Nej, de har inte gått men är av andra anledningar inte kvar i mitt liv. Ett enda undantag kan jag hitta.Fast alla som betytt något för dig har inte gått. Utan just de specifika individerna.
Om det normala är en låg självkänsla och negativ grundsyn tror jag att när du får hjälp med det och det blir bättre (för jodå det kan det, jag lovar!) så kommer du att uppleva en lättnad i sociala relationer och i social interaktion. Men om man inleder relationer med en, om än tyst, tanke om att man ändå inte kommer duga åt personen, person kommer gå, personen nog egentligen inte bryr sig utan bara försöker vara snäll eller liknande - då blir det lätt så. Inte för man är en hög sopor - utan för att den andra personen känner av det där och det gör lätt att personen känner sig oönskad, ifrågasatt etc. Det blir lite ett moment 22. Som går att bryta dock
Att ytliga kontakter försvinner ser jag inget konstigt med. Att en hel familj försvinner på ett bräde är en tuffare puck och inget jag ser som normalt.
Jag förutsätter inte baktankar hela tiden men där fanns det anledning att misstänka det.
Det där är nära på omöjligt. Exempelvis har jag fortfarande blodfobi efter ett trauma. Det har inte gått över trots kbt.
Hördu, vad sägs om att låta Magiana få ha sin dagbokstråd i fred?Det har jag aldrig påstått. Det jag sa var att andra vet bättre än du hur det du skriver uppfattas av andra. Det gäller ju inte bara dig, såklart, utan alla. Och att man som sändare dessvärre inte kan bestämma vilket budskap andra ska få. Det beror inte på att andra är dumma i huvudet eller snarstuckna, utan på att mänsklig kommunikation fungerar så.
Det jag menar är att det jag upplevt fastnar väldigt hårt och jag blir inte av med det i första taget. Jag påverkas starkt av det jag upplevt, oavsett vad det är. Händelsen med familjen känns lika traumatisk som händelsen som orsakade blodfobin (även om det sistnämnda är ett svårare problem).
Ja, det vill jag och gudarna ska veta att jag kämpade med fobin. Terapitimmen var som ett maratonlopp varje gång. Ungefär halvvägs fick jag ett bakslag (vid träning hemma) och kom inte loss därifrån.
Men min reptilhjärna låter sig inte ändras på och det hjälper inte heller att jag förklarar mina reaktioner.
Jag har fått kbt mot panikångesten och mot blodfobin. Inget annat. Och det har inte fungerat särskilt väl på något av problemen.Ibland kan en annan terapiform vara bättre för individen. Var det KBT du provade även för dina erfarenheter från mänskliga relationer? Då kanske det är värt att prova annan terapi. För mig hjälpte KBT nada. Jag behövde hjälp att förstå hur jag påverkats, hur det styrde mig än idag och hur det förstörde mina relationer med andra människor. DÅ, när jag såg mönster, när jag såg MIN del och att jag faktiskt genom mitt bagage och vad det gjorde agerade (utan att då se det) på ett vis som stötte bort människor så kom också insikten om att det inte var så att de var elaka eller jag inte värd eller möjlig att tycka om. Men att jag av rädsla BETEDDE mig på ett vis som var nästan omöjligt att leva med. Och när jag insåg det ville jag ju ändra på det! Men med kbt så funkade det inte för det var fokuserar på att få mig att hantera något jag ansåg låg hos andra personen. Typ skillnaden på "hantera dina känslor av att blivit sviken" (kbt) och "förstå varför du känner så, vad som leder fram till känslan och varför det blev som det blev"
Alla är individer och än har det inte uppfunnits någon terapiform som passar alla individer och alla problem. Så våga prova en annan form om det inte hjäper
Det var rätt mycket text så allt fastnade inte fast jag läste två gånger.
Jag har för övrigt aldrig fått terapi för att hantera mänskliga relationer.Ibland kan en annan terapiform vara bättre för individen. Var det KBT du provade även för dina erfarenheter från mänskliga relationer? Då kanske det är värt att prova annan terapi. För mig hjälpte KBT nada. Jag behövde hjälp att förstå hur jag påverkats, hur det styrde mig än idag och hur det förstörde mina relationer med andra människor. DÅ, när jag såg mönster, när jag såg MIN del och att jag faktiskt genom mitt bagage och vad det gjorde agerade (utan att då se det) på ett vis som stötte bort människor så kom också insikten om att det inte var så att de var elaka eller jag inte värd eller möjlig att tycka om. Men att jag av rädsla BETEDDE mig på ett vis som var nästan omöjligt att leva med. Och när jag insåg det ville jag ju ändra på det! Men med kbt så funkade det inte för det var fokuserar på att få mig att hantera något jag ansåg låg hos andra personen. Typ skillnaden på "hantera dina känslor av att blivit sviken" (kbt) och "förstå varför du känner så, vad som leder fram till känslan och varför det blev som det blev"
Alla är individer och än har det inte uppfunnits någon terapiform som passar alla individer och alla problem. Så våga prova en annan form om det inte hjäper
