En guide till uppbrott för konflikträdda?

[havamal]

Nu när jul, nyår osv närmar sig kan ju ett bra första steg vara att bara göra upp egna planer för helgerna. Jul hos familjen, nyår med kompisarna osv... Det innebär ju inte att han försvinner från ert boende, men det blir i alla fall tydligt för honom att han inte längre finns med i dina planer. Själva boendefrågan har jag inga bra idéer kring, men jag hoppas att det löser sig för dig!

Det är redan bestämt med separat firande av högtiderna, men det är inget exceptionellt för oss. Vi har inte haft så starka band de senaste åren.

 

[Kamomilla]

Är gården din eller har ni skaffat den tillsammans?

 

[havamal]

Jag tror att du nog behöver flytta. Huset är ert gemensamma så du kan liksom inte kräva att han flyttar.
Så länge du är kvar kommer han nog förneka att du vill separera.

Jag sitter ju i en situation som är väldigt mycket bekvämare än den du satt (härligt att du kom loss, bra jobbat! Hoppas att du mår bättre nu!). Jag vet att jag inte kan tvinga honom att flytta, men jag är också rätt säker på att han inte vill bo här själv. Han kan ju ändra sig om vi blir väldigt osams såklart, bara för att jävlas, men jag tror inte det. Även om man aldrig ska underskatta förbannade människor är det nog lite för dyrt att köpa loss den andres halva bara för att djälvas.

Men för att få något att hända så kanske jag måste flytta ändå. Och senare flytta tillbaka, om det blir så.

 

[havamal]

Är gården din eller har ni skaffat den tillsammans?

Gemensam.

 

[Oldie]

Gemensam.

Då är det ju inte så lätt som att han bara flyttar och "du har tänkt att ha den kvar".

 

[MiaMia]

Gemensam.

Är det inte lämpligt att boka tid hos någon som hjälper er att skriva de papper som ska göras på bodelningen då? Konkret och praktiskt steg framåt. När ägandet överförs så blir det tydligt att det inte är "hans" hem längre. Och vill han inte medverka till att göra en bodelning i godo så blir det tydligt att du behöver ta till hårdare verktyg och gå den juridiska vägen.

 

[havamal]

Då är det ju inte så lätt som att han bara flyttar och "du har tänkt att ha den kvar".

Vet du, om vi bara lyckas komma på samma sida om att isärgåendet är ett reellt faktum, så tror jag att det kan vara så enkelt. Visst behöver vi göra upp ekonomiskt, men så är det ju oberoende av vem som i framtiden bor var.

 

[havamal]

Är det inte lämpligt att boka tid hos någon som hjälper er att skriva de papper som ska göras på bodelningen då? Konkret och praktiskt steg framåt. När ägandet överförs så blir det tydligt att det inte är "hans" hem längre. Och vill han inte medverka till att göra en bodelning i godo så blir det tydligt att du behöver ta till hårdare verktyg och gå den juridiska vägen.

Det är faktiskt ingen dum idé att boka tid för bodelning. Det blir extremt konkret och man får ett datum "på köpet".

 

[Görel]

Jag behöver inte gå ur det här som hans bästa kompis, men vill inte vara oresonlig och orättvis heller. Han är vuxen, det är sant. Det är nog flera års (o)vana av att inte riktigt se honom som det som gör att jag envisas med att fortsätta sopa banan åt honom och sträva efter att inte göra det för svårt och besvärligt. Det kommer bli mycket mer tufft för honom än för mig. Och jag slåss väl mentalt med mig själv hur mycket hänsyn jag ska ta till det. Jag fixar inte riktigt att tycka att "det är helt och hållet hans problem". Men jag kanske borde.

Jag förstår att det är svårt att ändra ett invant tankemönster. Försök att börja tänka i nya banor, det är inte du som är ansvarig för att han har det bra i sitt liv, det är han själv.

 

[Petruska]

Men att bara säga att om du inte är ute då och då, så byter jag ut låsen. Det låter för mig som en gräslig handling under alla omständigheter. Det är hans hem och han äger hälften.

Om du har "gjort slut" många gånger utan att något händer, är det väl inte konstigt att han inte fattar?

 

[fio]

Men har du djur där ? Annars kan ju du bara flytta tills ni avtalat om bodelning.

 

[the_connemara]

Jag tycker att den här biten är så svår. Det är ett års kö på en "vettig" lägenhet, men så länge kan jag ju inte vänta ens om han ställer sig i kö imorgon. Det känns elakt att tvinga ut honom till en "skitlägenhet" om jag sitter kvar på gården.

Omg jag blir förbannad å dina vägnar bara av att läsa, ETT år och för en "vettig"! Här är snittet 7.5 år för att ens få en lägenhet i det kommunala bolaget. Vilket jag vill för jag är typ livrädd för all sorts otrygghet kring boendet. Jag hade ställt mig i kö när vi pratade om att gå isär några månader tidigare. Dvs jag har stått i kö knappt 2 år nu. Och flyttade in privat hos en jag inte kände i ett hus som inte ens varit bebott på vintern innan. Jag tyckte jag var långsam och seg i vårt uppbrott även om vi hela tiden var "överens" (det var alltså inte så att min sambo gjort slut och ville ha mig att flytta ut).

