över om dom vill bli av med denna rädsla eller inte. Även erbjudit min hund som "objekt". Men man har inte visat något intresse av att ändra sin situation.
Nu menar jag inte, att vederbörande glatt skulle slängt sig om halsen på hunden för att bli kvitt rädslan, men just detta att man inte ens vill! Däremot skall hundar och hundägare tydligen ta hänsyn till och acceptera deras krav. Är inte det "att vara aningen hänsynslös"?

Dessutom, hur många gånger använder man sig inte av "hundrädsla" för att sätta sig på hundägare? Jag har sett flera fall. Ett exempel är kvinnan som kom in i ett stall, där jag befann mig, och frågade om det var min schäfer därutanför. Ja, svarade jag. Ta genast bort den, för min son är hemskt hundrädd, sa hon. Sa och sa, hon var mäkta upprörd.
Jag gick ut för att ropa till mig jycken, men döm om min förvåning, när jag ser den hundrädde killen (5-6 år) och hans kompis klängandes och busandes med den farlige. Moderns min var obetalbar.

Vad menas med "rastas"?
Om det är att uträtta behoven, så behöver hunden göra det oavsett om den är inom tättbebyggt område eller på ängen. Vad som förhoppningsvis skiljer, är att man tar upp exkrementerna från gatan.
Om det är att röra sig, finns också behovet även om hunden är inom tättbebyggt område. Ja, kanske i ännu större grad. Det finns så mycket att lukta på och utforska där.
Förstår inte sambandet tacksamhet - kopplad hund?

LIA

 

[gumman82]

Jag tycker att detta är helt upp till hur lydig hund man har!! Klart att man inte ska släppa sin hund i tätbebyggt område om man har nån pli på den. Jag har min hund lös för det mesta, han går på trottoaren lugnt och beskedligt, om det kommer någon och går så ropar jag in honom och kopplar tills de gått förbi vare sej de ser oroliga ut eller ej.
JAg är själv skit förbannad på ren svenska på folk som har sin hund lös och inte har nån pli på den!! Pga av en incident för drygt en månad sen... när jag och min sambo var ute och kissade louie inför natten så kom det en hund ur tomma intet och anföll vår hund och sedan även min sambo för att han försökte få bort hunden ifrån louie . Matten var långt bort och innan hon hann fram så hade denne hund hunnit en hel del.. det värsta med denna människa är egentlige att hennes hund attackerat och bitit andra hundar vid 2 tidigare tillfällen....

Sammanfattning: Har man inte koll på hunden så ska man givetvis inte släppa den i tätbebyggt område, men så länge man kopplar vid möte av annan hund eller människa så ser jag ingen anledning att inte få ha sin hund lös!!!

 

[Milosari]

du får det till att verka så enkelt som att gå till doktorn och få antibiotika mot halsfluss. verkligheten ser helt annorlunda ut. och att du och dina hundar skulle kunna träna bort en fobi är närmast skrattretande (ursäkta). hur hanterar du en människa i fullständig panik? har du en psykologutbildning och är duktig på just kognitiv beteendeterapi kanske det går men annars har du knappast en chans. rädslan sitter så djupt.

i sverige finns ingen lag på att en snäll hund måste vara kopplad och kanske bära munkorg. vi får bo nästan överallt med hunden. vi får rasta den nästan överallt (motion + kiss). detta är inte en självklarhet. det är det jag är tacksam för.

jag har aldrig blivit "sutten på" som hundägare. istället har kommunen byggt hundrastgårdar enkom för mig och andra med hund. mycket trevligt. i ditt fall med kvinnan och barnet handlade det nog mest om att kvinnan själv var rädd och därför av naturliga själ ville skydda sitt barn.

 

[LIA]

"och att du och dina hundar skulle kunna träna bort en fobi är närmast skrattretande (ursäkta). hur hanterar du en människa i fullständig panik?"
Det var alltså inte fråga om, att jag skulle träna bort fobi. Det finns olika grader av rädsla och fobi, eller hur? I de flesta fall klarar folk av att behärska den olust dom känner för något, i några, relativt få fall, kan man inte det. Om du inte förstod det, så talar jag om den första kategorin.

Nej, jag har ingen fobi. Skulle inte tillåta mig själv att ha det, eftersom sunda förnuftet säger att det är onödigt. Däremot har även jag en inbyggd motvilja/rädsla för olika ting, t ex ormar. Alltså har jag tvingat mig själv att hantera dom, varefter motviljan succesivt minskat. Hade rädslan varit större, än jag kunnat hantera själv, så hade jag sökt hjälp.

