En dag till

Det är lördag. På något sätt har jag lyckats ta mig upp ur sängen trots att jag inte hade lust med det. Jag har ätit frukost också. Men nu då? Inget lockar. Jag är så sjukt omotiverad till precis allting.

Nästa månad är det meningen att jag ska upp på heltid. Jag ska nog be om tjänstledigt i stället. Jag pallar inte att jobba heltid.

Jag känner mig otålig över att jag inte lyckas vända den här negativa trenden. Jag gör tafatta försök att tänka positivt och känna tacksamhet, men sen kommer de negativa tankarna och kör över det och oron över tillvaron och livet i stort gnager och tär. Inte har jag särskilt mycket förtroende för psykologen heller. Jag vet inte vad jag ska göra för att lösa det här eller ens hur lång tid jag ska ge det. Kanske vill jag mest bara fly från alltihop och kanske är det flykt jag har ägnat mig åt hela livet, bara det att allting har kommit ikapp nu.

 

[Magiana]

Men Det tala ju faktiskt väldigt mycket för att du blir ''sjuk '' av huset. När du flytta in var du ju frisk och full av glädje.
tragiskt att läsa att en vuxen människa inte vill ta hänsyn till andra människor.

Full av glädje??? Driver du med mig? Jag hatade mitt boende. Jag klättrade på väggarna för att jag ville därifrån. Jag fick bita ihop över en jäkla massa jag inte var nöjd med.

Jag kan visst ta hänsyn till folk. Jag har aldrig påstått annat. Däremot vill jag inte att någon ska kräva något av mig. Det jag ger, vill jag ge frivilligt, inte för att jag måste.

 

[Magiana]

Spelar roll vad de gillar. Jag har ingen aning om vad mina kompisar och vänner gillar hos mig. Huvudsaken är att vi är just kompisar och vänner.

Men jag kan liksom inte tro på att folk gillar mig. Det känns som om de bara står ut med mig men helst skulle vilja slippa.

 

[åke]

Full av glädje??? Driver du med mig? Jag hatade mitt boende. Jag klättrade på väggarna för att jag ville därifrån. Jag fick bita ihop över en jäkla massa jag inte var nöjd med.

Fast du har ju skrivit att du var glad förra sommaren. Du fixade och greja mycket i trädgården osv.

 

[mandalaki]

Det kan nog kanske vara att jag gör det som är överenskommet och jag gör det noggrant. Jag styr och ställer inte på egen hand för det är hästägaren/chefen som bestämmer men kan ta egna beslut om det behövs, så jag är ju självgående. Jag har också förmågan att föra en dialog med dessa personer.

Men som person är jag nog inte värd mycket. Allt handlar om vad jag gör.


Det var en galet öm tå. Jag har kämpat i 20 år för mitt hus.


Det är möjligt att det är så men det är obehagligt om någon försöker styra mig i en viss riktning, i stället för att jag får
hitta svaren i mig själv.


Jag har bott på många olika sätt tidigare, dock ej kollektiv eller villavagn/ tiny house.

Fiber var jag tvungen att ha innan inflyttningen för annars kunde jag inte jobba hemma.

Innan jag flyttade så jobbade jag på huvudkontoret. Nu bor jag 24 mil därifrån.

Varför inte låta folk själva bestämma vad de gillar hos dig? Och lika gärna som att säga ”de gillar nog att jag gör det noggrant” kan du säga ”de gillar nog att jag är noggrann”. Och då handlar det ju om hur du ÄR.

 

[mandalaki]

Men jag kan liksom inte tro på att folk gillar mig. Det känns som om de bara står ut med mig men helst skulle vilja slippa.

Vilken nytta har du av den tanken?

 

[åke]

Det kan nog kanske vara att jag gör det som är överenskommet och jag gör det noggrant. Jag styr och ställer inte på egen hand för det är hästägaren/chefen som bestämmer men kan ta egna beslut om det behövs, så jag är ju självgående. Jag har också förmågan att föra en dialog med dessa personer.

Men som person är jag nog inte värd mycket. Allt handlar om vad jag gör.


Det var en galet öm tå. Jag har kämpat i 20 år för mitt hus.


Det är möjligt att det är så men det är obehagligt om någon försöker styra mig i en viss riktning, i stället för att jag får
hitta svaren i mig själv.


Jag har bott på många olika sätt tidigare, dock ej kollektiv eller villavagn/ tiny house.

Fiber var jag tvungen att ha innan inflyttningen för annars kunde jag inte jobba hemma.

Innan jag flyttade så jobbade jag på huvudkontoret. Nu bor jag 24 mil därifrån.