Tyckte det var ett bra tips om att boka tid för bodelning.

 

[Hyacinth]

Det är faktiskt ingen dum idé att boka tid för bodelning. Det blir extremt konkret och man får ett datum "på köpet".

Då måste du ju lösa ut honom och han får pengar till ett nytt boende. Häpp!

 

[Saigon]

Är det inte lämpligt att boka tid hos någon som hjälper er att skriva de papper som ska göras på bodelningen då? Konkret och praktiskt steg framåt. När ägandet överförs så blir det tydligt att det inte är "hans" hem längre. Och vill han inte medverka till att göra en bodelning i godo så blir det tydligt att du behöver ta till hårdare verktyg och gå den juridiska vägen.

och @havamal
Boka tid hos jurist och diskutera det hela kan man göra. Men som sambos kan man inte avtala om bodelning förrän man är skriven på skilda adresser. För det är det enda beviset sambos har för att de inte är sambos längre. Det skiljer sig således från gifta par som kan visa sitt uppbrott genom en skilsmässoansökan.

 

[tanten]

Om du inte kommer någonstans genonm att prata - ta hjälp av nära och kära när ni har samtalet?

Ha samtalet i närvaro av andra kan få honom att verkligen inse. Så länge det bara är ni två kan han göra som han hittills gjort. Med andra i rummet blir det mer konkret.

 

[Hyacinth]

Han skulle ju, om han ville flytta, kunna hyra i andra hand så länge. Problemet är väl att han är nöjd där han sitter.

 

[MiaMia]

och @havamal
Boka tid hos jurist och diskutera det hela kan man göra. Men som sambos kan man inte avtala om bodelning förrän man är skriven på skilda adresser. För det är det enda beviset sambos har för att de inte är sambos längre. Det skiljer sig således från gifta par som kan visa sitt uppbrott genom en skilsmässoansökan.

Ska inte säga att jag är expert, men visst borde båda dessa formuleringar från sambolagen göra det möjligt att avtala om bodelningen innan själva flytten gjorts.

"Ett samboförhållande skall också anses upphöra om en sambo ansöker om förordnande av bodelningsförrättare enligt 26 § eller om rätt att få bo kvar i bostaden enligt 28 § eller om en sambo väcker talan om övertagande av bostad enligt 22 §. "
"Sambor får inför ett omedelbart förestående upphörande av samboförhållandet avtala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med denna (föravtal)."

 

[Lovisaleonora]

Håller med de som säger att det vettigaste är att boka tid hos någon som kan hjälpa er med bodelningen. DÅ blir det konkret.

Så får ni helt enkelt diskutera läget hos denna utomstående.

 

[Tichijdon]

Jag har ledsnat på mitt fleråriga förhållande. Jag har i ärlighetens namn ledsnat rätt många gånger under åren, men övertalats om att försöka igen, och igen. Men nu vill jag inte försöka igen, jag vill bryta upp och gå vidare. Problemet är att jag är en konflikträdd ynkrygg.

Jag har haft den Jobbiga Diskussionen flera gånger nu i höst/vinter. Berättat att känslorna är slut, att jag vill flytta isär och allt det där. Han blir ledsen såklart, betygar sina känslor och undrar vad han kan göra för att allt ska bli bra igen och jag är rak med att det inte går att rädda längre, att jag inte vill. Han hotar att ta sitt liv. Men dagen efter agerar han som om inget hade hänt, som om inget var sagt. Om han inte låtsas om det så finns det inte? Det tar mig otroligt mycket energi, pepp och jäklar anamma för att enns ta upp den där diskussionen, så det innebär att det går några veckor innan jag orkar göra ett nytt försök. Jag kommer ingenstans.

Vi har en gård och den tänkte jag ha kvar (han har inget intresse av den), annars hade det ju varit lätt att bara packa mina saker och flytta. Men nu känner jag mig trängd. Jag behöver ut. Helst nyss egentligen. Hur lyckas konflikträdda att bli singlar igen?

Jag förstår ju att det är jag som måste driva det. Han har en rätt behaglig tillvaro och har inget att vinna på ett uppbrott, mer än chansen att hitta en ny bättre partner med de rätta känslorna (och det är ju inte så bara). Jag har inget stort behov av att vi ska fortsätta vara vänner efteråt, men jag är inte riktigt typen som slänger ut hans ägodelar på gårdsplanen och byter lås. Men när det inte hjälper att prata, vad är nästa steg?

Det var ju opraktiskt att du vill ha kvar gården. Annars hade nästa steg självklart varit att skaffa annat boende.

Och antagligen är det vad du behöver göra nu också: skaffa annat boende och gå den juridiska vägen.

 

[Lovisaleonora]

Håller med de som säger att det vettigaste är att boka tid hos någon som kan hjälpa er med bodelningen. DÅ blir det konkret.

Så får ni helt enkelt diskutera läget hos denna utomstående.

Tillägg: det kan vara idé att få klart med lånelöfte etc från banken så TS kan ta över om/när det blir aktuellt.