Jag förstår fortfarande inte argumentet att hunden skall hållas kopplad, för att du är tacksam över, att vi inte måste ha munkorg på dom. I hur många länder är det munkorg- och koppeltvång? Jag anser det vara en självklarhet och en rättighet, att hundar får existera som hundar, i relativ frihet, i det här landet, och inget att "vara tacksam" för.

Nej, hon var inte rädd och ville skydda sitt barn. Hon tålde inte att se en lös hund, utan skulle minnsan ....

LIA

 

[lenizen]

Min syster hade lånat min kille i somras och gick på en kopplad promenad och mötte en hund som är enormt lydig men som i det aktuella tillfället drabbades av akut dövhet och flög på min grabb som gick fint brevid syster.. Det var inte kul så därför har jag ändrat uppfattning helt och tycker att man ska ha sin hund kopplad då man rör sig i tätbebyggda områden!!! Sen är svärfar hundrädd och han lider verkligen då han möter lösa hundar. Det spelar ingen roll om han så går över på andra sidan gatan så blir han orolig... Jag är av den uppfattningen att man ska visa hänsyn mot sina medmänniskor, det gamla uttrycket "var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig" tycker jag är väldigt passande.

 

[Jadzia]

Ännu en gång är jag mesigt medel, men jag måste hålla med både dig och cillamuffins. Hänsynen ska självklart gå åt båda håll och jag anser att en hund inte alltid behöver hållas kopplad i tättbebyggda områden.
Jag anser det schysst att koppla sin hund om man ser att den person som närmar sig verkar nervös eller rädd, men samtidigt tycker jag hundrädda har ett ansvar att be hundägarna att koppla. Handägare är inga tankeläsare och det vore trist om man aldrig fick släppa hunden lös.

Är man dessutom så rädd för hundar att det inverkar på ens vadragliga liv och man får panik bara man ser en lös hund anser jag att man gott kan göra något åt sin rädsla. Det är inte hundägarnas kollektiva ansvar att se till att den paniskt hundrädde ska slippa krypa efter väggarna. Båda måste göra sin del.

 

[Fritte]

Ursäkta, men att du inte har uppfostrat dina hundar till att kunna kissa när de är kopplade är väl ditt problem? Inte de hundräddas. Att de tvunget ska nosa överallt, samma sak där. Jag föreställer mig att om man är hundrädd vill man inte gå fram mot någon med tre lösa hundar och be den koppla dem - man vill nog snarare springa åt andra hållet. Eller kanske undvika den gatan helt och hållet.

I tättbebyggt område har man sin hund kopplad, basta! Vill man att de ska få springa lösa får man ta sig till områden där det är ok.

 

[akkidakkiz]

jag tycker att en hund med flexikoppel är det värsta som finns... då är det bättre med en 100% lydig löshund brevid sin förare än en olydig i flexikoppel som far omkring... jag tror nog att hundrädda inte ska se kopplet som en falsk säkerhet... om hunden har tendenser till olydnad så har den möjlighet med det även i koppel dom är dock ca 2 m långa och har den lydnad så har den... med eller utan...

 

[Milosari]

Nej, jag har ingen fobi. Skulle inte tillåta mig själv att ha det, eftersom sunda förnuftet säger att det är onödigt.

jag kan inte sluta gapa! läs på lite om fobier innan du fäller sådana kommentarer . (lite hjälp på vägen; en fobi är inget man kan kontrollera själv. fobin är inte heller förnuftig).

anledningen till att jag menar att hundar ska vara kopplade i tättbebyggt område är att jag har hört otaliga historier (och sett med egna ögon) hur "garanterat" lydiga hundar plötsligt blivit olydiga (pga av provokation, löp etc) och sprungit fram till okända människor och hundar. dessutom är det så att en rädd människa sänder ut helt fler signaler (skriker springer etc)och detta kan hetsa upp hunden ytterligare och så är den obehagliga situationen ett faktum.


om jag inte har helt fel för mig är det svårt att få tag på lägenheter utomlands om man är hundägare. och munkorgstvång är väl inte heller helt ovanligt?

 

[LIA]

en fobi är inget man kan kontrollera själv. fobin är inte heller förnuftig).

Nej, just det. Men eftersom jag är förnuftig, skrev jag som jag gjorde.
Jag är medveten om att man inte kan kontrollera fobin, när den är akut, så att säga. Men säg mig vad som hindrar, att man "tar tag" i den på ett eller annat sätt i mellanperioderna?

