Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[karamelldrottningen]

Finns flera konstiga inlägg i tråden.

Jag tycker inte tråden är jobbig. Du berättar det du vill här. Och vi andra läser och svarar på det vi vill.

Det som i dagsläget gör tråden knepigare än tidigare är att du inte endast ansvarar för dig. Så att vi är några som reagerar är väl inte konstigt?

Jag slutar citerar, gör det endast för att jag tycker det knepigt att inte göra det.

Du skrev citat:
”Att läsa den här tråden är så jobbigt med tanke på att det kommer ett barn snart.”

 

[karamelldrottningen]

Sen gillar jag inte era gissningar om jag har någon diagnos eller inte.
Om ni som vi hävdar att ni jobbar med det så borde ni ha koll på att det tar sjukt lång tid från att söka hjälp till att faktiskt få hjälp.

 

[dubbelt]

Du skrev citat:
”Att läsa den här tråden är så jobbigt med tanke på att det kommer ett barn snart.”

Inte väl beskrivet av mig. Hade kunnat formulerat mig tydligare .

Jag blir frustrerad och orolig helt enkelt.
Men lite lat och trött så skriver lite väl kortfattat.

 

[lilstar]

Inte väl beskrivet av mig. Hade kunnat formulerat mig tydligare .

Jag blir frustrerad och orolig helt enkelt.
Men lite lat och trött så skriver lite väl kortfattat.

Det är faktiskt inte din sak att bli frustrerad och orolig över ts och hennes foster. Det är ts ansvar tillsammans med sina vårdkontakter. Kan man inte hantera det får man blocka den här dagbokstråden och gå vidare med sitt liv istället för att hantera sina egna känslor genom att komma med oombedda råd, åsikter, tjat och krav. Eller för den delen insinuationer om olika diagnoser.

Låt nu ts ha sin tråd utan att göra detta till ännu en subdiskussion.

 

[sidensvans]

Det är faktiskt inte din sak att bli frustrerad och orolig över ts och hennes foster. Det är ts ansvar tillsammans med sina vårdkontakter. Kan man inte hantera det får man blocka den här dagbokstråden och gå vidare med sitt liv istället för att hantera sina egna känslor genom att komma med oombedda råd, åsikter, tjat och krav. Eller för den delen insinuationer om olika diagnoser.

Låt nu ts ha sin tråd utan att göra detta till ännu en subdiskussion.

Fast så enkelt är det ju inte. Man läser trådar om barn och blir orolig. Och andra trådar om hästar och blir orolig. Men man får ju samtidigt acceptera att man ”bara” kan ge några goda råd på vägen som kanske förändrar något, men mest troligt inte, tyvärr…

 

[Otherside]

Fast så enkelt är det ju inte. Man läser trådar om barn och blir orolig. Och andra trådar om hästar och blir orolig. Men man får ju samtidigt acceptera att man ”bara” kan ge några goda råd på vägen som kanske förändrar något, men mest troligt inte, tyvärr…

Jaa, och detta är ju SÅ typiskt! Folk ger ”råd” kring allt - och mest av allt kring hur man ska hantera hästar, träna hundar, ”hantera” graviditet och barn. Man får läsa på lite, och sen gå på magkänslan. Strunta i alla besserwissers som kommer med åsikter!!! Känn efter! Gå efter magkänslan!

 

[karamelldrottningen]

Fast så enkelt är det ju inte. Man läser trådar om barn och blir orolig. Och andra trådar om hästar och blir orolig. Men man får ju samtidigt acceptera att man ”bara” kan ge några goda råd på vägen som kanske förändrar något, men mest troligt inte, tyvärr…

Det är inte goda råd att säga sök hjälp.
Goda råd är mer att man kan ge något konkret.
Och sen behöver man verkligen inte ge goda råd utan kanske bara skriva något annat man känner för om man nu vill skriva något.
Typ ”ja jag älskar också våren! Idag planterade jag om tomaterna”
Som exempel.
Är bara less på att allt ska handla om antingen graviditeten eller barnet när det finns och händer så oerhört mycket mer i livet hela tiden.
Sen att dessa två ämnena tar en stor det av livet. Så är det ju.
Det ena vill jag inte ha alls (alkoholen)
Och det andra (barnet) kommer onekligen ta stor del av mitt liv nu och framöver.