Jo många kämpar i 20-40 år med att skaffa hus. Men Det betyder inte att Det är rätt hus för Den sakens skull.

 

[Magiana]

Vilken nytta har du av den tanken?

Ingen alls. Men den finns bara där. Annat är svårt att föreställa sig.

 

[Magiana]

Jo många kämpar i 20-40 år med att skaffa hus. Men Det betyder inte att Det är rätt hus för Den sakens skull.

Jag vet inte vad som skulle vara mer rätt. Det här huset saknar ju ingenting förutom ett söderfönster i köket. Det är det enda jag kan komma på.

Sen behövs det så klart renovering, men det behövs i alla hus. Och ordning och reda.

 

[Magiana]

Fast du har ju skrivit att du var glad förra sommaren. Du fixade och greja mycket i trädgården osv.

Ja?

Jag har bott här i två år och blev sjuk för 8 månader sedan. Knappast husets fel. Det finns andra orsaker.

 

[Magiana]

Varför inte låta folk själva bestämma vad de gillar hos dig? Och lika gärna som att säga ”de gillar nog att jag gör det noggrant” kan du säga ”de gillar nog att jag är noggrann”. Och då handlar det ju om hur du ÄR.

Jo, så klart. Men ändå sitter jag hela tiden på helspänn och väntar på bakslaget.

 

[åke]

Fast som fler påpekar så verkar huset ta mycket av din ork och energi tyvärr.
bodde själv helt underbart, mitt i skogen med 20 meter till sjön. Men jag orkade inte sköta Det. Elda med ved och springa tre våningar ner och elda. Funkar om man inte lever själv vilket jag gjorde. Älskade
Det gamla huset med kakelugn, vedspis, knarrande golv osv. Men trädgården krävde för mycket jobb. Flytta till hälften så stort hus och hälften så stor trädgård. Har nu bara 120 kvadrat och städa när en trädgård på ca en tunnland. Man får anpassa sig om man vill ha hälsan.

 

[Niyama]

Jo, jag har sociala problem och det saknas ju inte orsaker till det precis. Och då menar jag miljömässiga faktorer.

Fast det kan ju finnas andra orsaker också?

 

[mandalaki]

Ingen alls. Men den finns bara där. Annat är svårt att föreställa sig.

Den drar ner dig. Därför måste du försöka släppa den. Se den som en bil som passerar dig på vägen - den swishar bara förbi.

 

[Wysiwyg]

raderat

 

[Magiana]

Fast som fler påpekar så verkar huset ta mycket av din ork och energi tyvärr.
bodde själv helt underbart, mitt i skogen med 20 meter till sjön. Men jag orkade inte sköta Det. Elda med ved och springa tre våningar ner och elda. Funkar om man inte lever själv vilket jag gjorde. Älskade
Det gamla huset med kakelugn, vedspis, knarrande golv osv. Men trädgården krävde för mycket jobb. Flytta till hälften så stort hus och hälften så stor trädgård. Har nu bara 120 kvadrat och städa när en trädgård på ca en tunnland. Man får anpassa sig om man vill ha hälsan.

Jaha. Mitt hus är 90 kvadrat och tomten bara lite drygt en tunnland. Hälften är åker och sköts för närvarande av en bonde.

Jag har flyttat runt tillräckligt i mitt liv och flyttar inte igen. Sannolikheten att jag hittar något annat som motsvarar både krav och önskemål, lär knappast finnas.

 

[bettysmatte]

Jag menar att jag vill inte att andra besvärar mig, oavsett om det är barn, hundar, katter eller annat. Är någon eller något jobbigt för mig så drar jag mig undan. Jag har inte energi nog att hantera sånt. Umgänge med andra ska i huvudsak vara enkelt och okomplicerat för att jag ska palla. Med vissa funkar det, med andra inte. Och dom det funkar med är vuxna i samtliga fall.

Om du inte klarar av att någon "besvärar" dig, och tycker att umgänget med andra människor ska vara "enkelt och okomplicerat" så kan du med största säkerhet inte skaffa dig några vänner. Ytliga bekanta, ja. Vänner, nej. Vänskaper är aldrig totalt okomplicerade, och en vän kommer att luta sig mot dig för stöttning och hjälp vid behov. Om du då drar dig undan - för det blir ""besvärligt" - så kommer du inte heller att ha en vän. Det är ett stort givande och tagande i all riktig vänskap. Det måste man vara beredd på. Ibland FÅR man och ibland GER man. Om man bara TAR från sin vän, och sedan drar sig undan när den personen behöver något, då kommer det aldrig att fungera i längden.