Du skriver ovan: "oj vad det är uppenbart att du inte lider av en fobi. jag gör det, men jag har sökt hjälp (ska ha några timmars kognitiv beteendeterapi i april). men det har tagit ÅR för mig att ta mod till mig, och egentligen är det för att jag får problem med att sköta mitt jobb på ett säkert sätt som jag har sökt hjälp."
Slutsatsen jag drar, är att du haft din fobi under lång tid, men först när du "tvingas" till det, tar du tag i ditt problem och försöker lösa det. Du kunde ju lika gärna gjort det för länge sedan, om du velat/haft motivation till det, eller hur? Det är det jag menar med min uppfattning, som du citerar och kritiserar.
Observera att jag inte kritiserar här, utan försöker föra ett logiskt, seriöst resonemang.

"Garanterat lydiga hundar", som blir olydiga, är inte lydiga! Lydiga hundar blir inte olydiga av provokationer eller löp. Inte heller av rädda människor som springer etc.
Att försvara sig själv eller matte/husse vid attack, är inte att vara olydig.
Olydiga hundar, enligt dina beskrivningar, skall hållas i koppel. Det är enda sättet för ägarna att kontrollera dom, eftersom dom inte velat/förstått att uppfostra sina hundar.

om jag inte har helt fel för mig är det svårt att få tag på lägenheter utomlands om man är hundägare. och munkorgstvång är väl inte heller helt ovanligt?

Om vi bortser från undantagsfall, så tror jag du har fel. Jag har åtminstone inte sett sådana villkor någonstans. Tvärtom är hundhållningen slappare i många andra länder, sydeuropa t ex.

LIA

 

[lenizen]

jag började fundera på en sak i går. Vart går gränsen för tätbebyggt område?? Jag skulle snarare vilja säga att "ett område där det rör sig en del människor"... Eller??

 

[Milosari]

Jag är medveten om att man inte kan kontrollera fobin, när den är akut, så att säga. Men säg mig vad som hindrar, att man "tar tag" i den på ett eller annat sätt i mellanperioderna?

därför att rädslan, eller paniken, finns där hela tiden. grejen men fobier är att du känner dödsångest och det är verkligen ingen rolig känsla. det är verkligen en brutal upplevelse, och jag tror inte att någon som inte själv varit utsatt för en livhotande händelse (eller som har någon fobi) inser hur fruktansvärt det är.

Slutsatsen jag drar, är att du haft din fobi under lång tid, men först när du "tvingas" till det, tar du tag i ditt problem och försöker lösa det. Du kunde ju lika gärna gjort det för länge sedan, om du velat/haft motivation till det, eller hur?

njae, det ÄR en process som tar lång tid, och dessutom har jag goda erfarenheter av psykiatrin. hade jag inte haft det skulle jag aldrig vågat.

Svar till:
--------------------------------------------------------------------------------

om jag inte har helt fel för mig är det svårt att få tag på lägenheter utomlands om man är hundägare. och munkorgstvång är väl inte heller helt ovanligt?


--------------------------------------------------------------------------------


Om vi bortser från undantagsfall, så tror jag du har fel. Jag har åtminstone inte sett sådana villkor någonstans

i hundsport för något/några nummer sedan var det ett reportage om hur svårt det är att få tag på lägenhet i USA om man har hund.

 

[LIA]

jag tror inte att någon som inte själv varit utsatt för en livhotande händelse (eller som har någon fobi) inser hur fruktansvärt det är.

Det har du antagligen rätt i, men är det i så fall inte en ännu större anledning att göra något åt det? Ta t ex en som har spindelfobi (hur man nu kan vara rädd för dom häftiga små djuren? ). Inte går väl vederbörande i full panik 24 timmar om dygnet. Varför säger man inte till sig själv: Jag VET ju att spindlar är ofarliga ... nu ringer jag och ber om hjälp att bli av med min fobi! Man kan ju använda telefonen i andra sammanhang, så det kan ju inte vara något hinder.

Själv skulle jag inte orka att gå genom livet och vänta på att bli skräckslagen igen och igen.
Samma resonemang om hundar, som iofs kan vara farliga men sällan är det, om man själv bär sig klokt åt. Det finns människor som är livsfarliga, men hur många har människo-fobi?
Flygplan-fobi, som min mamma har, är mer lättförståeligt. Flyga är inte ofarligt, det är i grunden onaturligt för människan och fr a kan man inte påverka något själv. Hon har inte velat ta tag i sin fobi, och därför heller aldrig kunnat uppleva sin stora dröm, en safari i Afrika.

i hundsport för något/några nummer sedan var det ett reportage om hur svårt det är att få tag på lägenhet i USA om man har hund.

Det är svårt att få tag på lägenhet i USA. Punkt!
Skämt åsido, finns givetvis hyresvärdar där, liksom här, som inte vill ha hund i sina hus, men det är inga generella förbud. Jag vet personer som har hund och bor/bott i lägenhet i NY, Long Island och LA.

LIA