 

[svea]

Precis det skrev jag för flera månader sen o blev totalt utskälld,ner buad o i sista ände bannad.
Äntligen har ögonen öppnats på ett par till.

Men Dobbis, du skriver som en elefant i en porslinsaffär, utan att ge något intryck av att vilja TS väl. Det är därför du blir utskälld och bannad. För att du är rätt taskig mot folk ibland.

 

[kolblakkur]

Jag vet inte vad som skulle vara mer rätt. Det här huset saknar ju ingenting förutom ett söderfönster i köket. Det är det enda jag kan komma på.

Jag tror det saknar rätt läge. Du behöver ett socialt liv, det säger du själv! Och då får man bo där det finns lite att göra, så man träffar folk. Önskar att du bodde i min by, här finns hur mycket som helst som du är intresserad av; odling, permakultur, en saluhall där man kan sälja det man odlat, hästar som söker medryttare i överflöd. Och ändå bara 50 minuter med tåg till en storstad.

 

[MiaMia]

Om du inte klarar av att någon "besvärar" dig, och tycker att umgänget med andra människor ska vara "enkelt och okomplicerat" så kan du med största säkerhet inte skaffa dig några vänner. Ytliga bekanta, ja. Vänner, nej. Vänskaper är aldrig totalt okomplicerade, och en vän kommer att luta sig mot dig för stöttning och hjälp vid behov. Om du då drar dig undan - för det blir ""besvärligt" - så kommer du inte heller att ha en vän. Det är ett stort givande och tagande i all riktig vänskap. Det måste man vara beredd på. Ibland FÅR man och ibland GER man. Om man bara TAR från sin vän, och sedan drar sig undan när den personen behöver något, då kommer det aldrig att fungera i längden.

Det är alltså det här, att du känner att blir för svårt när det kommer till att ha några mer innehållsrika relationer, som andra kallar för svårigheter med det sociala.
Du beskriver en ytlig och instrumentell bild av människor och beteenden. Konkreta handlingar som syns utifrån, men lite om känslor, inlevelse osv som är viktigara för det djupare samspelet. Och underskattar den ömsesidiga dynamikens betydelse. (min beskrivning, inte en värdering)

Det finns begrepp inom psykologin som heter mentaliseringsförmåga och theory of mind som handlar om
det. (inte att rent intellektuellt resonera om andra, utan att sätta sig i deras situation och "se upplevelsen inifrån")
Jag tycker att det du skriver som folk här uppfattar som så hårt och kantigt ser ut som det kan vara sådana svårigheter. I grunden inte någon kass människosyn, men låg förståelse för de som är olika dig.
Man kan alltså förbättra sig på det, om man får/tar emot hjälp och utgår ifrån de förutsättningar man har.

Det är alltså inte för att du ska underlätta för andra, utan för att det ska bli bättre för dig själv.
(Risk att detta blir ännu ett av de där svaren du tycker att du inte vill ha. Men det är välment och inte för att styra dig, utan hoppas du med kan använda det för din egen reflektion bara.)
Och menar inte att din bakgrund med dåliga erfarenheter inte har betydelse, men att olika faktorer samverkar och att flera pusselbitar behöver beaktas samtidigt.

 

[Magiana]

Om du inte klarar av att någon "besvärar" dig, och tycker att umgänget med andra människor ska vara "enkelt och okomplicerat" så kan du med största säkerhet inte skaffa dig några vänner. Ytliga bekanta, ja. Vänner, nej. Vänskaper är aldrig totalt okomplicerade, och en vän kommer att luta sig mot dig för stöttning och hjälp vid behov. Om du då drar dig undan - för det blir ""besvärligt" - så kommer du inte heller att ha en vän. Det är ett stort givande och tagande i all riktig vänskap. Det måste man vara beredd på. Ibland FÅR man och ibland GER man. Om man bara TAR från sin vän, och sedan drar sig undan när den personen behöver något, då kommer det aldrig att fungera i längden.

Du har missat vad jag pratar om. Jag har inte snackat om det vanliga sociala samspelet utan om där särskild hänsyn måste ges, t.ex. förklara självklarheter eller stå ut med någon irriterande egenhet.

Jag tror det saknar rätt läge. Du behöver ett socialt liv, det säger du själv! Och då får man bo där det finns lite att göra, så man träffar folk. Önskar att du bodde i min by, här finns hur mycket som helst som du är intresserad av; odling, permakultur, en saluhall där man kan sälja det man odlat, hästar som söker medryttare i överflöd. Och ändå bara 50 minuter med tåg till en storstad.

Jaha. Tidigare bodde jag i närheten av Stockholm och mitt liv såg likadant ut där. Det var ingen skillnad.